Har redan berättat om att jag gärna driver fram liljekonvaljer, iskonvaljer till jul om jag lyckas hitta några. I boken Blomstervandringar berättar författaren Harriet Hjorth om hur Erik Axel Karlfeldt tyckte precis tvärt om.
"Att tvinga denna ört till blomning på andra tider än de veckor den utvalt till sin egen vita mässa, är en förgripelse. Iskonvaljen är en martyr för en missriktad trädgårdskonst och förvänd naturkänsla, en arm vålnad med sorgsen lukt. Varför inte låta oss ha vår längtan i fred? Den är en gåva och inte en pina."
Jag älskar liljekonvaljdoften och just nu njuter jag av att kunna plocka buketter att sätta på köksbordet. Hemma i trädgården har jag liljekonvaljerna bakom rostiga ramar men på landet har jag släppt dem lösa. Skriver dem för den ena är inte den andra lik.
En har rosa blommor, en annan dubbla vita, någon har randiga grönvita blad och en av dem har smala gula kanter på bladen. Men den viktiga doften finns där oavsett färg på både blad och blommor.
I boken Flora Poetica från 1965, med dikter som valts ut av Harriet Hjort och illustrerats av Kaj Beckman, ett loppisköp jag inte kunde motstå, finns dikten Kung Liljekonvalje av Dungen av Gustav Fröding med men 1965 gick mina tankar när det gäller liljekonvaljer inte till Gustav Fröding utan mer till Maria Lang och hennes bok med samma namn.
Frödingdikten om Kung Liljekonvalje ingår i diktsamlingen Stänk och flikar från 1896, en diktcykel i fyra delar. En annan av de fyra dikterna är
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön.
https://www.youtube.com/watch?v=c-N-BLDDF48
Allt gott!