Augusti - redan sensommar

För någon vecka sedan träffade jag en man på motorcykel när jag stod och väntade på färjan och vi började prata om tid. Att tiden går gör inget, tyckte han. Vi får ju hela tiden ny.

Det doftar kryddigt och moget när kvällen kommer 

och havet är varmt och inbjudande trots att solen gått ner.

Nästa vecka skall regnet som trädgården törstar efter komma enligt väderprognoser och kanske slipper jag vattna lika ofta men vart tar då sommaren vägen, undrar jag?  Men då kommer ju en ny och förhoppningsvis spännande tid enligt mannen på motorcykeln och så är det säkert.

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar, trots allt!

Vackra kombinationer för inspiration och oväntade kombinationer är veckans tema i TrädgårdsFägring .

Själv har jag hittills haft en ganska så 'städad' trädgård även om den är tättplanterad och gissningsvis därför fått en del kommentarer och undringar när jag visat mitt gillande för det där rufsiga, men ordnat ostrukturerade och i mitt tycke helt underbara som även just nu blivit den som det verkar stora trenden när det gäller trädgård och trädgårdsdesign.

Trend eller inte, älskar när växter interagerar och väver in i varandra. 

Inte minst om de i mitt tycke passar form och färgmässigt väldigt bra ihop. 

Önskar också att jag hela livet haft både det seendet och den känslan för trädgård som jag fick uppleva när jag besökte Great Dixter i våras 

för ängarna och planteringarna där tog andan ur både Eva och mig.

Ibland, även om det är väldigt sällan, lyckas man med en samplantering. Alla inblandade växter blommar ena året precis vid rätt tidpunkt och passar så fint tillsammans för att året efter inte alls blomma när just JAG tänkt. Många av de där oväntat fina kombinationerna i trädgården har jag bara fått uppleva en enda gång.

Numera anser jag att det där med att ta andan ur mig är det viktigaste både när det gäller trädgård och livet i övrigt oavsett om det gäller kombinationer för inspiration eller oväntade kombinationer 

och det kan ett blommande maskrosfält eller en vägren med skyar av hundkäx göra lika väl som en trädgård full av rariteter. 
Men precis som med allt annat tänker vi olika och vad som tar andan ur oss är ju väldigt individuellt.

Fler bidra på temat hittar du här.

Ha det gott i snömassorna!

Drömmar

är denna veckans tema i TrädgårdsFägring och för mig nu i början av januari är drömmar = trädgårdsdrömmar. Det behövdes bara lite sol, blå himmel, en utslagen julros och många knoppar på buskar och träd så här på årets fjärde dag 

för att jag i min fantasi skulle se en prunkande trädgård framför mig. En trädgård som i verkligheten aldrig riktigt vill bli lika överdådigt blomrik som i drömmarna men eftersom det bara är i drömmarna den finns, drömträdgården med ett överflöd av blommor, dofter och ljumma kvällar så gäller det att just nu njuta så mycket som möjligt. 

Clematis montana 'Alba' har knoppar som försiktigt börjat visa lite grönt och nu mer än hoppas jag att den klarar vintern och kommer med massor av vita blommor tidigt i maj. Blir det riktigt kallt skall jag täcka den med löv och granris. Första försöket med Clematis montana gjorde vi när trädgården var ny. Då hamnade klematisen i ett smalt hål rakt ner i blåleran och jag tror, så här i efterhand, att den gav upp redan när den såg vilka förutsättningar vi gett den. Denna gången, nästan 40 år senare, har vi grävt en rejäl grop en bra bit från trädstammen och blandat befintlig jord med kompost, barkmull och benmjöl. 

Alla snödroppar som nu börjat sticka upp sina gröna spjut och  

julrosornas och magnoliornas knoppar får mig att tro att drömmen, den där ouppnåbara trädgårdsdrömmen, ändå kanske kan gå i uppfyllelse.

Magnolian 'Rose Marie' x 'Goldcup' har aldrig tidigare haft lika många knoppar som nu och slår alla ut kommer det numera 5-6 m höga och 10 år gamla trädet att få oss att tro på Paradiset.

Av de magnolior jag träffat på har 'Rose Marie' x 'Goldcup' de allra vackraste blommorna både när det gäller form och färg, men obs! jag har inte särskilt många att jämföra med.

Här har rosorna ännu inte släppt sina gröna blad, illavarslande kanske om det blir riktigt kallt men hoppfullt idag när jag gick trädgårdsrundan. 

Ser framför mig hur tre av de austinrosor vi har som klätterrosor här i trädgården i början av juli dignar av blommor som doftar och som sedan när de börjar vissna täcker plattgången med sina kronblad. Vadar numera hellre i rosenblad än i snö.

'Dark Lady', ingen klätterros om jag minns rätt men den kanske kan bli?

'James Galway', både klättrar och remonterar.

'Queen of Sweden' heller ingen klätterros, men det vet den inte om

 och det gör inte heller 'Charles Austin'.

Klätterrosen 'Wrams Gunnarstorp' fick jag som liten stickling från Monica och Göran för 8 år sedan. Numera täcker den in stora delar av armeringsmattan längs källargången på landet. Den blommar bara en gång men när den gör det då har drömmen om doft och överdådig blomning gått i uppfyllelse.

Alla bakslag och missöden i grönsakslandet är glömda och det är svartfläckssjuka, 

rosrost, mjöldagg, löss, sniglar och torka också. Inte skall man oroa sig inte, för då får man uppleva motgångarna fler än en gång och har man riktig otur blir det många gånger.

Nu har vi ett nytt och helt underbart trädgårdsår framför oss!

God Fortsättning på 2019!

Just nu - Varma och soliga brittsommardagar.

Vi har i år verkligen haft en fantastisk sommar, med lite regn och mycket sol, bad och uteliv. Visst hände det ofta att jag önskade det skulle kommit en skur men trots torkan har jag njutit och inte har det känts för varmt. 

Vi har också haft en helt underbar höst med soliga dagar och varma nätter. Ibland med dagstemperaturer nu i oktober på + 22°, en 'brittsommar', 'Indian Summer' jag inte riktigt kommer ihåg att jag upplevt tidigare. Lite skrämmande är det, inte bara underbart.

Det var ofta kortärmat som gällde under veckan som gått både i skogen på svamprundorna och när vi röjt i förrådet, plockade bort och undan en del av det där gamla pyntet vi, framförallt jag, ledsnat på att både förvara och visa upp i trädgården.

Nu har de där tre stora terrakottakrukorna jag är extra rädd om och de flesta av trädgårdsmöblerna hamnat i det relativt välstädade förrådet tillsammans med zinkspänner, vattenkannor och växtstöd.

För att inte avsluta sommaren alltför snabbt får ett par trädgårdsstolar stå kvar ute under vardagsrumsfönstret. Kanske fortsätter solen titta fram och då kan vi sitta där, ta en fika och läsa dagens post, om det kommer någon.

För mig känns det väldigt vemodigt att det mesta av det roliga trädgårdslivet är över för den här säsongen och att det nu bara står där i krukkön tillsammans med Agapanthus africanus under köksfönstret för att så fort som den riktiga frosten kommer få flytta in i källarens mörker.

Geranium 'Rosanne'

Visserligen är det ännu inte vinter och fortfarande blommar den blå klätterstormhatten, nävan 'Roseanne' 

och grenastern Aster lateriflorus 'Lady in Black'. Den sistnämnda har egentligen bara precis börjat slå ut så för att den riktigt skall komma till sin rätt behöver vi en mild fortsättning av oktober.

Visst vet jag att hösten inte bara är ett avslut utan också en början på nästa odlingssäsong och att det är hög tid att både plantera prydnadslökar och vitlök.

Men var skall vi nu kunna plantera dem? frågade jag mig igår när vi var på landet.

Nästan hela grönsakslandet har invaderats av ett ogräs jag kallar våtarv men min man för vassar. Den har under hösten växt till sig, blivit väldigt frodig och haft, på grund av vår försumlighet, möjlighet att fröså sig rikligt, så nästa vår och sommar är det kanske dags för oss att prova täckodling för att slippa ifrån mycket av rensningen.

Under veckan som gått har vi därför inte bara röjt hemma i förrådet utan också hunnit grovrensa i det där helt igenväxta grönsakslandet och där mellan all hög och välväxt våtarv hittat grönsaker att skörda. Sallad, svartrötter och kålrabbi dök upp allteftersom vi rensade men grönkålen och palmkålen syntes på långt håll. De reste sig högt över den gröna mattan och trots allt detta ogräs

var där vackert med ringblommor, kål 

och sparris i guldfärg.

Just nu, är ju nu, men det är inte alltid jag är där. I tankarna rensar jag ibland fortfarande för det återstår en del innan vi i höst kan plantera den där vitlöken.

Mer om temat 'Just nu' hittar du här på Trädgårdsfägring.

Trevlig helg!

Ett riktigt gurkår

har det varit och fortfarande är, för plantan kommer med nya små gurkämnen trots att det blivit betydligt kallare. 

Brukar inte odla slanggurka eftersom den kräver värme och helst växthus men i våras på plantmarknaden på Torp utanför Uddevalla föll jag för en liten planta frilandsslanggurka. En trevlig bekantskap som gett riklig utdelning men den varma sommaren och gott om vatten har säkert bidragit till att vi kunnat skörda så många kilo från en enda planta.

Förr fick vi ofta en god inlagd slanggurka av mamma. En gurka med ganska stark smak som passade perfekt till mycket inte minst höstens grytor, både vanlig pyttipanna och grönsakspyttipanna samt viltköttet. Nu är det längesedan hon odlade men i år har jag passat på att lägga in själv för receptet har jag. 

Svårigheten var att hitta dillkronor i mitten av juli och de få jag hade på gång var inte klara.

Blir det gurkodling hos oss någon mer gång skall jag så dill tidigt och låta den gå i blom, ja nästan i alla fall. Här kommer mammas recept.

Grön slanggurka

1 1/2 kg grön slanggurka

15-20 dillkronor

1/2 dl senapsfrö, gärna både gula och bruna

Lag:

1/2 l ättikssprit

1/2 l vatten

6 dl socker

1 1/2 dl salt

Borsta gurkorna rena. Lägg dem i vatten över en natt. Skär gurkorna i ca 2 cm tjocka skivor. Varva ner gurkskivorna med dillkronor och senapsfrön i en kruka ( jag använder glasburk). Koka en lag av ättika, vatten, socker och salt. Slå lagen het över gurkorna. Bind över krukan sedan innehållet svalnat ( jag sätter på locket direkt och vänder burken upp och ner).

Dessa gurkor håller inte lika länge som salt och ättiksgurkor. Förvara gurkorna svalt.

Själv tycker jag gurkorna brukar hålla sig fint från sensommaren och fram till den tidiga våren. Här har vi redan ätit upp en halv burk till veckans vegetariska pyttipanna och gott var det.

Ett annat gurktips fick jag i förra veckan av en skolkamrat, från ettan, som fortfarande jobbar inom restaurangvärlden. Hon gör tzatziki och fryser in. När hon behöver sås och tzatzikin passar till maten tinar hon den långsamt i kylskåpet (om jag nu minns rätt) och när den väl är tinad rör hon ihop den igen och sedan har hon en god sås till både fisk och kött, grillat eller stekt.

Idag har jag gjort tzatziki av den sista gurkskörden och nog skall det bli spännande när jag tinat den första burken. Vill du ha recept är det bara att söka på tzatziki på nätet så får du massor med idéer och tips.

Om du odlar gurkor vad gör du då med alla du inte hinner äta upp?

Många fler och innehållsrika trädgårdsbloggar hittar du på TrädgårdsFägring. 

Ha det gott och trevlig helg!

Den här sommaren

påminner om sommaren 1959. Många bad, riktigt varma dagar, härliga kvällar och inget regn.

Först i september det året fick vi regn. Det var getingsommaren då jag fick åka till provinsialläkaren i Surte för att få en spruta efter att fått 24 stick av jordgetingar. Fortfarande har jag ärr kvar på ena underbenet som minne. Det var sommaren, min idealsommar, då Anne-Christine och jag varje dag cyklade till Vimmersjön i Nödinge för att bada. Hennes cykel var röd och det var hennes baddräkt också. Min cykel var blå och blå var min baddräkt. Vi låg på tvåfärgade luftmadrasser med en blå och en röd sida vid vattenbrynet. Själv hade jag oftast rabarbersaft och mandelkubb med som matsäck. Mandelkubben var väl ganska ok men rabarbersaften tyckte jag inte om. Det är först nu som mer än vuxen som jag börjat uppskatta den.

Har ibland i sommar suttit i skuggan under körsbärsträdet när det varit som varmast, stickat och lyssnat på några av sommarpratarna och en av dem som jag tyckte hade mycket tänkvärt och viktigt att säga var David Eberhard, psykiatriker, författare, 51 år.

”Hur mycket av det vi är oroliga över idag beror på att alla andra är oroliga över samma saker? Hur mycket av det vi kräver, våra rättigheter som vi värnar om, beror på vad alla andra kräver av samhället och sina medmänniskor? Hur mycket av det lidande vi känner beror egentligen på att kulturen låter oss känna efter?”

”För att återinjicera Sverige med en känsla av mening så kanske vi måste ställa helt andra frågor till oss själva och varandra om hur vi ska leva tillsammans. Om alla vi invånare bara söker strategier för att skydda oss från allt, allt som är obehagligt och svårt, så riskerar vi att missa meningen med livet. I ett land där alla bara vill leva så länge som möjligt - och så smärtfritt som möjligt – så riskerar vi att missa att verkligen leva.”' Taget från SR.

Samhället måste sluta att curla oss. Det är dags att vi, var och en, tar ansvar för våra liv, tycker jag. Egenansvaret är helt bortglömt eller förhoppningsvis bara lagt i malpåse. 

Inte mycket om trädgård i detta inlägg men jag känner mig så trött på alla som bara skyller ifrån sig och journalisternas tjat och upprepningar i det oändliga om händelser som inträffat att jag nästan helt slutat lyssna både på nyheterna i radio och på tv. 

Fortfarande har vi nästan 30 sommardagar kvar, dagar att glädjas åt, njuta av och ta tillvara! 
Ha det gott! Hoppas ni kommer att få regn de närmaste dagarna och sedan återigen får njuta av både sol och värme.

Nästan bara häcksax som gäller.

Igår när vi kom till landet efter en dryg veckas frånvaro fick jag ta fram häcksaxen. Ringblom, reseda och kryddtagetes hade tagit för sig på andra växters bekostnad och 

kornvallmon tog absolut ingen som helst hänsyn till purjolöken. 

Nu är både jättevallmo (sparat fina frökapslar) 

och kornvallmo bortrensade och ringblom och reseda nerklippta. Hoppas de två sistnämnda kommer tillbaka. Har både gödslat och vattnat för att ge dem ork till ny blomning. 

Den ynkliga purjolöken får nu när kornvallmon är borta både mer ljus och mer livsrum så kanske det kan bli något av den.

Att sommartid när vi är på landet kunna hämta den egenodlade lunchen eller middagsmaten är både roligt och spännande. Man vet inte i förväg vad som kommer att serveras vare sig till lunch eller middag. Det är tillgången i grönsakslandet som bestämmer.

Att odla grönsaker blir bara roligare och roligare. I alla fall om man som jag har möjlighet att vattna en sådan här torr sommar, men det har ju inte alla, tyvärr.

Fortsatt härlig sommar trots vattenbristen!

Vallmo - kornvallmo

Tänkte bara så lite vallmo, Papaver rhoeas, mellan purjolöksraderna. Trodde de skira blommorna skulle sväva så fint mellan alla stela lökblad.

De där pyttefröerna har blivit till en flikbladig grön matta med taggiga knoppar som i dagarna börjat slå ut. Nu syns nästan inte purjolöken alls på ett ställe. Det var nog där jag vände påsen upp och ner för jag trodde det var slut på fröerna. Just där har purjolöken nästan helt försvunnit in i detta taggigt gröna som nu lyser av röda vallmoblommor. Vallmon är så vacker att jag inte vill rensa bort den utan jag hoppas att purjolöken klarar lite mörker ett tag. Den växer ju tills långt in på hösten och kan skördas hela vintern om det inte blir någon tjäle.

Personligen tycker jag vi har en underbar sommar men tänker ofta på alla lantbrukare som inte har vatten eller får fram foder till sina djur. Nu när vi i torkans spår uppmanas i media att 'Köpa svenskt kött' så kan jag svara: - Det gör vi alltid. Hellre lite mindre portioner och inte lika ofta.

Länkar detta inlägg till Trädgårdsfägring och där hittar du många spännande trädgårdsbloggar.

Hoppas ni kan njut av sommaren och grilla svenskt kött :-))