Sippor … mera sippor…

I början på veckan som gått plockade jag årets första vitsippsbukett. Doften av vår när man begraver näsan i den är obeskrivlig.
Mina minnen från barndomen är dåliga och bara fragmentariska men vitsippsplockningen finns där som en ögonblicksbild.
Med nedrullade strumpor som satt som donuts runt vristerna och en bukett knoppiga vitsippor i handen gick man hem till mamma. Att de skulle vara i knopp när de plockades var väldigt viktigt och det är det fortfarande.

Att kärt barn har många namn vet vi ju alla. Vitsippan kallas eller har bl. a. kallats fageblomma, tjälatuppa, vitvirring och vindblomma. Som vindblomma var den helgad åt den grekiska vindguden Aeolus.
Anemos är grekiska ordet för vind och Anemone nemorosa = blomma som öppnas av den ljumma vårvinden. Poetiskt så det förslår!



Här i trädgården har inga vitsippor börjat blomma ännu men blåsipporna blommar för fullt.
För några år sedan hette de också Anemone men med ’tillnamnet’ hepatica. Nu heter de Hepatica nobilis. Hepatica kommer också från grekiskan och betyder lever, allt som har med levern att göra.

Blåsippans blad har leverform och är köttfärgade (leverfärgade) på undersidan, men inte tittar man så mycket på bladen. Det är ju blommorna som står för fägringen och färgen…

Nu har Crocusen nästan blommat ut men blåsippor och snödroppar håller ut….



Trevlig helg!