Vintern tog en paus men är nu tillbaka.

Inte konstigt alls för det är fortfarande bara i början av februari. Förra veckan med plusgrader, trädgårdsfix, 

tidiga snödroppar 

och blommande trollhassel fick mig att nästan tro att den efterlängtade våren var här igen.

Ute är det nu vinter igen med minusgrader och snö. Den varar säkert ytterligare 6 veckor men inomhus har våren börjat. 

I dag visade magnoliakvistarna, jag tog in för drygt någon vecka sedan, upp sina första utslagna och doftande blommor. En föraning av det som komma skall.

Fortsatt fin vinter!

Vinterväder,

riktigt vinterväder med både kyla och mycket snö 

har vi haft ett tag och minusgraderna och solskenet har fått snön att glittra och mig att längta efter en skidtur i skogen. Just nu kanske en för alltid önskedröm. Det får framtiden utvisa.

Här har en del av mina krukväxter bara gett upp och tynat bort. Om det beror på omplanteringen sent i höstas, fel jord, jord med pyralider eller dålig passning med näring och vatten vet jag inte. 

I stället för att  köpa nya växter till alla de tomma krukorna tog jag för drygt en vecka sedan skott av palettbladen och några av dem har redan rötter. Ny blomjord köptes in i dag, en förhoppningsvis utan pyralider. En stor säck Blomjord proffs står nu på upptining i garaget.

Snål är jag när det gäller krukväxter. Helst skall de vara fådda eller egenförökade. Lägger hellre pengarna på t.ex snödroppslökar. 

Galanthus 'Diggory'

I år har jag hittills bara gjort en snödroppsbeställning och den är från Coolplants. Under vecka 6 skall 'nykomlingarna' dyka upp i brevlådan och det skall bli riktigt spännande för nu är det några år sedan jag köpte lökar in the green.

Något marknära grönt syns just nu inte i trädgården. Allt, även de gröna små 'spjuten' som  fanns där  innan jul är fortfarande täckta av snö, trots regnet idag, men vet att de ligger där i startgroparna och bara väntar på ytterligare plusgrader.

Någon direkt längtan efter våren har jag inte. Den kommer oavsett om jag gör det eller inte. I stället njuter jag av ljudböcker och stickning. 

Men med tanke på sista fingervantsmönstret, Äppelblom av Johanna Wallin, så finns där kanske ändå en vårlängtan.

Fortsatt fin vinter!

 

Trädgården vilar

men kyla och solsken får den ändå att glittra 

och vinterståndarna blir extra fina med lite snö.

Gott slut och ett riktigt Gott Nytt År!

Kanske har vi redan haft vår vinter?

Här på Västkusten har vi oftast en grön vinter, i alla fall numera nästan fram till andra halvan av januari, men nog har det hänt att snön dykt upp tidigare så som i år och förvandlar både omgivningen utanför tomtgränsen, skogen runt omkring och vår lilla trädgård till något nästan magiskt. 

Här älskar jag den gröna vintern men när snön väl lagt sig är jag förtjust i den också. I november-december har vi i år för ovanlighetens skull haft snö riktigt länge, kanske mer än ett par veckor, men nu är den på väg bort.

Temperaturen ligger runt nollan så julrosor och rosmarin har fått flytta ut från källaren och snön har på grund av värmen börjar falla från både bruna vinterståndare, allt rostigt pynt och det där gröna vi, min man och jag, numera har i trädgården.

Vet att jag tidigare berättat om hur jag i slutet av 1970-talet och långt in på 1990-talet avskydde barrväxter, rododendron, ja allt som kunde kallas vintergrönt. Inget sådant, bortsett från ett par rododendronplantor som vi fick av mina svärföräldrar i slutet av 70-talet, hamnade då i trädgården. Vem är modig nog att säga nej till presenter från sina svärföräldrar?

Åren har gått och med dem har jag så klart fått en erfarenhet jag inte tidigare hade. Vad är en trädgård utan ett 'liv' på vintern? Numera är jag väldigt glad i vinterståndarna som jag slutat klippa bort under hösten. De enda jag tar bort är funkiabladen som när de vissnat lägger sig som en tjock filt över krokus och snödroppslökar och så klipper jag bort blad från irisar av sibiricatypen. De är lätta att klippa bort när de fortfarande är gröna men attans så sega när våren väl är här igen. Ett tips jag för länge sedan fick från irislotta och det praktiserar jag numera varje höst.

 

Det där vi nu har av vintergrönt i trädgården i form av buxbom, idegran och lite annat är jag mer än glad i och jag önskar jag kunde vidarebefordra den känslan till andra som precis som jag känt eller känner tveksamhet inför barrväxter och annat som är grönt året om. Har numera även lärt mig att en del av det där barriga som breder ut sig för mycket kan hållas kort och bli till fint julpynt både i trädgården och inomhus. 

Den här vintern har vi bestämt oss för att låta trädgårdssoffan för första gången stå kvar ute utan skydd av presenning och det bara för att den då är vackrare att se på, inte minst om det ligger snö på den. Kanske håller den ändå vår tid ut?

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Vinterträdgården.

Allt gott!

Vintern försvann snabbt och nu är våren här igen.

Det var längesedan vi hade en sådan fin, kall och solig vinter som i år och den hade gärna fått stanna kvar ytterligare några veckor men nu när den är borta känner jag ingen saknad utan njuter av de dagliga stunderna i trädgården.

Klipper bort julrosornas blad och förpassar stora vissna löv till komposten för att ge ljus och plats åt snödropparna som dök upp lika snabbt som snön försvann. Med ute veckan som gått har jag haft min snödroppslista och det är alltid lika spännande att se vilka av de där dropparna, särskilt de senast inköpta, som behagar dyka upp.

Glädjen är stor när snödroppen står där precis på den plats som står i listan. Finns den inte där börjar ett försiktigt grävande. Var är nu den där j...a löken?

Har under åren som gått många gånger grävt och grävt men inte hittat tillstymmelse till lök och nästan alltid har det varit en snödroppslök som stått högt på min önskelista och som jag letat länge efter och inte har den heller varit gratis precis.

Galanthus 'Wendy's Gold'

I höstas, under de första dagarna i september, grävde jag upp snödroppslökar i vila, delade och återplanterade de flesta direkt men några av dem krukade jag in. Alla av de där lökarna som då hamnade i krukor har utvecklat ett kraftigt rotsystem och kommer nu med fina knoppar. Att under våren köpa nyuppgrävda lökar för att plantera in the green har jag börjat misstro, inte minst de där dyra, men att köpa väletablerade och välrotade lökar som tillbringat en säsong i kruka eller att under augusti köpa en lök i vila som inte fått torka ut tror jag mer på, men märk väl, det är bara vad jag tror och själv har av erfarenhet av.

Galanthus 'Augustus'

För ganska så många år sedan, på en växtmarknad på Bången som BoD anordnade och som jag deltog i, hade jag med lite udda snödroppar och fick en kommentar av en besökare, en kommentar jag aldrig kommer att glömma. 

-Ja, ja, snödroppar det har jag! 

Visst är det så, har man snödroppar så har man, men det kan ju finnas fler som man inte känner till. Man skall aldrig säga aldrig är veckans tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt bidrag.

I går när jag gick där och letade med snödroppslistan i handen dök det upp en klunga lökar med en etikett som inte fanns med på listan.  Galanthus 'Byfield Special'. När och var köpte jag den? Vet inte men snart slår lökarna ut sina knoppar och det ser jag med spännig fram mot. 

Fortsatt trevlig helg!

Äntligen vinter!

Även vi här på Västkusten har återigen fått vinter. Det är några år sedan sist, hur många minns jag inte, som snön låg som ett mjukt täcke över trädgården.

Nu ligger den där i alla fall över vårblommorna som visade upp sig för drygt en vecka sedan och det enda som sticker upp ur snön förutom buskar, träd, visset gräs och det vintergröna är de rostiga trädgårdsprylarna vi har i trädgården. Just nu tar de stor plats men i april-maj har de 'gömt' sig igen.

Pelargonerna, de vild, de få jag har kvar, har kommit med nya ljusgröna blad och de gläder mig så fort jag ser dem, inte minst när solen skiner. Numera behövs det som tur är inte många för att den där glädjen skall infinna sig. När vintern är över skall de få ny jord och en plats i växthuset.

Här tränar jag på att bara ta dagarna som de kommer även om det ibland är mer än tråkigt och hoppas på att snart få det där vaccinet som ännu inte lyckats hitta hit trots alla försäkringar och löften. Men jag njuter av solen och vintern, stickar och lyssna på böcker.

Just nu lyssnar jag på Renegater av Klas Östergren och idag dök dessa ord upp.

'Vintern är en trädgårds bästa tid. Allt är dolt. Allt är möjligt. Inget att slita upp eller gräva ner. Det räcker med närvaro.'

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'att se bortom vintern' och det vill jag egentligen inte göra, dit kommer vi tids nog ändå, men när jag fick se stolarna maken kom hem med idag 

såg jag kommande vår och sommar framför mig utan att behöva känna dåligt samvete och med stolar att våga sitta på och inte kalla skulpturer på grund av all rost. De har blästrats, galvats och står nu utanför rumsfönstret och lyser innan vidare transport till landet. Den där ljusa silvergrå färgen kommer så småningom att mörkna till en mer mattgrå och jag behöver inte en enda gång till i mitt liv ens tänka på vare sig målning 

eller skylla på trädgårdsskulpturer.

Nog gäller det att ta vara på nuet och njuta. Inte minst nu när vi har en underbar vinter.

Fortsatt trevlig vecka!

Alltid i min trädgård

Många växter 

så som t.ex svavelpioner och presidentsippor blommar ofta över så fort man vänder ryggen till 

och en del magnoliablommor fryser bort om bara +/- 0° dyker upp på termometern. Alla underbart vackra så klart men har man som vi en liten, liten, trädgård blir det med åren andra kriterier som gäller, fast när jag tänker efter finns det ändå lite plats över för några av de där kinkiga.

Veckans tema i TrädgårdsFägring den här veckan är Alltid i min trädgård och här kommer nu några av mina numera alltid, men det har tagit många år för mig att inse det.

Chamaecýparis lawsoniana 'Imbricata Pendula' ( 2004, Lindhult) 

Ett nu ganska så högt 'litet' träd i vår lilla trädgård, ca 5-6 m. Ett träd som inte gör särskilt mycket väsen av sig under sommarhalvåret för då syns det knappt mot den gröna bakgrunden. Det är först när vintern kommer som det har sin storhetstid, när det mesta i rabatterna vissnat bort, är brungrått eller vitt av snö, tycker jag. Då står det helt plötsligt bara där i trädgården med sina smala, smala, gröna hängande grenar. Så ovanligt och udda att t o m ett par barnbarn på bara ca 10 år undrade vad det var för träd. Dess grenar från början så tunna att de flesta nu när vi inte kan binda upp stammen längre,  finns på norrsidan trädet eftersom vinden oftast kommer från väster där vi bor.  

Viburnum (1985 Henrikssons Ödsmål) Att det är ett kejsarolvon går inte att ta miste på även om vi när de köptes bara fick namnet doftolvon, Viburum. Det blommar på bar kvist, eller nästan i alla fall, från tidig höst, tar en paus om vi får riktig vinter med många minusgrader, men återkommer med blommor när väl vintern är över och våren närmar sig igen. En väldoftande buske eller litet träd med vackra stammar. Ett träd som en gång i tiden bara Kejsaren av Kina fick ha i sin trädgård, om jag minns rätt.

Stewartia pseudocamellia (2006 Nisses Växter) En skenkamelia som hos oss växt dåligt, eller skall jag kalla det långsamt, mer än långsamt trots stoleken från början. Oavsett tillväxten har det börjat få en vacker stam. Här har det trots allt blommat flera gånger. Varför trädet kanske inte vill ta fart här hos oss fick jag tips om för några veckor sedan när en trädgårdsamatörsvän ringde mig och vi började prata trädgård och växter. Att ha trädgårdsvänner att prata erfarenheter och trädgård med ger oftast betydligt mer kunskap än vad man kan tro. När våren är här igen skall jag förse det där tjuriga trädet med massor av vatten redan i april-maj oavsett torka eller inte.

För 40 år sedan ville vi inte alls ha några vintergröna växter i vår trädgård. Granntomternas tallar och tujor avskräckte. 

Som ni kanske har sett på en del foton från trädgården så har vi ändrat uppfattning när det gäller en del vintergrönt och det är jag glad över.

Det kommer också att så länge jag finns med här i trädgården även växa blåsippor, 

luktvioler och snödroppar så klart.

Här började några av snödropparna visa upp sina vita knoppar redan i slutet av december så nu återstår det bara att leva i nuet för att dag för dag se vad som dyker upp både i krukor och rabatter.

I går fick jag hem ett nytt men ändå gammalt exemplar av boken Ett år med min trädgård av Karel Capek. Den tidigare hade började tappa så många blad att den inte längre kändes som någon bok.

Under rubriken Januari står det på sidan 15

" När nu även folk, som detta annars inte alls angår, har så många orsaker att beklaga sig över vädret, hur skall det då inte vara med trädgårdsodlaren! Faller det för lite snö, klagar han med full rätt, att det inte räcker på långt när, faller det mycket snö, yppar han allvarliga farhågor för att det kommer att skada hans barrträd och rhododendron. Finns det ingen snö alls, så jämrar han sig över den ödeläggande barfrosten, blir det tö, svär han över dessa fördömda vindar, som kommer med tövädret och har den skamliga vanan att sprida hans granris och täckhalm över trädgården och kanske till och med  - jäkla blåst - fördärva något litet träd. "

Mitt nästan största intresse här i livet är odling och trädgård. Hur cyklister, golf och fotbollsspelare reagerar på vädret vet jag inte men nog tycker jag det ligger en hel del i Karel Capeks beskrivning av oss 'trädgårdsodlare'. När blir vi egentligen nöjda och njuter av allt det vackra vi har omkring oss?

" Men så är det, oss trädgårdsmän är det ingen som bryr sig om, och ingen frågar oss, hur det borde vara. Därför ser världen ut, som den gör."

Hoppas ni njuter ändå trots att världen ser ut som den gör!

Nu är det Nytt År igen, nu är det 2021!

Den där tiden som bara skyndar fram går nu också med extra raska steg mot ljusare tider på mer än ett sätt hoppas jag men klimatfrågan skrämmer mig

trots att jag njuter av en cyklamen som sedan oktober bara blommat och blommat, 

den mer försiktigt blommande tibasten vars knoppar precis börjat slå ut och visar sina första vita väldoftande blommor.

och de stora knopparna på både snödroppar och vintergäck som jag såg i trädgården på förra årets sista dag .

Någon föraning om vinter fick vi först i förrgår då det var minusgrader och lite snö i luften. Det har under senare år ofta dröjt till slutet av februari innan vi fått lite känning av riktig vinter här på västkusten och tyvärr har den då nästan alltid valt att stanna kvar långt in i mars fast vi vid den tiden egentligen vill ha vår, i alla fall jag. Då skall snödropparna blomma som både bäst och mest.

Idag har vi firat en annorlunda födelsedag här hos oss. 

Aldrig tidigare har vi suttit med avstånd och småfrusit runt bordet på uteplatsen i januari och aldrig tidigare har det då serverats grillkorv med hemmagjord pommes frites eller hallongrottor istället för tårta. Men alla åt ändå och med god aptit, inte minst barnbarnen.

Tiden går fort så det gäller att ta vara på den men också att våga ta tiden som den kommer, leva i nuet och det tränar jag på.

Länkar till TrädgårdsFägring  även om veckans tema Bästa vänner inte stämmer med mitt inlägg.

En riktigt god fortsättning på 2021!

God Jul! En Riktigt God Jul, trots allt...

Någon familjejul blir det inte här hos oss i år och ingen julgran heller. För första gången i våra liv skall min man och jag fira jul tillsammans helt själva.   

Inga köttbullar, prinskorvar eller revbensspjäll, de har vi valt bort. 

I stället blir det några olika sorters egna sillinläggningar, hemmagravad lax, Janssons frestelse, grönkålspaj och en liten ugnsbakad skinka. Att vi trots att vi bara är två inte köper något färdigt beror på att det ibland är ganska roligt att laga mat tillsammans men också för att vi tycker det 'egengjorda' smakar så mycket bättre än det färdigköpta. Skall det vara en god jul så skall det, oavsett Covid19. En snaps till sillen är ett måste så klart, trots att den inte är egentillverkad, men god ändå...

I dag sken äntligen solen så provsmakningen av skinkan skedde i skogen. Skiner solen också i morgon kan det kanske bli en cykeltur trots att det är julafton. 

Nog har vi en jul då inget är sig likt men finns det liv finns hopp! 

Önskar Er alla En Riktigt God Jul! 

Jag njuter, det måste jag erkänna,

av att inte behöva rensa ogräs eller vattna torra krukor och rabatter. Här ligger tankarna på både grönsaksland, har visserligen beställt fröer från både Cecilia Wingård och Runåbergs, och vår lilla trädgård här hemma, helt nere. 

Krattar bara in löven som fallit på de små gräsmattorna i rabatterna eller över blåsippsplantorna under häcken och tittar på de stora trilliumknopparna och snödropparnas grönvita spjut när jag går till varmkomposten på baksidan huset. En trädgårdsrunda som inte tar särskilt lång tid men som är helt tillräcklig i detta regniga gråväder och nästan varje gång jag går där säger jag högt till dessa vårivrare: - Lugna nu ner er lite, det kommer en vinter!

Sparat en del löv för att ha som täckning när den där vintern kommer, för nog kommer den med många minusgrader även om det kanske dröjer till slutet av februari.

Att bara få träffa sina barn, barnbarn och vänner utomhus och med ett avstånd på minst 1,5 m är inte roligt, men vad gör man inte i dessa coronatider.  

Är så glad över att bo på landet, inte behöva åka kollektivt, kunna sticka och ladda hem e-ljudböcker från biblioteket.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Så går mina tankar.

Här försöker vi njuta av dagarna trots att det känns tråkigt, förfärligt tråkigt.