Nej inte, istället väljer jag förälskelse och stor glädje men vet att jag inte
får medhåll av alla även om ganska många delar min förtjusning i gamla nötta och slitna julsaker. Att jag tycker om trädgård och växter, inte
minst snödroppar, vet säkert många av er som brukar titta in här, men att jag
är lika förtjust i gamla julsaker är det nog inte lika många som känner till även om
jag redan tidigare skrivit om det här på bloggen.
Slitna, skavda
och ibland lite brända, men vad spelar det för roll? I mitt tycke är de där
julsakerna underbara ändå. Mina stående frågor när jag stött på dem har alltid
varit: - Hur gamla kan de vara, hos vem har
de en gång i tiden stått och spridit glädje, en fråga jag nästan aldrig fått
svar på och hur mycket tycker jag om dem = vill jag ha dem? Numera har behovet
minskat betydligt, det finns inget, men
ibland faller jag ändå.
Julstjärnor och amaryllisar är vackra så klart men de går inte
alls upp mot mina fina svampljusstakar 'hittade' för en dryg månad
sedan eller tomtarna som, nästan i alla fall,
har sin givna plats i olika fönster här i huset och de på bordet i vardagsrummet
som i år fått tillskott av en gammal piprökande tomte klädd i kräppapper.
Den
gamla lagade karotten från Gustavsberg och planteringskrukan från Upsala Ekeby är även i år planterade med
hyacinter och det bara för doftens skull. På julaftonen vill jag gärna känna
doften av hyacinter när jag går ner för trappan till köket. Inget måste men
nästan. Hoppas nu bara att hyacinterna jag planterade i måndags hinner slå ut,
i alla fall med några små blommor, innan julaftonsmorgonen.
Någon samlare vill jag inte se mig som, trots det där med julsaker
och snödroppar, men när är man egentligen en samlare?
Enligt Wikipedia är man det om man har tre exemplar av en
och samma sak, har man åtta så lider man av mani och det gör man också om har
man fler exemplar av ett föremål än vad man egentligen har användning för.
Hur många av oss trädgårdsnördar lider då inte av mani? Har ni
användning för alla växter ni omger er med? Det har inte jag, i alla fall inte
om jag skall vara helt ärlig.
Men måste vi verkligen ha användning för allt vi tycker om
och gärna vill ha? Nej inte, tycker jag, men här får fortfarande julsakerna
jag har nästan plats i ett enda skänkskåp och för snödroppslökarna finns det gott om utrymme i rabatterna även om
trädgården är liten.
I söndags fick maken hjälp av barnbarnen att ta ner en gran på landet och den får bli årets julgran. Vår första och troligen enda egenodlade julgran. Inköpt 2007 på Kullens söder om Stenungsund som en liten, liten planta. Har sparat namnen på datorn men inte alltid märkt upp växterna i trädgårdarna så därför vet jag inte om den heter Abies lasiocarpa 'Hobbytime' eller Abies lasiocarpa 'Mikolas'. Den var betydligt högre än vi trodde när den väl hamnade på marken men inte särskilt vid och det var helt perfekt. Nu står den, till stor glädje,
klädd i gamla silverglittrande julgranskulor i ena hörnet i vardagsrummet.
Så kan det bli när plantorna är små när de planteras och att man, som jag, tror att det mesta ryms även i små trädgårdar.