Blev det som jag tänkt?

Om jag skulle se tillbaka på alla de växter jag handlöst fallit för när jag besökt någon plantskola utan att på förhand veta var i trädgården de skulle planteras, växter som fått flytta runt i rabatterna bara för att de inte passat in där jag först planterat dem och sedan efter ett antal flyttar bara gett upp och dött, kan jag så här i efterhand ibland fundera över vad som hänt om jag satsat på aktier eller fonder istället. Nu efter alla dessa år vet jag att jag hade haft mer pengar på banken men hade jag då under åren som gått haft lika roligt?

Stundens ingivelse, tron på att det alltid finns plats för de växter man vill ha fast trädgården bara är ca 600 m² och att kunna falla, förändra och göra om har bara varit ren och skär glädje, 

i alla fall när plånboken tillåtit det och ibland har det en kort stund hänt att en liten del av en rabatt helt plötsligt sett precis så där fin ut som jag i drömmen sett framför mig.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Blev  det som jag tänkt' och visst har det blivit så, i alla fall någon enstaka gång!

Allt gott och fin start på månaden november!

Hos Karl Fredrik på Eklaholm.

Inte kunde vi låta bli att titta förbi hans och hans sambos plant och trädgårdsbutik i fredags när vi ändå var på Österlen och det var på många sätt en stor upplevelse. Inte minst olivträdet 

och kastanjestaketen som jag önskar jag hade haft plats för.

Nu mest bara bilder utan text.

Vi var fyra som var där och alla såg och upplevde vi helt olika saker, lite spännande.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september. Här skiner solen och vi har det återigen härligt varmt.

Återigen en violbukett.

Dessa violbuketter av Viola odorata som jag envisats med att visa här på bloggen varje vår i kanske snart 10 år. 

Så länge som luktviolerna blommar står det nästan alltid en sådan på köksbordet. Doft har blivit viktigare och viktigare ju längre jag hållit på med min trädgård och det är få växter, tycker jag, som i det hänseendet kan mäta sig med just luktviolerna. Och det trots lackviolen, liljekonvaljen, de första vitsipporna, gullvivorna, resedan, luktärterna, liljorna, tibasten, kejsarolvonet, akebian och snödropparna, ja listan kan göras riktigt lång när det gäller växter med väldoft och jag tycker om dem alla men just nu är det nästan bara violernas tid när det gäller den där doften enligt mig, men en lackviol står ute på bordet och sprider sin doft gör den ju också.

I går kväll när jag återigen gick där för att plockade en bukett violer dök plötsligt Viola odorata 'Elsie Coombs' upp. Henne har jag inte sett på länge, länge, även om hon hamnade i trädgården för 14 år sedan. Att hålla reda på violernas namn är inte särskilt lätt för de har en tendens att bara försvinna för att sedan helt plötsligt dyka upp på en annan plats i trädgården men 'Elsie Coombs', hon är så speciell att henne kan man inte ta fel på så någon namnskylt behövs inte. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är - och plötsligt såg jag- och detta är mitt bidrag.

Glad Påsk!

Rodmarton Manor

Det var en gång i slutet av 1800-talet som Arts and Crafts-rörelsen uppstod i Storbritannien som motpol till industrialismen och allt skräp som då tillverkades. Kanske är det återigen dags med en liknande rörelse för nog importerar vi mycket som verkligen kan kallas 'skräp'?

   

Varit, som ni redan vet om ni läst förra inlägget, på resande fot i några dagar och återigen fått se och uppleva Arts and Craftsträdgården och det vackra huset på Rodmarton Manor. Ett hus som byggdes under 1900-talets första decennier. Har visserligen bara besökt den här trädgården under tidig vår men den är ändå min stora favorit av alla de trädgårdar jag sett både i Storbritannien och på andra ställen. 

Kan inte riktigt förklara varför men det räcker med att få se de mossbelupna 'svamparna' vid infarten för att hjärtat skall börja klappa lite extra.

Denna gången såg vi också många, många, spännande snödroppar och några fanns till salu i terummet. Riktigt roligt att där fanns hybrider att köpa från just Rodmarton Manor. De får bli till reseminnen som förhoppningsvis varje vår kommer att dyka upp och påminna mig om den vackra trädgården.

Vad det är som fascinerar mig så mycket i den här trädgården vet jag egentligen inte, men allt in i minsta detalj är så genomtänkt och genuint vackert. 

Trädgårdens alla muromgärdade rum, 

björkarna med vita stammar och de andra träden har snödroppar runt fötterna, 

köksträdgårdens gamla mossiga spaljefruktträd, riktiga skulpturer,

siktdjupen, stenläggningen på gångar och i trappor,  

de klippta häckarna och topiarierna,

urnorna på sina piedestaler 

och inte minst de vackra torra och vissna hortensiorna som stöttats mot husets stenvägg. Färgmässigt en perfekt val, eller hur?

En trädgård att besöka och njuta av om du har möjlighet, tycker jag.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Det var en gång' och detta blir mitt bidrag. 

Trevlig helg!

Våra två varmkomposter

är urgrävda och innehållet har hamnat i grönsakslandet precis som det brukar varje höst i mitten av oktober. 

Där i den lilla högen ligger nu sista årets matavfall i form av jord. Nästa vecka har Yr lovat lite uppehåll i regnandet och kanske sol så då skall komposten fördelas och grävas ner och det skall vitlöken också.

Har länge funderat på att börja med bokashi, inte minst sedan jag läst boken Bokashi för en bättre jord av Peter Streijffert, men har dragit mig för merjobbet. Nu när kompostbehållarna ändå står där på baksidan huset är det så enkelt att bara gå ut och tömma hinken med organiskt avfall och där i behållarna finns också mycket plats för ogräsrens och överblommade perenner. Hade vi, sedan säkert 25 år, inte haft varmkomposterna skulle nog bokashimetoden varit mer lockande. 

Under somrarna på landet gräver vi ner det mesta av det vegetabiliskt avfallet, så som grönsaksblast, ogräsrens och skaldjursrester, där det finns plats och resten hamnar i multrummet för att så småningom även det bli till gödsel.

Vill du veta mer om bokashikompostering hittar du all information du behöver och dessutom vackra foton av Lasse Hallström i boken Bokashi för en bättre jord.

Nu är det helg igen - tusan vad tiden går fort!

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Veckans tema i TrädgårdsFägrig

är spaljéer, pergolor och klätterstöd.

Så här ser det ut hos oss idag.

Nog kan det kallas klätterstöd, eller hur?

Här kommer nu bara några bilder på spaljéer och pergolor som jag fastnat extra mycket för under åren som gått. Lite egentillverkat som slagit väl ut = sådant som jag ännu inte tröttnat på och tips från andra trädgårdar jag besökt.

Det stöd jag tycker allra bäst om är det vi såg förra våren när vi besökte Great Dixter. 

Har lämnat in en beställning till min lokale snickare men ännu inte fått någon bekräftelse, tyvärr.

Ett annat, både skärmvägg och stöd för honungsrosen är det vi tillverkat själva. 

Armeringsmattor som svetsats fast mot vinkeljärn som är fastgjutna i marken. På dessa armeringsmattor har jag najat fast stammarna på de enebuskar vi röjt. Ännu har ingen av dem ruttnat bort fast det snart gått 10 år. Man tager vad man haver och ibland blir det bra.

Den vackra ställningen täckt med passionblommor som vi såg på Gunillaberg, visst är det ett klätterstöd 

och det är alla de där andra fina stöden eller pergolorna som jag numera bara minns när jag ser bilderna.

Vi har en liten trädgård och där finns inte mycket plats för vare sig spaljéer eller pergolor men att det är så glömmer jag lätt bort.

Ha det gott och trevligt slut på februari!

Siktlinjer

är veckans tema i TrädgårdsFägring. Sådana linjer kände jag alls inte till när jag en gång blev trädgårdsintresserad så det är inget jag planerat för i våra små trädgårdar 

men tittar jag extra noga på foton jag tagit under åren som gått så finns den där linjen där.

Visserligen inte som i England,

detta trädgårdarnas förlovade land, men ändå.

Rodmarton Manor, höjdpunkten på snödroppsresan för ett par år sedan, bjöd på både arkitektur, siktlinjer och snödroppar

Nu väntar jag lite otåligt på att Galanthus 'Rodmarton Arcturus' skall visa sin blomma för första gången. Knoppen, som är väldigt tjock, ser lovande ut.

Är så glad över fotot jag för några år sedan tog av min pappa, som nu inte längre är med oss, tillsammans med ett av våra barnbarn och nog finns där en siktlinje.

Siktlinjer gäller ju inte bara trädgården:-)Fler bidrag på temat hittar du här.

Väskan är packad och läxan gjord. Det ger sig i morgon om det blir bakläxa. Då åker Ann och jag till Halland på stickhelg. http://www.knitonepurrone.se/kurser-37670338

Trevlig helg!

PS!
Nu är det söndag kväll och vi är hemma igen efter en mycket rolig stickhelg i Långås.