En kall vår

men tillslut kom värmen och det blev nästan sommar, i alla fall försommar, direkt. Från vinterkängor till sandaler från ena dag till den andra, men det är ju egentligen inget ovanligt. Vårvärmen tar i alla fall mig ofta på sängkanten och det gjorden den även i år.

Julrosorna blommar för fullt fortfarande 

och det har kungsängsliljorna också börjat göra. Av de där kanske 30 lökarna jag en gång planterade har det under åren lopp blivit hundratals. De har mer eller mindre invaderat ett par av rabatterna med sina violettröda och vitrutiga klockor och jag, och inte minst liljebaggarna, njuter när jag ser dem. De står där i full blom några dagar för att sedan snabbt vissna bort och nästan bara försvinna bortsett från frökapslarna. Hade jag de senaste åren inte tagit bort dem innan de spruckit upp och släppte sina fröer hade kanske hela trädgården varit överfull?

Så upplever jag med mycket i trädgården nu för tiden men det har säkert med ålder att göra, både på mig och trädgården.

De där tre tujorna, Thuja 'Brobeck'  som jag planterade 2006 efter ett besök hos Lindhult tillsammans med Sophie, har nu blivit mer än 5 meter höga och mer än fula nertill. 

Om det beror på alla kattbesök eller om det blir så med tujor vet jag inte men nu är de uppstammade och alla bruna och  torra grenar är borta. Det gäller bara att vänja sig vid det nya.

Under en Skåneresa för 7 år sedan föll jag för en liten kruka med Stort ekorrbär Maianthemum dilatatum bara för att jag tyckte bladen var vackra och i dag grävde jag, grävde och försökt rensa bort alla rötter av denna invasiva växt som brett ut sig på ett par kvadratmeter här i trädgården. Det har för mig varit så lätt att falla för något jag tycker är fint utan att alltid ta reda på mer om  växtens 'beteende'.

Nu skall jag glömma både invasiva växter och ogräsrensning i trädgården för några dagar och i stället ägna mig åt utplantering av blom och grönsaksplantor. 

Grönkål, sallat, rosenskära och  några rödbetsplantor står på tur för utplantering och så blir det säkert ett nappatag med mördarsniglarna.

Men sist och inte minst skall jag bara sätta mig och försöka sitta still under det blommande körsbärsträdet och njuta av bin och humlesurr. Synd bara att jag stickat så mycket att axlarna strejkar för att sitta där och rulla tummarna blir inte lätt.

Detta skrev jag i torsdags men hann inte lägga ut det.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Kanske har vi redan haft vår vinter?

Här på Västkusten har vi oftast en grön vinter, i alla fall numera nästan fram till andra halvan av januari, men nog har det hänt att snön dykt upp tidigare så som i år och förvandlar både omgivningen utanför tomtgränsen, skogen runt omkring och vår lilla trädgård till något nästan magiskt. 

Här älskar jag den gröna vintern men när snön väl lagt sig är jag förtjust i den också. I november-december har vi i år för ovanlighetens skull haft snö riktigt länge, kanske mer än ett par veckor, men nu är den på väg bort.

Temperaturen ligger runt nollan så julrosor och rosmarin har fått flytta ut från källaren och snön har på grund av värmen börjar falla från både bruna vinterståndare, allt rostigt pynt och det där gröna vi, min man och jag, numera har i trädgården.

Vet att jag tidigare berättat om hur jag i slutet av 1970-talet och långt in på 1990-talet avskydde barrväxter, rododendron, ja allt som kunde kallas vintergrönt. Inget sådant, bortsett från ett par rododendronplantor som vi fick av mina svärföräldrar i slutet av 70-talet, hamnade då i trädgården. Vem är modig nog att säga nej till presenter från sina svärföräldrar?

Åren har gått och med dem har jag så klart fått en erfarenhet jag inte tidigare hade. Vad är en trädgård utan ett 'liv' på vintern? Numera är jag väldigt glad i vinterståndarna som jag slutat klippa bort under hösten. De enda jag tar bort är funkiabladen som när de vissnat lägger sig som en tjock filt över krokus och snödroppslökar och så klipper jag bort blad från irisar av sibiricatypen. De är lätta att klippa bort när de fortfarande är gröna men attans så sega när våren väl är här igen. Ett tips jag för länge sedan fick från irislotta och det praktiserar jag numera varje höst.

 

Det där vi nu har av vintergrönt i trädgården i form av buxbom, idegran och lite annat är jag mer än glad i och jag önskar jag kunde vidarebefordra den känslan till andra som precis som jag känt eller känner tveksamhet inför barrväxter och annat som är grönt året om. Har numera även lärt mig att en del av det där barriga som breder ut sig för mycket kan hållas kort och bli till fint julpynt både i trädgården och inomhus. 

Den här vintern har vi bestämt oss för att låta trädgårdssoffan för första gången stå kvar ute utan skydd av presenning och det bara för att den då är vackrare att se på, inte minst om det ligger snö på den. Kanske håller den ändå vår tid ut?

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Vinterträdgården.

Allt gott!