Trots Covid-19 finns det mycket njutbart.

Våren är här igen,
björkarna lyser ljusgröna, häggen blommar, slånens vita blommor mot de mörka grenarna påminner om gamla spetsgardiner, marken har blivit grön och körsbärsträdet på landet blommar för fullt. 

Detta helt underbara träd. Vår sommarparasoll som både skänker goda bär och skön skugga. 

Här är fröerna till morötter, palsternackor, persiljerötter och lite annat så som dill och olika ringblommor sådda och några har till och med börjat titta upp. Den förgrodda potatisen är i jorden och luktärts och bondbönsplantor utplanterade. Har täckt bönorna med fiberduk men jag hoppas vi slipper minusgrader.
Så här i virustider håller vi oss mest för oss själva men sysslolösa är vi inte. Har naturen nära, en trädgård att glädjas i och som pensionär behöver vi inte oroa oss över permitteringar. 

Detta skrev jag i onsdags. Idag har vi återigen varit på landet och där hade sniglarna haft kalas under fiberduken. Flera bönplantor var helt uppätna. Det blev till att plocka fram fröpåsen och så nya. Hoppas bara jorden är tillräckligt varm. Både hemma och på landet har vi massor med små spanska skogssniglar så allt är inte njutbart ens i trädgården, tyvärr, men i dessa tider kan det ju inte räknas som något större problem.
Lika tidigt som i år har jag aldrig tidigare planterat ut småplantor av purjolök, kål av olika slag och sallad. Nu gäller det att hålla tummarna så jag slipper både nattfrost och sniglar, men det räcker säkert inte när det gäller de där glupska små spanjorerna. Får nog ta till både järnsulfat och sax.  


Ha det gott!

Sippskål, Dumontinia tuberosa

är den onde i trädgården enligt mig. Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'den onde, den gode och den fule'. 

Jag är väldigt förtjust i sippor av olika slag och har under åren samlat på mig en del vitsippor som jag planterat längs syrenhäcken, 

numera det grönpatinerade planket. Gången mellan planket och rabatten går under namnet vitsippsstigen. Där lade jag för ca 4 år sedan ut täckbark för att slippa ogräs på den nakna jorden där det inte fanns trampstenar men det skulle jag inte gjort. Året efter dök Sippskålen, Dumontinia tuberosa, upp. 

Den svampen parasiterar på vit och gulsippsrötter,'äter' upp så gott som allt där den drar fram och lämnar stora kala fläckar efter sig. Hur jag skall bli av med den vet jag inte. Går under våren när sipporna blommar en inspektionsrunda så gott som varje dag och gräver bort alla svampar jag ser. De bortgrävda hamnar absolut inte i komposten utan direkt i soptunnan.

Den gode får symboliseras av körsbärsträdet vi har på landet.

Det bjuder på vacker blomning i månadsskiftet april-maj, 

skänker skugga och svalka varma sommardagar 

och ger oss goda körsbär i mitten av juli. Men jag smyger också in en bild på svartrötter. 

De klarar vintern fint även om de får stå kvar ute i grönsakslandet och goda att äta är de.

Nu återstår bara den fule. Gången i grönsakslandet var det första jag tänkte på. 

Flisen vi, min man så klart, lade på för några år sedan hade nästa multnat ner helt så i somras var den grön av våtarv, ingen rolig syn. 

I oktober fick den en ny täckning och blev som ny igen.

En växt som dök upp i mina tankar på temat den fule var vaxklocka, Kirengeshoma palmata. 

En gulblommande skönhet jag är mycket förtjust i men får vi en tidig frostknäpp, det behövs knappt att termometern vissar +-0, så svartnar både blad och blommor. Då kan den lätt kallas den fule.

Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Snödroppar och tulpaner

Nu står dessa härliga tulpaner på köksbordet 

bara för att jag fick en bukett i torsdags när vi besökte Bosses Trädgård här i Ödsmål där jag bor.
Bosse odlar fram många olika sorters tulpaner under vårvintern. 

Tulpaner som står fina länge i vasen och som har vackra namn. Har man tur kan man vid den här tiden på året även hitta blommande snödroppar i kruka när man gör ett besök 

och tur det hade den här fotograferande galanthofilen som fick med sig några krukor hem.

Visserligen inga Galanthus 'Bertram Anderson' men fina ändå, för vilka snödroppar är inte fina?
Bara för att, är veckans tema i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag. Här hittar du fler trädgårdsbloggar som kanske också skriver om 'Bara för att'.

Trevlig helg!

Försöka duger

och med lust och vilja kommer man långt även om förutsättningarna inte är optimala.

Mina bleka och taniga frösådder från början av april ingav inte direkt några förhoppningar om att kunna skörda egenodlat.

När vårkylan äntligen släppte fick de flytta ut till det lilla växthuset. De täcktes i början med flera lager fiberduk för ljuset var starkt och i början av maj planterades de ut på friland.

Nog är det fantastiskt att dessa små bleka plantor snabbt växer till när de väl kommer ut. I slutet av månaden hade även de frön som direktsåtts grott och blivit till små plantor och sättlöken fint grön.

Bondbönorna som jag förgrott i växthuset blev snart till små fina plantor så fort de hamnat i jorden.

Sommaren var varm och vattnade gjorde vi.

I oktober såg det ut så här. Då hade även den direktsådda purjolöken blivit både kraftig och stor. Den som jag i början av maj sådde ut som de sista fröerna som fanns kvar i fröpåsen. De grodde fint och när vitlöken skördats i juli och plats fanns planterade jag isär purjolöksplantorna.

Hela hösten har vi fått många fina purjolökar från de där sista fröerna i påsen.

Fortfarande har vi kål, purjolök och vintersallad kvar att skörda. Brysselkål önskar jag så här i efterhand att jag hade haft fler plantor av. Ugnsbakad brysselkål är bland det godaste som finns.

Trägen vinner är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och detta är mitt bidrag.

Fortsatt fin december!

Våra två varmkomposter

är urgrävda och innehållet har hamnat i grönsakslandet precis som det brukar varje höst i mitten av oktober. 

Där i den lilla högen ligger nu sista årets matavfall i form av jord. Nästa vecka har Yr lovat lite uppehåll i regnandet och kanske sol så då skall komposten fördelas och grävas ner och det skall vitlöken också.

Har länge funderat på att börja med bokashi, inte minst sedan jag läst boken Bokashi för en bättre jord av Peter Streijffert, men har dragit mig för merjobbet. Nu när kompostbehållarna ändå står där på baksidan huset är det så enkelt att bara gå ut och tömma hinken med organiskt avfall och där i behållarna finns också mycket plats för ogräsrens och överblommade perenner. Hade vi, sedan säkert 25 år, inte haft varmkomposterna skulle nog bokashimetoden varit mer lockande. 

Under somrarna på landet gräver vi ner det mesta av det vegetabiliskt avfallet, så som grönsaksblast, ogräsrens och skaldjursrester, där det finns plats och resten hamnar i multrummet för att så småningom även det bli till gödsel.

Vill du veta mer om bokashikompostering hittar du all information du behöver och dessutom vackra foton av Lasse Hallström i boken Bokashi för en bättre jord.

Nu är det helg igen - tusan vad tiden går fort!

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Höst i grönsakslandet

och kålen har spräckt gardinen Lill. 

Den vi haft hela sommaren som skydd mot all ohyra som tycker lika mycket om kål som vi men trots hål och nedtryckning har den, kålen alltså, klarat sig förvånansvärt bra.

Den största kålrabbin vägde 800 g och var inte träig.

Svartkål och purpurkål har växt upp mellan den gamla järnstegen vi haft som stöd för gardinen Lill.

Grönsaksodling var det jag först fastnade för när det gäller trädgård och i början på 1980-talet odlade jag grönsaker tillsammans med min svärfar. Vi satte och sådde tillsammans men när jag under somrarna kom ut för att rensa ogräs sade han alltid: - Kom och sätt dig och prata en stund, rensa kan jag göra i morgon.

Vårt gemensamma odlande fick jag ge upp, jobbet när skolan började igen i augusti och skörden kolliderade för mycket.

Ett av alla mina minnen från den tiden var bladmöglet på potatisen. Det dök troget upp varje sommar och potatisblasten slog min svärfar av för att förhindra brunröta i potatisen.

Nu odlar vi, min man och jag, grönsaker och lite potatis på delvis samma plats. Jorden har gödslats upp och förbättrats med kompost.  Något bladmögel på potatisen får vi aldrig för vi väljer resistenta sorter. Att potatis och tomater hör till samma familj vet jag och om jag minns rätt finns smittan kvar i jorden men kan brunrötan även sprida sig via luften till andra platser?

För två år sedan odlade vi tomater i lövkompost och planteringsjord på påse längs berget men brunrötan dök ändå upp och det ganska tidigt på säsongen.

I år planterade jag tomatplantorna i grönsakslandet på ren chansning. 

Växthuset vi har är för litet och jag ville inte ha en massa krukor att vattna. Var kanske lite sent ute med för små tomatplantor men i slutet av augusti fanns många fina omogna tomater. I början av september såg jag återigen brunrötan sprida sig och vad gör man då? Någon blast att bara slå av finns ju inte. 

Har ugnsbakat massor med halvmogna tomater och stoppat i frysen. Blir förhoppningsvis bra till vinterns grytor och såser.

Jag kan inte så mycket om det här med svampsjukdomar men nog hade det varit roligt att få skörda friska tomater odlade på friland. Troligen är det tyvärr bara ett önsketänkande.

Länkar till TrädgårdsFägring

Fortsatt fin höst!

Sommar, sommar....

Äntligen sol och värme. Salta bad 

och sköna både dagar och kvällar under körsbärsträdet på landet. 

Där har kålen i grönsakslandet fått skydd av gardinen Lill och morotsflugan har ännu inte hittat dit. 

Rödbetorna är stora nog att gallras, salladen frodig och fin och de första vaxbönorna klara för skörd.

Att bara se det vackra och blunda för all ohyra tränar jag på varje gång jag är hemma i trädgården för att vattna. I år gäller verkligen att ta på sig rätt glasögon för att kunna se positivt på det där med trädgård. 

Njuta av både blommor och doft när det gäller rosorna och strunta i att några av dem tappat så gott som alla blad på grund av svartfläcksjuka och rosrost. Rosenbladstekeln har härjat hårt och det har även klematisbladstekeln gjort. Så fort jag råkar komma när någon av klematisen dröser det ner små gröna larver. Har aldrig tidigare varit med om en sådan stekelinvasion. Hoppas alla småfåglar kan äta upp sig inför hösten och den långa flytten söderut.

Även flera av kärleksörterna vi har i trädgården saknar nästan alla blad och de flesta av dem även sina blomknoppar. Gissar att det är någon fjärilslarv som hållit kalas men vilken vet jag inte.

Nästan till sist ett citat från Karel Capek och boken Ett år med min trädgård.

"Vad är det för en  viktig och okunnig trädgårdskarl, som går förbi det skönaste man kan odla, som nu till exempel den här salladsraden. På denna förebråelse svarar jag, att jag under en av de talrika faserna i mitt liv också härskade över några sängar med morot och kål och sallad och kålrabbi. Jag gjorde det säkert i någon romantisk stämning, jag ville unna mig illusionen av att vara farmare. I sinom  tid visade det sig, att jag dagligen måste sätta i mig hundratjugo rädisor, eftersom ingen annan i familjen ville äta några fler. Veckan därpå drunknade jag i kål, och sedan kom det orgier i kålrabbi, som till och med var träig. Det fanns veckor, då jag tre gånger om dagen var tvungen att äta sallad för att inte behöva kasta bort den. Jag ämnar inte alls fördärva glädjen för grönsaksodlarna, men vad de dragit upp, det må de också äta."

Älskar mitt grönsaksland, äter det jag kan och vill, ger bort ibland och resten kan gärna hamna på komposthögen.

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön sommar!

Grönsaksplantorna

de där långa och spretiga 

som jag visade en bild på för drygt en månad sedan är nu på plats ute i grönsakslandet tillsammans med de förgrodda potatisarna. Mycket, ja nästan det mesta av gängligheten försvann när jag skolade om och planterade de små plantorna djupare och sedan lät dem flytta ut i kallväxthuset för ett par veckor sedan. 

Särskilt stora är plantorna inte men välrotade och fina. Blir de inte invaderade av sniglar kommer de att klara sig fint.

Har man inte möjlighet eller vill ge extrabelysning till sådderna man gör inomhus har jag återgen lärt mig att det är bättre att vänta med att så tills ljuset är tillbaka på riktigt eller tills man kan ställa ut krukorna i växthuset, om man nu har ett sådant, men försöka duger. Finns bara lusten kan man komma långt oavsett förutsättningar. Plantor av t.ex chili, gurka, tomater, paprika och aubergin är ganska dyra att köpa så där lönar det sig nog att så men när det gäller en del andra blommor och grönsaker finns fina boxar med plantor att köpa och de kostar sällan inte mer än påsen med fröer. Men då kan man förstås inte välja sort på samma sätt som man kan när man sår själv.

För ca två veckor sedan satte min man potatisen och jag sådde rotfrukter, dill och några olika blommor på friland och planerade ut luktärtsplantorna. Potatisarna har blivit lite frostnupna men kommer ändå fint, några av sådderna har tittat upp och luktärtsplantorna har klarat kylan, minusgraderna, bra.

Vi har vår grönsaksodling vid sommarhuset och kan inte se till den varje dag. Därför är det extra spännande att få uppleva vad som hänt när kommer dit nästa gång. Besvikelse över uppätna salladsplantor eller glädje över sådder som dykt upp bland alla små våtarvsplantor, ja man vet aldrig.

Under veckan som snart gått har vi varit på landet i tre fina dagar och det mesta i grönsaksväg är planterat. Nu återstår bara tomater, astrar, frilandsgurka och squash. Solen har visat sig mest hela tiden och fåglarna sjungit från tidig morgon till sena kvällen. Njutbara dagar med jordiga fingrar dagtid och några varv på stickningen under kvällen.

Lite annat har också hänt, pionrabatten har blivit bredare, fått ny kant i cortenplåt och ett par extra små tynande pionplantor har fått flytta in, en av våra 12-åriga Himalayabjörkar, Betula utilis var. jacquemontii, har tagits bort och borta är också Acer negundo 'Flamingo' från 2008. Lika roligt som det var att plantera dem lika skönt kändes det när de togs bort. Nu har både den gamla stora, stora eken och gulvedsträdet Cladrastis kentukea kommit till sin rätt.

Har idag funderat över det här med egenodlat. Höstgräva kanske, gödsla, vårbruka och gräva, kratta, så, plantera, rensa, rensa igen och igen och igen och sedan skörda. Borde lära mig att täckodla.

Vad är det som gör att jag njuter av just detta slitet och tycker det är så roligt?

Idag har jag fått fin hjälp med att klippa bort blommorna på grobladskattfoten, Antennaria plantaginifolia. Blommorna blir fina som torkade och de grå bladrosetterna vackrare utan vissna blommor.

Länkar till TrädgårdsFägring. Där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Ha det gott och fortsatt trevlig helg!