Årets första trädgårdsdag

hade jag i går. 

Både det tjocka lövtäcket och julrosbladen behöver bort för att ge plats åt snödropparna som sträcker på sig och börjar visa upp sina knoppar.

Galanthus 'Jaquenetta'

Galanthus 'Hippolyta' bild från förra januari.

Hann inte särskilt långt under de där drygt två timmarna jag var ute men två säckar med en blandning av fjolårslöv och hästgödsel blev det och en med avklippta julrosblad och lite annat i växtväg, så som t.ex vissna irisblad. 

Strandirisens blad är lätta att klippa bort under senhösten men dessa glömdes bort och nu är de sega och betydligt svårare att bli av med.

Under lövmattan hittade jag en hel del snödroppslökar liggande uppe på jorden. En del 'upptryckta' på grund av platsbrist och andra tror jag kan vara självsådda. Skall plantera dem i gräsmattan på landet och hoppas på att jag får se dem blomma.  

Innehållet i säckarna med löv och gödsel hamnade i dag som jordförbättrare i grönsakslandet och de avklippta bladen blev till utfyllnad i det jag kallar 'moraset'.

Vår trädgård är liten och buskar breder ut sig. Eftersom jag tycker om att driva kvistar under vårvintern brukar jag vänta tills den här tiden på året med att klippa bort 'rymmarna', de där grenarna som växt in till grannen. 

I fredags tog jag fram sekatören och sedan dess står de förrymda i vaser på matbordet. Hoppas att både guldazaleans och stjärnmagnolians knoppar orkar slå ut. Visst är kvistarna vackra i knoppstadiet men slår de ut så bjuder blommorna på massor av doft, vårdoft.

Ett extra plus nu i dessa längtans och väntans tider.

Allt gott!

Vinterväder,

riktigt vinterväder med både kyla och mycket snö 

har vi haft ett tag och minusgraderna och solskenet har fått snön att glittra och mig att längta efter en skidtur i skogen. Just nu kanske en för alltid önskedröm. Det får framtiden utvisa.

Här har en del av mina krukväxter bara gett upp och tynat bort. Om det beror på omplanteringen sent i höstas, fel jord, jord med pyralider eller dålig passning med näring och vatten vet jag inte. 

I stället för att  köpa nya växter till alla de tomma krukorna tog jag för drygt en vecka sedan skott av palettbladen och några av dem har redan rötter. Ny blomjord köptes in i dag, en förhoppningsvis utan pyralider. En stor säck Blomjord proffs står nu på upptining i garaget.

Snål är jag när det gäller krukväxter. Helst skall de vara fådda eller egenförökade. Lägger hellre pengarna på t.ex snödroppslökar. 

Galanthus 'Diggory'

I år har jag hittills bara gjort en snödroppsbeställning och den är från Coolplants. Under vecka 6 skall 'nykomlingarna' dyka upp i brevlådan och det skall bli riktigt spännande för nu är det några år sedan jag köpte lökar in the green.

Något marknära grönt syns just nu inte i trädgården. Allt, även de gröna små 'spjuten' som  fanns där  innan jul är fortfarande täckta av snö, trots regnet idag, men vet att de ligger där i startgroparna och bara väntar på ytterligare plusgrader.

Någon direkt längtan efter våren har jag inte. Den kommer oavsett om jag gör det eller inte. I stället njuter jag av ljudböcker och stickning. 

Men med tanke på sista fingervantsmönstret, Äppelblom av Johanna Wallin, så finns där kanske ändå en vårlängtan.

Fortsatt fin vinter!

 

Doft, vad är en trädgård utan den?

Min första bekantskap med Akebian gjordes på Madeira för snart 20 år sedan och något eller några år senare såg jag den igen under ett besök i en halländsk trädgård och det är från den trädgården som vår planta härstammar. Om det är en Akebia quinata eller en Akebia trifoliata vet jag inte. 

Jag föll för blomdoften, en blandning av honung och vanilj och de mörkt rosablå och purpurfärgade blommorna sent i april eller tidigt i maj om inte den sena frosten varit framme.

Visst är det form, färg, höjd och inramning som ger känsla och struktur åt en trädgård men oavsett det, vad vore den utan doft? Inget jag i vanliga fall tänker på i slutet av december men under en trädgårdsrunda såg jag hur de vintergröna rankorna fick den turkiska trädhasseln, Corylus colurna, att grönska och då gick tankarna till vårens blomning som kommer att fylla trädgården med väldoft.

Tidigare har jag beskurit rankorna hårt och inte låtit dem svinga sig upp i trädet. Men för ett år sedan eller två tog jag fasta på vad en god vän sa till mig: - Låt den bara klättra! Det är så vackert med blommande slingerväxter bland grenarna.

Den håller sig inte på mattan direkt utan svingar sig uppåt men skjuter också skott som smyger sig fram längs marken bland perennerna i rabatten, lätta att ta bort, bara att göra en kraftig ryckning men gissar att om de fått vara kvar skulle de växt ut och tagit för sig betydligt mer av utrymmet än vad i alla fall jag vill. Här vill jag bara ha den växande på höjden men den får inte invadera hela trädet. Efter vårens blomningen skall jag ta fram sekatören.

God fortsättning på 2024!