Tankar om livet och drömmar om det som är roligt.

I dag, första advent, 

skördade jag det sista i grönsakslandet, grönkål, purjolök och svartkål. 

Bra att ha inte minst med tanke på julmaten.

Fast det bara är första december har jag redan drömmar om

kommande egenodlade grönsaker 

och prunkande blombuketter, trots att jag försöker leva i nuet.

Sättpotatisen inför nästa odlingssäsong är förbeställda och fröerna inköpta. Några av fröerna, 

så som luktärter, har hamnat i frysen och andra i matkällaren.

Nu funderar jag på om vi skall ha någon gran till jul eller inte? Har jag på grund av dålig ork, mina ben krånglar, givit upp den tanken eller har jag bara med åren blivit mer bekväm? Måste erkänna att jag ännu inte riktigt lärt mig var gränsen går mellan dessa två. Är det förmågan som kan få mig att ge upp eller är det bekvämligheten? Att ge upp när kraft och ork försvinner måste jag så klart acceptera men inte tusan skall jag ge upp det roliga här i livet bara för att jag blivit bekväm, fortfarande kan jag både gå och krypa och att cykla går finfint.

Ja, så klart vi skall ha en gran!

Allt gott och fortsatt fin advent!

Tomtar på loftet, nog har jag det.

I början av veckan öppnade jag julskåpet, lite tidigt kanske, men det är alltid lika roligt att återigen få se vad det är jag under åren som gått fyllt det med.

Den där lusten att leta gamla julsaker försvinner inte fast jag numera inga fler behöver, men vad behöver man egentligen? Här bara villhöver jag och fortfarande är det lika roligt att ha lust och möjlighet att ibland förälska sig och kanske falla. 

Nytillskottet från helgen som gick, en helt oemotståndlig gammal kottetomte med lykta och säck

¨

och en 100 år gammal lika oemotståndlig tomteljusstake som trots brända ljushållare fick följa med hem. 

Stjärngossarna, lucian och tomteflickorna med lyktor är från slutet av 1940-talet men tillverkades in på 1950-talet. Märkta undertill med MA eller NA och ibland Made in Sweden och såldes genom hemslöjdsbutikerna. Har inte lyckats hitta någon information om dem men skulle gärna vilja veta mer.

De gamla lite slitna änglarna på bilden kan komma från grannlandet Danmark och Per Højholm BogenseTrœkonst.

Dessa rödmålade tomtar med ganska så arg blick hör också till julfavoriterna. Gissar att de kom via hemslöjden i slutet av 1940-talet, men vem är tillverkaren?

Nästan alla de charmiga trätomtarna på den här bilden kommer från Träkroken, Guldkroken och tillverkades på 1940-talet. Visst är de fina även om de är ganska så små?

Hör gärna av dig om du vet mer om några av de gamla trätomtar.

Allt gott och fortsatt trevlig helg!

Gamla julgransprydnader och egeninlagd sill

är inte ett absolut måste, men nästan om jag bortser från familjen.

Det är inte bara fröinköpen jag tjuvstartat med nu i december utan också julgranen. 

En ganska glesväxt rödgran som vi hittade på landet friserades med hjälp av sekatör innan den redan i fredags fick flytta in. Inte särskilt vacker i formen men den får duga. Färsk och doftande är den i alla fall. Samma dag passade jag på att klä den.

Samlade under många år på gammalt julgranspynt men nu är det längesedan det blev några nya inköp.

Förvarar mina 'julgranskulor' nerpackade  i gamla plåtburkar med glaslock. Det är lätt att glömma bort vad som finns i burkarna men igenkänningens glädje är stor när jag packar upp dem. Många har blivit favoriter som jag bara måste hänga upp. 

Några är reseminnen så som en cowboy från North Carolina 1991, 

andra är arvegods som nallen från farmor och tomten från svärmor 

men många kommer från loppisar så som den gamle 'granvaktaren' eller auktioner. 

Det är nästan alltid samma julgranspynt som år efter år får pryda granen trots att jag har många att välja på, favoriterna måste ju bara få komma ut och lufta sig.

Är inte särskilt förtjust i 'köpesill' så även när det gäller sillinläggningar har jag favoriter som jag samlat på mig under årens lopp. Dit hör bl.a Hannus tomatsill, lingonsillen med rödlök och kardemumma samt en paprikasill. I år har jag hittat ett nytt recept jag gärna vill prova så paprikasillen har blivit ersatt med en rödvinssill. 

Under ett loppisbesök i november stötte jag på Sanna Töringes bok Vintermat och i den hittade jag för mig många nya spännande recept och ett av dem var just rödvinssill. 

Nu står inläggningarna i kylskåpet och får stå där tills lillejulaftons kväll då vi skall provsmaka.

En riktigt God Jul!

Snön ligger vit och snart är det första advent.

Just nu har även vi här på Västkusten vinter. Solen skiner från en blå himmel några timmar mitt på dagen och får snön att glittra och trädgården med sina vinterståndare att smått se ut som en skulpturpark.

Första december i går och julljusstakar och tomtar har börjat flytta ut från skänkskåpet.

Min mamma, som nu inte längre finns kvar i livet, tappade mot slutet både lust och ork för julpyntandet. När julen närmade sig öppnade hon i stället bara dörrarna till tomteskåpet på vid gavel och sa: - Välkomna ut alla som vill!

Ännu är jag inte där utan gläds över att återigen få plocka fram och njuta av de gamla julsakerna. Inte minst av trätomtarna från Guldkroken (Träkroken). Flera av dem märkta undertill med årtal från 1940-talet. 

Eller de lite luggslitna halmänglarna från Steneby i Dalsland. 

Dessa små änglar, bara ca 5 cm höga, vet jag inget om. Gamla, slitna och helt oemotståndliga, tycker jag.

Trevlig första advent!

Julen är här

och huset är pyntat. Inte precis som förr men de gamla julljusstakarna,

favortittomtarna 

och de munblåsta glasburkarna har intagit sina platser. De stora glasburkarna är helt perfekta att plantera både amaryllis och hyacinter i. Vill man ge amaryllisen lite extra stöd är det bara att sticka ner några små grenar av t.ex ormhassel.

Någon julgran blir det nog inte i år, skriver nog för vem vet vad som händer i morgon förmiddag. Det hade varit roligt att få öppna de gamla plåtburkarna och hänga upp några av alla de där julgranskulorna jag samlat på mig under åren som gått. Kanske, kanske...

Ganska triviala önskningar med tanke på hur många av alla oss människor här på Jorden har det just nu.

Månadens bild i december. 

Hela året har jag försökt fotografera en och samma vy av trädgården för att visa hur mycket även en liten trädgård förändras från januari till december. 

Den här gången visar jag ytterligare ett par bilder. Många av er tycker säkert det där gula gräsen ser mer än skräpiga ut, men jag smått älskar dem.

Temat i TrädgårdsFägring den här veckan är Vackert under helgerna och Månadens bild - december.

En Glad Jul med fred, frid och frihet önskar jag er alla!

Passion, tokeri kanske?

Nej inte, istället väljer jag förälskelse och stor glädje men vet att jag inte får medhåll av alla även om ganska många delar min förtjusning i gamla nötta och slitna julsaker. Att jag tycker om trädgård och växter, inte minst snödroppar, vet säkert många av er som brukar titta in här, men att jag är lika förtjust i gamla julsaker är det nog inte lika många som känner till även om jag redan tidigare skrivit om det här på bloggen. 

Slitna, skavda och ibland lite brända, men vad spelar det för roll? I mitt tycke är de där julsakerna underbara ändå. Mina stående frågor när jag stött på dem har alltid varit:  - Hur gamla kan de vara, hos vem har de en gång i tiden stått och spridit glädje, en fråga jag nästan aldrig fått svar på och hur mycket tycker jag om dem = vill jag ha dem? Numera har behovet minskat betydligt, det finns inget, men ibland faller jag ändå.

Julstjärnor och amaryllisar är vackra så klart men de går inte alls upp mot mina fina svampljusstakar 'hittade' för en dryg månad sedan eller tomtarna som, nästan i alla fall,  

har sin givna plats i olika fönster här i huset och de på bordet i vardagsrummet som i år fått tillskott av en gammal piprökande tomte klädd i kräppapper. 

Den gamla lagade karotten från Gustavsberg och planteringskrukan från Upsala Ekeby är även i år planterade med hyacinter och det bara för doftens skull. På julaftonen vill jag gärna känna doften av hyacinter när jag går ner för trappan till köket. Inget måste men nästan. Hoppas nu bara att hyacinterna jag planterade i måndags hinner slå ut, i alla fall med några små blommor, innan julaftonsmorgonen.

Någon samlare vill jag inte se mig som, trots det där med julsaker och snödroppar, men när är man egentligen en samlare?

Enligt Wikipedia är man det om man har tre exemplar av en och samma sak, har man åtta så lider man av mani och det gör man också om har man fler exemplar av ett föremål än vad man egentligen har användning för.

Hur många av oss trädgårdsnördar lider då inte av mani? Har ni användning för alla växter ni omger er med? Det har inte jag, i alla fall inte om jag skall vara helt ärlig.

Men måste vi verkligen ha användning för allt vi tycker om och gärna vill ha? Nej inte, tycker jag, men här får fortfarande julsakerna jag har nästan plats i ett enda skänkskåp och för snödroppslökarna finns det gott om utrymme i rabatterna även om trädgården är liten.

I söndags fick maken hjälp av barnbarnen att ta ner en gran på landet och den får bli årets julgran. Vår första och troligen enda egenodlade julgran. Inköpt 2007 på Kullens söder om Stenungsund som en liten, liten planta. Har sparat namnen på datorn men inte alltid märkt upp växterna i trädgårdarna så därför vet jag inte om den heter Abies lasiocarpa 'Hobbytime' eller Abies lasiocarpa 'Mikolas'. Den var betydligt högre än vi trodde när den väl hamnade på marken men inte särskilt vid och det var helt perfekt. Nu står den, till stor glädje,

klädd i gamla silverglittrande julgranskulor i ena hörnet i vardagsrummet. 

Så kan det bli när plantorna är små när de planteras och att man, som jag, tror att det mesta ryms även i små trädgårdar.

Temat i TrädgårdsFägring är Fint vid Juletid!

En riktigt God Jul!

Adventstider

I går var första advent och här har vi den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.

Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.

Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.

I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.

Personligen är jag väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter = begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller mossa. 

I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt, 

gamla slitna och skröpliga tomtar,

retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.

Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.

Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera importerar så mycket av?

Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde. Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla blomkrukor och julsaker.

Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för att kunna tänka vackra  tankar".

Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?

Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans  tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.   

Fortsatt trevlig och gärna grön advent!