Äntligen ….

Någon sparris hade vi inte kunnat skörda utan ’odlingsburen’. Det är tack vare den som vi får ha våra grönsaker ifred.

Har under några år nu försökt hindra gräs och hallon att ta sig in i grönsakslandet genom att gräva ner en grön plastkant på insidan armeringsmattan. Nästan varje gång jag ser denna anskrämligt fula kant undrar jag över varför det mesta av all plast till trädgården skall vara illgrön. Den har en lyskraft som förtar allt och inte går den att gömma heller, om den inte grävs ner helt.

Nu äntligen skall jag bli av med plasten.

Igår började min man att gräva bort jord för att få ner plåtarna som skall stå på utsidan buren.

Trimmertråden kommer aldrig mer att fastna i armeringsmattan, därför inga långa ramsor med svordomar och dessutom slipper jag den gröna färgen :-)

Trodde inte att ogräset växte under vintern – men där hade jag fel.

Hittade massor med lågt gräs som blommade för fullt. Gräs som jag inte såg i höstas. Kan det ha kommit från hästgödseln?

Kunde inte låta bli att rensa, trots den hårda jordskorpan. Otränad som man är känns det i ryggen.

 Karel Capek  har i sin bok Ett år med min trädgård många funderingar på detta med rygg.

’Om trädgårdsmänniskan uppkommit från världens begynnelse genom naturligt urval, hade hon säkerligen utvecklats till något ryggradslöst djur.’