En lite grå novemberdag

som gått mer än fort, då jag mest suttit med en stickning och lyssnat på boken om Tora Dahl och poeterna på Parkvägen. Boken, som är skriven av Jesper Högström heter Jag vill skriva sant, har gett mig en ny syn på några av mammas favoritförfattare och poeter och mönstret till stickningen kommer från Erika Åbergs bok Sticka varmt och mönstrat.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Årets bästa' och stickning finns just nu bland det roligaste jag kan göra men vad som är det bästa, bortsett från familj och vänner, varierar med årstiderna och handlar då så gott som alltid om trädgård.

Veckan som gått har jag tagit hand om allt vintergrönt klipp från landet, mer om det nästa vecka då temat är 'Planera för advent' och under alla turerna runt i trädgården återigen sett de där gröna små 'spjuten' försiktigt sticka upp. Skriver försiktigt  för fortfarande måste man titta noga för att se dem.

Att ibland redan i slutet av januari återigen få se trädgårdens första snödroppar i blom och då ha hela våren framför sig med

vintergäck 

och blåsippor hör till det bästa jag vet i trädgårdsväg och snart är vi där.

Fortsatt trevlig helg!

Ur oreda kommer ordning.

Mycket skall få plats i det lilla växthuset. 

Under mars-april är där en salig röra av gamla slitna men älskade möbler, krukor, 

prylar jag inte vill vara utan och diverse frösådder i olika byttor. Ostrukturerat,jag vet! Men fröerna och potatisen gror.

Slipper vi bara nattfrosten skall det mesta i växtväg som står där få flytta ut och det lilla glashuset tvättas innan pelargonerna får flytta in.

När jag kommit så långt är ordningen återställd hoppas jag, nu i dessa virustider.

Här håller vi oss mest hemma men i veckan tog jag en tur till biblioteket. Att ha något att läsa känns ibland viktigare än att ha mat i kylskåpet. Har funderat på att börja prenumerera på ljudböcker via nätet men inte kommit till skott, kanske är det dags nu.

Bland böckerna jag fick med mig hem var Den hemliga trädgården av Ronny Ambjörnsson. Boken kom ut redan 2015 men för mig är den helt ny. Har bara hunnit bläddra i den så de hundöron och understrykningar ni ev ser har inte jag gjort. 

Ett av kapitlen handlar om Frances Hodgson Burnetts barnbok The Secret Garden som kom ut 1911. 

När jag såg det tänkte jag direkt på min trädgårdsvän Anja i Gunnilse. Hoppas hon läser detta och har möjlighet att få tag på boken. Av vad jag hunnit se är den verkligen läsvärd.

Eftersom någon hade markerat och strukit under i texten fastnade min blick på sådana ställen när jag i går kväll snabbt bläddrade igenom den. På sidan 57 hittade jag ett tänkvärt stycke med tanke på veckans tema 'Ur oreda kommer ordning' i TrädgårdsFägring.

"En fråga som hela tiden återkommer inom trädgårdsskötseln är hur man bäst balanserar ordning och anarki. Ta till exempel ett äppelträd. Å ena sidan gäller det att slå vakt om det spontana växandet, tillkomsten av nya grenar som ser ut att kunna bära frukt. Å andra sidan kan det tvärtom gälla att förhindra växandet, klippa bort alla vattenskott som på sikt skulle förvandla trädet till en rishög och ta död på så väl blommor som frukt. Men det är inte alltid lätt att dra denna gräns. Vad är egentligen oordning? Är det inte en ordning som inte passar in i den ordning vi själva definierat? Trädgården kanske skulle må bra av att vi inte ständigt grep in och 'ställde till rätta'. Kanske skulle också vi själva må bättre?"
Lite tänkvärt eller hur, men var går gränsen?

Trevlig helg!

Fröer, sättlök och potatis är i jorden och luktärtsplantorna är utplanterade.

Tre fina dagar på landet med snöande körsbärsträd och tystnad bortsett från fågelsången.

Även den eftersatta trädgården med jordreva i massor har fått sig en ansiktslyftning. Att det växer jordreva i det där vi kallar gräsmatta bryr jag mig inte om, där får den gärna härja runt 

men under hösten och vintern har den invaderat pionrabatten och där vill jag absolut inte ha den så idag har jag rensat. 

Legat på knä med en stor skruvmejsel som redskap för att få bort revorna som nästlat sig in bland pionrötterna.

Väl hemma igen plockade jag fram Åke Ohlmarks bok Linnés hälsoörter för att få veta mer om den där blåblommande och aromatiskt doftande växten 

och fick då veta att i går på valborgsmässokvällen skulle jag vid midnatt plockat blommorna och bundit en krans. Om jag gjort det och satt den på huvudet skulle jag kunnat se vilka kvinnor som är häxor. Om det enbart gäller valborgsmässonatten eller även senare framgår inte i boken men det kanske ger sig?

Glechoma hederacea heter den på latin och när jag sökte på namnet hamnade jag på Blomsterlandet och där finns den att köpa som en lättodlad ampelväxt med oerhörd växtkraft som doftar gott vid beröring. Att växten både doftar och har växtkraft går inte att förneka men som ogräs i en rabatt är den inte rolig. Kanske upplever man den på ett helt annat sätt om den bara odlas i kruka?

Jordrevan har länge varit känd som läkeört. Har ansetts som verksam mot lungsjukdomar och astmatiska anfall men också som grönsak. Passar enligt boken både i sallader och grönsakssoppa.

Istället för att rensa bort den och slänga plantorna på komposten kanske man skall koka soppa?
Länkar till TrädgårdsFägring och fler bloggar om trädgård.

Vilken härlig påskhelg vi haft,

och fortfarande har för den är inte slut än.

Efter att jag i fredags skolat om de där långa och rangliga blom och grönsaksplantorna och både sått om och sått lite nytt har jag nästan bara gjort som tjuren Ferdinand, luktat på blommorna och njutit av solen. 

Någon korkek har jag inte haft att sitta under men blommorna har doftat, inte minst lackviolerna, när jag suttit där i stolen utanför rumsfönstret och stickat och bara tänkt ett varv till för det är så himla roligt.

Har stickat mössan Stora Svanen, Bohus Stickning, design Karin Ivarsson 1966.

I dag blev mössan klar, men jag fick repa upp intagningarna och sticka den 10 varv längre för den blev för kort eftersom jag vill ha den rätstickade kanten invikt. 

Själv tycker jag mössan blir både stadigare och så mycket finare om nederkanten går att vika in.

Ju längre jag kommit med stickningen ju mer har jag uppskattat mönstret. Kombinationen av mönsterfärger och maskor i både aviga och räta bildar ett spännande reliefmönster. Att skriva att mössan är klar är en sanning med modifikation för jag har ännu inte fäst en enda tråd och sådana finns det många av men den här mössan kommer ju inte att behövas på länge, hoppas jag.

I morgon skall jag göra det där i trädgården som jag de sista två veckorna av april tänkt men valt bort bara för att det varit så roligt att sticka. Mönsterstickning, flerfärgsstickning skall jag fortsätta med så snart hela trädgården är vårstädad.

I boken Bohus Stickning på nytt finns många fina mönster från glansdagarna under 1940-1960 talen.

Fortsatt trevlig påsk!

Den nästan blyga och skira iskonvaljen

är min favorit bland julblommorna 

men hur jag än försöker gulnar de flesta av knopparna och jag vet inte vad det beror på. 

Har placerat plantorna ljust i lite fuktig jord och nästan varje dag duschat knopparna med vatten men det hjälper inte i år heller. Hur gör ni för att få alla liljekonvaljknoppar att slå ut, dofta och visa sina små klockor lagom till julhelgen?

Här har vi tagit det lugnt med julpyntandet i år, ingen julgran, 

men sedan 1991 har det inte varit jul utan tomten med fågelholken så han finns på plats i år också tillsammans med de gamla julljusstakarna 

och på plats finns också de gamla garntomtarna med lackskor 

och trätomtarna från 1940-talet. En av, i mitt tycke, glansperioderna i hemslöjdens historia.

Glasburkar 

och krukor har i dagarna fått nya hyacinter vars knoppar börjat visa färg och verkar kunna slå ut och dofta på julaftons morgon.

Nu under senare delen av december har jag delat julbestyren med 4:de delen av Jens Henrik Jensens böcker i Oxenserien. 

Har under året som gått läst alla fyra delarna och de är utan vidare de bästa spänningsromaner jag läst på länge.

God Jul är veckans tema i TrädgårdsFägring och med detta inlägg önskar jag er alla en Fröjdefull, Glad, Njutningsfull, Rolig, Skrattsmittande och Spännande Jul!

Birgitta

På söndag är det Tusen Trädgårdar

och då är ni hjärtligt välkomna hit om ni har vägarna förbi.

I början på veckan klippte vi häckar och en del buxbom för att ha det fint men den här underbara sommaren vi har gjorde att vi struntade i att göra klart och istället åkte till landet. 

I kväll kom vi tillbaka efter några fina, soliga och varma dagar. Vi har inte direkt legat i hängmatta men njutit av lugnet, vattnat och rensat lite i grönsakslandet, ätit de sista egna jordgubbarna, skördat vitlöken och sått lite nytt där den var planterad.

På middagsbordet har vi haft mycket egenodlat så som sallad,

sockerärter, rödbetor, både gul och röd lök , potatis och morötter. Nog smakar de där grönsakerna gott, fantastiskt gott, inte minst potatisen men det är ju därför man odlar eget. http://dinodlarvan.nelsongarden.se/gronsaker/hogt-naringsvarde-med-egenodlade-gronsaker/

Ett föredrag jag lyssnade på under trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i våras fick mig att falla för en skir vallmo som jag köpte fröer till och sådde mellan purjolöksplantorna. Nu syns inte purjolöken längre utan bara massor av vallmoplantor med taggiga knoppar. Måste bli en underbar syn när alla dessa slår ut.

Med hem idag hade jag inte bara grönsaker utan också buketter av luktärter, reseda, ringblommor, jätteeterneller och zinnia.

Nu står årets första luktärter, inte särskilt många, 

på köksbordet i en gammal prickig keramikvas från Arvika, en favoritvas. Vänds den upp och ner ser man att den är tillverkad av Gustav Persman. Han föddes i Arvika 1908 och dog 1992 vid 84 års ålder. Vill du veta mer om keramikerna i Arvika-trakten finns boken Från stenkärle till prydnadskeramik av Britt Andersson. 

I den boken finns även information om Riborg Böving och Hilma Persson Hjelm, två kvinnor som var före sin tid och som enligt författaren blåste en frisk fläkt in i krukmakarverkstäderna.

I morgon skall jag nog gå på auktion men också klippa de sista buxbomskloten, städa i växthuset och be maken sopa gångarna.

Åter igen Hjärtligt Välkomna på söndag!

Beth Chattos trädgård

var den sista vi besökte på englandsresan i slutet av maj.

I femton år har jag med glädje ofta bläddrat, läst och tittat på bilder i hennes bok Min Trädgårdslund. 

Suktat över växter jag skulle vilja ha men också använt boken som hjälpreda och uppslagsbok. Den har gett mig svar på många frågor och tipsat om växter som passar att samplantera. I går kväll när jag på måfå slog upp boken på sidan 101 dök ett tips upp som jag, som tycker om snödroppar, tänker ta fasta på. 'Hasselörten sprider sig långsamt (bara i början tycker jag) och är därför lämplig där murgrönan skulle kunna bli besvärlig. Dess njurlika, sidenblanka, gröna blad är svagt ådrade och rundar sig till ett hål där nerverna går ner i bladskaftet. På våren dinglar snödropparna med sina klockor över hasselörtens blad, som behåller sin djupgröna färg under hela hösten och vintern.'

Alla snödroppslökar som på grund av trängsel och min lathet (borde plantera isär dem) trycks upp och blir liggande ovan jord skall jag plantera bland hasselörten vi har i trädgården.

Beth Chatto har skrivit många böcker om sin trädgård men det finns inte så många av dem på svenska, i alla fall inte just nu såg jag när jag sökte på nätet. Ett par veckor innan vi besökte trädgården dog Beth Chatto och hon hade nästan hunnit bli 95 år. En ansenlig ålder, men så var hon också en trädgårdsmänniska och det sägs ju att de blir gamla.

Hennes trädgård och plantskola blev, som jag skrev i inledningen, vårt sista trädgårdsbesök på den här trädgårdsresan.

Kanske hade jag sett så mycket fint att jag inte kunde ta in mer, kanske var det på grund av torkan eller så berodde det på för stora förväntningar eller något annat som jag inte kan förklara men jag kände mig lite besviken på trädgårdarna, om man nu kan säga så när man själv bara förfogar över en liten plätt på 600 m².

Köpte 'bara' fyra växter under hela resan och de kommer alla från Beth Chattos plantskola. Två snödroppslökar och två kärleksört som var okända för mig. 

Vi hade vackert väder så solen sken och det var svårt att fotografera. 

Alla bilder bortsett från den första, kommer från Beth Chattos trädgård och där fanns väldigt mycket fint att se, trots allt.

Ha det gott och fortsatt fin sommar!