Bondmorans förkläde.

Fritillaria meleagris är bortsett från snödroppar den av lökväxterna jag tycker allra mest om. De syns när de blommar men när kronbladen fallit försvinner de bland allt det gröna och tar man bort frökapseln försvinner de ännu snabbare. 

1654 hade Olof Rudbäck d.ä med sig lökar till Uppsala efter ett besök i Holland. De odlades i den botaniska trädgården och därifrån spred de sig till Kungsängen. Kronlilja har den kallats men mest känd är den under namnet kungsängslilja. 

'Nog var väl Vår Herre på ett särskilt gott humör, då han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackbräde. Den har även kallats damspelsblomma. Det finns en helvit variant och den brukar växa bland de rutiga.' Återigen kommer informationen från boken Blomstervandringar av Harriet Hjort.

En populär folklig myt hävdade enligt Wikipedia att liljorna på kungsängen står där efter ett slag mellan danskar och svenskar. För varje fallen dansk växte en röd lilja upp och för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. En annan folklig myt är att liljorna skulle bli vita under sitt fjärde blomningsår.

Ofta finns det inkrukade lökar till salu under våren. Dessa lever lätt vidare och förökar sig i rabatterna i vanlig trädgårdsjord.