Tiden går fort...

men fortfarande har vi 43 sommardagar kvar. Det har trots allt bara gått 57 dagar sedan jag delade med mig av dikten jag hittade hos Amanda på Facebook.

'Var glad min själ åt vad du har.

Nu har du hundra sommardar, och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar, så har du nittionio kvar, 
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står.
I morgon är med ens igår. Det går så fort att vandra. 
Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra!'
av Caj Lundgren, Kajenn 

Under dessa 57 dagar som gått har jag hunnit ledsna på allt som har med trädgård att göra, men det kanske är det som är meningen. Man måste bara tröttna för att lusten skall få möjlighet att komma tillbaka. Ända tills idag har jag hela sommaren varit mer än trött på häck och gräsklippning, krukvattning, ogräsrensning och putsning av perenner och pelargoner. Har när jag varit hemma bara sprungit runt med vattenslangen för att sedan helst bara gått runt för att titta och lukta på blommorna som tjuren Ferdinand och ju mer blommorna doftat desto bättre.

Tidigt idag åkte jag till en bortrest god vän för att vattna men hos henne behövdes inget vatten. Vattnat hade alla hjälpsamma grannar gjort. Väl hemma igen drog jag fram slangen ur slangvindan, tog fram flaskan med flytande gödsel och en av de stora vattenkannorna. Idag skulle jag ta hand om alla krukodlade plantor och ge dem både gödsel och vatten. Länge trodde jag att krukvattningen skulle gå både smidigt och lätt men den tog tre timmar trots att lusten inte fanns där ens från början. Eller gjorde den det? 

Under tiden jag vattnade hann jag klippa bort alla hostablommor jag inte vill ha kvar, gamla fröställningar jag tidigare missat, vissnade tidlösablad och lite busk och pelargonbeskäring. Det blev så småningom en hel spann alldeles full och jag som bara skulle vattna några krukor.

Gissar att lusten finns där även om den inte alltid märks!

Fortsatt skön sommar och njut av de 43 dagar som finns kvar :-))