Vilken underbar sommar vi har och har haft.

Här har jag nästan helt valt bort trädgården under några veckor eftersom vi tillbringat de flesta dagarna på landet. Där har vi istället prioriterat bad och cykelturer.

Har bara varit hemma ett par gånger under veckorna och sprungit runt bland krukorna med vattenslangen 

och då även gett törstande perenner och träd en skvätt.

Mellan baden

och cykelturerna 

har jag plockat stora luktärtsbuketter, 

skördat primörer från grönsakslandet 

och suttit på altanen eller under körsbärsträdet där jag lyssnat på böcker och stickat på den där 

som så småningom skall bli till en sjal eller bilfilt att svepa om vinterfrusna ben.

I söndags kom vi hem igen och blir kvar så länge vi kommer att ha svalare väder och förhoppningsvis mycket regn. Trädgården har i värmen blivit eftersatt, 

buxbom, häckar och träd behöver klippas och perenner och rosor ansas. Kanske och förhoppningsvis kan delar av det bli av en molnig och regnfri dag under veckan, en mulen dag är ju perfekt för buxbomsklippning. Träden, i alla fall de stora äppelträden, får vänta med sin frisering till september. Måste erkänna att det där med daglig trädgårdsfix inte alls känns lika roligt längre och absolut inte när solen skiner, det är badtemperatur i havet och kvällarna är varma men det är nog bara åldern som spökar, tar ut sin rätt kanske?

De vitblommande liljorna jag planterade för några år sedan blommade i värmen snabbt över när jag bara vände ryggen till och då passade också sniglarna, de där förbaskade mördarsniglarna, på att kalasa på några av funkiorna. 

Bladen på sniglarnas favorithostor ser nu ut om såll. Funderar på att klippa av dem längs med marken för att slippa se eländet. Men hinner de då återigen att grönska?

I tisdags kom äntligen det där regnet som jag men framför allt trädgården längtat efter. Nu ikväll har vi fått mer än 30 mm och mer kan komma.

Det låter kanske som om det där med trädgård bara är elände men så är det inte alls. Att en lagom varm dag krypa runt och klippa buxbom kan vara ren njutning.

Fortsatt fin sommar!

Vill inte

men vad hjälper det.

Hösten är ju här i alla fall. Kalla dimmiga mornar, soliga och varma dagar,

ibland lite regn, fina cykelturer, givande svamprundor, 

sköna promenader med hunden Greta och hennes matte och njutbara stunder i både grönsaksland 

och trädgården här hemma. Egentligen, om jag bara tänker efter, är hösten riktigt härlig trots mörkret som bara kommer tidigare och tidigare.

Så fina tomater som i år, odlade på friland i vårt grönsaksland, har vi aldrig fått tidigare och fortfarande finns halvmogna att skörda. Väl inomhus i värmen mognar de snabbt.

Egentligen är jag mest förtjust i blåblommande växter under hösten. De blå blommorna passar så fint tillsammans med allt brunfärgat men här i trädgården är det nu framför allt rosalila färger på det som blommar. Inte fel det heller för kombinationen av lila, brunt och rött är svårt att tävla mot.

Rosablommande klätterstormhatt.

Vajande gräs och vackert höstfärgade löv.

Prydnadspumpor och prydnadsäpplen, en fin kombination.

Tidlösornas tid är nu och fina är de också.

Nävan 'Rosanne' en långblommare som fortfarande blommar rikligt och dess blommor passar alltid in i trädgården oavsett om det är sommar eller höst.

När jag för många år sedan blev trädgårdsintresserad visste jag inget om vare sig buskar, träd, vacker höstfärg, fina frukter 

eller perenner som blommar tills frosten tar dem. Lite har jag under åren lärt mig men mycket återstår om nu bara lusten finns med.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september!

Fortfarande luktärtstider

och de blommar så fint bland allt annat i grönsakslandet. 

Tidigare år har jag missat det där med den viktiga återkommande gödslingen men inte i år och det har verkligen gett resultat.

Det har gjort gott med guldvattnet jag bidragit med de senaste veckorna och som vi (mest min man) spätt ut med ca 10 delar vatten innan det vattnats ut. 

Men när guldvatten saknats har vi löst upp hönsgödsel i vatten, spätt ut även det med ca 10 delar vatten och fördelat blandningen framförallt bland luktärtsplantorna precis som jag berättade om i slutet av juli.

Är så glad över att kunna plocka stora buketter även om de bara står i två-tre dagar. 

Underbart är nästan alltid kort, inte minst när det gäller luktärter. Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Bladmögel, brunröta

 

eller eländes elände. Det är bara att välja. Redan min svärfar hade för många, många år sedan bladmögel på potatisen han odlade och just där odlar vi nu tomater. Inte då så konstigt att många av tomatplantorna drabbats av samma sjuka.

Pear Drops heter den här tomaten. Den blir betydligt gulare när den  mognar och bara ett fåtal av de tomaterna har drabbats av brunröta. 

Borde tänkt mig  för redan för ett par år sedan och inte minst i våras när samma tomatfröer återigen såddes men den där fröpåsen Lena och jag hittade i England kostade ju nästan ingenting och i den fanns fröer kvar som räckte ytterligare ett år till 6 olika sorters tomater.

Här odlar jag tomaterna på friland bara för att det är bekvämt och jag inte behöver vattna lika ofta. 

Många hävdar att de som odlas på friland smakar både bättre och mer men det vet jag inget om. Flera av plantorna har drabbats av bladmögel, inte minst 'Costoluto Florentino'.

Nästa år, om jag orkar, har  lust och får vara med, skall jag leta upp tomatfröer till resistenta sorter och det gäller även potatisen. Varför snåla när man vet att det annars så gott som alltid går åt pipsvängen?

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du precis som tidigare många fler trädgårdsbloggar.

Här har vi fortfarande en underbar sensommar med sol, värme och sköna bad.

Hoppas den varar ett tag till!

Ha det gott!

Birgitta

Gröna vinbär

som nästan smakar som svarta tycker jag men min man tycker de smakar krusbär. Vad de heter vet jag inte längre, namnlappen är bortslarvad, men de är ett reseminne från Höga Kusten.

Vinbärsbusken växer snabbt, verkligen breder ut sig och blir riktigt stor. Tidigt i våras klippte jag tillbaka den kraftigt och tog bort alla (många) grenar som slagit rot. I förra veckan var det återigen dags för klippning. 

Samtidigt som jag plockade av bären klippte jag bort alla nedåtgående grenar, sparade bara de upprättväxande.

Nu ligger bären i frysen. De skall vi njuta av till yoghurten i vinter.

Länkar till TrädgårdsFägring. Där hittar du många fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar!

Vitlök, Allium sativum

uppskattade jag verkligen inte för ca 40 år sedan. Då avskydde jag doften, men numera är den där löken oumbärlig i matlagningen.

Den är lättodlad och hittills utan fiender här hos oss men det gäller att skörda i tid innan den delar sig och klyftorna börjar gro.

Hade egentligen tänkt vänta ytterligare någon vecka med skörden men när jag igår fick se att en del lökar spruckit  isär och nya små gröna skott börjat dyka upp från klyftorna var det bara att sätta igång. Så tidigt som i år har jag aldrig tidigare skördat vitlök.

Nu hänger 156 finfina lökar på tork längs gången under altanen på landet. Där är det så gott som alltid regnfritt och lite vinddrag. Vitlökarna kommer nog att räcka till både höstens utsäde och det kommande årets behov.

Förra hösten köpte jag utsädet från Semenco och valde vitlökssorterna Messidor och Germidour. 

Kan inget om vitlök så att det blev just dessa två sorterna var bara en slump. Av 2 kg utsäde blev det så många lökar att jag kunde dela med mig till mina två söner och deras familjer och ändå igår skörda 156 egna lökar.

Nog är det extra roligt med egenodlat, eller hur? 

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar!

Försöka duger

och med lust och vilja kommer man långt även om förutsättningarna inte är optimala.

Mina bleka och taniga frösådder från början av april ingav inte direkt några förhoppningar om att kunna skörda egenodlat.

När vårkylan äntligen släppte fick de flytta ut till det lilla växthuset. De täcktes i början med flera lager fiberduk för ljuset var starkt och i början av maj planterades de ut på friland.

Nog är det fantastiskt att dessa små bleka plantor snabbt växer till när de väl kommer ut. I slutet av månaden hade även de frön som direktsåtts grott och blivit till små plantor och sättlöken fint grön.

Bondbönorna som jag förgrott i växthuset blev snart till små fina plantor så fort de hamnat i jorden.

Sommaren var varm och vattnade gjorde vi.

I oktober såg det ut så här. Då hade även den direktsådda purjolöken blivit både kraftig och stor. Den som jag i början av maj sådde ut som de sista fröerna som fanns kvar i fröpåsen. De grodde fint och när vitlöken skördats i juli och plats fanns planterade jag isär purjolöksplantorna.

Hela hösten har vi fått många fina purjolökar från de där sista fröerna i påsen.

Fortfarande har vi kål, purjolök och vintersallad kvar att skörda. Brysselkål önskar jag så här i efterhand att jag hade haft fler plantor av. Ugnsbakad brysselkål är bland det godaste som finns.

Trägen vinner är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och detta är mitt bidrag.

Fortsatt fin december!

Höst i grönsakslandet

och kålen har spräckt gardinen Lill. 

Den vi haft hela sommaren som skydd mot all ohyra som tycker lika mycket om kål som vi men trots hål och nedtryckning har den, kålen alltså, klarat sig förvånansvärt bra.

Den största kålrabbin vägde 800 g och var inte träig.

Svartkål och purpurkål har växt upp mellan den gamla järnstegen vi haft som stöd för gardinen Lill.

Grönsaksodling var det jag först fastnade för när det gäller trädgård och i början på 1980-talet odlade jag grönsaker tillsammans med min svärfar. Vi satte och sådde tillsammans men när jag under somrarna kom ut för att rensa ogräs sade han alltid: - Kom och sätt dig och prata en stund, rensa kan jag göra i morgon.

Vårt gemensamma odlande fick jag ge upp, jobbet när skolan började igen i augusti och skörden kolliderade för mycket.

Ett av alla mina minnen från den tiden var bladmöglet på potatisen. Det dök troget upp varje sommar och potatisblasten slog min svärfar av för att förhindra brunröta i potatisen.

Nu odlar vi, min man och jag, grönsaker och lite potatis på delvis samma plats. Jorden har gödslats upp och förbättrats med kompost.  Något bladmögel på potatisen får vi aldrig för vi väljer resistenta sorter. Att potatis och tomater hör till samma familj vet jag och om jag minns rätt finns smittan kvar i jorden men kan brunrötan även sprida sig via luften till andra platser?

För två år sedan odlade vi tomater i lövkompost och planteringsjord på påse längs berget men brunrötan dök ändå upp och det ganska tidigt på säsongen.

I år planterade jag tomatplantorna i grönsakslandet på ren chansning. 

Växthuset vi har är för litet och jag ville inte ha en massa krukor att vattna. Var kanske lite sent ute med för små tomatplantor men i slutet av augusti fanns många fina omogna tomater. I början av september såg jag återigen brunrötan sprida sig och vad gör man då? Någon blast att bara slå av finns ju inte. 

Har ugnsbakat massor med halvmogna tomater och stoppat i frysen. Blir förhoppningsvis bra till vinterns grytor och såser.

Jag kan inte så mycket om det här med svampsjukdomar men nog hade det varit roligt att få skörda friska tomater odlade på friland. Troligen är det tyvärr bara ett önsketänkande.

Länkar till TrädgårdsFägring

Fortsatt fin höst!