Marsväder

och bara några bilder från mig.

Igår blåst och en skvätt regn,

i dag solsken 

som fick krokus och snödroppar att sväva ikapp med humlor och bin.

Veckans tema i TrädgårsFägring är 'Här spirar det'.

Trevlig helg!

Mars och våren hos mig.

Så fort solen, de dagar den visar sig, värmt bort nattfrosten lockar och pockar trädgården på uppmärksamhet. 

Det där nästan ogräslika kaukasiska fetbladet 

är mer än vackert med sitt röda utspring, julrosor, krokus och snödroppar står i full blom, en och annan blåsippsknopp har börjat visa färg, 

den ungerska har redan utslagna blommor och glädjen och trädgårdslusten infinner sig så fort jag öppnar ytterdörren. 

Då är det så mycket jag vill göra att jag ibland känner mig som en yr, villrådig och smått halt höna som inte riktigt vet i vilket hörn av trädgården jag skall börja.

Vintern tror jag är över för den här gången. Enligt väderprognoserna skall vi nu till helgen ha plusgrader dygnet runt så veckan som snart gått har jag med hjälp av mannen tömt växthuset på prylar och börjat flytta ut växter som vinterförvarats frostfritt i källaren.

Blåregnet är klippt, de nyinköpta snödropparna har fått sin plats i trädgården, 

Galanthus 'Veronica Cross'

auriklerna, de få jag har kvar, har planterats om och hamnat i hyllan

tillsammans med luktvioler. 

Har undvikit att vattna dem med tanke på nattfrosten men snart, snart. Kvar på att göra listan den här veckan står - binda upp klematisen som står vid komposten, men det kan jag ju lika gärna göra i början på nästa.

På grund av barfrosten som under snöfattiga år dykt upp i februari, mars har jag först nu, i förrgår, tagit bort lövtäcket på backtimjan och fjällsippa. 

De senaste åren har jag varit för snabb med det och när väl våren varit här på riktigt har både backtimjanen och fjällsippan varit nästan döda på grund av den där eländiga barfrosten.

I grönsakslandet kommer vitlöken fint, det verkar som om alla klyftorna vi satte sent i höstas grott. I går fördelade jag ut alla höst och vårinsamlade löv som istället för att göra omvägen runt komposten nu hamnade direkt i grönsakslandet.

Oavsett om solen skiner eller inte njuter jag av att bara kunna öppna dörren för att uppleva våren och känner stor tacksamhet över att jag bor i ett land där det inte råder krig.

Länkar till TrädgårdsFägring där temat den här veckan är Våren hos mig.

Trevlig helg!

Drömmar ... trädgårdsdrömmar ...

Hittills har vintern varit både mild och ganska så snöfattig men trots att vi nu befinner oss i årets första vårmånad kan den komma tillbaka med full, i alla fall halvfull, kraft.

"Ja, först som trädgårdsodlare kan man värdesätta sådana slitna talesätt som »skoningslös vinter», »envis nordan», »bitande frost» och andra sådana poetiska okvädningsord;" ur Ett år med min trädgård av Karel Capek

"Trädgårdsdrömmar är vackrast när

gråsparvarna hukar i vintersnön

och längtar efter solrosfrön."

ur Vårkänning av Hannu Sarenström

Här har trädgården precis börjat vakna på riktigt och målat marken i gult och vitt så någon tvekan om att våren är här finns inte. Vi har fortfarande minusgrader de flesta nätter men några enstaka blåsippor och vivor har trotsat kölden och börjat blomma lite försiktigt. Brukar försöka klippa bort blåsippornas gamla fula blad innan knopparna blivit för stora men där är jag ännu inte fast det är hög tid.

De senaste soliga dagarna har jag däremot klippt bort de sista epimediumbladen. Fortfarande friskt gröna nu i början av mars. Blomknopparna ligger i startgroparna och snart hade det varit mer än lätt att knipsa av även dem om jag väntat lite länge med den där klippningen.

Några vårblommor har också planterats. Lite tidigt men det är omöjligt att låta bli och underbart att kunna göra. Inte minst soliga och vindstilla dagar då kalla nätter med minusgrader lätt glömts bort. Tur det finns fiberduk.  

Krokus, pärlhyacinter och tulpaner lever farligt just nu. Det räcker med ett sporadiskt besök av finsmakare för att vårens blomning skall vara ett minne blott. Maken har gått runt och sprejat med Trico Garden för att hålla dessa gourméer borta. Det bästa medlet mot rådjur, tycker vi. En literflaska varar i 3-4 år här hos oss. 

"Obarmhärtigt dundrar våren in i trädgården, den kommer med en häpnadsväckande kraft. Så fort värmen landar vaknar de vinterfrusna, som genast börjar arbeta och snart står trädgården i full blom. Det går fort och man har inte tid för annat än att hänge sig åt hämningslös njutning." ur Vårkänning av Hannu Sarenström.

Trädgårdspyssel i början av mars är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Fortsatt trevlig helg!

Februariglädje.

Äntligen kan vi återigen besöka vårt grannland i söder och Gartneriet Spiren för att i februari få en försmak av våren och frossa bland julrosor och snödroppar. I lördags var vi där, på plats i god tid eftersom dagen skulle gå i snödropparnas tecken. Fick stå i kö en stund innan vi släpptes in kl 10, spännande bara det, för då hann vi prata snödroppar med grannarna.  

Väl inne fanns många, många droppar att se och önska. Problemet, om man nu skall kalla mitt oförstånd för problem, var att jag trodde jag skulle kunna betala mina inköp med kort och därför inte hade några danska pengar med mig (bara euro som blivit över efter portugalresan för några år sedan), men så var det inte, kontanter behövdes. Tack vare Owe kunde jag både betala återstoden på snödroppslökarna och köpa en fika innan vi bänkade oss för att lyssna på Elisabeth och Gunnel som berättade om snödroppar så att t.o.m min man börjat bli intresserad.

Med hem hade jag tre nya odödliga kvinnor till trädgården. Försökt hitta information om dem men lyckats dåligt. 

Galanthus 'Veronica Cross', 

Galanthus 'Sarah Dumont' 

och Galanthus 'Moya's Green' står nu i växthuset i en frigolitlåda med en frigolitlåda som tak mot nattkylan. Att Veronica Cross var (är) en trädgårdsdesigner vet jag men vilka är Sarah och Moya? Det hade det varit roligt att känna till. 

Jag vet ingen annan plats på 'rimligt' avstånd som för oss snödroppsfantaster är lika spännande att besöka som Gartneriet Spiren. 

Idag, i solskenet, har jag tillbringat några timmar bland snödropparna här i trädgården. 

Alla jag önskar upp ur jorden har ännu inte visat sig och det är fortfarande för kallt för att de som gjort det skall slå ut och sväva men knopparna är stora nog för att i stället för snö måla marken vit, i alla fall fläckvis.

Under ett buxbomsklot fann jag idag den här, snödroppen som står i mitten. Har försökt hitta ett namn på den bland mina 'försvunna' droppar. Namnet som stämmer bäst är Galanthus 'Angelique' men den är det inte utan säkert bara en spontankorsning som dykt upp. Helt förtjusande ändå med sina gröna små prickar på de inre kalkbladen, tycker jag. 

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar Trevlig helg!

Plusgrader och mycket kli i fingrarna.

Det har ända sedan årsskiftet kliat i trädgårderarfingrarna när jag gjort de där nästan dagliga kikarrundorna i trädgården. Lite ogräs har jag ryckt upp när marken inte varit frusen och snödroppslökar som hamnat ovan jord har jag antingen krukat in eller skickat vidare till de trädgårdsintresserade grannarna. 

När det varit milda dagar har jag klippt bort julrosornas stora blad för att ge plats åt knopparna och inte klippa av dem, som det är lätt att göra när de sträckt på sig lite mer 

men framför allt för att ge ljus åt alla snödropparna som börjat dyka upp under det kompakta och vintergröna täcket. När några av de för mig särskilt längtansvärda snödropparna ännu inte visat sig ovan jord är fingrarna både frusna och jordiga efter en sådan runda.

Samtidigt som jag klippt bort fjolårsblad har jag 'inventerat' snödropparna och besvikelsen när jag bara hittar en etikett där det borde funnits i alla fall ett litet, litet, grönt spjut, är stor men stor är också glädjen när de där i mitt tycke extra fina snödropparna efter ett antal år dyker upp igen där de en gång planterats. 

I flera år fanns där bara en etikett. Trots mitt krafsande, hittade jag aldrig någon lök. Så småningom dök det upp några gröna små strån och med dem hoppet. Kanske, mest troligt, är det bara en frösådd  men jag önskar av hela mitt hjärta att det är den där ursprungligt planterade löken som lyckats växa till sig och återkommit. På etiketten står det Galanthus 'Fly Fishing'. Snart kommer den att blomma och då får jag mitt svar. Likadant är det med Galanthus 'Anglesey Abbey' som jag planterade 2 lökar av 2009, inköpta från Avon Bulbs. Efter andra årets blomning dök det länge, länge, bara upp några smala gröna trådlika strån, men i år har de där stråna stora knoppar. 

Var tvungen att plocka in en för att få se den utslagen och nog är det 'Anglesey Abbey' som efter 10 år är tillbaka med blommande lökar.

Vintern är en tid för paus från trädgården även om jag nästan dagligen går en liten runda i den om vi inte har någon snö men nu känns det som om våren snart är här. Vintergäck och snödroppar har börjat blomma 

och blommar gör också kejsarolvon och tibast. 

Två buskar med väldoftande blommor vars grenar ofta hamnar i en vas denna tiden på året. 

Det är ännu bara den 9 februari och mycket kan hända på den där härliga vandringen mot våren som vi har framför oss. 

Snart dags att börja rensa bort de torra vinterståndarna även om de är vackra, inte minst i motljus.

Länkar till TrädgårdsFägring som denna vecka har temat Vinterns glädjespridare och önskar er fortsatt fin vårvinter.

I växthusets värme

både doftade och svävade snödropparna trots att solen den här gråmulna dagen knappt visade sig när min man och jag besökte en snödropps och blåsippssamlande vän i fredags eftermiddag. Han odlar både sina fina blåsippor och de flesta av favoritsnödropparna i terrakottakrukor i en sandbädd i sitt växthus.  Alla, både sippor och snödroppar får tillbringa vintern i sina lerkrukor i sanden under ett topplager av frigolit för att hålla så mycket vinter som möjligt borta från både lökar och rötter.

Galanthus 'Midas' hittades 2011 i en rugge bland snödroppar på Avon Bulbs. Det där med snödroppsnamn tycker jag är spännande. Inte minst att ha en snödroppe i sin trädgård som heter 'Midas' och det har jag nu efter besöket i det snödroppsdoftande växthuset.

Kung Midas fick själv en gång som tack för sin gästvänlighet lov att önska sig något av Dionysos och hans önskan var då att allt han rörde vid skulle bli till guld och som guld lyser nu märkena på snödroppen som fått hans namn.

Galanthus 'Diggory' hittades 1993 i en klunga av Galanthus plicatus. Har du väl en gång sett den här snödroppen i blom kommer du alltid att känna igen den.

Galanthus 'Spindelstone Surprice' en gul en, vacker, storvuxen och ibland med två blommor på en och samma stjälk.

Galanthus 'Primrose Warburg' också en med gula istället för gröna märken på kalkblad och fröhus.Den har fått sitt namn efter Primrose Warburg,  som någon gång under andra halvan av 1900-talet förälskade sig i snödroppar och samlade på sig många olika, en riktig galantofil.

Galanthus 'Augustus',  en veckad snödroppe, Galanthus plicatus med buckliga yttre kalkblad som fått sitt namn från. E.A. Bowles. Hans andranamn var Augustus.

Galanthus elwesii 'Godfrey Owen' har sex både yttre och inre kalkblad. Den hittades på  1990-talet av Margaret Owen och fick namn efter hennes make.

Till sist en bild på Galanthus plicatus 'Bumblebee'. En snödroppe vi var många som letade efter under förra vårens snödroppsresa till England. Osäker på om någon av oss fann den, men jag tror inte det.

Nu är snön borta och jag hoppas på sol och värme igen så att snödropparna får sväva lite innan de vissnar bort.

Fortsatt trevlig helg!

När allt blir som vanligt igen

är veckans tema i TrädgårdsFägring och det första jag tänkte på när jag läste det hade inte alls med trädgård att göra utan Covid 19.  Ser verkligen fram mot att slippa hålla mig undan, kunna låta bli att handla så mycket som möjligt på nätet och få träffa både barn, barnbarn och goda vänner utan restriktioner.

Att hålla sig undan är en uppmaningen vi i stort sett följt sedan tidig vår 2020 även om vi har firat både barnens och barnbarnens födelsedagar ute. 

Vi har cyklat, 

vandrat 

och bara haft lite, lite fester tillsammans med goda vänner, men då varit noga med avstånden. 

Nu hoppas jag på att vi snart kan slå klackarna i taket och återigen festa, fira och kramas när den här smittan är under kontroll med hjälp av vaccin. 

Tid är en färskvara, nu är nu, så begreppet 'som vanligt' tycker jag egentligen inte finns för ingen dag är den andra lik. Här längtar jag efter att få träffa både familj och gamla vänner, göra nya bekantskaper, besöka loppisar, uppleva för mig nya trädgårdar och på en växtmarknad falla för någon kinkig men vacker växt som troligen inte överlever ens första vintern i vår trädgård.

Under många år provade jag att så olika sorters sockerärter men numera sår jag bara den gamla beprövade sorten 'Norli' istället för t.ex en med brunlila baljor som jag inte ens minns namnet på, trots att den var vackrare. Att jag gör så beror enbart på att jag nu vet att 'Norli' ger godare ärtbaljor än de där brunlila som i mitt tycke var smaklösa och träiga, men det finns fortfarande många fler sorter att testodla om lusten infinner sig, så nog kan någon sockerärt som är godare än 'Norli' dyka upp. Det gäller bara för mig att trots den här erfarenhet våga välja något nytt och oprövat. Enligt Johnny Andreasson i boken Runåbergs fröer kan inga sockerärter mäta sig med 'Engelsk Sabel'. Kanske något att våga sig på? Visst är det bra med tips!

Läste i en bok för bara någon vecka sedan, vilken minns jag inte just nu, att ju äldre vi blir desto mer enkelriktat blir vårt tänkande eftersom tankarna selekterar och väljer sånt vi tidigare valt och är bekväma med och därför förstärks ofta våra gamla tankar istället för att vi tar till oss nya. Några förändringar blir det då sällan eller aldrig. Vi bara hamrar vidare på samma spik.

Vill gärna att livet skall vara en blandning av både gammalt och nytt hamrande men trots det händer det ganska ofta nu för tiden att jag undrar vad det är som katten, den vi inte har, släpat in när jag läser eller ser nyheterna och då undrar vart både erfarenheten, sansen och balansen tagit vägen för jag ser den inte längre.

Snön är borta här hos oss, den försvann idag i regnet och julrosornas knoppar och snödropparna stäcker återigen på sig. Är så glad över att ha en trädgård, även om det är en lite en, inte minst i dessa tider, men börjar ändå så smått drömma om en ny snödroppsresa 2022. 

Kanske kan vi då återigen få träffa Sir Henry Elwes, vars farfars far Henry John Elwes 1874 fann en högväxt och storblommig snödroppe under sin resa i Turkiet. En snödroppe som fått namnet Galanthus elwesii och som nu växer i mängder på familjegodset Colesbourne Garden.

Kanske beror mina tankar på att jag på grund av ålder är enkelriktad eller så är det den där j..la katten som bara ställer till det?

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar

fortsatt fin vinter!