lördag 21 maj 2016

Redan slagit ut,

men inte på ängen som i Evert Taubes visa, utan längs stenkanterna vid rabatterna i trädgården. Inte är det heller den vanliga kattfoten Antennaria dioica utan grobladskattfoten eller jättekattfoten Antennaria plantaginifolia. Blommorna, de tasslika, är vita och finast är de när de precis börjat slå ut, tycker jag. 








































När de blommat ett tag brukar jag klippa av dem och binda små buketter som jag torkar. Då håller sig blommorna i flera år. Visst samlar de lite damm men det är inget jag direkt märker. 'Därför älskar jag' är denna veckas tema i Blommig Fredag och nog tycker jag om just kattfot men inte är det på grund av blommorna som jag har den växten i trädgården utan det är bladen och själva växtsättet som är avgörande. 









































De nya bladen som kommer efter blomningen är stora, grobladslika och nästan silvergrå. Växtkraften finns och jag tycker om när den tar plats, mjukar upp kanterna och kryper ut över stenarna i plattgångarna. Tar den fel väg är den lätt att rensa bort.

Den vilda kattfoten har minskat drastiskt under senare år eftersom många ängs och hagmarker vuxit igen och försvunnit så den skall man helst inte plocka alls...........

4 kommentarer:

  1. Så fint det ser ut när den, mjukt böljande följer rabattkanten:)Kul att de håller i flera år också :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  2. Silvergrå blad som kryper ut över plattorna - den köper jag! Skrev om vitt i mitt inlägg men glömde nämna att just silvergrå blad hör till de få nyanser jag ser i skymningen...
    Allt gott!/Laila

    SvaraRadera
  3. Jag har också någon sorts kattfot som sprider sig i grusgången , rosa med grå blad. Den är låg och krypande utom blommorna som sticker upp. Jag antar att det är en vanlig kattfot . Ha en fin vecka. Carita

    SvaraRadera
  4. Å, att du upp uppmärksammar denna växt!
    Den vanliga kattfoten har jag haft länge, men vilken uppenbarelse det var när jag mötte jättekattfoten för första gången! Som tur var hände det på Overdams plantskola i Danmark där den även fanns till försäljning....
    Och sedan gick etableringen så där. Den klarade sig men växte sakta de första åren. Hos mig har den aldrig heller blommat, men jag noterade igår att den äntligen sträckt ut sig lite, som det var tänkt.
    Härligt med låga silvriga växter, jättekattfoten förtjänar definitivt vår uppmärksamhet.
    Kram
    Marta

    SvaraRadera