lördag 13 augusti 2016

Jag tycker mycket om min trädgård

även om jag stundtals låter lite negativ här på bloggen och det är inte bara jag som är förtjust i den. Det händer att rådjuren tittar in, lössen stortrivs i doftolvonet men även på rosorna och det gör svartfläckssjukan, rosenskottsstekeln och lilla rosenbladsstekeln också, för att inte tala om alla snäckor och sniglar som gör hål i hostornas blad och äter upp hela campanulaplantor, särskilt sådana som jag är rädd om ;-)) 







































Visst är det vackert med blomprakt och jag ser fram mot en ståtlig hortensiablomning om ett par år men ibland, ja ganska ofta, räcker det med kvällsljuset i det mogna gräset, 







































doften från de 'fula' floxen jag tänker gräva bort så fort de blommat över 







































eller hostan med de vita vackra blommorna för att få mig att stanna upp och riktigt njuta när jag går förbi.

En rofylld stund med tankar som får vandra lite hit och dit kan jag ha när jag ligger på knä och klipper gräsmattekanterna. De är inte särskilt långa och inte händer det ofta att jag klipper dem så jag hinner aldrig tröttna. Samma rofylldhet kände jag igår kväll när jag ansade pelargonerna på uteplatsen. Det var längesedan som jag tog bort gula blad och blommor som blivit bruna av allt regnandet. De sista sex veckorna har jag bara hastat förbi med vatten och lite näring.

Trots att jag njuter av trädgården händer det ganska ofta att jag undrar om den någonsin blir precis så som jag i mina drömmar vill ha den. Det gör den aldrig, det vet jag ju, men drömmarna finns där och de nya idéerna också så i början av september skall jag göra ytterligare ett försök. Det skall bli både roligt och spännande med lite förändring men först 'semester', lata dagar med förhoppningsvis sol. Böckerna jag vill läsa ligger och väntar. 

Ibland säljer biblioteket här i Stenungsund ut gamla böcker samt böcker som sällan lånas. Tidigt i somras fanns Den Gyllene Trädgården av Katarina och Sven Dunér till salu för tio kronor. Den gick inta att motstå. Här kommer några rader från sidan 9 i den boken.

'Trädgården är en bild av livet, ett skådespel med buskar och träd som aktörer men också ett stycke musik genom asplövens rasslande ljud, fågelsång och bäckens porlande viskning. En trädgård är både skulptur, arkitektur och måleri, både musik och poesi - men också potatisland och vinbärsbuskar. Både lust och nytta.'

Trevlig helg!



13 kommentarer:

  1. Nej, trädgården blir aldrig som den ser ut i huvudet men å andra sidan ändras "tankebilden" hela tiden hos mig. Jag har inget emot att göra förändringar/förbättringar över tiden, men alla de där onödiga extrabesökarna som ställer till det skulle jag gärna slippa...!
    Kram Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är det roligt med förändringar alltid och kanske kommer man lite närmare drömträdgården. Fast om jag skall vara ärlig vet jag inte hur den skall se ut.
      Ha det gott!
      Birgitta

      Radera
  2. Ibland tycker jag att vår trädgård är jättevacker, ibland kolossalt rörig och osnygg ;) Allt beror på humöret tror jag :) Men överlag gillar jag trädgården väldigt mycket :) Vilken tur att du "kom över" så fin bok :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner som du. Oftast är jag väldigt glad i den men ibland, bara ibland skulle jag vilja börja om från början.
      Ha det gott!
      Birgitta

      Radera
  3. underbart att kunna skapa ett helt eget paradis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog paradiset vi trädgårdsmänniskor försöker skapa, ett alldeles eget.
      Ha det gott!
      Birgitta

      Radera
  4. Visst är det så. Gillar särskilt sista stycket, livet i förändring. Högst levande.
    / Luna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utdaget ur boken, så vackert skrivet. Tänk att bara hitta orden.
      Ha det gott!
      Birgitta

      Radera
  5. Haha, din "fula" flox har jag också! Jag stod inte heller ut med den på nära håll, den skarpa färgen och det vita ögat blev för mycket så den flyttade jag till trädgårdens utkanter. Och vad händer? På långt håll älskar jag den! Den lyser snällt i blått långt bort och drar till sig blicken från övervåningen. Så det kan konstateras ännu en gång att på rätt plats kan alla växter funka.
    Jag ska gräva fram den där boken, det var länge sedan jag läste den....
    Marta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade jag haft en trädgård med utkanter hade jag gjort som du för den har en fantastisk doft. Just nu önskar jag mig en flox med svagt,väldigt svagt rosafärgade blommor som lyser vita i skymningen.
      Ha det gott!
      Birgitta

      Radera
  6. Ja, tänk att kunna formulera det så bra! Som att klä ens tankar i ord. För så upplever och ser jag trädgården också.
    Dina egna funderingar är inte så pjåkiga heller:-) Hela inlägget andas ro.
    Och tänk att vi har samma vänner som gillar trädgården ;-) Fast försommartorkan verkar ha decimerat snigelantalet och "vattenfestivalen" tycks ha spolat bort en del andra "kompisar".
    Ett är dock säkert: Jag tycker också om min trädgård. Den blev kanske inte heller så som jag hade tänkt mig från början, men är nöjd med resultatet ändå. Och den utvecklas hela tiden.
    Din trädgård har jag sett många gånger och får sälla mig i den övriga "gilla"skaran :-)
    Ha't /Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja sniglar har det inte varit många efter försommartorkan och när det gäller bekämpning av lössen har jag fortfarande god hjälp av småfåglarna.Just nu härjar andra kullens ungar runt i buskarna. Roliga att titta på och inte särskilt rädda av sig. Trädgårdar är paradis för många.
      Ha det gott!
      Birgitta

      Radera
  7. Jag funderar också ibland om det året någonsin kommer.... det perfekta, då allt sammanfaller och alla sniglar, sorkar och rådjur plötsligt befinner sig på annan ort. Undrar om jag hade varit nöjd ändå eller om jag saknat utmaningen....
    Ha en fin vecka /Lotta

    SvaraRadera