Julen står för dörren

men utomhus känns det ibland, trots mörkret, som vår. Snödropparna har dykt upp och några av dem visar redan sina vita knoppar.

Galanthus 'John Gray' den 17 februari och just nu.

Även de olika svalörterna har börjat täcka den mörka jorden med sina vackra blad. Julrosen jag fått från Bertil, den som ursprungligen kommer från Ester i Skene, blommar återigen och det beror säkert på att jag flyttat fram den till en ljusare växtplats. 

Den där enda vita blomman fick mig att tänka på Selma Lagerlöfs novell, Legenden om julrosorna. Oavsett om man är kristen eller inte, någon vackrare julberättelse får man leta efter, tycker jag. Den handlar om hur den stora och farliga Göingeskogen varje julnatt förvandlas till en underbar lustgård och att vi inte skall vara alltför rädda för det okända.

Årets kortaste dag var det den 21 december, men nu vänder det snart och vi kan så sakteliga se fram mot ljusare tider. Önskar de där ljusare tiderna också kunde innebära fred och självbestämmanderätt för alla oss människor här på Jorden.

Visst gäller det att njuta av alla dagar vi får men nog är det lättare att göra det när dagarna blir längre och solen visar sig lite oftare.

Här har vi städat och pyntat färdigt. Sillen, Hannus tomatsill och en paprikasill, står i kylskåpet tillsammans med den ugnsbakade skinkan. Nu kan julen komma.

Önskar er en riktigt God Jul!

Julrosor, julrosor och julrosor...

Älskat julrosor lika länge som jag haft en egen jordplätt att odla på. En gång i tiden var jag noga med namn och rena arter var extra spännande. 

Numera är glädjen stor när en planta i trädgården verkar gilla livet och visar upp det genom en generös blomning.

Den här våren har julrosorna fått ett nytt liv. Många av plantorna har fler blommor än någonsin tidigare.

Helleborus hybridus 'Blue Lady' från Blomstergården 2003

Kanske tack vare guldvatten-vattningarna de fått under några år och den regniga sommaren vi hade förra året.  Om jag minns rätt sätter plantorna anlagen till nästa års blomning på sommaren och vill då inte ha det för torrt.

Under åren som gått har jag tagit död på riktigt många julrosor. Skakade inte av den torvjord de var planterade med i krukorna innan jag planterade dem i trädgården. Grävde då bara ett hål, satte ner jordklumpen, fyllde tillbaka den uppgrävda jorden och vattnade ett par gånger.

I stället borde jag klippt upp ev rotsnurr, skakat bort torvjorden från rötterna och blandat in den i den uppgrävda trädgårdsjorden innan jag planterade julrosen i det uppgrävda hålet och vattnade. Då hade plantans rötter haft en större chans att etablera sig istället för att torka bort i krukjorden under den kanske regnfattiga och varma sommaren.

De fula fjolårsbladen är sedan länge bortklippta och om en månad eller så är det dags att ta bort fröställningarna för att slippa massor med frösådder runt plantan nästa år.

Länge trodde jag att de dubbelblommande var  sterila och därför inte klippt bort de vissna blommorna men runt Helleborus hybridus 'Party Dress' Gelb som jag för 20 år sedan köpte av J. Peters i Tyskland  

har nu ett flertal enkelblommande plantor dykt upp. Fina de också men det blir lätt för mycket av det goda på en liten yta.

Vår stjärnmagnolias halvt utslagna knoppar lyser bruna men julrosorna har klarat minusgraderna vi haft nattetid den senaste veckan riktigt bra. Tidigt på morgonen lutar de sig mot marken men det dröjer inte särskilt länge innan blomställningarna rest sig igen.

Nu önskar jag oss alla en mer solig och varm vår!

En favorit i trädgården

är veckans tema i TrädgårdsFägring men jag som tycker om det mesta när det gäller trädgård kan inte bara välja en enda favorit för det finns många växter som ligger mig närmare hjärtat än alla andra och dit hör i bokstavsordning, 

blåsippor, 

julrosor, 

sockblommor 

och snödroppar så klart.

Förra veckan började årets trädgårderande här hos oss och i går fortsatte det. Himlen var blå och solen lyste ikapp 

med några få vintergäck som orkat titta fram trots det tjocka lövtäcket. 

Har börjat klippa bort fjolårsbladen från julrosorna och ta bort lövmattan som på många ställen ligger som en tjock filt över både snödropparna och vintergäcken. På norrsidan häcken åt söder där blåsipporna växer hjälper koltrastarna mig med att luckra upp bland fjolårslöven. De hackar ut dem på stenplattorna och jag krattar eller sopar in dem under häcken igen. Detta har vi hållit på med sedan början av december så där är inte täcket lika tjockt längre.

Vi har just nu ingen tjäle så samtidigt som jag klipper bort julrosbladen passar jag på att rensa bort förra och förrförra årets frösådder under julrosor jag inte vill ha fler plantor av. Många av de enkelblommande julrosorna frösår sig mer än rikligt och ibland missar jag att klippa bort några av  fröställningarna under försommaren och året därpå har en skog av småplantor dykt upp.

Varken blåsippor, julrosor eller snödroppar är frökonstanta och därför vet man inte vad som dyker upp vid en frösådd men trots det kan jag ibland inte låta bli att testa. För att slippa passa krukor sår jag fröerna, direkt de mognat, under moderplantorna när det gäller blåsippor och julrosor. Snödroppsfröerna från de 'vanlig' dropparna hamnar på gräsmattan på landet och fröerna från de där mer udda sår jag hemma längs planket och den gamla syrenhäcken.

Flyttar oftast isär fröplantorna av både blåsippor och julrosor efter ett år eller två och det brukar ta ytterligare ett par år innan de blommar.

Många blommande spontankorsningar av snödroppar har visat upp sig i gräsmattan på landet men ännu ingen direkt spännande.  Däremot har det dykt upp ett par i trädgården men jag vet inte om det är frösådder eller köpta lökar jag glömt både namnet på och var jag planterat dem.

Har en tidigblommande julros, den blommar redan i oktober, november med vita blommor, som jag vill flytta till en bättre och mer 'synlig' plats. Tänker vänta tills mars, då den tidiga våren är här men frågan är om jag vågar gräva upp den :-)) 

Någonstans har jag läst att man skall se uppåt när man gräver upp en julros. Blir man iakttagen av en örn samtidigt som plantan tas upp ur jorden lär man dö inom ett år och de vill man ju inte, i alla fall inte jag.

Örnar är ju inte särskilt vanliga här och julrosen behöver trots allt en ny och bättre plats men för säkerhet skull skall jag kanske be om grävhjälp?

Allt gott!

Länge, länge ...

hände nästan ingenting med de där knölarna och lökarna jag på grund av drömmar planterade i trädgården, men de senaste åren har nunneört, scilla och vårstjärna tagit för sig mer än jag egentligen vill. Nu känns de där drömmarna mer som mardrömmar eftersom alla tre sprider sig ohämmat.

Tillsammans med blåsippor och julrosor blommar de som aldrig förr och jag njuter samtidigt som jag rycker bort både lökväxter och nunneört från några av rabatterna. 

Vill inte att vare sig blåsippor eller julrosor skall försvinna in i ett hav av blåblommande scilla eller nunneört i alla tänkbara färger.

När väl solen och vårvärmen dykt upp räcker det med att gå utanför dörren för att hitta något som drar uppmärksamheten till sig och det ena ger det andra. 

Att bara gå till växthuset för att ev vattna frösådderna får tankarna att snurra och innan jag ibland hinner dit har fokus hamnat på något nytt. 

I trädgården är det mer än lätt att bli distraherad och glömma bort tiden och då försvinner snabbt den där att göra listan som egentligen är mer tankar än en lista. Eftersatta växter som länge fått klara sig helt själva som t.ex några trädgårdsirisar har äntligen planterats om även om tidpunkten inte var optimal. Kanske lyckades jag ändå att rädda någon liten rhizom?

Agapanthus, fuchsia, den enda vi har kvar och ett par krukor med P. australe har fått flytta ut från det lilla växthuset för att ge plats åt frösådda grönsaker, 

luktärter, sommarblommor och några potatisar som står i krukor för att rota sig och förhoppningsvis skjuta skott. Och nej, möblerna kommer inte att målas om, tycker de är fina precis som de är :))

Har i vår struntat i såjord och använt planteringsjord till frösådderna. Yrkesodlarjorden har fungerat bra men den billiga planteringsjorden jag använde för ett par veckor sedan har varit rena katastrofen. Sådderna grodde men plantorna gav sedan upp livet ganska så snabbt. Nu har jag sått om kål, ringblommor, sallad och tagetes.

Denna gång med yrkesodlarjord i botten på krukorna men med såjord överst där fröna hamnade så väntans tider är inte förbi.

I förrgår hamnade morots och rödbetsfröer samt sättlöken i jorden. Jordtermometern visade 11°, solen sken och körsbärsträdets blommor hade börjat slå ut.

Länkar till TrädgårdsFägring och v=S4F4SbGtqL4&list=RDMM&start_radio=1&rv=d3Z8VCCtnIo https://www.youtube.com/watch?v=-02uHyU-rjs https://www.youtube.com/watch?v=JfKZ7YsheoQ https://www.youtube.com/watch?v=j8VdehTuZfw 

Många ljudliga länkar men Vår tid är som alltid just nu!

Februariglädje.

Äntligen kan vi återigen besöka vårt grannland i söder och Gartneriet Spiren för att i februari få en försmak av våren och frossa bland julrosor och snödroppar. I lördags var vi där, på plats i god tid eftersom dagen skulle gå i snödropparnas tecken. Fick stå i kö en stund innan vi släpptes in kl 10, spännande bara det, för då hann vi prata snödroppar med grannarna.  

Väl inne fanns många, många droppar att se och önska. Problemet, om man nu skall kalla mitt oförstånd för problem, var att jag trodde jag skulle kunna betala mina inköp med kort och därför inte hade några danska pengar med mig (bara euro som blivit över efter portugalresan för några år sedan), men så var det inte, kontanter behövdes. Tack vare Owe kunde jag både betala återstoden på snödroppslökarna och köpa en fika innan vi bänkade oss för att lyssna på Elisabeth och Gunnel som berättade om snödroppar så att t.o.m min man börjat bli intresserad.

Med hem hade jag tre nya odödliga kvinnor till trädgården. Försökt hitta information om dem men lyckats dåligt. 

Galanthus 'Veronica Cross', 

Galanthus 'Sarah Dumont' 

och Galanthus 'Moya's Green' står nu i växthuset i en frigolitlåda med en frigolitlåda som tak mot nattkylan. Att Veronica Cross var (är) en trädgårdsdesigner vet jag men vilka är Sarah och Moya? Det hade det varit roligt att känna till. 

Jag vet ingen annan plats på 'rimligt' avstånd som för oss snödroppsfantaster är lika spännande att besöka som Gartneriet Spiren. 

Idag, i solskenet, har jag tillbringat några timmar bland snödropparna här i trädgården. 

Alla jag önskar upp ur jorden har ännu inte visat sig och det är fortfarande för kallt för att de som gjort det skall slå ut och sväva men knopparna är stora nog för att i stället för snö måla marken vit, i alla fall fläckvis.

Under ett buxbomsklot fann jag idag den här, snödroppen som står i mitten. Har försökt hitta ett namn på den bland mina 'försvunna' droppar. Namnet som stämmer bäst är Galanthus 'Angelique' men den är det inte utan säkert bara en spontankorsning som dykt upp. Helt förtjusande ändå med sina gröna små prickar på de inre kalkbladen, tycker jag. 

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar Trevlig helg!

Rosavita skyar

svävar just nu över de där gröna och gröngulvariegerade rosetterna av lewisia och skuggbräcka och kvällssolen får dem alla att skimra lite extra.

Skuggbräckan, Saxifraga umbrosa, en tålig vintergrön marktäckare både i krukor, längs gångar och rabattkanter. 

Den kryper smygande in mellan både plattor och stenar och mjukar upp hårda linjer och klarar här i zon 2 oftast hela vintern som marktäckare även i krukor som står ute i alla väder.

Den här lilla bräckan, Saxifraga cuneifolia 'Variegata', 

som jag i säkert 10 år haft som marktäckare i ett flertal krukor, planterade jag förra våren även i den här urnan. 

Under sensommaren och hösten förra året tog den fart och täckte i våras in jorden helt. Den har inte fått vinterskydd alls utan stått på samma ställe i ur och skur hela tiden.

Lewisian med de små ljusrosa blommorna, Lewisia columbiana, odlar jag bara i kruka. 

Krukor som också står ute året runt men som vintertid hamnar nära husväggen för att få skydd mot allt regnandet.

Sist men inte minst daggkåpan med sina små silverkantade blad. Fjällkåpan, Alchemilla alpina. 

Även den perfekt som marktäckare både i större krukor, längs gångar och i rabatter. Visst är blommorna, de små gulgröna, riktigt söta men det är framför allt bladen jag förälskat mig i. Har här på bloggen skrivit om den tidigare men den är så fin så jag gör det igen.

Nu är försommaren ett minne blott. Fröställningarna av aklejor, allium, brunnävor och julrosor är bortklippta sedan igår och jag väntar bara på lite sommarregn som skall få de där klippta plantorna att vakna till liv igen.  

Glad midsommar och fortsatt fin sommar!