Nu är det krolliljornas tid - Lilium martagon

"Det bästa med en trädgård är att man kan göra precis vad man vill." Sven-Ingvar Andersson.

Visst är det underbart att ha en liten jordplätt att fylla med sina favoritväxter. Vilka de är spelar ingen roll bara vi tycker om dem. Undrar just nu när jag sitter här vid datorn hur många vi kan vara i detta avlånga land som går där och njuter på kvälls eller morgonrundan när vi ser dem i full blom?

Aklejor, allium, nävor och nästan alla pioner har blommat över, de flesta av deras fröställningar är bortklippta sedan några veckor 

och krolliljor, stjärnflocka och vitblommande storklocka har tagit över tillsammans med en och annan ros, senblommande nävor och blommande buskar.

Lilium martagon 'Claude Shride'

Här är jag lika förtjust i krolliljor, Lilium martagon som i aklejor. Krolliljorna med de där turbanliknande blommorna är som allra finast just nu. Alla knopparna på stjälken har inte slagit ut och inga utslagna blommor har ännu tappat sina kalkblad.

De har här i landet spritt sig från klostren via slotts och herremansträdgårdar för att förvildas och så småningom hamna i våra lite enklare trädgårdar.

Lilium martagon 'Arabian Night'

Krolliljan är nattdoftare, snart dags att gå ut och sniffa för trots alla år jag haft den i trädgården har jag ännu inte känt någon doft och sitt namn har den fått från nederländskans krullelie eftersom kalkbladen krollar eller rullar ihop sig.

Här i Sverige växer den vilt i stora fält på en del platser, bl.a på Kinnekulle. Den hör också till Birgittablommorna, växter som under medeltiden fördes in här i landet av munkar för att växa i t.ex Birgittinerklostrets trädgård i Vadstena men säkert också i många andra klosterträdgårdar. I Vadstenatrakten finns flera nu levande växtminne från Birgittas tid. Karin Berglund ger i boken Längtans Blommor flera  exempel på sådana. Tulipa sylvestris, hålnunneört Corydals cava, krollilja Lilium martagon, ramslök Allium ursinum och myskmadra Galium odoratum.

Lilium martagon 'Gaybird'

Krolliljorna sprider sig ganska snabbt med sidolökar och låter man fröställningarna stå kvar sprider de sig rikligt även med frön. 

Trots att jag tror mig klippt bort alla fröställningar dyker det varje år upp ett par krolliljor på platser i trädgården där det tidigare inte funnits  några.

Krolliljans fröer är inte fröäkta. Vill man ha likadana liljor som de man redan har är det delning av lökarna som gäller eller förökning med lökfjäll.

Att så kan vara riktigt spännande för man vet ju aldrig vad som kan dyka upp bland de där sådderna. Det lär ta 7 år från sådd till blommande lök. Själv har jag bara sått ett par, kanske tre gånger och det är nu längesedan, säkert mer än 7 år. Då lät jag sådderna stå kvar i krukan ett par år innan jag grävde ner hela jordklumpen i rabatten och ganska snabbt glömde bort den. 

I år blommar flera av de där egensådda lökarna för första gången. De flesta är ljusrosa som ursprunget men några skiljer sig från mängden.

Inte minst de här med pälsklädda knoppar som ännu inte slagit ut. Spännande!

Nu har jag varit ute och sniffat och jag skulle ljuga om jag påstod att krolliljor doftar gott.

Fortsatt fin sommar!

 

Rosavita skyar

svävar just nu över de där gröna och gröngulvariegerade rosetterna av lewisia och skuggbräcka och kvällssolen får dem alla att skimra lite extra.

Skuggbräckan, Saxifraga umbrosa, en tålig vintergrön marktäckare både i krukor, längs gångar och rabattkanter. 

Den kryper smygande in mellan både plattor och stenar och mjukar upp hårda linjer och klarar här i zon 2 oftast hela vintern som marktäckare även i krukor som står ute i alla väder.

Den här lilla bräckan, Saxifraga cuneifolia 'Variegata', 

som jag i säkert 10 år haft som marktäckare i ett flertal krukor, planterade jag förra våren även i den här urnan. 

Under sensommaren och hösten förra året tog den fart och täckte i våras in jorden helt. Den har inte fått vinterskydd alls utan stått på samma ställe i ur och skur hela tiden.

Lewisian med de små ljusrosa blommorna, Lewisia columbiana, odlar jag bara i kruka. 

Krukor som också står ute året runt men som vintertid hamnar nära husväggen för att få skydd mot allt regnandet.

Sist men inte minst daggkåpan med sina små silverkantade blad. Fjällkåpan, Alchemilla alpina. 

Även den perfekt som marktäckare både i större krukor, längs gångar och i rabatter. Visst är blommorna, de små gulgröna, riktigt söta men det är framför allt bladen jag förälskat mig i. Har här på bloggen skrivit om den tidigare men den är så fin så jag gör det igen.

Nu är försommaren ett minne blott. Fröställningarna av aklejor, allium, brunnävor och julrosor är bortklippta sedan igår och jag väntar bara på lite sommarregn som skall få de där klippta plantorna att vakna till liv igen.  

Glad midsommar och fortsatt fin sommar!

Trofasta vänner

är aklejor, allium och nävor enligt Ellen och Rolf Nordenstreng i boken Blomsterdyrkan och Trädgårdskult från 1918. 'Gammaldags blommor! Det ligger stämning i de orden, stämning från ett slocknande 1700-tal och ett gryende 1800-tal,'. En smått magisk stämning som jag tycker följt med ända in i vårt århundrade.

För några år sedan efter besök i vackra och stilrena skåneträdgårdar ville jag när jag kom hem gräva bort hela den här rabatten och gärna helst direkt göra om denna delen av trädgården. 

Så tänker jag fortfarande ibland men just nu när aklejor, allium och nävor blommar tillsammans är jag glad att jag ännu inte kommit till skott. Älskar verkligen aklejorna så någon större förändring kommer det nog aldrig att bli i den här trädgården så länge jag kan kalla den min (vår).

Tröstar mig med Margerys Fishs ord 'No garden would be complete without columbines, the old fashioned Granny's Bonnets, with neat little heads in blue, soft pink and purple.'

Fortsatt fin sommar!

Solsken och värme!

Det är inte bara de tidiga pionerna som nu börjat blomma utan också syrenerna, akebian, 

azaleor, några rododendron, häxalen, buskpioner, blomsterkorneller, pärlbusken och snödroppsträdet.

Har i uppräkningen glömt att ta med  klematis, klockbuske och olvon.

I perennrabatterna trängs bl. a. blommande aklejor, allium, camassior, kaukasisk förgätmigej, inhägnde liljekonvaljer och nävor om utrymmet. Tillsammans skapar de en härlig mångfald som jag har svår att se mig mätt på. Älskar verkligen detta blommande 'kaos' som vi har i trädgården just nu och önskar  att jag kunde klara mig utan sömn tills honungsrosen blommat över i mitten av juli. Att istället för att sova få ligga där i sängen och känna doftstråk av akebia, liljekonvalj och syren leta sig in genom det öppna sovrumsfönstret.

Nu är nu och nu är det som allra vackrast i både naturen och våra trädgårdar. Inte har vi då tid att sova? ;-))

Äntligen försommar

även om den dök upp först i elfte timmen, för i morgon börjar ju sommaren.

Pionerna, de tidiga jag själv frösått, som jag har på landet men inte vet namnet på, 

började slå ut sina mörkt lilaröda knoppar i går och slog ut gjorde också knopparna på de rosenpioner vi har både på landet och här hemma i trädgården men deras, både knoppar och blommor, är mer rosa, ljusrosa än lilaröda.

I dag var det svavelpionens tur. 

Paeonia mlokosewitschii inköpt under min första trädgårdsresa till UK för 16 år sedan. I år har den fler än 20 knoppar på sina röda stjälkar och det har aldrig tidigare hänt. 

Knoppar som är vackert ljusgula när de börjar visa färg. När de väl slagit ut tar jag tacksamt emot lite svalare väder för annars blommar de över bara jag vänder ryggen till.

Har under så gott som hela mitt trädgårdsliv varit mer än dålig på att gödsla pionerna vi har och har haft i trädgården. Paeonia  harvariti är numera nästan fler än de som lyckats hålla sig kvar. Varit feg helt enkelt för jag har trott att de inte vill ha gödsel på sina tjocka rötter. De senaste ca tre åren har jag gödselvattnat pionplantorna både här hemma och på landet med både guldvatten och gödselvatten jag gjort av hönsgödsel. Det har verkligen gett resultat. Det var länge, länge, sedan vi kunde njuta av en sådan blomning som i år.  

Det gäller också de treblad vi har i trädgården som t.ex , Trillium grandiflorum och Trillium grandiflorum 'Flore Pleno' och den där tolvgudablomman, Dodecatheon meadia 'Alba',

som hållit ut mer än länge trots en fattig och väldigt mager kost under många, många, år.

Glad och gärna varm sommar till er alla och glöm inte att gödselvattna ;-))

Sniglarna, de där spanska skogssniglarna,

eller mördarsniglarna som jag gärna kallar dem, har återigen invaderat både grönsakslandet vid sommarhuset och vår lilla trädgård här hemma. Numera känns det ibland som om den där odlar och trädgårderarlusten försvinner med hålen i de nya hostabladen och de avätna grönsaksplantorna. Plantor som jag själv sått, skolat om, vårdat med både gödselvatten och värme när det varit riktigt kallt ute. Plantor som försvinner i ett nafs när de väl hamnat i grönsakslandet. Har de senaste 3-4 dagarna klippt huvudet av fler än 600 små mördarsniglar.

Såg på Trädgårdstider att JT lade ut bananskal som snigelfångare i rabatterna. 

Detta har jag tagit efter och praktiserat under några dagar. Tack vare de där 3-4 skalen som jag lade ut kunde jag idag snabbt och enkelt ta död på fler än 50 små sniglar. Nu ligger många fler bananskal ute i trädgården så kanske kan jag klippa huvudet av många hundra när jag går trädgårdsrundan i morgon. När det gäller sniglar har jag numera alltid mord i sinnet. Inte minst när jag kommer till de där två plantorna av grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ för i dem kryllar det av småsniglar just nu. Där hjälper det inte med att klippa huvudet av dem jag ser när jag går kvällsrundan. Har nu spritt ut snigelgift och hoppas de skall välja det istället för växten det ligger under.

Men allt är inte bara elände. Magnoliorna, de tre vi har i trädgården, blommar fint och rikligt. Kallt har vi haft men ingen riktig nattfrost. 

Favoriten, även om alla tre är fina, är Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup'.

Satte inga nya tulpanlökar i höstas men trots det har vi många, många, blommande tulpaner och

Rhododendron 'Teddy Bear' har börjat blomma. Är så glad att den trivs här i vår lerhaltiga jord.

Allt gott och fortsatt fin vår!

Nu är det lite mer än en vecka sedan

det var sista vårmånadens första dag. Den tillbringade vi på landet.

Maken grävde, hackade , krattade, gödslade lite och satte ( grävde ner) de förgrodda potatisarna. De där få vi anser oss ha plats för i grönsakslandet. I år blev det några Orla (den numera godaste nypotatis jag känner till) och några vars namn börjar på V men som jag missat spara namnetiketten på. Båda sorterna är inköpta från Larsviken.

Jag sådde både morötter, palsternackor, rödbetor och lite annat men satte också lök, samt några mangolds och  salladsplantor. 

Inte så många, eftersom det fortfarande var kallt både i jorden och luften. Att jag alls planterade några berodde enbart på att jag var nyfiken på att se hur de skulle klara sig utanför växthuset i kyla och med hungriga småsniglar som bara väntade på något krispigt ätbart.

Nu är årets bästa tid, tycker jag och att då återigen få vara med och se både gullvivorna och körsbärsträdet blomma är till stor glädje. Mycket mer i trädgårdsväg behövs inte, i alla fall inte här och just nu.

Idag när vi kom ut till landet surrade det intensivt från körsbärsträdet som nu blommar ikapp med gullvivorna.

Ljudet från bin och humlor fick det gamla trädet att nästan lyfta från marken.

Pionerna, de tidiga, som jag dragit upp från frö, har så vackert bladverk och några av plantorna kommer med knoppar.  

De där mangolds och salladsplantorna jag planterade för drygt en vecka sedan har haft ett flertal besök av svältfödda sniglar, se foto.

Äntligen är vårvärmen här och även om det mest regnar och solen gömmer sig bakom molnen måste jag tillstå att jag länge, länge, längtat efter både regn och värme. Idag hamnade kål av olika slag, blomplantor, några salladssorter, sockerärter, fänkål och fler mangoldsplantor i grönsakslandet. Har under dagen klippt huvudet av ca 50 mördarsniglar i olika storlekar och gissar, egentligen vet, att det finns många, många fler som står på tur till halshuggning.

Ha det gott och fortsatt fin vår!

Valborgsmässoafton

och sista dagen i april. Coronasmittan gör att vi i år håller oss hemma trots att vi fått första vaccinsprutan.

Nunneörten blommar som aldrig förr med blommor i många olika färger men den är ju promiskuös av sig, korsar sig hej vilt med likasinnade i sin omgivning och frösår sig rikligt. 

Inte så konstigt kanske att den då snart tagit över hela aprilträdgården. Njuter och tröstar mig med att den blommar över ganska så fort.

Får fröställningarna stå kvar kommer det många, många, nya blommande plantor om ett par år. Misstänker att de flesta blommorna kommer att vara i olika lila nyanser men man vet ju aldrig, kanske dyker det upp någon mer färgstark och spännande. Den som lever får se.

Trevlig helg och fortsatt fin vår!