Sippskål, Dumontinia tuberosa

är den onde i trädgården enligt mig. Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'den onde, den gode och den fule'. 

Jag är väldigt förtjust i sippor av olika slag och har under åren samlat på mig en del vitsippor som jag planterat längs syrenhäcken, 

numera det grönpatinerade planket. Gången mellan planket och rabatten går under namnet vitsippsstigen. Där lade jag för ca 4 år sedan ut täckbark för att slippa ogräs på den nakna jorden där det inte fanns trampstenar men det skulle jag inte gjort. Året efter dök Sippskålen, Dumontinia tuberosa, upp. 

Den svampen parasiterar på vit och gulsippsrötter,'äter' upp så gott som allt där den drar fram och lämnar stora kala fläckar efter sig. Hur jag skall bli av med den vet jag inte. Går under våren när sipporna blommar en inspektionsrunda så gott som varje dag och gräver bort alla svampar jag ser. De bortgrävda hamnar absolut inte i komposten utan direkt i soptunnan.

Den gode får symboliseras av körsbärsträdet vi har på landet.

Det bjuder på vacker blomning i månadsskiftet april-maj, 

skänker skugga och svalka varma sommardagar 

och ger oss goda körsbär i mitten av juli. Men jag smyger också in en bild på svartrötter. 

De klarar vintern fint även om de får stå kvar ute i grönsakslandet och goda att äta är de.

Nu återstår bara den fule. Gången i grönsakslandet var det första jag tänkte på. 

Flisen vi, min man så klart, lade på för några år sedan hade nästa multnat ner helt så i somras var den grön av våtarv, ingen rolig syn. 

I oktober fick den en ny täckning och blev som ny igen.

En växt som dök upp i mina tankar på temat den fule var vaxklocka, Kirengeshoma palmata. 

En gulblommande skönhet jag är mycket förtjust i men får vi en tidig frostknäpp, det behövs knappt att termometern vissar +-0, så svartnar både blad och blommor. Då kan den lätt kallas den fule.

Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Försöka duger

och med lust och vilja kommer man långt även om förutsättningarna inte är optimala.

Mina bleka och taniga frösådder från början av april ingav inte direkt några förhoppningar om att kunna skörda egenodlat.

När vårkylan äntligen släppte fick de flytta ut till det lilla växthuset. De täcktes i början med flera lager fiberduk för ljuset var starkt och i början av maj planterades de ut på friland.

Nog är det fantastiskt att dessa små bleka plantor snabbt växer till när de väl kommer ut. I slutet av månaden hade även de frön som direktsåtts grott och blivit till små plantor och sättlöken fint grön.

Bondbönorna som jag förgrott i växthuset blev snart till små fina plantor så fort de hamnat i jorden.

Sommaren var varm och vattnade gjorde vi.

I oktober såg det ut så här. Då hade även den direktsådda purjolöken blivit både kraftig och stor. Den som jag i början av maj sådde ut som de sista fröerna som fanns kvar i fröpåsen. De grodde fint och när vitlöken skördats i juli och plats fanns planterade jag isär purjolöksplantorna.

Hela hösten har vi fått många fina purjolökar från de där sista fröerna i påsen.

Fortfarande har vi kål, purjolök och vintersallad kvar att skörda. Brysselkål önskar jag så här i efterhand att jag hade haft fler plantor av. Ugnsbakad brysselkål är bland det godaste som finns.

Trägen vinner är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och detta är mitt bidrag.

Fortsatt fin december!

Höstfix - vemodigt men ändå skönt .

Hur roligt det där med trädgård och växter än är ser jag nu fram mot en paus från grönsaksland där vitlöken är planterad och purjolöken fortfarande står stor och fin, 

sommarhus, 

trädgården här hemma och det härliga men ibland ganska så hektiska utelivet. 

Den här känslan av lite leda brukar jag ha kvar tills i alla fall efter trettonhelgen, men då har tidigare alltid trädgårdslusten vaknat igen tillsammans med snödropparna som börjar sticka upp och det hoppas jag den gör även nästa år.

Har krattat ihop en hel del löv 

och täckt både backtimjanen på muren och 

fjällsippan som under året brett ut sig riktigt mycket. Barfrost och vårsol tycker ingen av dem om. Något jag lärde mig 2013 då all timjan frös bort och nästan fjällsippan också. Men den dök så småningom upp igen lite försiktigt.

Brukar också kratta löv över blåsipporna på norrsidan häcken. Dit har jag ännu inte kommit men alla löv har ju inte fallit.

Löv från garageuppfart och gångar samlar jag upp och tar till landet för att täcka naken jord i köksträdgården. De hindrar ogräsfrön från att gro och ger mull och struktur åt jorden.

Växthuset är tömt men inte tomt. Istället för pelargoner har tomma krukor, möbler och trädgårdsprylar jag vill skydda mot väta fått flytta in.

Terrakottakrukorna jag har funkia i brukar jag bara sätta i regnskydd under planteringsbordet och peppar, peppar ännu har inga krukor frusit sönder.

"Jag påstår endast, att i en viss djupare mening är hösten den årstid, då bladen i själva verket spricker ut. Bladen vissnar, därför att vintern nalkas, men de vissnar också därför, att våren redan är på väg, därför att det redan bildas nya knoppar, små som knallhattar, ur vilka våren spränger sig fram." Karel Capek

Länkar till TrädgårdsFägring.

Trevlig Helg!

Våra två varmkomposter

är urgrävda och innehållet har hamnat i grönsakslandet precis som det brukar varje höst i mitten av oktober. 

Där i den lilla högen ligger nu sista årets matavfall i form av jord. Nästa vecka har Yr lovat lite uppehåll i regnandet och kanske sol så då skall komposten fördelas och grävas ner och det skall vitlöken också.

Har länge funderat på att börja med bokashi, inte minst sedan jag läst boken Bokashi för en bättre jord av Peter Streijffert, men har dragit mig för merjobbet. Nu när kompostbehållarna ändå står där på baksidan huset är det så enkelt att bara gå ut och tömma hinken med organiskt avfall och där i behållarna finns också mycket plats för ogräsrens och överblommade perenner. Hade vi, sedan säkert 25 år, inte haft varmkomposterna skulle nog bokashimetoden varit mer lockande. 

Under somrarna på landet gräver vi ner det mesta av det vegetabiliskt avfallet, så som grönsaksblast, ogräsrens och skaldjursrester, där det finns plats och resten hamnar i multrummet för att så småningom även det bli till gödsel.

Vill du veta mer om bokashikompostering hittar du all information du behöver och dessutom vackra foton av Lasse Hallström i boken Bokashi för en bättre jord.

Nu är det helg igen - tusan vad tiden går fort!

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Höst i grönsakslandet

och kålen har spräckt gardinen Lill. 

Den vi haft hela sommaren som skydd mot all ohyra som tycker lika mycket om kål som vi men trots hål och nedtryckning har den, kålen alltså, klarat sig förvånansvärt bra.

Den största kålrabbin vägde 800 g och var inte träig.

Svartkål och purpurkål har växt upp mellan den gamla järnstegen vi haft som stöd för gardinen Lill.

Grönsaksodling var det jag först fastnade för när det gäller trädgård och i början på 1980-talet odlade jag grönsaker tillsammans med min svärfar. Vi satte och sådde tillsammans men när jag under somrarna kom ut för att rensa ogräs sade han alltid: - Kom och sätt dig och prata en stund, rensa kan jag göra i morgon.

Vårt gemensamma odlande fick jag ge upp, jobbet när skolan började igen i augusti och skörden kolliderade för mycket.

Ett av alla mina minnen från den tiden var bladmöglet på potatisen. Det dök troget upp varje sommar och potatisblasten slog min svärfar av för att förhindra brunröta i potatisen.

Nu odlar vi, min man och jag, grönsaker och lite potatis på delvis samma plats. Jorden har gödslats upp och förbättrats med kompost.  Något bladmögel på potatisen får vi aldrig för vi väljer resistenta sorter. Att potatis och tomater hör till samma familj vet jag och om jag minns rätt finns smittan kvar i jorden men kan brunrötan även sprida sig via luften till andra platser?

För två år sedan odlade vi tomater i lövkompost och planteringsjord på påse längs berget men brunrötan dök ändå upp och det ganska tidigt på säsongen.

I år planterade jag tomatplantorna i grönsakslandet på ren chansning. 

Växthuset vi har är för litet och jag ville inte ha en massa krukor att vattna. Var kanske lite sent ute med för små tomatplantor men i slutet av augusti fanns många fina omogna tomater. I början av september såg jag återigen brunrötan sprida sig och vad gör man då? Någon blast att bara slå av finns ju inte. 

Har ugnsbakat massor med halvmogna tomater och stoppat i frysen. Blir förhoppningsvis bra till vinterns grytor och såser.

Jag kan inte så mycket om det här med svampsjukdomar men nog hade det varit roligt att få skörda friska tomater odlade på friland. Troligen är det tyvärr bara ett önsketänkande.

Länkar till TrädgårdsFägring

Fortsatt fin höst!

Varje årstid

faller jag alltid för samma växter. Nog borde det under årens lopp skett en utveckling mot nytt, men inte.

Nu när hösten närmar sig och tidlösorna plötsligt bara står där bland halvvissna perenner

och benvedens frukter hänger och dinglar från grenarna, alltid lika fina, tjusas jag. Höstens intåg, både bland träden och i perennrabatterna bara förför

och jag kan inte ens motstå revsugan med de variegerade bladen. Tycker mycket om just revsugor och uppskattar inte alls blommande 'bollkryss'.

Just i år har vi gått hårt fram när det gäller beskäring både i våra träd här hemma och på landet. När maken i torsdags sågade bort en stor gren i gulvedsträdet önskade jag att vi under årens lopp varit mer uppmärksamma och klippt bort de oönskade grenarna innan de blivit för stora. 

Nu är det bara att hoppas på att trädet klarar den relativt hårda beskäringen och att det återhämtar sig snabbt och visar upp sig med blommor bland alla fina blad redan nästa år, även om det ännu aldrig blommat. 

Skulle jag bara få välja ett enda träd till min trädgård skulle det vara just ett gulvedsträd. Gulvedsträdets blad får varje höst en läcker nästan smörgul färg innan de ramlar av.

Varför det fått just namnet gulvedsträd förstod jag först i torsdags, se foto.

Till våren, när veden torkat och jag kanske återigen är på landet för att så och sätta, skall jag stoppa in klabbarna i braskaminen, tänka på det vackra trädet som blev av med en del grenar, njuta av värmen och förhoppningsvis ha möjlighet att tillbringa kvällarna med att sticka.

Länkar till TrädgårdsFägring

Ha det gott och fortsatt fin september!

En ganska gammal skånsk allmogeträdgård.

När vi under sista tredjedelen av juli besökte Skåne, Brösarp och Degeberga marknad hann vi också med ett trädgårdsbesök utanför Simrishamn. En gammal skånsk allmogeträdgård från början av 1900-talet med totalt ca 230 m långa buxbomshäckar, 

begonior, 

Herrestadsbegonior med anor från början av 1960-talet och en hänförande utsikt över Östersjön.

En trädgård med många gamla ärvda växter som vårdats under lång tid. Jag  fascinerades av åldern men också av förvaltandet. Många av oss, inte minst jag, har hela tiden velat ha nya och i mitt tycke mer spännande växter och lätt glömt bort förankringen. Men nog låter det härligt med mammas begonior och farmors mors buxbom. Många av våra fådda växter bjuder på minnen vi inte vill vara utan, även om vi inte alltid är så himla intresserade av själva växten. Praktlysing, Lysimachia punctata, har jag aldrig riktigt tyckt om och de som fanns på landet när vi tog över har jag utrotat

men så vacker den ändå är när den som här växer tillsammans med veronikan, kanske Veronica spicata.

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin sensommar och trevlig helg!