Upp ur jorden kommer de…

den ena efter den andra. Korten tog jag igår, då jag gick en ’se hur långt julrosorna har kommit’ runda.

Helleborus thibethanus har inte visat sig alls och Helleborus viridis har precis tittat fram. Alla de andra har kommit betydligt längre. Längst har Helleborus orientalis kommit. Den första blomman har slagit ut. Kommer det inte snö nu får jag nog se en blomning jag inte upplevt tidigare för den har otroligt många knoppar.

Helleborus niger har också ganska många knoppar men de ser inte så fina ut. Lite svarta fläckar här och var. Svartfläckssjukan angriper den mer än hybriderna tycker jag.

Klockjulrosens blekgröna blomställning lyser upp de mörkgröna bladen. När blommorna slår ut ser det ut som om de målat läpparna för kanten på bladen blir alldeles röd.

Min Wester Flisk kommer inte med några blommor i år, men den har härligt vintergröna blad med röda nerver och skaft.




Helleborus multifidus ssp herzegovina kommer också med riktigt många knoppar och de lyser gula mot den mörka jorden.

Helleborus x ericsmithii, Helleborus x ericsmithii HCG'Silvermoon' och Helleborus x nigercors HCG 'Green Corsican', alla 3 är korsningar där Helleborus argutifolius ingår, har stora tjocka knoppar.

Helleborus 'Pacific Frost' köpte jag frö till från Chiltern Seeds för ett par år sedan och detta är en av plantorna från den frösådden. Har inte fått en enda med de marmorerade blad som den egentligen skall ha. Men den är ändå fin, bladen är läckra och den kommer redan med knopp. Den får väl ha en plats här i livet den också.

Helleborus purpurascens som vissnar ner helt på eftersommaren har också kommit tillbaka med sina lite daggiga gråvioletta blommor.

Roligast av allt tycker jag är att julrosor jag haft i 3-4 år och som ännu inte visat sina blommor kommer med stora knoppar. Kanske kan de blomma i vår, hoppas, hoppas…