Bara några bilder och minnen från förr.

Det är mycket som händer i trädgården just nu. Det växer så det knakar trots torkan och värmen, inte minst fröogräset och nog händer det att jag undrar varifrån alla ogräsfröer kommer??

Under åren som jag haft trädgården har jag försökt komma ihåg att i min excel-lista skriva upp alla inköp. Visst har det har hänt att jag glömt men de flesta inköpen finns där. Inte alltid en särskilt rolig läsning för det finns många rödmarkerade = växter som dött, men extra roligt att kunna härleda en växt som fortfarande efter alla år lever och trivs i trädgården.

Bladen på fingerrodgersian Rodgersia pinnata 'Chocolate Wing' som jag köpte av Jonas Bengtsson för 19 år sedan är nästan som allra vackrast innan de helt slagit ut 

och den lilla söta hjärtranunkeln Ranunculus parnassifolius med sina förhållandevis stora vita blommor och blankgröna blad blommar för fullt. Den står, ända sedan jag köpte den av Ulla Helgesson på en plantmarknad i Henån 2004, i en riktigt stor kruka under en enebuske som får gula nyskott på våren. Den fina enen kommer från Martha Ristorp och också en STA-marknad, men tyvärr har jag missat att anteckna både namn och när, men det är ganska länge sedan för enen har blivit riktigt stor.

Om jag nu bara skall göra lite reklam så vill jag lyfta fram STA, Sällskapet Trädgårdsamatörerna, deras gemenskap och plantmarknader. När jag för första gången besökte en sådan utanför Högsäter, troligen 2002, tillsammans med min man och mina föräldrar, öppnade sig en ny värld för mig. Växter jag länge letat efter på olika plantskolor, men aldrig hittat, bara fanns där.

En härlig känsla som jag önskar alla riktigt trädgårds och växtintresserade får uppleva.

Allt gott och hoppas vi alla snart får lite regn!

När allt blir som vanligt igen

är veckans tema i TrädgårdsFägring och det första jag tänkte på när jag läste det hade inte alls med trädgård att göra utan Covid 19.  Ser verkligen fram mot att slippa hålla mig undan, kunna låta bli att handla så mycket som möjligt på nätet och få träffa både barn, barnbarn och goda vänner utan restriktioner.

Att hålla sig undan är en uppmaningen vi i stort sett följt sedan tidig vår 2020 även om vi har firat både barnens och barnbarnens födelsedagar ute. 

Vi har cyklat, 

vandrat 

och bara haft lite, lite fester tillsammans med goda vänner, men då varit noga med avstånden. 

Nu hoppas jag på att vi snart kan slå klackarna i taket och återigen festa, fira och kramas när den här smittan är under kontroll med hjälp av vaccin. 

Tid är en färskvara, nu är nu, så begreppet 'som vanligt' tycker jag egentligen inte finns för ingen dag är den andra lik. Här längtar jag efter att få träffa både familj och gamla vänner, göra nya bekantskaper, besöka loppisar, uppleva för mig nya trädgårdar och på en växtmarknad falla för någon kinkig men vacker växt som troligen inte överlever ens första vintern i vår trädgård.

Under många år provade jag att så olika sorters sockerärter men numera sår jag bara den gamla beprövade sorten 'Norli' istället för t.ex en med brunlila baljor som jag inte ens minns namnet på, trots att den var vackrare. Att jag gör så beror enbart på att jag nu vet att 'Norli' ger godare ärtbaljor än de där brunlila som i mitt tycke var smaklösa och träiga, men det finns fortfarande många fler sorter att testodla om lusten infinner sig, så nog kan någon sockerärt som är godare än 'Norli' dyka upp. Det gäller bara för mig att trots den här erfarenhet våga välja något nytt och oprövat. Enligt Johnny Andreasson i boken Runåbergs fröer kan inga sockerärter mäta sig med 'Engelsk Sabel'. Kanske något att våga sig på? Visst är det bra med tips!

Läste i en bok för bara någon vecka sedan, vilken minns jag inte just nu, att ju äldre vi blir desto mer enkelriktat blir vårt tänkande eftersom tankarna selekterar och väljer sånt vi tidigare valt och är bekväma med och därför förstärks ofta våra gamla tankar istället för att vi tar till oss nya. Några förändringar blir det då sällan eller aldrig. Vi bara hamrar vidare på samma spik.

Vill gärna att livet skall vara en blandning av både gammalt och nytt hamrande men trots det händer det ganska ofta nu för tiden att jag undrar vad det är som katten, den vi inte har, släpat in när jag läser eller ser nyheterna och då undrar vart både erfarenheten, sansen och balansen tagit vägen för jag ser den inte längre.

Snön är borta här hos oss, den försvann idag i regnet och julrosornas knoppar och snödropparna stäcker återigen på sig. Är så glad över att ha en trädgård, även om det är en lite en, inte minst i dessa tider, men börjar ändå så smått drömma om en ny snödroppsresa 2022. 

Kanske kan vi då återigen få träffa Sir Henry Elwes, vars farfars far Henry John Elwes 1874 fann en högväxt och storblommig snödroppe under sin resa i Turkiet. En snödroppe som fått namnet Galanthus elwesii och som nu växer i mängder på familjegodset Colesbourne Garden.

Kanske beror mina tankar på att jag på grund av ålder är enkelriktad eller så är det den där j..la katten som bara ställer till det?

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar

fortsatt fin vinter!