Humlans blomster…

har börjat blomma, en försynt och föga påträngande växt som finns i hela landet (enligt Stina och Sune Jonsson i deras Örtabok). Där kan man även läsa följande: ’Färgerna är mjukt pastellartade. Foderbladen är nästan lika långa som kronbladen och har en yta som påminner om sammet. I Sydvästsverige kallas humleblomster med tanke på de parvisa blommorna, för ”brud och brudgum” därför att den ena blomman ofta är längre hunnen och har börjat utveckla en skäggig och sträv frukt, medan den andra fortfarande är ung och mjäll.’
Visst kan man känna sig lite frågande? Vilken av dem är brud och vem är brudgummen? Sträv eller ung och mjäll???

Många i min bekantskapskrets har humleblomster som en favorit och det har jag också, men jag har ju många favoriter:).
För många, många år sedan när vi skulle tacka av en kollega som sökt sig till en annan skola hittade jag ett ställe där det växte och fortfarande växer massor och där plockade jag en jättebukett, för jag visste att hon älskade just humleblomster.





På samma ställe har jag sedan dess varje år plockat några buketter som alltid hamnar på köksbordet och då i Marianne Westmans stora blågrå randiga skål.

Namnet humleblomster är ett folkligt namn från Dalsland som återfanns för första gången hos Linné 1755.
Blommornas säregna utseende och allmänna förekomst i landet har gett upphov till många olika namn, t.ex. fårpuppor, fårpungar, sammetspungar, kopattar, baggpungar och slätkullor. 'Underliga namn' på en så söt blomma, tycker jag.

Har en, sedan många år, god vän som jag plockat humleblomster ihop med de senaste åren och idag sa hon: - Har det redan hunnit gå ett helt år?
Och det har det…. första buketten står på köksbordet.





Förra våren lärde jag känna Carina och Ken och i deras trädgård är humleblomstren omhuldade och älskade. Så mycket att de t.o.m har spritt sig hit till Västkusten. De jag visar idag kommer från Tranemo, men alla därifrån har ännu inte slagit ut..