Hur man skall åldras med sin trädgård,

får vi sällan några tips om i vare sig böcker eller trädgårdstidningar men nog borde det snart vara dags för det nu när pensionärerna bara blir fler och fler, har kvar sina intressen och lever längre. Tips och idéer jag gärna skulle läsa om.

Varning för långt inlägg!

Här försöker jag minimera genom att gräva bort växter men skulle vilja ändra så mycket mer men jag vet inte vare sig hur jag skall göra, var jag skall börja eller om jag egentligen riktigt vill. Trots att jag valt att ha färre växter och större partier av en och samma är det svårt att välja bort någon jag är förtjust i, många har ju blommor som är mer än fina. Det behövs bara lite kvällssol 

som lyser upp floxen 

eller de vita storklockorna för att beslutet om bortgrävning skall glömmas bort.

I sommar har rosorna varit, och fortfarande är fast de är nerklippta och ansade, fulla med rosrost och svartfläcksjuka. Det verkar även som om vi fått barkfläcksjuka på några av dem. Austinrosen, 'The Alexandra Rose', hade inte ett enda blad kvar på grenarna utan bara några knoppar i topparna 

och klätterrosen 'New Dawn' har blad som är nästan helt gulprickiga av rosrost så nu är det allt lätt att ställa sig frågorna: - Vill jag ha rosor? Orkar jag med rosor och all deras ohyra?

Buketterna jag kan plocka i juni och början på juli, är kanske svar nog, dessutom kom jag ju hem med ytterligare en i söndags efter växtmarknaden i Lilla Edet. En som jag ännu inte hittat någon plats för, men fin är den och minimera kan jag göra senare i höst eller till våren -;)

På landet har vi varit lite mer förståndiga och försökt tänka på att minska arbetsinsatsen.

Vi har tagit bort mycket gräs, 

grusat,stenlagt,tagit fram berget,

låtit vilda växter ta plats och de få perenner vi har växa ihop för att hindra fröogräset att gro.

Vissa växter tar för sig på andras bekostnad men det har vi låtit dem göra. Värstingen är den kaukasiska förgätmigejen, Brunnera av olika slag, vars blad är stora och har en tendens att lägga sig över både små buskar, julrosor och aklejor. Ibland när lusten och orken finns där drar jag bort massor för att ge ljus åt andra, samtidigt som det är härligt med de blå förgätmigejliknande blommorna i april-maj och slippa det där ogräset senare på säsongen. Flera av dem har också väldigt vackra blad.

Alla dessa funkior i olika storlekar och med vackra blad som vi har i trädgården älskas ibland nästan mer av sniglarna än av mig och bladen ser ut som såll, vill jag ha det så? Nej inte! Är riktigt trött på att jaga sniglar och snäckor så under början av augusti har jag grävt upp några av snigelmagneterna, krukat in dem och istället delat och planterat fler av de funkior som sniglarna inte är lika förtjusta i. 

En sådan är Hosta 'Lakeside Lollipop'. Den har rundade mörkt skogsgröna blad och vita blommor. De inkrukade funkiorna får stå i kallbänken över vintern så vilket öde de får gå tillmötes har jag ännu inte bestämt.

Än så länge kan jag göra det som är roligt och det som behövs när det gäller allt det där med trädgården men dagen jag inte längre orkar och kan närmar sig och vad gör jag då? Tar hjälp till häck och trädklippning så klart men det är allt det där 'finliret' jag gör nästan varje dag som måste minimeras. Kanske ger det sig självt när den dagen kommer, jag tar bort alla krukor, låter trädgården växa igen och tittar bara på sådant som är vackert eller så planerar jag redan nu för det som troligtvis komma skall, men hur skall jag gå tillväga?

När jag för några veckor sedan besökte min 93-åriga mamma på äldreboendet förlorade vi oss i det där med trädgård och växter genom boken Min Trädgård av Gunnar Almquist från 1958, som jag hade med mig. 

En bok hon och pappa planerade trädgården efter när de flyttat in i sitt nybyggda hus. I den fick jag förklaringen till varför pappa tyckte om ölandstok, doftschersmin och äppelträdet Filippa och varför mamma precis som jag alltid varit förtjust i aklejor. 

Mamma, hon gjorde då klart för mig att när hon sålde huset för lite mer än två år sedan lämnade hon även trädgården och saknar den direkt inte men nog hade hon både fått och haft många roliga år med grönsaksland och trädgårdsväxter.

Kanske är det så vi måste lära oss att se det där med odling och trädgård, men visst hade det underlättat med lite fixa lätt tips på vägen, tycker jag, och gärna många riktigt handfasta idéer.

Länkar till TrädgårdsFägring och till Anjas Hill för det var hon som fick in mig på dessa tankar.

Fortsatt fin sommar!