Rosbilder både från England och Italien

och lite om mina egna erfarenheter när det gäller rosodling får bli mitt bidrag till denna veckas Blommig Fredag.

Temat är English Style? och det var den engelska cottagestilen jag hade i tankarna när jag i slutet på 1990-talet återigen började plantera rosor. 

Då hade jag hunnit glömma hur jag tidigare förgäves kämpat mot bladlöss, rosenbladssteklar, rosenrost och 

svartfläckssjuka. Istället såg jag framför mig en överdådig blomning och kände doften redan innan gallicarosorna från Flora Linnea var planterade. Så här i efterhand tror jag att besöket hos Ingemar Fägerlind i Östra Tunhem hade stor betydelse både för mitt nyväckta rosintresse och valet av rosor. 
Länge trodde jag att det bara var att gräva en liten grop i vår tunga lerjord och sätta ner plantan men har tack vare en trädgårdsvän lärt mig lite mer. Har nu till och med grävt upp plantor som fört en tynande tillvaro och lyckats rädda några av dem, bl.a  

'Dainty Bess', genom att gräva en 50 cm djup och lika vid grop. Den befintliga jorden har blandats ut med mycket barkmull, kogödsel, grovt grus och benmjöl. Rosen har återplanterats ca 10-15 cm djupare än den stått tidigare. Redan första säsongen efter omplanteringen har den piggnat till och kommit med flera nyskott. 
Numera sprutar jag rosorna med Binab ett par gånger under våren och detta ekologiska alternativ har haft effekt både mot rosenrost och svartfläckssjuka. 
Trots gödsel och annan omvårdnad har vi inga plantor som svingar sig högre än dryga 2 m upp i den lilla rostiga pergolan. 

Några 8-9 m upp i träden som i trädgårdsarkitekt Maresa del Bufalos privata trädgård, Roseto di Valleranello, utanför Rom kan vi nog bara drömma om. 

Hon har planterat många av sina fler än 1000 rosor vid höga träd. Satt plantan ca 100 cm från stammen och lett in rosenskotten mot den och låtit trädet vara själva stödet. Nog är det extra vackert med rosendraperier, långa skott som fulla med blommor, klättrar, klär in och hänger ner från hög höjd. 

Att plantera klätterrosor nära vattensugande träd som björkar eller pilar är ingen bra idé för de lämnar inte mycket vatten kvar till vare sig rosor eller andra växter.

Tegelmurar och rosor är inte en oslagbar kombination, men nästan så som här i England där min stora favorit bland rosorna, Rosa chinensis 'Mutabilis' brett ut sig. Den rosen kan inte bestämma sig för om den skall vara beigegul, ljust eller mörkt rosa. Kanske är det just därför den är så vacker mot tegelväggen? Tyvärr är den dåligt härdig hos oss.

Gallicarosorna runt uteplatsen doftar och blommar lika rikligt som jag en gång hoppades och trodde och

den vitblommande 'Bell Isis' tävlar ibland med Clematis 'Propertius' om vem som skall komma högst.

Den sista bilden visar igelkottsrosens knoppar, Rosa roxburghii, som jag såg för första gången för en dryg vecka sedan. 

Trevlig helg!