Nu står de och niger bakom häcken

och uti backarna och blå är också de flesta av blommorna. En blåsippa skall ju helst ha blå blommor, eller hur?

Även om jag också har blåsippor med rosa, ljusröda och vita blommor är det den blåblommande jag tycker mest om. 

Särskilt de mörkt, mörkt blå och enkelblommande med sina vita ståndarknappar men den här korsningen mellan japonica och nobilis 

som har röda ståndare är förförande fin den också.

Och de dubbla, de vars blommor oftast slår ut först när många av de enkelblommande tappat sina kronblad, ja nog är de lätta att tycka om.

Det är också Hepatica nobilis 'Prickel' som skiljer sig från mängden med sina blå-vita blommor och

Hepatica transsilvanica 'Elison Spence' med sin rufsiga mitt.

Med ett dekokt på blåsippor kunde man på Linnés tid bota hypokondri, i alla fall på Gotland, enligt boken Linnés hälsoörter av Åke Ohlmark. Men inte behöver växten kokas för att ha läkande kraft, tycker jag. Det räcker gott med att få se ett par, tre nyutslagna blommor, i alla fall just nu när de blommar som bäst.

"En trädgård är en glädje för ögat och en tröst för själen; den lugnar upprörda känslor och skänker en njutning som en försmak av paradiset."  Shaikh Muslihu -D-Din Sa'di Shirazi.

Ha det gott trots dessa orostider!     

PS! Underbart vårväder idag. Jorden i grönsakslandet reder sig fint så nu är vårens morotssådder avklarade och även frön till persiljerötter och palsternackor har hamnat i jorden.  

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.