Mammas och mormors älsklingsblomma, Reséda odorata,

är omtyckt av både bin, fjärilar och andra insekter och sedan många år är den ett måste även för mig bland plockblommorna i grönsakslandet.

Doften är underbar, inte minst på kvällarna, tycker jag. Det är ingen doft som finns där hela tiden utan den dyker ibland upp lite försiktigt och när den gör det går det inte att ta miste på att den kommer från resedan.

I sin bok Blombok, Rapport från en trädgård från 2003 berättade Karin Berglund att resedan tappat doften. "Nog borde det gå att få den att dofta igen. Låt oss bara hålla tummarna så att ingen får för sig att den skall lukta viol istället för reseda." Mer att läsa om resedan finns på sidorna 120-121.

Nu är den tillbaka den där doften men hur och när det skedde vet jag inte. De senaste 8-10 åren när jag odlat den har doften funnits där.

Den är en ettåring  som hittade hit från Nordafrika under 1700-talet och blev väldigt populär på grund av väldoften. De eteriska oljorna som blommorna innehåller lär vara svåra att utvinna så därför finns de bara i dyra och exklusiva parfymer, men vilka vet jag inte.

Den är en blomma att titta nära på. På avstånd är den oansenlig och lätt att missa.

I år har jag dragit upp plantor i växthuset som jag planterat ut istället för att direktså och har sedan första halvan av juni kunnat plocka buketter. 

Reseda och ringblommor är som gjord för varandra.

Lika ståtliga buketter som den jag såg i Blå Hallen Höganäs förra sommaren kan jag inte åstadkomma, 

men vem kan slå Tage Andersen när det gäller det där med buketter?

När du sövts till drömmar av Resedan vid din vägg,

all ängens rosor ropa, kom nu till oss och sov.

Ur Till min syster av Dan Andersson

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar er fortsatt fin och gärna doftande sommar!