Vinter snart men våren ligger ändå redan i startgropen.

I dag lite solsken så vid middagstid tog jag en lov runt huset och trädgården. Passade på att rensa bort vissnade funkiablad både från krukor och rabatter. När minusgraderna väl är här igen kommer de annars att klistra fast de där gula och sladdriga bladen mot jorden och göra de nästan omöjliga att ta bort innan plusgraderna är tillbaka. 

Just funkiornas blad lägger sig som en filt över marken och får vårens lökväxter att huka sig under tyngden och ligga där blekgula och böjda när lövtäcket kan tas bort.

Vet ju att det ännu bara är höst men trots det kunde jag inte låta bli att titta efter både julrosknoppar och gulvita snödroppstippar. Några julrosknoppar såg jag inte men snödroppen Galanthus 'John Gray' har börjat visa sig över marken med små, små gröngulvita spjut.

Snödroppen 'John Gray' brukar vara den första snödroppen som blommar här i trädgården men hur det blir nästa år vet jag inte . Kanske kan den få konkurrens av någon nyinköpt. Den som lever....

Trevlig helg!

Aprilväder så här sista dagen i mars.

Halva dagen i dag har det snöat. 

Julrosornas rosalila blommor har kantats med vitt 

och både snödroppar och snöklockor har fått göra skäl för sina namn.

Galanthus 'S. Arnott's' blommor har hängt tungt mot marken och nere i högra hörnet skymtar Galanthus plicatus 'Wandlebury Ring'.

Purpurkål och ringblommor, några av de fröer som efter sådd hamnat i kallväxthuset har redan börjat gro och hyacinterna, som fått flytta in på grund av minusgraderna nattetid, förgyller med sin doft den lilla stund jag dagligen tillbringar där.

Vädret, det där vädret, blir som det blir men just nu önskar jag lite mer värme och gärna sol. Helgen som kommer skall bli solig men värmen dröjer. Jag kan ju inte få allt, även om jag gärna vill, utan måste nöja mig och glädjas över det jag får, även minusgrader och snö.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Allt gott och Trevlig Helg!

Trädgården just nu

och tillsammans med mig i väntan på våren.

För lite mer än en vecka sedan kröp jag runt och klippte bort blåsipps och julrosblad för att ge plats åt knopparna som var på väg upp samtidigt som jag tog bort gammalt gult gräs och bruna vinterståndare för att lyfta fram snödropparna. Benen och ryggen krånglar så för att kunna göra det måste jag numera ner på knä eller halvligga på gräsmattan framför rabatten. Efter ett par timmar ser jag från topp till tå ut som en stor lerfigur, men vad gör det?

Strax innan marskylan dök upp här igen med många minusgrader och mycket snö blev jag inbjuden till en snödroppsvandring och fick se riktigt många för mig nya och spännande snödroppar i blom. 

Just nu önskar jag att fler galanthofiler bjöd in till snödroppsvandringar i början av mars men vem vet, kanske kan det bli så i framtiden?

I år har jag lyckats låta bli att ta bort lövtäcket på backtimjanen som växer på muren, eller stenhögen som jag numera kallar den. En kallmur i sprängsten som börjat säcka ihop. Den lever numera farligt för snart kanske den försvinner helt. Måste bara ge ett klartecken till maken.

Nästan varje tidig vår dyker numera den riktiga kylan upp först i slutet av februari eller under första delen av mars. Trots den vetskapen hade jag hoppats på att med hjälp av såpa och ättika i en sprejflaska och högtryckstvätten kunna städa växthuset för att tidigt flytta ut växterna som övervintrat i mörkret i den kalla matkällaren. Men det får vänta ytterligare ett tag.

Nu är vi hemma igen efter en tur till antikmässan i Älvsjö. Första gången jag besökt den mässan och mina förväntningar var stora, för stora förstod jag efter en stund, men så är det kanske när man inte har några tidigare erfarenheter. 

Med hem kom bara några tyger, en vas av Eva Jancke-Björk och ett par oemotståndliga påskkärringar

På hemvägen mötte vi våren, en snöig sådan, på Zetas och med i bagaget därifrån ett par dahliaknölar, något jag aldrig trott jag skulle falla för, men man skall aldrig säga aldrig, eller hur? 

Och med kom också några hyacinter i blekgult och aprikosorange som just nu står i en mörk och kall matkällare, men som snart skall få pryda ett par vårkrukor i trädgården, för nog är vintern borta här på Västkusten och plusgraderna tillbaka? Länkar till TrädgårdsFägring.

Allt Gott!

Trädgårdens färger just nu.

Här är trädgården målad i grönt och vitt med inslag av gult och lite rosa. Många snödroppar har börjat blomma även om det finns en del som ännu inte tittat upp ur jorden, vad nu det kan bero på?

Galanthus 'Reverend Hailstone' är en hög och tidigblommande elwesii som redan blommat ett par veckor.

Trollhassel och vintergäck blommar i gult och 

Sarcococca hookeriana 'Purple Stem' och 

Skimmia x confusa 'Kew Green' har blommor eller knoppar som skiftar i grönt. En stilla, solig och varm dag känns doften av sötbuxbom, Sarcococca hookeriana, riktigt lång väg. När jag för 8 år sedan köpte plantan var jag osäker på om den skulle klara vintrarna här på Västkusten men det har den gjort.

De rosa tonerna i trädgården står julrosorna för. Det är inte många som slagit ut ännu, bara en enda, men knopparna som börjat sträcka på sig bjuder på färg de också.

Just nu går jag en snödroppsvandring nästan varje dag om det inte regnar allt för mycket eller att snön ligger som ett tjockt, vitt täcke. Något vitt täcke har vi knappt haft hittills den här vintern och nu hoppas jag vi slipper. Ser fram mot våren och fler blommor i rabatterna. Redan nu lyser det lite blått om de första blåsipporna och vivorna.

2017 köpte jag Galanthus nivalis 'Margery Fish'. Först i år dyker det upp en knopp. Kan det vara Margery som äntligen tittar upp? Hoppas men känner en viss tveksamhet. Skall bli spännande att se.

Här har jag börjat inventerat mina snödroppar och känner stor besvikelse över att en del av de där jag köpt in the green, både i Danmark och England, inte visat sig ovan jord året efter planteringen eller kommit med blommor som inte stämt med namnetiketten. Det har inte bara hänt en gång utan ganska många vid det här laget och även om de där blommorna som dyker upp när löken överlevt är fina så stämmer de oftast varken med namnetiketten eller priset på löken.

T.ex. den här som är köpt i Danmark för 5 år sedan som Galanthus 'Rodmarton Capella'. Enligt Rare Plants är den en woronowii men den som växer här är en nivalis.  Söta blommor men ändå, felmärkt.

Det gäller att välja seriösa odlare som inte bara vill tjäna pengar utan som också verkligen vill sprida namnsorterna vidare till oss som har svårt att motstå de där grönvita eller gulvita blommorna som tidigt målar marken i våra trädgårdar.

När man köper snödroppar in the green ser man ofta blomman och kan kontrollera om den stämmer och det är bra men då gäller det också att kontrollera rotsystemet i krukan, något jag under flera år missat att göra för jag har bara fokuserat på blomman. Slarvigt uppgrävda lökar som blivit av med de flesta av sina rötter har svårt att etablera sig i rabatten. Numera, efter många år, tror jag det är anledningen till att så många av de där snödropparna som jag köpt på plantmarknader inte överlevt.
Bästa tiden att plantera om eller sätta nya snödroppslökar upplever jag är i mitten augusti. Då är lökarna i vila och några rötter som kan grävas bort eller skadas finns inte. De börjar här hos oss dyka upp först i mitten av september.
Nog händer det att även höstplanterade lökar bara försvinner, ruttnar eller äts upp av någon larv, men har de inte fått torka ut är det, enligt min erfarenhet, betydligt större chans att lyckas med lökar i vila än med de där som grävts upp i full blom under tidig vår.
Ibland är de där krukplanterade lökarna som säljs in the green höstplanterade och då har de ofta ett välutvecklat rotsystem som har lättare att etablera sig än de där nyss uppgrävda.

Galanthus 'Fenstead End'

Galanthus 'Ding Dong'

Snödroppar har en lång blomningstid. De första sorterna började blomma för minst ett par, tre, veckor sedan och några har ännu knappt tittat upp ur jorden. Men tittat upp ur jorden, trots minusgrader nattetid, har sniglarna gjort, de spanska skogssniglarna, mördarsniglarna. 

Galanthus 'Fieldgate Prelude'

Några av snödroppar är nästan helt uppätna. Inte så konstigt då kanske att jag känner mig smått grinig när jag går den där snödroppsrundan? Men trots allt är det härligt att se marken målas i grönt och vitt, färger som just nu är favoriterna här i trädgården.

Temat i TrädgårdsFägring den här veckan är Trädgårdens färger.

Allt Gott!

Ett boktips till alla er som älskar snödroppar

och gärna vill veta mer om de gamla sorterna.

Köpte den sent i våras när snödropparna i trädgården så gott som blommat över och därför blev den bara liggande kvar i bokhyllan. The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014 av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Citatet i början av boken är helt underbart, inte minst nu när den där vårlängtan precis som de första snödropparna börjar visa sig.

”Snowdrops are another messenger of spring, at first they are light green points peeping from the soil; later they cleave into two fat seed leaves and that´s all. Then they flower... and I tell you that no victorious palm, or tree of knowledge, or laurel of glory, is more beautiful than this white and fragile cup on a pale stem waving in the raw wind.” Ur The Gardener’s Year 1931 av Karel Čapek.

Galanthus 'Midas' hittad 2011 på Avon Bulbs. Kanske en korsning mellan 'Blonde Inge' och 'Thrym'.

Visst är det spännande med alla nya snödroppshybrider som dyker upp på marknaden, den ena mer iögonfallande än den andra men det är också minst lika både roligt och spännande att få reda på mer om de gamla namnsorterna och personerna bakom dem, tycker jag och det får man veta mycket om i den här boken.

Har ännu bara läst en bråkdel men ett av kapitlen handlar om The Great Snowdrop Company och Herbert Ransom. Han föddes 1909, gifte sig 1936 och fick tre barn. Sally Ann var det äldsta. Hon har en snödroppe uppkallad efter sig. Galanthus 'Sally Ann' en snödroppslök jag en gång planterat i trädgården men som visade sig vara något helt annat när den året därpå blommade för första gången.  

När Herbert Ransom återvände hem efter andra världskriget hade hans tidigare arbetsuppgifter förändrats och för att ha något att göra började han hjälpa till i Johnstons's trädgård. 

De erfarenheter och den kunskap som Herbert Ransom under åren samlade på sig om de olika snödropparna var många:

Odlingsbetingelserna skiljer sig mellan de olika sorterna.

Planteringsdjupet varierar. T.ex vill G. elwesii och elwesiihybrider enligt honom ha ett planteringsdjup på ca 7,5 - 10 cm medan G. 'S. Arnott' vill ha ett djup på mellan 15 och 20 cm.

Snödroppslökar vill inte ha gödsel.

Vissa vill ha soligare växtplatser än andra.

Lökarna vill ha sällskap, därför rekommenderade han att plantera en liten och en stor lök tillsammans.

Viktigt att sprida namnsorten till flera platser i trädgården. Drabbades den ena planteringen av någon sjukdom skulle kanske lökarna i den andra överleva.

Han ansåg att botrytis var ett naturens eget sätt att tunna ut bland svaga och täta planteringar.

När han mot slutet av sitt liv såg tillbaka på alla snödroppar han odlat ansåg han att

Galanthus 'Magnet' var vacker, 

Galanthus 'John Gray' helt underbar och Galanthus 'Ketton' någonting mellan nästan lika fin som Galanthus 'S Arnott', ibland finare, men den förökade sig inte lika snabbt. 

Hans favorit bland dem alla var Galanthus 'S Arnott', den bästa och allra vackraste snödroppe som någonsin odlats ansåg han.

Vid en omröstning bland galantofilerna (vilka vet jag inte) om favoriten bland snödroppar 2005 vann Galanthus 'S Arnott'.  

Här är jag också förtjust i Galanthus 'S Arnott'.  

”In fifty years time it will be interesting to see which of the newer snowdrops described in these pages will still be going strong, having established a reputation as a first-class garden plant with an unquestionable constitution, admired by everyone. Such is this classic snowdrop.” ur boken Snowdrops A Monograph of Cultivated Galanthus av Matt Bishop, Aaron Davis och John Grimshaw.

Galanthus 'S Arnott' gjorde sin debut 1951 på en RHS utställning och fick genast utmärkelsen Award of Garden Merit (AGM). Snödroppen lär härstamma från en frösådd som Samuel Arnott gjorde i början av 1900-talet men när han 1924 skrev och berättade om de frösådder han gjort var det ingen han kände sig särskilt stolt över.

”It is a pity that Arnott does not seem to have realised that one of the seedlings he raised is now considered to be amongst the finest of all snowdrops.” ur boken The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014

https://www.rhs.org.uk/garden-inspiration/plants-we-love/10-award-winning-snowdrops

Här har det hittills alltid varit Galanthus 'John Gray' som varit först ut när det gäller blomning. Hur det blir 2023 återstår att se, men 'John Gray' har redan visat sig ovan jord.

Nu när jag väl kommit igång med boken är det riktigt roligt att läsa om personerna bakom snödroppsnamnen. Därför kommer jag helt säkert tillbaka här på bloggen med mer om både boken och de där snödropparna vi har i trädgården.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar god fortsättning på det nya året, Snödroppsåret, Trädgårdsåret. 

Snödroppstankar.

Nu när det fortfarande är sommar både känns och gissningsvis låter det underligt att någon tänker på snödroppar eftersom det dröjer minst fem månader innan de visar sig ovan jord,

men vill du föröka dina snödroppslökar genom delning är det hög tid. När jag själv delade och planterade om idag såg jag att lökarna till några av sorterna redan börjat få små rötter men de flesta lökarna var ännu i vila, i alla fall här på Västkusten, men inte så länge till.

Har tidigare delat snödroppslökar precis när de blommat över men fortfarande haft blasten kvar, in the green, men ofta misslyckats och förlorat alla. Därför delar jag numera helst när lökarna är i vila.

Jag gräver upp dem, luckrar jorden,

gödslar med benmjöl 

och delar de lökar som sitter ihop innan jag planterar tillbaks dem med lite större mellanrum, flyttar ibland en del av dem till annan plats i trädgården eller skickar vidare till andra snödroppsfantaster, galantofiler.

Här har vi en lerblandad jord och därför föredrar jag att plantera snödroppslökarna lite upphöjt så de inte hamnar för blött. Brukar sätta dem ca 6-8 cm djupt.

Ibland händer det att den där åtråvärda löken inte visar sig och när jag gräver efter den dyker en sådan här upp. Helt uppäten inifrån. Gissar att det varit lökflugans larver som haft kalas.

Vi njuter av sommaren. Jag plockar stora luktärtsbuketter och skördar kål av olika slag från grönsakslandet men också rödbetor, sockerärtor, tomater och vaxbönor.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar!

Solsken och lite värme,

mer behövs inte för att göra en fixarhelg i trädgården njutbar. Även att kratta löv och sopa gångar kändes riktigt roligt.

Blåsipporna fick sitt äggskalsmjöl = torkade äggskal körda i matberedaren och lite ny påsjord på det.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Månadens Bild.

Det skall bli betydligt kallare, våren tar en liten paus, men solen skall visa sig och kvällarna har blivit ljusare så nog har vi det bra ändå!

Allt Gott!

Marsväder

och bara några bilder från mig.

Igår blåst och en skvätt regn,

i dag solsken 

som fick krokus och snödroppar att sväva ikapp med humlor och bin.

Veckans tema i TrädgårsFägring är 'Här spirar det'.

Trevlig helg!

Mars och våren hos mig.

Så fort solen, de dagar den visar sig, värmt bort nattfrosten lockar och pockar trädgården på uppmärksamhet. 

Det där nästan ogräslika kaukasiska fetbladet 

är mer än vackert med sitt röda utspring, julrosor, krokus och snödroppar står i full blom, en och annan blåsippsknopp har börjat visa färg, 

den ungerska har redan utslagna blommor och glädjen och trädgårdslusten infinner sig så fort jag öppnar ytterdörren. 

Då är det så mycket jag vill göra att jag ibland känner mig som en yr, villrådig och smått halt höna som inte riktigt vet i vilket hörn av trädgården jag skall börja.

Vintern tror jag är över för den här gången. Enligt väderprognoserna skall vi nu till helgen ha plusgrader dygnet runt så veckan som snart gått har jag med hjälp av mannen tömt växthuset på prylar och börjat flytta ut växter som vinterförvarats frostfritt i källaren.

Blåregnet är klippt, de nyinköpta snödropparna har fått sin plats i trädgården, 

Galanthus 'Veronica Cross'

auriklerna, de få jag har kvar, har planterats om och hamnat i hyllan

tillsammans med luktvioler. 

Har undvikit att vattna dem med tanke på nattfrosten men snart, snart. Kvar på att göra listan den här veckan står - binda upp klematisen som står vid komposten, men det kan jag ju lika gärna göra i början på nästa.

På grund av barfrosten som under snöfattiga år dykt upp i februari, mars har jag först nu, i förrgår, tagit bort lövtäcket på backtimjan och fjällsippa. 

De senaste åren har jag varit för snabb med det och när väl våren varit här på riktigt har både backtimjanen och fjällsippan varit nästan döda på grund av den där eländiga barfrosten.

I grönsakslandet kommer vitlöken fint, det verkar som om alla klyftorna vi satte sent i höstas grott. I går fördelade jag ut alla höst och vårinsamlade löv som istället för att göra omvägen runt komposten nu hamnade direkt i grönsakslandet.

Oavsett om solen skiner eller inte njuter jag av att bara kunna öppna dörren för att uppleva våren och känner stor tacksamhet över att jag bor i ett land där det inte råder krig.

Länkar till TrädgårdsFägring där temat den här veckan är Våren hos mig.

Trevlig helg!