En liten klocka med blad som liknar timjan …

eller Campanula serpillifolia som Linné kallade den när han 1728 beskrev den i en katalog över sällsyntare växter i Småland.



I Karin Berglunds bok, Jag tänker på Linné, Han som såg allt, kan man läsa att Linné själv senare i livet påstod att linnean liknade honom själv. ’Hon växte lågt, blommade kort och blev lätt förbisedd’. Visst kan man undra hur han tänkte, eller hur?



Tittar man på bilderna är det lätt att tro att vi har en hel matta med linneor men kameran ljuger. Det är bara några kvadratdecimeter.



Detta är andra gången jag försöker plantera in den i trädgården och nu verkar det ha lyckats. Den trivs och kryper fram över torvblocken jag grävt ner i rabatten för att odla Schizocodon i.



Strax innan skymningen kommer doftar linnean som starkast och gott luktar den.



Inte mycket fjärilar i år. Kanske har det varit för kallt?
Men fina är de när de väl kommer flygande.



Humlor har vi haft betydligt fler utav och vällustigt har de vältrat sig bland pionernas ståndare.
De riktigt rullar runt.
Kan sitta långa stunder och bara titta på dem.

Nu gäller det att passa på att njuta av de ljusa sommarkvällarna.
Trevlig midsommar!