Eländes elände

eller stor glädje. Ja det där med trädgård är verkligen en omväxlande hobby.

Här har ganska många växter dött under vårvintern, växter som trodde det var vår redan i februari och sköt skott som sedan frös bort under kalla mars. Framför allt är det hortensior, olika Hydrangea serrata, som gett upp och Clematis montana 'Alba'. En klematis jag väldigt gärna skulle vilja ha klängande i det gamla snart döda päronträdet.

Just nu i slutet av maj, efter det sista regnet, har sniglarna invaderat rabatterna. De har sina favoritväxter så som Campanula 'Sarastro', alla trädgårdsirisar t.ex Iris 'Maui Moonlight', Symphyotrichum lateriflorum ‘Lady in Black’ och malörten Artemisia lactiflora. Den sistnämnda trodde jag var helt död ända till jag en kväll fick se alla sniglarna som hopats runt platsen för plantan. Minsta lilla tillväxt åts upp direkt.

Tränar på att inte fastna i det tråkiga för hela tiden finns det ju också något vackert att glädja sig åt.

 

Akebia trifoliata blommar fortfarande för fullt. En del knoppar frös bort men det har i alla fall inte påverkat doften, inte minst en vindstilla kväll då den nästan fyller hela vår lilla trädgård men om det blåser gäller det att sitta eller stå i vindriktningen för att känna den.

Så många pionknoppar plantorna både här hemma och på landet bjuder på i år har de aldrig gjort tidigare och det tackar jag förra årets gödselvattning för. 

Paeonia mlokosewitschii har tidigare bara haft 7 knoppar som mest och i år är det dubbelt så många.

Humleblomster hör till mina favoriter både i trädgården och den vilda naturen. På köksbordet står en 'vild' bukett och i trädgården blommar hybriderna som aldrig förr,

Geum 'Bell Bank',

Geum 'Mrs W. Moore', tror jag och

Geum rivale ”Nathalie” med variegerade blad från Berit som jag tyvärr inte har någon bra bild på.

Men blommar gör också snödroppsträdet, Halesia monticola 'Arnold Pink'

och pärlbusken Exochorda macrantha 'The Bride'.

Favorittulpanen, Tulipa sprengeri, som Bente för åtta år sedan köpte in 4 lökar av åt mig, har i år sex blommor. 5 i ursprungsplanteringen och en utanför köksfönstret. Där har jag aldrig planterat någon lök så det måste vara en frösådd. Gissar att det tar 7 år från frö till blomma. Nu har jag massor av frösådder och jag hoppas verkligen få vara med så att jag i alla fall kan få se några av dem i blom.

 

Idag damp Hemträdgården ner i brevlådan och jag har bläddrat och läst lite och fastnade för en artikel om Estrid Ericsons trädgård Tolvekarna. En informativ och spännande läsning. Extra roligt att Emma Lundberg och Estrid Ericson blev vänner trots åldersskillnaden och att deras tankar om trädgård och heminredning gick hand i hand.

Emma Lundberg: 'Men minns att en trädgård aldrig blir färdig, den är ett levande väsen, som förändrar sig ständigt och som alltid kräver den vård.'

Estrid Ericson: 'Våra hem är aldrig fullt färdiga: under hela vår levnad bygger vi vidare på dem.'

Visst är det så, trots ålder, det finns alltid något spännande, gammalt eller nytt, att fastna för.

 

Ha det gott och trevlig helg!

Återigen en violbukett.

Dessa violbuketter av Viola odorata som jag envisats med att visa här på bloggen varje vår i kanske snart 10 år. 

Så länge som luktviolerna blommar står det nästan alltid en sådan på köksbordet. Doft har blivit viktigare och viktigare ju längre jag hållit på med min trädgård och det är få växter, tycker jag, som i det hänseendet kan mäta sig med just luktviolerna. Och det trots lackviolen, liljekonvaljen, de första vitsipporna, gullvivorna, resedan, luktärterna, liljorna, tibasten, kejsarolvonet, akebian och snödropparna, ja listan kan göras riktigt lång när det gäller växter med väldoft och jag tycker om dem alla men just nu är det nästan bara violernas tid när det gäller den där doften enligt mig, men en lackviol står ute på bordet och sprider sin doft gör den ju också.

I går kväll när jag återigen gick där för att plockade en bukett violer dök plötsligt Viola odorata 'Elsie Coombs' upp. Henne har jag inte sett på länge, länge, även om hon hamnade i trädgården för 14 år sedan. Att hålla reda på violernas namn är inte särskilt lätt för de har en tendens att bara försvinna för att sedan helt plötsligt dyka upp på en annan plats i trädgården men 'Elsie Coombs', hon är så speciell att henne kan man inte ta fel på så någon namnskylt behövs inte. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är - och plötsligt såg jag- och detta är mitt bidrag.

Glad Påsk!

I mina drömmars trädgård

finns numera mycket som ger form och struktur, sådant jag en gång när jag blev trädgårdsintresserad inte ens visste fanns. 

En drömmarnas trädgård skall man kunna 'stiga in i' och då är ju häckar av olika slag ett måste. Höga, gärna vintergröna häckar som ger bakgrund, ramar in och stänger ute grannskapet. Inte handlar det om att eliminera eventuell nyfikenhet utan enbart om att själv få en möjlighet att stiga in i den där drömda trädgården.

I mina drömmarnas trädgård har inga rosor 

vare sig svartfläcksjuka eller rosrost och 

inga klematisbladsteklar, liljebaggar eller mördarsniglar finns heller. 

Redan under februari i år hade sniglarna ätit upp många av snödropparnas kalkblad, blåsippornas kronblad och knoppar här i verklighetens trädgården.   

Inte heller finns där i drömmarnas trädgård någon eller något som gör stora hål i t.ex hostabladen 

och i den trädgårdens stenfogar växer naturligtvis bara vackra önskvärda fröplantor. Sådana som lyckats välja ut sin alldeles egna, helt perfekta plats att växa på och absolut inte en massa småplantor från fröställningar som jag av någon konstig anledning missat att klippa bort. 

Drömträdgården skiftar i utseende och innehåll beroende på vilka trädgårdar jag besökt och

den inspiration jag då fått. 

Väl hemma igen vill jag förändra, gärna minimera och ibland skapa nytt, men orken tryter ofta numera.

När, tänker jag ibland, skall jag sluta drömma och börja vara nöjd med det jag har omkring mig?  Måste det till något nytt för att den där härligt euforiska trädgårdskänslan skall infinna sig? Nej inte, det räcker just nu egentligen bara med att ta en titt på alla underbara blåsippor under häcken mot söder 

eller julrosorna som blommar för fullt, men var går den där gränsen, den mellan trädgårdsdröm och verklighet? Får man någonsin stiga in i alla sina drömmars trädgård? Nej, i alla fall inte jag, men jag njuter ändå när jag som i dag kan vara ute och trädgårdera i den trädgård jag har trots alla de där drömmarna som ändå finns och säkert alltid kommer att finnas så länge jag kan kalla trädgården vi har för min. 
För 40 år sedan, när vi byggde vårt hus, fanns inga pengar till att köpa hjälp med planering av den här platta åkermarkstomten vi har. Med den erfarenhet jag har idag skulle jag frågat banken om att få låna lite till för att kunna köpa den där hjälpen och framför allt kunskapen om hur man planerar sin trädgård. Vad som var och fortfarande är det viktigaste att tänka på när det gäller trädgårdsplanering hade vi då ingen aning om och den kunskapen då hade jag idag haft stor glädje av. Men så är det ju med all kunskap, den är alltid till glädje när man väl har den.

Mellan dröm och verklighet är veckans temat i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag på temat.

Trevlig helg och ha det så gott det bara går!

Rodmarton Manor

Det var en gång i slutet av 1800-talet som Arts and Crafts-rörelsen uppstod i Storbritannien som motpol till industrialismen och allt skräp som då tillverkades. Kanske är det återigen dags med en liknande rörelse för nog importerar vi mycket som verkligen kan kallas 'skräp'?

   

Varit, som ni redan vet om ni läst förra inlägget, på resande fot i några dagar och återigen fått se och uppleva Arts and Craftsträdgården och det vackra huset på Rodmarton Manor. Ett hus som byggdes under 1900-talets första decennier. Har visserligen bara besökt den här trädgården under tidig vår men den är ändå min stora favorit av alla de trädgårdar jag sett både i Storbritannien och på andra ställen. 

Kan inte riktigt förklara varför men det räcker med att få se de mossbelupna 'svamparna' vid infarten för att hjärtat skall börja klappa lite extra.

Denna gången såg vi också många, många, spännande snödroppar och några fanns till salu i terummet. Riktigt roligt att där fanns hybrider att köpa från just Rodmarton Manor. De får bli till reseminnen som förhoppningsvis varje vår kommer att dyka upp och påminna mig om den vackra trädgården.

Vad det är som fascinerar mig så mycket i den här trädgården vet jag egentligen inte, men allt in i minsta detalj är så genomtänkt och genuint vackert. 

Trädgårdens alla muromgärdade rum, 

björkarna med vita stammar och de andra träden har snödroppar runt fötterna, 

köksträdgårdens gamla mossiga spaljefruktträd, riktiga skulpturer,

siktdjupen, stenläggningen på gångar och i trappor,  

de klippta häckarna och topiarierna,

urnorna på sina piedestaler 

och inte minst de vackra torra och vissna hortensiorna som stöttats mot husets stenvägg. Färgmässigt en perfekt val, eller hur?

En trädgård att besöka och njuta av om du har möjlighet, tycker jag.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Det var en gång' och detta blir mitt bidrag. 

Trevlig helg!

En solig februarisöndag

som jag tillbringat i trädgården.

Vintergäck, snödroppar och julrosor blommar och idag såg jag också att några blåsippor slagit ut.

Sarcococcan confusa, sötbuxus 

har blommat länge och doftar gör den. Köpte den i Danmark för några år sedan trots att jag var osäker på om den skulle klara vintrarna här hos oss.

Doftar gör också kejsarolvonet och tibasten men man får komma ganska nära för att känna vällukten.

Mycket man upptäcker när näsan pekar mot marken mest hela tiden. Sniglarna verkar vara lika förtjusta i snödroppar som jag och luktviolerna har många knoppar. Kunde inte motstå att plocka en liten bukett trots att skaften är korta.

Länkar till TrädgårdsFägring 

Ha det gott!

Fortfarande vinter...

Visst har jag både beställt och fått hem fröerna till grönsakslandet men de får ligga där i korgen tills slutet av februari, början på mars. Då skall jag så luktärter, vars fröer just nu ligger i frysen, och annat jag vill ha som behöver sås tidigt.

Innan dess skall jag  bara njuta av dagarna, stickningen, den gråmulna vintern och själva livet.

Ja, vinter och vinter, här känns det nästan som vår. Trollhassel,

tibast, 

snödroppar, vintergäck och cyklamen har börjat blomma. Något som jag upptäckte först i går eftersom jag vänt ryggen åt det där med trädgård ett tag nu och ägnat mig åt stickning istället.

Nu är Bohuströjorna till mina svärdöttrar färdiga, 

Blå Blomman och 

Blå Dimman. Så roliga att sticka.

Har återigen gett mig i kast med tröjan Marple av Marie Wallin. 

Den har vilat i korgen i mer än ett år för jag tyckte den blev för stor, men kanske kan den ändå bli riktigt bra. Glad att jag lyssnade på Tant Kofta, struntade i resåren och lade upp för mönstret direkt med maskor som går att plocka upp.

Länkar till TrädgårdsFägring och temat Säg hej till publiken. Att cyklamen, Cyclamen coum, redan blommade var igår en riktig överraskning, tyvärr blev bilderna suddiga.

God Fortsättning på 2020!

September, den sista av jas-månaderna.

En riktigt härlig trädgårdsmånad då en del av sommarvärmen är kvar och det fortfarande finns mycket, både gammalt och nytt, i trädgården att glädja sig åt. 

Tidlösorna har börjat dyka upp, slingerstormhattarna blommar,

 Aconitum alboviolaceum 

och Aconitum volubile är så fina just nu, 

en och annan ros remonterar, denna är en Austinros som heter 'Summer Song', 

höstanemonerna är så fina tillsammans med 'Elins' höstfärgade blad

och de italienska klematisen hänger som skira draperier från trädens grenar.

Juli, augusti och september = jas månaderna, tre bra månader för beskäring av de flesta buskar och träd som vi har i våra trädgårdar.

Har tidigare i sommar klippt sådan jag lätt kommit åt men idag kom inte bara sekatörerna fram utan också grensågen.

Det sägs att träd och buskar brukar ha ett lika stort rotsystem under mark som grenverket är stort och att om man klipper bort mycket det som finns ovan jord, kommer växten att skjuta många nya skott för att ta igen förlusten. Det lär inte dröja länge förrän den är lika stor som före beskärningen. Men om man beskär under jas-perioden klipps den kraft och näring som finns i bladverket bort. Den som annars skulle ha transporterats ner i rotsystemet inför vintern och nästa års tillväxt skall bli mindre.

Så upplever inte vi det. Vårt gamla astrakanträd klipps under sensommaren, ganska hårt visserligen, eftersom det mest fungerat som parasoll, ger oss skugga soliga och varma dagar och dessutom inte får bli för stort för vår lilla trädgård, men trots det har grenarna och vattenskotten varje år en tillväxt på mellan 50 och 80 cm. Kanske är det så att vi klipper alldeles för hårt?

I dag har vi också klippt kopparlönnen mer än vi någonsin gjort tidigare. Tagit bort döda små grenar och glesat ut kronan för att lägga fokus på den vackra stammen. Hoppas verkligen att vi inte tagit  bort så mycket att trädet dör. Lönnar hör till de träd som blöder om de beskärs under vårvintern så nu är rätt tid att klippa och forskning  har visat att bl.a  just lönnar mår bra av att beskäras under juli, augusti, september. Då växter de fortfarande och såren efter beskärningen läcker ihop snabbare.

I fredags hämtades liljelökarna från Bulbs.se  och i lördags planterades de.

Blandade upp vår bitvis kompakta lerjord med barkmull och benmjöl innan lökarna planterades. Rabatterna är upphöjda så några problem med stående väta är det nog inte. Nu gäller det  att hålla tummarna så att lökarna trivs för nästa sommar vill jag gärna se både Lilium regale 'Album', Lilium 'Casa Blanca' och Lilium 'Navona', här i trädgården. Alla med vita blommor som doftar.

Till sist en bild på min trädgårdsfavorit just nu. Diphylleia sinensis. Länkar till TrädgårdsFägring.

Härlig höst till er alla!