Bladmögel, brunröta

 

eller eländes elände. Det är bara att välja. Redan min svärfar hade för många, många år sedan bladmögel på potatisen han odlade och just där odlar vi nu tomater. Inte då så konstigt att många av tomatplantorna drabbats av samma sjuka.

Pear Drops heter den här tomaten. Den blir betydligt gulare när den  mognar och bara ett fåtal av de tomaterna har drabbats av brunröta. 

Borde tänkt mig  för redan för ett par år sedan och inte minst i våras när samma tomatfröer återigen såddes men den där fröpåsen Lena och jag hittade i England kostade ju nästan ingenting och i den fanns fröer kvar som räckte ytterligare ett år till 6 olika sorters tomater.

Här odlar jag tomaterna på friland bara för att det är bekvämt och jag inte behöver vattna lika ofta. 

Många hävdar att de som odlas på friland smakar både bättre och mer men det vet jag inget om. Flera av plantorna har drabbats av bladmögel, inte minst 'Costoluto Florentino'.

Nästa år, om jag orkar, har  lust och får vara med, skall jag leta upp tomatfröer till resistenta sorter och det gäller även potatisen. Varför snåla när man vet att det annars så gott som alltid går åt pipsvängen?

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du precis som tidigare många fler trädgårdsbloggar.

Här har vi fortfarande en underbar sensommar med sol, värme och sköna bad.

Hoppas den varar ett tag till!

Ha det gott!

Birgitta

Augusti

är redan här och vi har bara drygt 30 sommardagar kvar.

Juli bjöd på mycket regn, kalla kvällar och nästan inget utesittarväder efter kl 18 här på Västkusten. Men vi har massor av blåbär i skogen, tror inte att jag sett så mycket blåbär tidigare. Att plocka ihop nästan 20 liter tog för oss båda bara lite mer än två timmar med bärlockare. Det är så härlig att gå där i tystnaden bland blåbärsriset längs berget. Nästan inga fåglar hörs längre, tyvärr, bara lite enstaka pip som jag tolkat som varningsläten.

Lite fusk, inga vilda blåbär inte. Bilden är tagen i trädgården på landet.

I slutet av förra veckan dök det på landet, från den ena dagen till den andra, upp en för sommaren ny lukt i luften när kvällen kom. En mättad doft av mylla, mognad och våt jord. I mitt tycke en vemodig doft som leder tankarna till hösten, men den luktar trots allt väldigt gott.

Guldvatten, hönsgödsel och mycket regn har gett god skörd av grönsaker men också av underbara blommor. 

Älskar verkligen att kunna plocka stora buketter av olika ringblommor, reseda, luktärter, zinnia och astrar. I söndags hade jag med mig 13 liter (volymen på spännerna) blommor hem och fortfarande njuter jag av dessa buketter.

De storväxta Linnétagetesen till trots känns det ändå som om hösten flyttat in i trädgården men det är ju bara sensommaren som är här. 

Floxen har börjat slå ut sina knoppar och doftar så gott. 

Vad de heter vet jag inte längre utan ansträngning för namnlapparna är borta. Men just den här kommer jag ihåg namnet på. Den heter Phlox 'Natural Feelings' och är min stora favorit bland floxen.

Dessutom passar den så fint ihop med blodgräset, Imperata cylindrica 'Red Baron' som nu verkligen lyser rött och ger skäl för sitt namn.

Den vitblommande storklockan      blommar fortfarande, 

höstanemonens knoppar, Anemone tomentosa, har börjat slå ut och snart, när klätterklockans,Codonopsis convolvulacea subsp. grey-wilsonii, knoppar visar upp sina blå blommor, kommer det att se ut som ett litet vattenfall i den flikiga lönnen.

Floxen för mina tankar till Anne Just och hennes trädgård i Hune. Det var i hennes trädgård jag förälskade mig i dem. Där fanns inga stor ruggar utan bara några enstaka blommande stjälkar lite här och var och det är egentligen så jag vill ha det även här i trädgården men flox har ju en viss tendens till att bre ut sig snabbt, lite för snabbt ibland.

Den vitblommande storklockan, Campanula persicifolia 'Alba' är också en sådan växt som jag gärna vill ha lite här och där i trädgården. Vackrast blir den oftast när den själv får välja sin plats, tycker jag. Har aldrig haft glädjen av att få besöka Helge Lundströms trädgård men när den vitblommande storklockan blommar tänker jag på honom, lustigt nog. Har i bakhuvudet en bild från ett reportage i någon tidning där han visade upp sina vitblommande  blåklockor.

Fortfarande sommar och nu är värmen snart här igen. Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det sommargott!

Birgitta

Gröna vinbär

som nästan smakar som svarta tycker jag men min man tycker de smakar krusbär. Vad de heter vet jag inte längre, namnlappen är bortslarvad, men de är ett reseminne från Höga Kusten.

Vinbärsbusken växer snabbt, verkligen breder ut sig och blir riktigt stor. Tidigt i våras klippte jag tillbaka den kraftigt och tog bort alla (många) grenar som slagit rot. I förra veckan var det återigen dags för klippning. 

Samtidigt som jag plockade av bären klippte jag bort alla nedåtgående grenar, sparade bara de upprättväxande.

Nu ligger bären i frysen. De skall vi njuta av till yoghurten i vinter.

Länkar till TrädgårdsFägring. Där hittar du många fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar!

Mammas och mormors älsklingsblomma, Reséda odorata,

är omtyckt av både bin, fjärilar och andra insekter och sedan många år är den ett måste även för mig bland plockblommorna i grönsakslandet.

Doften är underbar, inte minst på kvällarna, tycker jag. Det är ingen doft som finns där hela tiden utan den dyker ibland upp lite försiktigt och när den gör det går det inte att ta miste på att den kommer från resedan.

I sin bok Blombok, Rapport från en trädgård från 2003 berättade Karin Berglund att resedan tappat doften. "Nog borde det gå att få den att dofta igen. Låt oss bara hålla tummarna så att ingen får för sig att den skall lukta viol istället för reseda." Mer att läsa om resedan finns på sidorna 120-121.

Nu är den tillbaka den där doften men hur och när det skedde vet jag inte. De senaste 8-10 åren när jag odlat den har doften funnits där.

Den är en ettåring  som hittade hit från Nordafrika under 1700-talet och blev väldigt populär på grund av väldoften. De eteriska oljorna som blommorna innehåller lär vara svåra att utvinna så därför finns de bara i dyra och exklusiva parfymer, men vilka vet jag inte.

Den är en blomma att titta nära på. På avstånd är den oansenlig och lätt att missa.

I år har jag dragit upp plantor i växthuset som jag planterat ut istället för att direktså och har sedan första halvan av juni kunnat plocka buketter. 

Reseda och ringblommor är som gjord för varandra.

Lika ståtliga buketter som den jag såg i Blå Hallen Höganäs förra sommaren kan jag inte åstadkomma, 

men vem kan slå Tage Andersen när det gäller det där med buketter?

När du sövts till drömmar av Resedan vid din vägg,

all ängens rosor ropa, kom nu till oss och sov.

Ur Till min syster av Dan Andersson

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar er fortsatt fin och gärna doftande sommar!

Vitlök, Allium sativum

uppskattade jag verkligen inte för ca 40 år sedan. Då avskydde jag doften, men numera är den där löken oumbärlig i matlagningen.

Den är lättodlad och hittills utan fiender här hos oss men det gäller att skörda i tid innan den delar sig och klyftorna börjar gro.

Hade egentligen tänkt vänta ytterligare någon vecka med skörden men när jag igår fick se att en del lökar spruckit  isär och nya små gröna skott börjat dyka upp från klyftorna var det bara att sätta igång. Så tidigt som i år har jag aldrig tidigare skördat vitlök.

Nu hänger 156 finfina lökar på tork längs gången under altanen på landet. Där är det så gott som alltid regnfritt och lite vinddrag. Vitlökarna kommer nog att räcka till både höstens utsäde och det kommande årets behov.

Förra hösten köpte jag utsädet från Semenco och valde vitlökssorterna Messidor och Germidour. 

Kan inget om vitlök så att det blev just dessa två sorterna var bara en slump. Av 2 kg utsäde blev det så många lökar att jag kunde dela med mig till mina två söner och deras familjer och ändå igår skörda 156 egna lökar.

Nog är det extra roligt med egenodlat, eller hur? 

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar!

Försöka duger

och med lust och vilja kommer man långt även om förutsättningarna inte är optimala.

Mina bleka och taniga frösådder från början av april ingav inte direkt några förhoppningar om att kunna skörda egenodlat.

När vårkylan äntligen släppte fick de flytta ut till det lilla växthuset. De täcktes i början med flera lager fiberduk för ljuset var starkt och i början av maj planterades de ut på friland.

Nog är det fantastiskt att dessa små bleka plantor snabbt växer till när de väl kommer ut. I slutet av månaden hade även de frön som direktsåtts grott och blivit till små plantor och sättlöken fint grön.

Bondbönorna som jag förgrott i växthuset blev snart till små fina plantor så fort de hamnat i jorden.

Sommaren var varm och vattnade gjorde vi.

I oktober såg det ut så här. Då hade även den direktsådda purjolöken blivit både kraftig och stor. Den som jag i början av maj sådde ut som de sista fröerna som fanns kvar i fröpåsen. De grodde fint och när vitlöken skördats i juli och plats fanns planterade jag isär purjolöksplantorna.

Hela hösten har vi fått många fina purjolökar från de där sista fröerna i påsen.

Fortfarande har vi kål, purjolök och vintersallad kvar att skörda. Brysselkål önskar jag så här i efterhand att jag hade haft fler plantor av. Ugnsbakad brysselkål är bland det godaste som finns.

Trägen vinner är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och detta är mitt bidrag.

Fortsatt fin december!

Våra två varmkomposter

är urgrävda och innehållet har hamnat i grönsakslandet precis som det brukar varje höst i mitten av oktober. 

Där i den lilla högen ligger nu sista årets matavfall i form av jord. Nästa vecka har Yr lovat lite uppehåll i regnandet och kanske sol så då skall komposten fördelas och grävas ner och det skall vitlöken också.

Har länge funderat på att börja med bokashi, inte minst sedan jag läst boken Bokashi för en bättre jord av Peter Streijffert, men har dragit mig för merjobbet. Nu när kompostbehållarna ändå står där på baksidan huset är det så enkelt att bara gå ut och tömma hinken med organiskt avfall och där i behållarna finns också mycket plats för ogräsrens och överblommade perenner. Hade vi, sedan säkert 25 år, inte haft varmkomposterna skulle nog bokashimetoden varit mer lockande. 

Under somrarna på landet gräver vi ner det mesta av det vegetabiliskt avfallet, så som grönsaksblast, ogräsrens och skaldjursrester, där det finns plats och resten hamnar i multrummet för att så småningom även det bli till gödsel.

Vill du veta mer om bokashikompostering hittar du all information du behöver och dessutom vackra foton av Lasse Hallström i boken Bokashi för en bättre jord.

Nu är det helg igen - tusan vad tiden går fort!

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Höst i grönsakslandet

och kålen har spräckt gardinen Lill. 

Den vi haft hela sommaren som skydd mot all ohyra som tycker lika mycket om kål som vi men trots hål och nedtryckning har den, kålen alltså, klarat sig förvånansvärt bra.

Den största kålrabbin vägde 800 g och var inte träig.

Svartkål och purpurkål har växt upp mellan den gamla järnstegen vi haft som stöd för gardinen Lill.

Grönsaksodling var det jag först fastnade för när det gäller trädgård och i början på 1980-talet odlade jag grönsaker tillsammans med min svärfar. Vi satte och sådde tillsammans men när jag under somrarna kom ut för att rensa ogräs sade han alltid: - Kom och sätt dig och prata en stund, rensa kan jag göra i morgon.

Vårt gemensamma odlande fick jag ge upp, jobbet när skolan började igen i augusti och skörden kolliderade för mycket.

Ett av alla mina minnen från den tiden var bladmöglet på potatisen. Det dök troget upp varje sommar och potatisblasten slog min svärfar av för att förhindra brunröta i potatisen.

Nu odlar vi, min man och jag, grönsaker och lite potatis på delvis samma plats. Jorden har gödslats upp och förbättrats med kompost.  Något bladmögel på potatisen får vi aldrig för vi väljer resistenta sorter. Att potatis och tomater hör till samma familj vet jag och om jag minns rätt finns smittan kvar i jorden men kan brunrötan även sprida sig via luften till andra platser?

För två år sedan odlade vi tomater i lövkompost och planteringsjord på påse längs berget men brunrötan dök ändå upp och det ganska tidigt på säsongen.

I år planterade jag tomatplantorna i grönsakslandet på ren chansning. 

Växthuset vi har är för litet och jag ville inte ha en massa krukor att vattna. Var kanske lite sent ute med för små tomatplantor men i slutet av augusti fanns många fina omogna tomater. I början av september såg jag återigen brunrötan sprida sig och vad gör man då? Någon blast att bara slå av finns ju inte. 

Har ugnsbakat massor med halvmogna tomater och stoppat i frysen. Blir förhoppningsvis bra till vinterns grytor och såser.

Jag kan inte så mycket om det här med svampsjukdomar men nog hade det varit roligt att få skörda friska tomater odlade på friland. Troligen är det tyvärr bara ett önsketänkande.

Länkar till TrädgårdsFägring

Fortsatt fin höst!

Augusti - redan sensommar

För någon vecka sedan träffade jag en man på motorcykel när jag stod och väntade på färjan och vi började prata om tid. Att tiden går gör inget, tyckte han. Vi får ju hela tiden ny.

Det doftar kryddigt och moget när kvällen kommer 

och havet är varmt och inbjudande trots att solen gått ner.

Nästa vecka skall regnet som trädgården törstar efter komma enligt väderprognoser och kanske slipper jag vattna lika ofta men vart tar då sommaren vägen, undrar jag?  Men då kommer ju en ny och förhoppningsvis spännande tid enligt mannen på motorcykeln och så är det säkert.

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar, trots allt!

Sommar, sommar....

Äntligen sol och värme. Salta bad 

och sköna både dagar och kvällar under körsbärsträdet på landet. 

Där har kålen i grönsakslandet fått skydd av gardinen Lill och morotsflugan har ännu inte hittat dit. 

Rödbetorna är stora nog att gallras, salladen frodig och fin och de första vaxbönorna klara för skörd.

Att bara se det vackra och blunda för all ohyra tränar jag på varje gång jag är hemma i trädgården för att vattna. I år gäller verkligen att ta på sig rätt glasögon för att kunna se positivt på det där med trädgård. 

Njuta av både blommor och doft när det gäller rosorna och strunta i att några av dem tappat så gott som alla blad på grund av svartfläcksjuka och rosrost. Rosenbladstekeln har härjat hårt och det har även klematisbladstekeln gjort. Så fort jag råkar komma när någon av klematisen dröser det ner små gröna larver. Har aldrig tidigare varit med om en sådan stekelinvasion. Hoppas alla småfåglar kan äta upp sig inför hösten och den långa flytten söderut.

Även flera av kärleksörterna vi har i trädgården saknar nästan alla blad och de flesta av dem även sina blomknoppar. Gissar att det är någon fjärilslarv som hållit kalas men vilken vet jag inte.

Nästan till sist ett citat från Karel Capek och boken Ett år med min trädgård.

"Vad är det för en  viktig och okunnig trädgårdskarl, som går förbi det skönaste man kan odla, som nu till exempel den här salladsraden. På denna förebråelse svarar jag, att jag under en av de talrika faserna i mitt liv också härskade över några sängar med morot och kål och sallad och kålrabbi. Jag gjorde det säkert i någon romantisk stämning, jag ville unna mig illusionen av att vara farmare. I sinom  tid visade det sig, att jag dagligen måste sätta i mig hundratjugo rädisor, eftersom ingen annan i familjen ville äta några fler. Veckan därpå drunknade jag i kål, och sedan kom det orgier i kålrabbi, som till och med var träig. Det fanns veckor, då jag tre gånger om dagen var tvungen att äta sallad för att inte behöva kasta bort den. Jag ämnar inte alls fördärva glädjen för grönsaksodlarna, men vad de dragit upp, det må de också äta."

Älskar mitt grönsaksland, äter det jag kan och vill, ger bort ibland och resten kan gärna hamna på komposthögen.

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön sommar!