Doft, vad är en trädgård utan den?

Min första bekantskap med Akebian gjordes på Madeira för snart 20 år sedan och något eller några år senare såg jag den igen under ett besök i en halländsk trädgård och det är från den trädgården som vår planta härstammar. Om det är en Akebia quinata eller en Akebia trifoliata vet jag inte. 

Jag föll för blomdoften, en blandning av honung och vanilj och de mörkt rosablå och purpurfärgade blommorna sent i april eller tidigt i maj om inte den sena frosten varit framme.

Visst är det form, färg, höjd och inramning som ger känsla och struktur åt en trädgård men oavsett det, vad vore den utan doft? Inget jag i vanliga fall tänker på i slutet av december men under en trädgårdsrunda såg jag hur de vintergröna rankorna fick den turkiska trädhasseln, Corylus colurna, att grönska och då gick tankarna till vårens blomning som kommer att fylla trädgården med väldoft.

Tidigare har jag beskurit rankorna hårt och inte låtit dem svinga sig upp i trädet. Men för ett år sedan eller två tog jag fasta på vad en god vän sa till mig: - Låt den bara klättra! Det är så vackert med blommande slingerväxter bland grenarna.

Den håller sig inte på mattan direkt utan svingar sig uppåt men skjuter också skott som smyger sig fram längs marken bland perennerna i rabatten, lätta att ta bort, bara att göra en kraftig ryckning men gissar att om de fått vara kvar skulle de växt ut och tagit för sig betydligt mer av utrymmet än vad i alla fall jag vill. Här vill jag bara ha den växande på höjden men den får inte invadera hela trädet. Efter vårens blomningen skall jag ta fram sekatören.

God fortsättning på 2024!