Mors Dag och liljekonvalj

hör för mig ihop och jag njöt av att i dag kunna plocka en stor bukett med Convallaria majalis 'Flore Pleno' 

och en betydligt mindre bukett av Convallaria majalis 'Rosea'. 

Den dubbelblommande liljekonvaljen köpte jag en liten planta av i Horsabäck 2007 men varifrån den rosablommande kommer minns jag inte. 

Liljekonvalj, Lily of the Valley, Vår frus tårar, blev med sina rena vita blommor en doftande symbol för jungfru Maria och för glädje, kärlek, lycka, renhet, uppriktighet och tur. Något som det är lätt att hoppas på fortfarande stämmer för vem vill inte ha glädje och uppriktighet?

Under åren som gått har jag så fort jag stött på en för mig ny form av liljekonvalj köpt den och planterat den på landet tillsammans med tidigare inköp trots att jag vet att de kan bli riktigt invasiva.

Plantorna stod länge, säkert i 10-12 år, och mer eller mindre bara stampade men nu har de till min stora glädje tagit fart. Hos oss på landet inramas de mest av berg så därför kan framfarten hindras och de som letar sig ut i gräset blir inte särskilt långlivade. Försöker hinna med att plocka blommorna innan maken tar fram gräsklipparen.

Convallaria majalis 'Albostriata' har blad med smala gulvita ränder och vita blommor och Convallaria majalis 'Hardwick Hall', en lotterivinst från 2008, har en smal gul kant på de gröna bladen och vita enkla men väldoftande blommor.

https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/pom/liljekonvalj.pdf

Vad vore en trädgård utan väldoft? 

Just nu ligger syrendoften tung här hos oss över en regnvåt trädgård 

Allt gott!

Redan mitten av maj.

Nästan alla grönsaksplantor är utplanterade. 

Återstår bara frilandsgurka, jättepumpa, prydnadspumpa, squash och tomater. De får vänta i växthuset ytterligare någon vecka eftersom nätterna fortfarande är ganska kalla.

När den där villgöralusten vill mer än vad tiden medger är det så lätt att glömma bort att lyfta blicken, stanna upp och bara njuta av vad dagen just nu bjuder på men det har jag nästan gjort i dag.

Vårt gamla astrakanträd är som vackrast precis nu och i kväll fyllde akebian, 

blåregnet och guldazalean tillsammans med syrenerna

vår lilla trädgård med massor av väldoft.

Blommar för fullt gör magnolian Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup'. En storvuxen magnolia med mycket vackra blommor. Ett träd som under de 16 år som vi haft det i trädgården har klippts tillbaka ganska hårt. Alternativet har varit att helt ta bort det. Absolut inget träd för en så liten trädgård som vi har.

Ett träd som däremot är helt perfekt för en liten trädgård är pelarapeln Malus 'Maypole'. Den blommar nu med mörkt rosa blommor och får vackra frukter framåt hösten.

Passar en liten trädgård gör också Malus sargentii 'Tina'. Knopparna som lyser röda innan de slår ut blir så småningom till nästan helt vita blommor. Här klipper jag in den ganska hårt så hur stor den blir när den får större frihet vet jag inte.

Nog är det ändå gudagott att vara. Se iris 

och svavelpionens knopparna svälla och bara bli större och större, aklejorna att börja visa färg 

och alla nyanser på, den smått hatade, brunnävans blommor.

Allt gott och fortsatt finfin försommar!

Vårblomningen är efterlängtad och helt underbar

men har man som jag en liten trädgård där allt jag vill ha i växtväg skall få plats i rabatterna kan det ibland bli för mycket. 

Acer palmatum 'Katsura'

Köpt som Trillium cuneatum för 20 år sedan och en lite yngre Epimedium stellatum 

Flera av de tidiga lök och knölväxterna sprider sig mer eller mindre helt ohämmat. Det behövs bar ett fåtal av Vårstjärna Scilla forbesii, Rysk blåstjärna Scilla siberica vars mörkblå blommor jag handlöst föll för, Vintergäck Eranthis hyemalis och Nunneört som t.ex  Corydalis malkensis för att efter några år ha en tjock matta av gröna blad och massor med frökapslar som  'dränker' rabatterna när blomningen är över.

I dag har jag repat bort så mycket jag kommit åt av de där invasiva, vårens förstlingar jag inte vill vara utan och hoppas på så sätt få dem att hålla sig på mattan, helst göra som jag vill och inte ta över hela trädgården.

En kort tid nu är det Kungsängsliljans tid. Fritillaria meleagris sprider sig snabbt den också men är försiktig i sin framfart. Helt plötsligt bara står den där och blommar för att sedan snabbt vissna, torka bort och försvinna.

Jag brukar samla in frökapslarna och slänga ut dem under träden på landet. En och annan blomma har börjat dyka upp men det är långt kvar till en egen kungsäng.
Det berättas att Olof Rudbeck d.ä. hade med sig liljan hem till Uppsala efter ett besök i Holland 1654. Han odlade den sedan i botaniska trädgården. Med ett lass jord följde sedan lökar med därifrån och till Kungsängen. Där växte den i stor mängd när Linné 1745 skrev om den i sin flora.
Enligt Harriet Hjort i boken Blomstervandringar måste Vår Herre varit på extra gott humör när han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackräde.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Först i går kom hösten på riktigt.

Men inga minusgrader ännu.  

Vårt rostiga staket är på plats igen 

och Skenkamelian Stewartia pseudocamellia, Trebladsspiran Gillenia trifoliata och Syringa meyeri 'Palibin' har alla blad som lyser i orangerött och lite violett även om solen inte visar sig.

Krukplanteringar med ettåringar och dahlior jag inte vill spara hamnade i säckar för att transporteras till komposten men krukjorden skakade jag av och lade i rabatterna.

De där växterna jag köpte på rea med 50 % förra veckan fick nya och större krukor. Om de där två numera omplanterade barrväxterna jag köpte överlever vintern i kruka blir jag mer än glad och ännu 

gladare blir jag om Salix gracilistyla 'Mount Aso är vid liv när vintern är över.

Den rödbladiga Bergenian gissar jag har störst chans att klara vintern med livet i behåll, önskar just nu bara att jag sparat namnetiketten.

Eftersom vi skall få regn de närmaste dagarna har jag, lite lat som jag är, väntat med vattningen och bara satt ut krukorna så att regnet faller i dem .

Skuggliljan, den enda av alla de jag under årens lopp fallit för och köpt in som fortfarande efter 18 år är vid liv är Tricyrtis formosana 'Dark Form'.

Några hortensior kommer med nya blomknoppar fast bladen börjat få höstfärger. Den här heter Hydrangea serrata 'Woodlander'

Höstkrokus Crocus speciosus ssp speciosus och höstcyklamen Cyclamen hederifolium blommar 

och blommar fortfarande gör också oktoberstormhatten Aconitum carmichaelii. Den vars blommor lyfter upp och ger liv åt alla de brungula och vissna bladen i trädgården.

Är du nybliven trädgårdsägare så passa nu på att köpa buskar, perenner och träd när plantskolorna rear ut sitt sortiment för halva priset.

Fortsatt fin oktober!

En rolig dag nästan helt utan regn

men med mycket trädgårdsprat. Tusen Trädgårdar 2024. En strid ström av besökare från strax efter 10 på förmiddagen till en stund efter 17.00.

Efter lite mat i magen sitter jag nu och i tankarna njuter av alla möten med både kända och okända som precis som vi, har ett stort intresse för både växter och trädgård.

Ormbunken som många fastnade för heter Athyrium filix-femina 'Dre's Dagger'

Rododendronen men de vackra nyskotten heter Rhododendron 'Teddy Bear' och

den lite aprikosfärgande rosen som vi planterade 1997 köptes som 'Charles Austin'.

Den rosablommande kornellen, Cornus kousa ‘Satomi’, har funnits i vår trädgård sedan 2019.

Gallicarosen som just nu blommar riktigt fint heter 'Jenny Duval'

och pelargonen med de små vita blommorna, min favoritpelargon, utanför köksfönstret heter Pelargonium australe.

Tack alla som kom och fortsatt fin sommar!

Vintern tog en paus men är nu tillbaka.

Inte konstigt alls för det är fortfarande bara i början av februari. Förra veckan med plusgrader, trädgårdsfix, 

tidiga snödroppar 

och blommande trollhassel fick mig att nästan tro att den efterlängtade våren var här igen.

Ute är det nu vinter igen med minusgrader och snö. Den varar säkert ytterligare 6 veckor men inomhus har våren börjat. 

I dag visade magnoliakvistarna, jag tog in för drygt någon vecka sedan, upp sina första utslagna och doftande blommor. En föraning av det som komma skall.

Fortsatt fin vinter!

Årets första trädgårdsdag

hade jag i går. 

Både det tjocka lövtäcket och julrosbladen behöver bort för att ge plats åt snödropparna som sträcker på sig och börjar visa upp sina knoppar.

Galanthus 'Jaquenetta'

Galanthus 'Hippolyta' bild från förra januari.

Hann inte särskilt långt under de där drygt två timmarna jag var ute men två säckar med en blandning av fjolårslöv och hästgödsel blev det och en med avklippta julrosblad och lite annat i växtväg, så som t.ex vissna irisblad. 

Strandirisens blad är lätta att klippa bort under senhösten men dessa glömdes bort och nu är de sega och betydligt svårare att bli av med.

Under lövmattan hittade jag en hel del snödroppslökar liggande uppe på jorden. En del 'upptryckta' på grund av platsbrist och andra tror jag kan vara självsådda. Skall plantera dem i gräsmattan på landet och hoppas på att jag får se dem blomma.  

Innehållet i säckarna med löv och gödsel hamnade i dag som jordförbättrare i grönsakslandet och de avklippta bladen blev till utfyllnad i det jag kallar 'moraset'.

Vår trädgård är liten och buskar breder ut sig. Eftersom jag tycker om att driva kvistar under vårvintern brukar jag vänta tills den här tiden på året med att klippa bort 'rymmarna', de där grenarna som växt in till grannen. 

I fredags tog jag fram sekatören och sedan dess står de förrymda i vaser på matbordet. Hoppas att både guldazaleans och stjärnmagnolians knoppar orkar slå ut. Visst är kvistarna vackra i knoppstadiet men slår de ut så bjuder blommorna på massor av doft, vårdoft.

Ett extra plus nu i dessa längtans och väntans tider.

Allt gott!

En oktoberlördag innan frosten.

I går regnade det mest hela dagen men idag framåt eftermiddagen tittade solen fram och då passade jag på att göra lite trädgårdsfix i ett par timmar.

Även om trädgårderarlusten fanns där fick jag smått slita mig från stickningen, 

den där med stjärnmönster som jag repat upp och börjat om från början med.

Pelarapelns, Malus 'Maypole' frukter har ramlat av men pryder ändå trädgården. Några av dem har hamnat på den stora stenen och andra, de flesta, ligger på plattorna längs gången vid syrenhäcken.

Boken jag just nu lyssnar på, Mikael Niemis, Sten i siden, kan jag ha med mig oavsett om jag städar upp i trädgården efter makens häckklippningar eller sitter i stickfåtöljen. Har ännu inte lyssnat särskilt länge på den men mina tankar har ändå gått till min fina pappa. Han som var född i slutet av 20-talet berättade ofta om hur det var att växa upp under 1930-40 talen. År som hela livet präglade hans politiska intressen. Själv tyckte jag ibland att han var smått fanatisk i sitt sätt att tänka. Kanske kan boken få mig på andra tankar. Ser fram mot fortsättningen...

Stormhatten, möjligen är det en oktoberstormhatt från Falköping, som fortfarande blommar och den blå färgen lyfts fram av den röda korellkornellen i bakgrunden. 

Färger som fick mig att tänka på Barbro Springchorns vävnader för Märta Måås Fjätterström. Om jag minns rätt heter flera av dem bukett.

Fortsatt fin helg/trädgårdshelg!

Sommaren är slut,

över för den här gången. 

I alla fall om man läser Kajenns dikt. En dikt som jag haft med på bloggen många gånger men den tål att upprepas, tycker jag.

Lärodikt den första juni

Var glad min själ åt vad du har,

nu har du hundra sommardar,

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar,

då har du nittionio kvar,

och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,

imorgon är med ens igår,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,

är hundra sommardar per år,

imorgon är den andra.

Sommardagarna är verkligen slut och hösten har börjat göra sitt intåg. Glasbärsbuskens bär är lilafärgade,  

pärlrönnens blad lyser röda, 

höstcyklamen och tidlösa blommar och blommar gör också

klätterstormhattarna 

och nävan 'Rozanne'. Tittar bara solen fram mellan regnen är det lätt att tro att vi fortfarande har sommar.

I augusti berättade jag här på bloggen om råbockens framfart i vår trädgård.

'I mitten av juli tog råbocken sig en tur här i vår trädgård. Inte i min vildaste fantasi hade jag trott att han skulle feja sina horn på ett 17 år gammalt träd. Ett träd som tillsammans med snödroppsträdet hörde till favoriterna här i trädgården och som jag 2006 köpte av Kenneth Lorenzon under namnet Cornus alternifolia'Variegata'. Har jag tur kommer det att klara sig för bocken fejade inte riktigt runt hela stammen.'

Och i dag kan jag med stor glädje se att Cornus alternifolia 'Variegata' klarat både angrepp av bocken och torkan vi hade under försommaren. Skadorna på stammen har 'vallats över' och är så gott som läkta.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar trevlig helg!