Dagarna bara går och går,

och snart om så där 50 dagar är sommaren redan slut.

Nu är det mest bladen och inte blommorna bland växterna här hemma i trädgården som intagit scenen. Flera av de där dahliorna jag fallit för, fått eller köpt under våren, har blåst sönder. Rötterna finns fortfarande kvar under jorden i krukorna men inte kommer det att bli några blommor den här sommaren.

 Hosta 'Paradise Red Delight'

Tacka vet jag de där trogna funkiorna som klarar att stå krukplanterade i kyla, regn och rusk året runt. 

Hosta 'Blueberry Muffin'

Många av dem oavsett hur de är planterade har nu börjat blomma och just precis innan knopparna slår ut är de som allra vackrast tycker jag. Inte minst när inga snigelhål finns i bladen.

 

Hosta 'Fog Light'

Hosta 'Frisien Pride'

Hosta 'Cinnamon Stick'

Kärleksörterna som börjat visa upp sina blomställningar är också finfina både i krukor och rabatter. 

Hylotelephium 'Jose Aubergine'

Tycker särskilt mycket om dem när de dyker upp med några få blomstänglar lite sporadiskt här och var i rabatterna, precis som de glest planterade tulpanerna.

Hylotelephium t. 'Strawberries and Cream'

Hylotelephium telephium 'Sunkissed'

Helgen som gått har vi, min man och jag, tillbringat i Skåne. På vår väg mot Österlen i fredags passade vi på att besöka Blå Huset i Höganäs och där var det precis som förra sommaren mer än lätt att fastna framför Åsa Erwall Simpsons smycken. 

Tidigt i lördags besökte vi loppisen längs Suckarnas Gång i Simrishamn innan vi åkte vidare mot Kåseberga för att se Elna-Karin Helgessons utställning. Hennes keramik har jag länge önskat se i verkligheten och i lördags fick jag det. Precis som med det mesta i pryl och växtväg behöver jag numera inget men det finns mycket jag villhöver. Inte minst en snödroppskruka av Elna-Karin 

och det här nästan 140 år gamla blommiga handbroderade barntäcket som jag sprang på under antik och samlarmarknaden i Degeberga.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar.

Systrarna Jobs blommiga värld.

Nu blommar det för fullt i våra trädgårdar och blommar just nu gör också Gocken och Lisbet Jobs keramik, tapeter och tyger på Vandalorum i Värnamo. Missa inte att besöka den världen om du har vägarna förbi och tycker om skira blommor.

Bilderna är inte de bästa, men utställningen är mer än fin.

Lisbet Jobs och Lille Bror Söderlundh kanske, med kyrkbåt och Lisskulla.

Osäker på om denna trädocka är en Jobsflicka men nog ser det ut så. Någon som vet? 

Länkar till TrädgårdsFägring även om det inte är levande blommor.

Ha det gott i sommarvärmen!

Årets enda växtmarknad

för vår del har vi varit på i Lilla Edet idag. Vädret var perfekt, många trädgårdsvänner har vi träffat och det är alltid lika roligt. När det gäller trädgården går mina funderingar och tankar åt att minimera, inte köpa en endaste ny växt men trots det kom jag hem med en ros, en ros som dessutom är en klätterros och det såg jag först när vi var hemma. Den heter Rose 'Plaisanterie' och är en korsning mellan Rosa 'Trier' och Rosa chinensis 'Mutabilis'. 

Den sistnämnda är en stor favorit som jag har försökt få att övervintra i en kruka som fått flytta in innanför källardörren när det under vintern blivit för kallt ute. Två vintrar har jag som längst lyckats klar en planta. Den korsning jag köpte idag påminner mycket om R. chinensis 'Mutabilis' men är  mycket härdigare och skall klara sig bra året runt ute här i zon 1-2. Nu återstår det bara att hitta en bra plats i trädgården att plantera den på och bestämma sig för vad som måste bort för att ge den där platsen.

Dagens höjdpunkt var fikat och trädgårdsvandringen hemma hos Birgitta, Sven-Olof och Björn i deras fantastiskt fina trädgård och att Birgitta kom ihåg att jag tycker om textilier. 

Med hem hade jag detta fina tyg av Maud Fredin Fredholm för Ferdinand Lundqvist i Göteborg, ett tyg som verkligen passar en sådan trädgårdstoka som jag. Nu hänger det nytvättat och fladdrar lite lätt i den svaga vinden. 

Så småningom blir det till en gardinlängd vid vårt smala fönster i hallen. Visst är det fint och tack Birgitta!

Har sökt på nätet men inte hitta någon information när det gäller tyget men det hade varit extra roligt att få veta hur gammalt det är. Hör gärna av dig om du vet mer om tyget.

Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Istället för fortsatt skön sommar skriver jag

Njut av regnet som komma skall!

Tryckta blommor

och så några vävda..

Jag tycker om textilier, gärna handvävda eller tryckta med blom 

eller grönsaksmotiv och extra roligt är det om jag vet namnen på de som designat dem. 

Dessa två linnetabletter från Almedahls är senaste loppisfynden men vem formgivaren är framgår inte. Hör gärna av dig om Du vet.

Nu kommer det lite åsikter och de är bara mina.

Vad är egentligen 'skräp' och är det billigt att köpa 'skräp'? 

Vi översvämmas av billiga och dåliga varor som lätt går sönder, tär på jordens resurser och snabbt hamnar på soptippen?

Hur skall vi återigen hitta tillbaka till det för livet långsiktigt hållbara när det gäller kvalitet och utseende på de saker vi vill ha omkring oss när industri och klimat inte alls går hand i hand och har vi förmågan att njuta fullt ut av en och samma duk, möbel eller pryl livet ut?

Arne Jacobsens, Systrarna Jobs och Josef Franks tyger har vi inte tröttnat på fast det är ca 80-90 år sedan de ritades och Carl Malmstens, Yngve Ekströms och  Arne Norells möbler är fortfarande populära, kanske är det svar nog? Men visst det är inga lågprisvaror.

Nu är jag tillbaka till rubriken, Tryckta blommor, och en mönsterdesign av kunniga, framförallt kvinnor, som bjöd på både estetik och kvalitativ hållbarhet. Det är inget vi kan importera till en ringa penning från lågprisländerna. Vill vi ha klimatsmarta varor så är de inte gratis! Vi måste vara beredda att betala det verkliga priset, köpa färre saker eller kanske enbart besöka andrahandsmarknaden. Jag tycker om loppisar och letar, när jag besöker någon, bl.a efter textilier men söker man något särskilt får man leta länge, länge och kanske ändå inte hitta det man verkligen vill ha.

Då och då hittar jag fina damastvävnader eller dukar med trycka

trädgårdsmotiv. 

Den där nordiska formgivningen, både när det gäller tryckt och vävt, kostar oftast inte mer än en trisslott. Kan det bero på att det är kvinnor som stått och oftast fortfarande står för designen?  När jag faller och inte kan låta bli att köpa beror det numera så gott som alltid på motivet för behovet är inte längre särskilt stort. Kanske inte miljömässigt hållbart att handla och lägga på hög men jag försvarar mig med att det är återbruk och trisslotter köper jag ju så gott som aldrig.

Länkar så småningom till TrädgårdsFägring för det är ju blommor på bilderna :-).

Trevlig Helg!

http://www.dahlakra.se/handla/dokumentation-systrarna-svensson/

https://designpodden.podbean.com/e/i-g-jobs/

https://designpodden.podbean.com/e/maija-isola/

https://designpodden.podbean.com/e/nordlings-antik/

https://www.youtube.com/watch?v=BLnjVEZtm5A

En fröjd för ögat...

Obs! Detta inlägg har inget med trädgård att göra men blommor finns med :-)

Varför är jag förtjust i textilier? Det har jag ofta frågat mig och undrat över.

Sedan länge, länge, har jag varit fascinerad av det mesta i textilväg men varför vet jag fortfarande inte. 

Tycker om både tyckt, 

handvävt, 

och handbroderat 

men just de handvävda textilierna i linne uppskattar jag nog mest, kanske p g a att de inte bara är vackra utan också lättskötta. Efter en försiktig tvätt utan centrifugering är det bara att mangla och sedan är duken eller löparen klar att läggas på bordet igen. 

Är den dessutom inte bara handvävd utan också en damast vävd med handspunnet lingarn och signerad blir det extra spännande och ett av skälen till att jag nästan tycker det är lika roligt med loppisar som med trädgård.

Att hitta en löpare vävd av Emma Wiberg som när jag var på loppis tillsammans med Anja för några år sedan eller en oanvänd damastduk

vävd 1947 av Systrarna Svensson i Hagestad på Holmens för ett tag sedan är som att vinna högsta vinsten på vilket lotteri som helst, i alla fall nästan.

Eller en som den här, som nu ligger på köksbordet på landet. Också ett loppisfynd jag är väldigt glad i och som jag gärna skulle vilja veta mer om. 

Kan det vara så att den är vävd till Selma Lagerlöf? Någon signering hittar jag inte.

För några månader sedan, när mitt barnbarn Märta var på besök och ville fortsätta på sin julklapps-sömnad, visade jag en duk min mormor broderat.

En riktig sommarduk tyckte Märta. - Den får du använda nu innan sommaren är slut!

- Nej, svarade jag, vill inte stå där och stryka den efter tvätten.

- Du kan väl mangla, tyckte Märta.

- Nej Märta, det går inte att mangla handbroderade dukar, svarade jag.

Inte vet hon som bara är 9 år att man inte kan mangla handbroderat. Broderiet blir fördärvat och spetsarna, om det finns några, går sönder.

- Då kan du väl ha den skrynklig, farmor? tyckte Märta.

- Nej, blev återigen mitt svar, en skrynklig duk kan man inte ha. Antingen får man vara utan duk eller lägga tid på att stryka den.

(Så tycker jag men det finns säkert någon som tycker något annat.)

Gillar man dukar är ylle ett bra material. 

En sådan vävnad kan tvättas försiktigt i maskin utan centrifugering och strax innan den är helt torr vikas ihop och då bli slät och fin. Varken mangling eller strykning behövs.

Förspilld kvinnokraft tycker många när det gäller både broderat och handvävt men för mig är mycket av det = känslan för det vackra, det stora kunnandet, vackrare vardagsvara och en fröjd för ögat. 

Något jag gärna lägger på borden, njuter av varje dag och som jag nu slår ett extra slag för. 

Vad vore livet utan den där fröjden vare sig det gäller ute eller inne?

Ha det gott i förhoppningsvis höstsol!

Solen skiner och får trädgårdslusten att vakna till liv.

När senhösten kommer gör jag inte särskilt mycket i trädgården bortsett från att kratta bort löven från gräsmattan, plocka in det trädgårdspynt jag är extra rädd om, sådant jag inte vill skall frysa sönder och tillsammans med maken sätta in de flesta av trädgårdsmöblerna i förrådet.

I rabatterna får växterna bara vissna ner. Tycker om när perennerna skiftar färg från grönt till gulbrunt, orange och lite rött och när rimfrosten eller snön lägger sig över dem och ger en ny blomstring.

Fotot är inte taget i min trädgård utan i Trench Hill. 

Veckan som gått har vi haft ganska mycket solsken och under ett par eftermiddagar har jag klippt bort gamla julrosblad och rensat rabatterna från vinterståndare och vissna löv för att ge plats åt snödroppar som fört en mörk och lite tynande tillvaro under de vintergröna och ganska så stora bladen. 

Men nog är vissa julrosblad lite svårare att klippa bort än andra, trots svarta fläckar.

För något år sedan kunde jag gå med ryggen böjd en hel dag men numera är det knäläge som gäller när jag skall göra något jordnära i trädgården. 

I onsdags på förmiddagen blåste mitt knäunderlägg bort. För att ha något som dämpade och skyddade mot kylan och vätan när jag kröp omkring på marken fick jag plocka fram sittunderlägget från den lilla ryggsäcken.

Så länge jag kan minnas har trädgården varit slutstation för avlagda och slitna kläder och det har jag ända tills nu tyckt varit helt OK men veckan som gick tröttnade jag på att hela tiden flytta med mig underlägget och önskade att jag istället haft trädgårdsbyxor med 'inbyggda' knäskydd och ficka för sekatören, som så ofta försvinner bland renset. 

Ikväll har jag letat trädgårdskläder på nätet och det finns mycket att välja bland.
En hängsleklänning, fint men det är nog inget för mig, midjebyxor eller hängslebyxor. 

Hur gör du? Går du som jag i kläder som egentligen gjort sitt eller har du något tips att komma med?

På väg hem

från Vålådalen övernattade vi i Ljusdal innan vi åkte vidare söderut. Hade uppe på fjället läst i en av STFs tidskrifter om de fina loppisarna i Hälsingland och ville gärna göra några sådana besök när vi ändå hade vägarna förbi.

Förra sommaren skrev jag här på bloggen att en snabbtitt på en loppmarknad ibland precis som en trisslott kan ge vinst och att det är så upplevde jag i år igen när jag 'hittade' en flamskvävnad av Märta Måås Fjetterström. Motivet som heter knoppen är formgivet 1932-33.

Lotter köper jag nästan aldrig, möjligen på STAs möten men loppisar besöker jag gärna och ibland har jag som tycker om textilier tur och hittar en och annan 'gobit'. Vad man skall ha dem till är precis som med växterna man faller för, en helt annan fråga, för det är inte bara i trädgården det är fullt utan även i linneskåpen.

Mina ögon var egentligen bara inställda på loppisskyltar men när jag i Bollnästrakten såg skylten mot Växbo visste jag direkt att dit ville jag åka.

Växbo Lin hade jag hört talas om. Kanske för att Ingela Berntsson som formgivit hela kollektionen har rötter här i Ödsmål. Växbo Lin startade 1990 och all vävning och sömnad sker på fabriken i Hälsingland. 

Allt där var vackert. Blev lite förhäxad av både färger och mönster.

Linet, det lilla jag såg, blommade och på en skylt på toaletten kunde jag läsa att linfröna skulle sås i maj, helst på på KaroLINa dagen. Därefter var det viktigt att hålla åkern ogräsfri. I juli månad var det så dags för skörd.

Måste man egentligen veta precis vad man skall ha allting till? Inte om man 'återbrukar' men kanske om det är överfullt i skåpen. Jag blev helt plötsligt optimist när jag såg de fina dukarna och hoppades att det skulle finns plats för ytterligare en, en som bara skall fållas först. Jag kan trots inköpet egentligen inte annat än att hålla med Hanna & Jacob Bruce - Vi är övertygade att vi behöver konsumera färre men bättre ting. Vårt bidrag är bruksföremål i linne, ett naturmaterial om håller i generationer och som enligt Ingela Berntsson bara blir vackrare ju mer det används.

'Lev med linet! Njut av det! 
Men skaffa en mangel, tycker jag ;-))