Vilken härlig sommar vi har,

och vilken odlingssommar!

Varmt och torrt

men havet är nära, 

och dofterna många,

 inte minst av nyslaget hö, längs småvägarna vi cyklat på 

och den gamla grävda brunnen ger vatten till grönsakslandet.

Kålen bara växer och växer och några kålfjärilar har vi ännu knapp sett. Däremot har morotsflugan varit flitig så några fina morötter har bara varit en önskedröm.

Luktärterna stod länge och stampade under maj men nu bjuder de på stora buketter var och varannan dag. I år har jag inte glömt bort att regelbundet gödsla dem.

Jag som inte direkt är särskilt förtjust i gult har under åren bara blivit mer och mer förtjust i ringblommor. Numera älskar jag verkligen ringblomsbuketter.

Den portugisiska kålens stora blad har blivit till många kåldolmar. Här fastnade jag för ett recept av Mannerström eftersom han använder allt, även det som skärs bort från kålbladen.

Svartkålen tillsammans med rosenskäran, ett vackert par och broccolin har varit mer än givmild. Godast tycker jag den är stekt tillsammans med lök och vitlök.

Hoppas ni inte upplever mina lovord som skryt. De är bara tecken på förundran över växtkraften och stor glädje för allt jag kan plocka och skörda.

För ett par veckor sedan skördades potatislök och vitlök.
Så stora som i år har dessa lökar aldrig tidigare blivit. Om det beror på varmkomposten som grävdes ner ett par veckor innan lökarna planterades i höstas eller den där lusernen vi gödslade med i månadsskiftet april - maj vet jag inte, men finfina är de.

Fortsatt fin sommar!

Redan slutet av juni

och fröställningarna av aklejor har tagits bort och det har många av nävornas och julrosornas också.

Det har växt dåligt i grönsakslandet den här försommaren tycker jag. Vad det beror på vet jag inte men börjat misstänka pyralider från ridklubbens hästgödseln men det kan kanske också bero på försommarens kyla och regn.
De få ringblomsfröna, från årets sådder, som grodde ( ett par år gamla fröer),  har precis börjat visa färg på knopparna men de självsådda från förra säsongen står fortfarande bara frodigt gröna bland kålplantor och rödbetor.

Här har jag aldrig odlat ringblommor i krukor men enligt Harriet Hjort i boken Blomstervandringar är det som att flytta in solen i rummet om man tar in en kruka med förvildade ringblommor.

Liksom solrosen, solvändan, tussilagon och många andra solblommor vänder sig ringblommorna efter solen.

Visst är det så, som Harriet Hjort skriver i sin bok, att man kan tröttna på vissa blommor.

Själv tröttnade jag för många, många, år sedan på tagetes, precis som Harriet Hjort tröttnade på ringblommor. Hon tyckte ringblommorna var för påträngande och vykortsgranna. Precis så som jag tyckte om tagetesen. I stället fastnade hon för de oansenliga blommorna, sådana som inte tog plats alls utan bara fanns där om man tittade noga.

Ringblommor tyckte hon hade en benägenhet till att breda ut sig och ta plats på andra växters bekostnad.

Enligt Harriet Hjort var det så att där en gång ringblommor såtts i en rabatt, där slipper man dem aldrig mera.

Så tycker inte jag. Frösådderna från tidigare års ringblommor är lätta att rensa bort eller flytta till den plats man vill ha dem.

Just nu står säsongens första ringblomsbukett på köksborden och jag ser fram emot att få se knopparna slå ut.

Stora buketter från grönsakslandet.

Sådde jätteeternell, olika luktärter, ringblommor och zinnior redan i mars och satte ut krukorna med frösådderna direkt i växthuset men hade på lite värme när det var minusgrader. Planterade ut de små plantorna i början eller mitten av maj och kan just nu plocka stora buketter att bara njuta av. Har inte namnen på plantorna här hemma men fröerna köpte jag från Runåbergs, Impecta Fröhandel AB och Blomstersafari Frö & Förlag.

Buketter med zinnior och jätteeternell 

håller länge, 

de med ringblommor och reseda håller sig fina i 5-6 dagar 

men luktärtsbuketten bara i 2-3 dagar, underbart är ju kort sägs det.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar.

Det här är mormorsväxter för mig

eller kanske mer mammasväxter, för det var hon som berättade om mormors blomfavoriter.

Mormor tyckte, som jag redan tidigare berättat, om reseda och ringblommor. 

Om jag minns rätt blommade också aklejor i hennes rabatter och petunior i de två röd och vit målade traktordäcken längs gången mot huset. Petunia är en blomma som jag själv ännu aldrig haft här i trädgården, men man skall ju aldrig säga aldrig även om jag nu har svårt att tänka mig att den kan bli en favorit.

Har hela mitt vuxna liv varit intresserad av odlande och trädgård, men någon mormorsträdgård får jag aldrig eftersom vi, min man och jag, har söner och förmånen att vara farfar och farmor till fyra underbara barnbarn. Därför får den trädgård vi har kallas för farfar och farmorsträdgården och i den växer det inga mormorsväxter alls utan enbart farmorsväxter och trots veckans tema 'det här är mormorsväxter för mig' i TrädgårdsFägring känner jag mig inte det minsta kränkt ;-)). 

Aklejor, irisar, 

krolliljor, 

pioner, reseda, ringblommor, 

rosor och stjärnflocka hör till mina mormorsväxter. 

Men dit hör också austinrosor,

daggrosen,

Linnétagetes i krukor

och skuggbräcka.

Visserligen har trädgården inte alls lika överdådig blomning som den jag förknippar med ordet mormorsträdgård, men en farmorsträdgård måste ju vara lite mer försiktig i sin framtoning, om nu det bara går ;-))

Trevlig helg!

Färger jag aldrig skulle ha mer, vare sig inne eller ute, men har ändå

 och jag älskar mina orange ringblommor

och den orangebruna ryamattan 

vi har på landet, Kolmården ur serien Östergyllen av Marianne Richter, köpt på loppis för ca 10 år sedan,

men också, kanske mest, de svagt gula ringblommorna 'Snow Princess' som jag under de senaste åren odlat bland grönsakerna i trädgårdslandet. 

Tidigt 70-tal och den halvmoderna lägenheten vi då bodde i, där vi fick lov att måla som vi ville, blev gul och orange med brunt golv. Helt säkert tyckte vi då att det var både fint, häftigt och modernt med just gult och orange. Färger jag under senare år, säkert 40, valt bort som fula och det gjorde jag ända tills jag började odla plockblommor bland grönsakerna.

Ringblommor och reseda har blivit nästan som ett måste. Helt plötsligt älskar jag de där 'fula' gulorange färgerna och odlar även tagetes, 

något jag aldrig trodde skulle hända. Ringblommor och tagetes hör numera till favoriterna bland ettåringarna tillsammans med luktärterna och resedan.

Länkar till TrädgårdsFägring

och önskar er alla en fin första advent.