Lånat snödroppar

från trädgården. Hoppades de skulle hinna slå ut tills idag, nyårsafton, men jag får nöja mig med knoppar på bordet.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ett riktigt Gott Slut och ett Gott Nytt År!

I år har vi en julgran som barrar.

En helt vanlig gran, en rödgran, Picea abies. Välja måste man ju nästan alltid här i livet och den här julen har vi valt doft och mycket granbarr på golvet istället för en doftlös men barrfri kungsgran, Abies nordmanniana.

I somras utbrast ett av våra barnbarn när hon tittade in i 'julskåpet' och såg julgranskulorna: - Farmor, dessa måste du bara ta fram och hänga upp i julgranen! och det har jag nu gjort.

I nästan hela mitt vuxna liv har jag tyckt om gammalt julpynt och julgranskulor av glas har jag hunnit samla på mig många, många, av under åren som gått. 

Flertalet av de som nu hänger i granen är riktigt gamla men där finns också reseminnen och souvenirer så som en bagare, en cowboy och en krokodil. Bagaren kommer från Singapore, cowboyen från North Carolina i USA och krokodilen från Australien. Roliga minnen och spännande resor som jag minns med glädje när jag ser 'kulorna' i granen.

Samlare är jag inte, inte alls ;-), har bara sådant omkring mig, både inne och ute i trädgården, som jag tycker mycket om. 'Man måste ha fina saker omkring sig för att kunna tänka vackra tankar.'

Minimalism är inget som passar mig för det finns här i världen alldeles för mycket som jag tycker om men lite petig är jag, måste bara verkligen tycka om det jag omger mig med och då blir vare sig prylar eller växter någon större belastning. Men visst är det bra med förrådsutrymmen, stora skåp och en bra spade ;-) och vad som är vackert bestämmer man ju nästan helt själv.

Intressanta tankar om minimalism hittar du här  https://www.publikt.se/artikel/en-samlares-syndabekannelse-12880

Nog är det här livet härligt, eller hur? 

Länkar till TrädgårdsFägring för inlägget handlar ju i alla fall lite om en gran.

Önskar er ett riktigt gott slut på 2019, inte många dagar kvar nu!

Försöka duger

och med lust och vilja kommer man långt även om förutsättningarna inte är optimala.

Mina bleka och taniga frösådder från början av april ingav inte direkt några förhoppningar om att kunna skörda egenodlat.

När vårkylan äntligen släppte fick de flytta ut till det lilla växthuset. De täcktes i början med flera lager fiberduk för ljuset var starkt och i början av maj planterades de ut på friland.

Nog är det fantastiskt att dessa små bleka plantor snabbt växer till när de väl kommer ut. I slutet av månaden hade även de frön som direktsåtts grott och blivit till små plantor och sättlöken fint grön.

Bondbönorna som jag förgrott i växthuset blev snart till små fina plantor så fort de hamnat i jorden.

Sommaren var varm och vattnade gjorde vi.

I oktober såg det ut så här. Då hade även den direktsådda purjolöken blivit både kraftig och stor. Den som jag i början av maj sådde ut som de sista fröerna som fanns kvar i fröpåsen. De grodde fint och när vitlöken skördats i juli och plats fanns planterade jag isär purjolöksplantorna.

Hela hösten har vi fått många fina purjolökar från de där sista fröerna i påsen.

Fortfarande har vi kål, purjolök och vintersallad kvar att skörda. Brysselkål önskar jag så här i efterhand att jag hade haft fler plantor av. Ugnsbakad brysselkål är bland det godaste som finns.

Trägen vinner är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och detta är mitt bidrag.

Fortsatt fin december!

Nästan alla växter vi har

och har haft här i trädgården har jag i excelfilen Mina växter.

I den har många blivit rödmarkerade under årens lopp. Rött = 'harvartii' = har varit i min trädgård = numera stendöd.

Solhattarna som t.ex Echinacea 'Fatal Attraction', har jag inte en enda kvar av och många snödroppar har bara försvunnit. 

När de under mars månad inte ens kommit upp med några gröna små strån har jag grävt på växtplatsen för att söka svar. Nästan varje gång har jag bara hittat ett skal, en urholkad lök.

Följer skadedjur med när man köper snödroppar in the green? Eller är det bara som jag numera tror?

Ibland känns det som om jag kämpar förgäves med de där växterna jag tycker mycket om och inte tror jag längre på att trägen vinner.

Om ett par månader åker jag återigen på en snödroppsresa och då har jag nog hunnit glömma allt det rödmarkerade i min excelfil.

Trägen Vinner är veckans tema i TrädgårdsFägring och det är något som ni numera vet att jag alls inte håller med om. 

Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg och tredje advent!

Får jag lov att presentera

är veckans tema i TrädgårdsFägring och jag har valt att lyfta fram blomsterkornellen Cornus 'Eddies White Wonder'.

Den vi har är det 15 år sedan vi planterade och den har stammats upp och klippts ganska hårt eftersom den står utanför köksfönstret och inte får bli för stor. Att den hamnade just där berodde på informationen vi fick när vi köpte den, en skyddad plats där vinden inte kommer åt, särskilt inte nordanvinden. Här står den också relativt torrt och klarar det riktigt bra, men visst vattnar jag när vi har torra somrar.

Bästa tiden för klippning är under jas-perioden, juli, augusti och september.

Det tog några år innan den började blomma men det berodde nog på storleken. Den vi planterade var ganska så liten.

De mörkgröna bladen får ofta en vacker höstfärg som kan skifta åt orange och rött. Blommorna är gröna när de börjar slå ut i slutet av maj men blir mer och mer vita ju större de blir.

Den är härdig t o m zon 2 enligt information från nätet men har man ett skyddat läge klarar den kanske zon 4, tror jag.

En verklig favoriter här i trädgården, men numera har jag ju bara sådana kvar ;-).

Här har vi julpysslat med barnbarn under helgen. 

Vi använde oss av korallkornellens röda grenar,Cornus alba 'Sibirica' och gjorde stjärnor. Vad bra att vi inte behöver måla dem, tyckte Simon.

Ha det gott och fortsatt trevlig advent!

Det finns inget dåligt väder

sägs det och ibland håller jag med om det. Särskilt när Kersti och västgötaspetsen Greta kommer förbi och hämtar upp mig för en skogspromenad. Vi går ut oavsett väder och hinner inte gå särskilt långt innan någon av oss utbrister:  - Så härligt!

Efter en sådan skogstur blev jag för ett tag sedan kvar ute i trädgården fast det duggregnade, lusten att fixa lite inför advent dök helt plötsligt upp trots vädret.

I år föll jag för en bock i granris på Tjolöholms Julmarknad men nästan allt annat utepynt har jag hämtat på landet. 

Med några smågranar, 

lite blåbärsris, 

kvistar av en och gran 

och mossa kommer man långt tycker jag som älskar det naturliga pyntet, i alla fall ute, men de numera ganska så gamla pepparkakorna i lergods var jag bara tvungen att hänga upp. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är När jag inte vill gå ut.

Just nu när inte trädgården lockar med annat än en snabb runda runt huset eller en tur till komposten läser och stickar jag. 

Håller på med två jumprar i Bohusstickning till mina svärdöttrar och det är en stickning som är svår att lägga från sig, särskilt när det gäller oken. Den till höger heter Blå Blomman och den till vänster Blå Dimman.

Det mörknar tidigt och jag njuter av det och att inte behöva rensa ogräs, vattna krukor eller ansa perenner och rosor men det behöver nog inte gå så långt in i januari förrän lusten infinner sig igen, hoppas jag iallafall.

Ha det gott!

Tills hösten skiljer oss åt

är första tema i TrädgårdsFägring den här säsongen.

Uppskattar verkligen att ni som administrerar sidan tar er tid och kommer med temaförslag.

Det blev att leta sig tillbaka ett par månader, till tiden när det ännu fanns kvar lite av sommaren både i rabatter och krukor.

Då fortfarande Tagetes 'Strawberry Blonde' och 'Alumia Vanilla Cream' blommade i krukorna på uteplatsen fast det blivit september och blommat hade de gjort sedan början av juni.

Pelargonen, P. australe min favorit bland pelargonerna, som jag hade på norrsidan huset, fick tidigt en liten frostknäpp som målade bladen med rimfrost, 

väldigt vackert en liten stund innan det smälte bort och pelargonen tog inga skador av minusgraderna. 

På södersidan hade jag också en planta, är den favorit kan man inte bara nöja sig med en, och den hade under sensommaren fått för lite vatten trots regnandet så därför hade bladen fått en härlig höstfärg som passade fint till både rostiga och terrakottafärgade krukor.

Nog såg jag ogräset som dök upp lite här och var och visst ryckte jag upp en hel del av dem som jag såg för med åren har jag lärt mig att ogräsrensning på hösten drastiskt minskar vårrensningen men oavsett rensning eller inte är det nästan alltid det jag kallar ogräs som visar sig först när våren är här igen, bortsett från snödropparna ;-)

Sensommar och förhöst  i trädgården är trots ogräs = lugn, kan nästan bara strosa runt och njuta, titta på vackra löv, 

fina frukter, 

gräset som blivit helt rött 

och höstkrokusen om börjat dyka upp mellan sedumen.
Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Ett jäkla ogräs....

Irisbladen är bortklippta på de skägglösa irisarna och det bara för att det går så mycket lättare att klippa nu än till våren, 

blåsipporna har fått sitt lövtäcke, löven på gångar och garageuppfart har hamnat i svarta sopsäckar för vidare transport till grönsakslandet och skogsastern har vackra fröställningar

som kanske borde varit borttagna på grund av alla fröer de sprider kring sig. 

Under tiden jag gick där och krattade löv från trädgårdsgångarna såg jag mycket annat som också borde bort. Inte minst ett kortvuxet gräs som fortfarande står grönt och fint i fogarna mellan stenplattorna. 

Ett ogräs som numera nästan dyker upp överallt i trädgården. Ena dagen, ser jag bara ett par tunna gröna strån och dagen efter har de där stråna vuxit till ordentligt och blommar för fullt trots att det snart är vinter.

Detta jäkla gräs, ett verkligt ogräs, vet jag inte hur jag skall bli av med och inte heller vet jag riktigt varifrån det kommer. För 4-5 år sedan dök det bara upp och sedan dess har det envist hållit sig kvar. Inte blev det enbart lövkrattning utan också en hel del ogräsrensning. När jag kröp där och drog upp de små gräsplantorna kom jag att tänka på Miss Willmott. Det sägs att hon hade eryngiumfrön med sig i fickan när hon gjorde trädgårdsbesök och Eurybia divaricata, är numera även känd som "Miss Willmott's Ghost". Kan vi här i Bohuslän ha en egen Miss Willmott som istället för martorn fattat tycke för gräs? 

Möjligtvis kan gräset vara Poa annua, Vitgröe, ett ettårigt gräs som frösår sig rikligt och vars frön övervintrar, alltså ingen Miss Willmott som varit på besök.

Det är inte bara gräset som frösår sig rikligt här i trädgården utan också Staphylea trifoliata, Pimpernöt. Nog är det tur att inte alla 'fröballongerna' blir till nya plantor.

Länkar till TrädgårdsFägring!

Trevlig Helg!

Höstfix - vemodigt men ändå skönt .

Hur roligt det där med trädgård och växter än är ser jag nu fram mot en paus från grönsaksland där vitlöken är planterad och purjolöken fortfarande står stor och fin, 

sommarhus, 

trädgården här hemma och det härliga men ibland ganska så hektiska utelivet. 

Den här känslan av lite leda brukar jag ha kvar tills i alla fall efter trettonhelgen, men då har tidigare alltid trädgårdslusten vaknat igen tillsammans med snödropparna som börjar sticka upp och det hoppas jag den gör även nästa år.

Har krattat ihop en hel del löv 

och täckt både backtimjanen på muren och 

fjällsippan som under året brett ut sig riktigt mycket. Barfrost och vårsol tycker ingen av dem om. Något jag lärde mig 2013 då all timjan frös bort och nästan fjällsippan också. Men den dök så småningom upp igen lite försiktigt.

Brukar också kratta löv över blåsipporna på norrsidan häcken. Dit har jag ännu inte kommit men alla löv har ju inte fallit.

Löv från garageuppfart och gångar samlar jag upp och tar till landet för att täcka naken jord i köksträdgården. De hindrar ogräsfrön från att gro och ger mull och struktur åt jorden.

Växthuset är tömt men inte tomt. Istället för pelargoner har tomma krukor, möbler och trädgårdsprylar jag vill skydda mot väta fått flytta in.

Terrakottakrukorna jag har funkia i brukar jag bara sätta i regnskydd under planteringsbordet och peppar, peppar ännu har inga krukor frusit sönder.

"Jag påstår endast, att i en viss djupare mening är hösten den årstid, då bladen i själva verket spricker ut. Bladen vissnar, därför att vintern nalkas, men de vissnar också därför, att våren redan är på väg, därför att det redan bildas nya knoppar, små som knallhattar, ur vilka våren spränger sig fram." Karel Capek

Länkar till TrädgårdsFägring.

Trevlig Helg!