Gott Nytt År!

Att inventera fröerna jag har kvar från förra säsongen är det första jag gör när julen är över och det nya året närmar sig.

Redan den 19 december fick korgen med fröpåsar, mammas vävkorg, som passar lika bra att hänga på armeringsmattan runt grönsakslandet som på hennes vävstol, följa med hem från landet och tills i förrgår har den stått i kylan och mörkret i matkällaren och bara väntat på att jag skall ta mig tid till att bläddra igenom fröpåsarna för att se vad som fortfarande finns kvar som jag kan använda av mig av när våren väl är här igen. Vet inte hur alla ni andra där ute som tycker om odling gör men själv försöker jag vänta med fröbeställningarna tills att i alla fall julen är över men i år kunde jag inte stå emot utan beställde luktärtsfröer redan på juldagen och blomsterkörvel och ringblommor för ett par, tre, dagar sedan.

Har ännu inte lärt mig att provodla för att se om fröerna från förra säsongen fortfarande har kraft att gro utan sår ändå trots att jag blivit besviken ett flertal gånger. Det gäller inte minst palsternacksfröerna som jag upplever snabbt blir för gamla. Har ofta skyllt på småsniglarna som under våren de senaste åren invaderat det nysådda grönsakslandet i 1000-tal men det har säkert också med fröernas grobarhetsförmåga att göra.

Har några olika tomatfröer kvar från Lenas och min snödroppsresa till England för ganska så många år sedan och en hel del från förra årets fröinköp från Runåbergs. 

Just nu är jag osäker på hur många olika tomatsorter jag verkligen vill odla på grund av brunrötan, som nästan alltid drabbar tomaterna i grönsakslandet trots att jag försöker välja sorter som passar att odla på friland, men jag kommer säkert ändå att så några fröer av varje sort, sätta ut plantorna i grönsakslandet och långt in på sommaren återigen hoppas och tro att den där brunrötan vare sig finns eller dyker upp. Pastatomaten Quadro var den som förra säsongen klarade sig bäst från bladmögel och röta.

Precis nu har jag bestämt mig för att vänta med att så både luktärter och ev tomater tills andra halvan av mars. Då kan de få gro inomhus för att sedan snabbt förpassas till kallväxthuset och jag slipper ha en massa krukor inomhus. Har vi fortfarande minusgrader får jag sätta in en värmefläkt. 

Luktärtsfröerna har tillsammans med tomatfröerna förvarats i frysen och återigen börjar jag se fram emot och drömma om stora luktärtsbuketter. 'Just Julia', 'Queen of Hearts','High Scent' och 'Charlie´s Angel' blev alla förra årets favoriter. Är särskilt förtjust i långskaftade, blåblommande och väldoftande luktärter. 

Nytt i luktärtsväg den kommande säsongen blir för mig Bristol och Kingsfisher. Men vi, min man och jag, skall inte bara odla luktärter och tomater utan också 

zinnior, 

reseda, slöjsilja, 

olika ringblommor, bönor, gurka, rödbetor, sallad, sockerärtor, squash, vitlök, 

kål av olika slag och allt annat som kanske kan få plats i vårt lilla grönsaksland. Extra spännande skall det bli att under våren så lokförare Bergfälts jätteärt och plantera potatislöken från Ätliga Trädgården.

Blomsterkörvel Orleya grandiflora som jag en gång såg på Chelsea Flower Show och då köpte fröer till har jag sedan dess gärna haft i trädgården många, många, gånger men aldrig varit ute i tid för att få tag i nya fröer, fröer som nu äntligen är på väg hit.

Det är absolut inte fel att vara ute i god tid.

Temat i TrädgårdsFägring är den här veckan Gott Nytt År.

Återigen Gott Nytt År och ett förhoppningsvis riktigt fint Trädgårdsår!

Passion, tokeri kanske?

Nej inte, istället väljer jag förälskelse och stor glädje men vet att jag inte får medhåll av alla även om ganska många delar min förtjusning i gamla nötta och slitna julsaker. Att jag tycker om trädgård och växter, inte minst snödroppar, vet säkert många av er som brukar titta in här, men att jag är lika förtjust i gamla julsaker är det nog inte lika många som känner till även om jag redan tidigare skrivit om det här på bloggen. 

Slitna, skavda och ibland lite brända, men vad spelar det för roll? I mitt tycke är de där julsakerna underbara ändå. Mina stående frågor när jag stött på dem har alltid varit:  - Hur gamla kan de vara, hos vem har de en gång i tiden stått och spridit glädje, en fråga jag nästan aldrig fått svar på och hur mycket tycker jag om dem = vill jag ha dem? Numera har behovet minskat betydligt, det finns inget, men ibland faller jag ändå.

Julstjärnor och amaryllisar är vackra så klart men de går inte alls upp mot mina fina svampljusstakar 'hittade' för en dryg månad sedan eller tomtarna som, nästan i alla fall,  

har sin givna plats i olika fönster här i huset och de på bordet i vardagsrummet som i år fått tillskott av en gammal piprökande tomte klädd i kräppapper. 

Den gamla lagade karotten från Gustavsberg och planteringskrukan från Upsala Ekeby är även i år planterade med hyacinter och det bara för doftens skull. På julaftonen vill jag gärna känna doften av hyacinter när jag går ner för trappan till köket. Inget måste men nästan. Hoppas nu bara att hyacinterna jag planterade i måndags hinner slå ut, i alla fall med några små blommor, innan julaftonsmorgonen.

Någon samlare vill jag inte se mig som, trots det där med julsaker och snödroppar, men när är man egentligen en samlare?

Enligt Wikipedia är man det om man har tre exemplar av en och samma sak, har man åtta så lider man av mani och det gör man också om har man fler exemplar av ett föremål än vad man egentligen har användning för.

Hur många av oss trädgårdsnördar lider då inte av mani? Har ni användning för alla växter ni omger er med? Det har inte jag, i alla fall inte om jag skall vara helt ärlig.

Men måste vi verkligen ha användning för allt vi tycker om och gärna vill ha? Nej inte, tycker jag, men här får fortfarande julsakerna jag har nästan plats i ett enda skänkskåp och för snödroppslökarna finns det gott om utrymme i rabatterna även om trädgården är liten.

I söndags fick maken hjälp av barnbarnen att ta ner en gran på landet och den får bli årets julgran. Vår första och troligen enda egenodlade julgran. Inköpt 2007 på Kullens söder om Stenungsund som en liten, liten planta. Har sparat namnen på datorn men inte alltid märkt upp växterna i trädgårdarna så därför vet jag inte om den heter Abies lasiocarpa 'Hobbytime' eller Abies lasiocarpa 'Mikolas'. Den var betydligt högre än vi trodde när den väl hamnade på marken men inte särskilt vid och det var helt perfekt. Nu står den, till stor glädje,

klädd i gamla silverglittrande julgranskulor i ena hörnet i vardagsrummet. 

Så kan det bli när plantorna är små när de planteras och att man, som jag, tror att det mesta ryms även i små trädgårdar.

Temat i TrädgårdsFägring är Fint vid Juletid!

En riktigt God Jul!

Kanske har vi redan haft vår vinter?

Här på Västkusten har vi oftast en grön vinter, i alla fall numera nästan fram till andra halvan av januari, men nog har det hänt att snön dykt upp tidigare så som i år och förvandlar både omgivningen utanför tomtgränsen, skogen runt omkring och vår lilla trädgård till något nästan magiskt. 

Här älskar jag den gröna vintern men när snön väl lagt sig är jag förtjust i den också. I november-december har vi i år för ovanlighetens skull haft snö riktigt länge, kanske mer än ett par veckor, men nu är den på väg bort.

Temperaturen ligger runt nollan så julrosor och rosmarin har fått flytta ut från källaren och snön har på grund av värmen börjar falla från både bruna vinterståndare, allt rostigt pynt och det där gröna vi, min man och jag, numera har i trädgården.

Vet att jag tidigare berättat om hur jag i slutet av 1970-talet och långt in på 1990-talet avskydde barrväxter, rododendron, ja allt som kunde kallas vintergrönt. Inget sådant, bortsett från ett par rododendronplantor som vi fick av mina svärföräldrar i slutet av 70-talet, hamnade då i trädgården. Vem är modig nog att säga nej till presenter från sina svärföräldrar?

Åren har gått och med dem har jag så klart fått en erfarenhet jag inte tidigare hade. Vad är en trädgård utan ett 'liv' på vintern? Numera är jag väldigt glad i vinterståndarna som jag slutat klippa bort under hösten. De enda jag tar bort är funkiabladen som när de vissnat lägger sig som en tjock filt över krokus och snödroppslökar och så klipper jag bort blad från irisar av sibiricatypen. De är lätta att klippa bort när de fortfarande är gröna men attans så sega när våren väl är här igen. Ett tips jag för länge sedan fick från irislotta och det praktiserar jag numera varje höst.

 

Det där vi nu har av vintergrönt i trädgården i form av buxbom, idegran och lite annat är jag mer än glad i och jag önskar jag kunde vidarebefordra den känslan till andra som precis som jag känt eller känner tveksamhet inför barrväxter och annat som är grönt året om. Har numera även lärt mig att en del av det där barriga som breder ut sig för mycket kan hållas kort och bli till fint julpynt både i trädgården och inomhus. 

Den här vintern har vi bestämt oss för att låta trädgårdssoffan för första gången stå kvar ute utan skydd av presenning och det bara för att den då är vackrare att se på, inte minst om det ligger snö på den. Kanske håller den ändå vår tid ut?

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Vinterträdgården.

Allt gott!

Adventstider

I går var första advent och här har vi den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.

Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.

Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.

I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.

Personligen är jag väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter = begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller mossa. 

I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt, 

gamla slitna och skröpliga tomtar,

retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.

Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.

Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera importerar så mycket av?

Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde. Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla blomkrukor och julsaker.

Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för att kunna tänka vackra  tankar".

Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?

Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans  tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.   

Fortsatt trevlig och gärna grön advent!

En lite grå novemberdag

som gått mer än fort, då jag mest suttit med en stickning och lyssnat på boken om Tora Dahl och poeterna på Parkvägen. Boken, som är skriven av Jesper Högström heter Jag vill skriva sant, har gett mig en ny syn på några av mammas favoritförfattare och poeter och mönstret till stickningen kommer från Erika Åbergs bok Sticka varmt och mönstrat.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Årets bästa' och stickning finns just nu bland det roligaste jag kan göra men vad som är det bästa, bortsett från familj och vänner, varierar med årstiderna och handlar då så gott som alltid om trädgård.

Veckan som gått har jag tagit hand om allt vintergrönt klipp från landet, mer om det nästa vecka då temat är 'Planera för advent' och under alla turerna runt i trädgården återigen sett de där gröna små 'spjuten' försiktigt sticka upp. Skriver försiktigt  för fortfarande måste man titta noga för att se dem.

Att ibland redan i slutet av januari återigen få se trädgårdens första snödroppar i blom och då ha hela våren framför sig med

vintergäck 

och blåsippor hör till det bästa jag vet i trädgårdsväg och snart är vi där.

Fortsatt trevlig helg!

Senhöst och en vackert disig novemberdag på landet

och i grönsakslandet. 

Trädens kvarvarande löv lyste guldgula när solen försiktigt tittade fram och jordrevan som under hösten haft full frihet har passat på att nästla in sig både bland plantor och stenar. Ett ogräs jag just nu önskar inte fanns.

Gödsel och komposten från trädgården här hemma har veckan som gått hamnat i grönsakslandet och idag, torsdag, planterades vitlöken.

Stora och fina klyftor från nyinköp utsäde eftersom årets vitlöksskörd av eget utsäde blev skral, bara små och ganska så ynkliga lökar. Varför det blev så vet jag inte. Kanske på grund av att det egna utsädet varit med i för många år eller så på grund av dålig gödsling?

De där 80 vitlöksklyftorna som jag tryckte ner idag fick mig redan vid planteringen att drömma om nästa års skörd och

 

att i juli få hänga upp stora fina nyskördade vitlökar på tork.

Förra hösten fick vi jordgubbsplantor av goda vänner. Plantor av sorten 'Polka', mina favoritjordgubbar. De gav inte särskilt stor skörd i somras, nästan ingen alls, men bjöd under sensommaren på massor av revor och nya plantor.

Det var min vän Barbro som för många år sedan fick med mig på jordgubbsplockning, ett självplock med just 'polkagubbar'. Enligt henne, och nu mig, de allra godaste jordgubbarna. Sedan dess försökte jag länge hitta egna plantor av just 'Polka' utan att lyckas men nu har vi många tack vare MoT på Orust. Kanske kan de nu nysatta plantorna ge massor av mogna gubbar när det nästa år är dags att fira midsommar?

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Får mig att tänka på' och nog finns både ogräsrensning, jordgubbar och vitlök i mina tankar efter torsdagens besök på landet.
Trevlig helg!

Blev det som jag tänkt?

Om jag skulle se tillbaka på alla de växter jag handlöst fallit för när jag besökt någon plantskola utan att på förhand veta var i trädgården de skulle planteras, växter som fått flytta runt i rabatterna bara för att de inte passat in där jag först planterat dem och sedan efter ett antal flyttar bara gett upp och dött, kan jag så här i efterhand ibland fundera över vad som hänt om jag satsat på aktier eller fonder istället. Nu efter alla dessa år vet jag att jag hade haft mer pengar på banken men hade jag då under åren som gått haft lika roligt?

Stundens ingivelse, tron på att det alltid finns plats för de växter man vill ha fast trädgården bara är ca 600 m² och att kunna falla, förändra och göra om har bara varit ren och skär glädje, 

i alla fall när plånboken tillåtit det och ibland har det en kort stund hänt att en liten del av en rabatt helt plötsligt sett precis så där fin ut som jag i drömmen sett framför mig.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Blev  det som jag tänkt' och visst har det blivit så, i alla fall någon enstaka gång!

Allt gott och fin start på månaden november!

Dröjer sig ännu kvar

gör den där glädjen över att bara kunna gå ut och fortfarande från dag till dag se förändringarna i och på den lilla jordplätten vi, min man och jag, kan kalla vår egen 

trots att trädgårdsmöbler flyttats in och frostkänsliga växter står på kö under köksfönstret för vidare transport till källarens mörker.

Vaxklockans blad och blommor har färgats bruna av nästanfrosten 

men kung Bore behöver ju knappt andas ut innan Kirengeshoma palmata  eller "Månstrålen" dukar under och vissnar. 

Några av funkiorna har fortfarande blad som lyser som guld när solen tittar fram 

Hosta 'Blueberry Muffin'

och höstkrokusens blålila färg passar perfekt till allt brunt och visset även om de snabbt lägger sig till vila, inte minst om det regnar. 

Hittills har det varje dag dykt upp nya hårt rullade, smala små blåfärgade spjut bland alla de som ligger ner och i år har jag förundrats över att de helt plötsligt blivit så många. 

Grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ har jag tidigare berättat om men gör det igen för precis nu har de första knopparna slagit ut och de ljust rosa, nästan vita små, små blommorna lyser så vackert mot de fortfarande mörkgröna bladen och brunvioletta stjälkarna.

Har man lyckan att ha en trädgård finns det året runt alltid något i vardagen att glädjas åt. Lökplantering sent i oktober och kanske ogräsrensning i november om vädret tillåter och lusten infinner sig. Sedan dröjer det inte länge innan de första snödropparna börjar dyka upp.

Dröjer sig ännu kvar är veckans tema i TrädgårdsFägring. Här hittar du fler inlägg på temat.

Trevlig helg!