och lite om mina egna erfarenheter när det gäller rosodling
får bli mitt bidrag till denna veckas Blommig Fredag.
Temat är English Style? och det var den engelska cottagestilen
jag hade i tankarna när jag i slutet på 1990-talet återigen började plantera
rosor.
Då hade jag hunnit glömma hur jag tidigare förgäves kämpat mot bladlöss, rosenbladssteklar, rosenrost och
svartfläckssjuka. Istället såg jag framför mig en överdådig blomning och kände doften redan innan gallicarosorna från Flora Linnea var planterade. Så här i efterhand tror jag att besöket hos Ingemar Fägerlind i Östra Tunhem hade stor betydelse både för mitt nyväckta rosintresse och valet av rosor.
Länge trodde jag att det bara var att gräva en liten grop i vår tunga lerjord och sätta ner plantan men har tack vare en trädgårdsvän lärt mig lite mer. Har nu till och med grävt upp plantor som fört en tynande tillvaro och lyckats rädda några av dem, bl.a
'Dainty Bess', genom att gräva en 50 cm djup och lika vid grop. Den befintliga jorden har blandats ut med mycket barkmull, kogödsel, grovt grus och benmjöl. Rosen har återplanterats ca 10-15 cm djupare än den stått tidigare. Redan första säsongen efter omplanteringen har den piggnat till och kommit med flera nyskott.
Numera sprutar jag rosorna med Binab ett par gånger under våren och detta ekologiska alternativ har haft effekt både mot rosenrost och svartfläckssjuka.
Trots gödsel och annan omvårdnad har vi inga plantor som svingar sig högre än dryga 2 m upp i den lilla rostiga pergolan.
Några 8-9 m upp i träden som i trädgårdsarkitekt Maresa del Bufalos privata trädgård, Roseto di Valleranello, utanför Rom kan vi nog bara drömma om.
Hon har planterat många av sina fler än 1000 rosor vid höga träd. Satt plantan ca 100 cm från stammen och lett in rosenskotten mot den och låtit trädet vara själva stödet. Nog är det extra vackert med rosendraperier, långa skott som fulla med blommor, klättrar, klär in och hänger ner från hög höjd.
Då hade jag hunnit glömma hur jag tidigare förgäves kämpat mot bladlöss, rosenbladssteklar, rosenrost och
svartfläckssjuka. Istället såg jag framför mig en överdådig blomning och kände doften redan innan gallicarosorna från Flora Linnea var planterade. Så här i efterhand tror jag att besöket hos Ingemar Fägerlind i Östra Tunhem hade stor betydelse både för mitt nyväckta rosintresse och valet av rosor.
Länge trodde jag att det bara var att gräva en liten grop i vår tunga lerjord och sätta ner plantan men har tack vare en trädgårdsvän lärt mig lite mer. Har nu till och med grävt upp plantor som fört en tynande tillvaro och lyckats rädda några av dem, bl.a
'Dainty Bess', genom att gräva en 50 cm djup och lika vid grop. Den befintliga jorden har blandats ut med mycket barkmull, kogödsel, grovt grus och benmjöl. Rosen har återplanterats ca 10-15 cm djupare än den stått tidigare. Redan första säsongen efter omplanteringen har den piggnat till och kommit med flera nyskott.
Numera sprutar jag rosorna med Binab ett par gånger under våren och detta ekologiska alternativ har haft effekt både mot rosenrost och svartfläckssjuka.
Trots gödsel och annan omvårdnad har vi inga plantor som svingar sig högre än dryga 2 m upp i den lilla rostiga pergolan.
Några 8-9 m upp i träden som i trädgårdsarkitekt Maresa del Bufalos privata trädgård, Roseto di Valleranello, utanför Rom kan vi nog bara drömma om.
Hon har planterat många av sina fler än 1000 rosor vid höga träd. Satt plantan ca 100 cm från stammen och lett in rosenskotten mot den och låtit trädet vara själva stödet. Nog är det extra vackert med rosendraperier, långa skott som fulla med blommor, klättrar, klär in och hänger ner från hög höjd.
Att plantera klätterrosor nära vattensugande träd som björkar
eller pilar är ingen bra idé för de lämnar inte mycket vatten kvar till vare
sig rosor eller andra växter.
Tegelmurar och rosor är inte en oslagbar kombination, men nästan så som här i England där min stora favorit bland rosorna, Rosa chinensis 'Mutabilis' brett ut sig. Den rosen kan inte bestämma sig för om den skall vara beigegul, ljust eller mörkt rosa. Kanske är det just därför den är så vacker mot tegelväggen? Tyvärr är den dåligt härdig hos oss.
Tegelmurar och rosor är inte en oslagbar kombination, men nästan så som här i England där min stora favorit bland rosorna, Rosa chinensis 'Mutabilis' brett ut sig. Den rosen kan inte bestämma sig för om den skall vara beigegul, ljust eller mörkt rosa. Kanske är det just därför den är så vacker mot tegelväggen? Tyvärr är den dåligt härdig hos oss.
Gallicarosorna runt uteplatsen doftar och blommar lika rikligt
som jag en gång hoppades och trodde och
den vitblommande 'Bell Isis' tävlar ibland med Clematis 'Propertius' om vem som skall komma högst.
Den sista bilden visar igelkottsrosens knoppar, Rosa roxburghii, som jag såg för första gången för en dryg vecka sedan. den vitblommande 'Bell Isis' tävlar ibland med Clematis 'Propertius' om vem som skall komma högst.
Trevlig helg!
Ja en trädgård i "English Cottage Style" skulle jag gärna vilja ha...underbara rosor du visar!
SvaraRaderaÖnskar dig en skön vårhelg nu!
Kram från Titti
Vilket intressant inlägg, för mig som tänkt skaffa några fler rosor. Har länge hållit mig borta från dem, för att jag inte lyckades bra.
SvaraRaderaFörmodligen gjorde jag alla fel.
Trevlig helg /Marika
Skönt att jobbet lönade sig och att 'Dainty Bess' började må bättre. Ingemar Fägerlinds namn kommer jag ihåg från en tid när jag hade drömmar om en rosenträdgård uppe på ett berg utan jorddjup :) Det gick ju sådär men Binab använder jag också.
SvaraRaderaTrevlig helg! Carina
Bra att Binab funkat hos dig. Alltid lönsamt att ta reda på vad växterna behöver. 'Mutabilis' är verkligen en spektakulär ros.
SvaraRaderaKram
Du milde en sån massa vackra rosor du visar :) Här har vi ytterst få rosor kvar, snart blir det ännu mindre. Älskar att se och dofta på rosor hos andra men inte hos oss ;) Ha det gott/Monne
SvaraRaderaRosor har jag inte vågat mig på trots att dom är vackra och doftar med tanke på alla problem som finns med dom. Så bra att det finns hjälp och råd att få för att lyckas bättre. Vi har faktiskt en, honungsrosen. Den sköter sig mest själv utom att man måste beskära den när den blir alltför stor. Den är ju underbar när den blommar och doftar. Ha det fint. Carita
SvaraRaderaJamenvisst är rosor något man förknippar med England! Jag har precis som du drömmar om vackra buskage, men här är nog för torrt. Ska kolla upp medlet du skriver om, det vore ju trevligt om det gick att få lite ordning på mina spretiga rosor också.
SvaraRaderaIgelkottsknopparna är otroligt charmiga!
tack för bilderna!
SvaraRaderaDet finns tydligen Binab för rosor också. Använder Binab i växthuset för att hålla tomatplantorna fria från bladmögel. Funkar bra.
SvaraRaderaBlir förälskad i 'Dainty Bess' men ser att den klassas som zon 3. Undrar om jag ska våga?
Allt gott!/Laila
Hi-hi! Man glemmer fort alt det ekle som kan angripe roser! Binab var et meget interessant middel, som vi dessverre ikke får kjøpt i Norge...
SvaraRadera'Dainty Bess' er virkelig vakker! Vi har jo Lykkefund og Helena hybrida som vokser villig i trær :)
God søndag!
Dainty Bess var en ny och mycket vacker bekantskap. Rosor är bäst hos andra tycker jag. Har bara några få själv. Men det är verkligen vara underbart när de blommar.
SvaraRadera//Helene