Vinter snart men våren ligger ändå redan i startgropen.

I dag lite solsken så vid middagstid tog jag en lov runt huset och trädgården. Passade på att rensa bort vissnade funkiablad både från krukor och rabatter. När minusgraderna väl är här igen kommer de annars att klistra fast de där gula och sladdriga bladen mot jorden och göra de nästan omöjliga att ta bort innan plusgraderna är tillbaka. 

Just funkiornas blad lägger sig som en filt över marken och får vårens lökväxter att huka sig under tyngden och ligga där blekgula och böjda när lövtäcket kan tas bort.

Vet ju att det ännu bara är höst men trots det kunde jag inte låta bli att titta efter både julrosknoppar och gulvita snödroppstippar. Några julrosknoppar såg jag inte men snödroppen Galanthus 'John Gray' har börjat visa sig över marken med små, små gröngulvita spjut.

Snödroppen 'John Gray' brukar vara den första snödroppen som blommar här i trädgården men hur det blir nästa år vet jag inte . Kanske kan den få konkurrens av någon nyinköpt. Den som lever....

Trevlig helg!

Trädgårdens färger just nu.

Här är trädgården målad i grönt och vitt med inslag av gult och lite rosa. Många snödroppar har börjat blomma även om det finns en del som ännu inte tittat upp ur jorden, vad nu det kan bero på?

Galanthus 'Reverend Hailstone' är en hög och tidigblommande elwesii som redan blommat ett par veckor.

Trollhassel och vintergäck blommar i gult och 

Sarcococca hookeriana 'Purple Stem' och 

Skimmia x confusa 'Kew Green' har blommor eller knoppar som skiftar i grönt. En stilla, solig och varm dag känns doften av sötbuxbom, Sarcococca hookeriana, riktigt lång väg. När jag för 8 år sedan köpte plantan var jag osäker på om den skulle klara vintrarna här på Västkusten men det har den gjort.

De rosa tonerna i trädgården står julrosorna för. Det är inte många som slagit ut ännu, bara en enda, men knopparna som börjat sträcka på sig bjuder på färg de också.

Just nu går jag en snödroppsvandring nästan varje dag om det inte regnar allt för mycket eller att snön ligger som ett tjockt, vitt täcke. Något vitt täcke har vi knappt haft hittills den här vintern och nu hoppas jag vi slipper. Ser fram mot våren och fler blommor i rabatterna. Redan nu lyser det lite blått om de första blåsipporna och vivorna.

2017 köpte jag Galanthus nivalis 'Margery Fish'. Först i år dyker det upp en knopp. Kan det vara Margery som äntligen tittar upp? Hoppas men känner en viss tveksamhet. Skall bli spännande att se.

Här har jag börjat inventerat mina snödroppar och känner stor besvikelse över att en del av de där jag köpt in the green, både i Danmark och England, inte visat sig ovan jord året efter planteringen eller kommit med blommor som inte stämt med namnetiketten. Det har inte bara hänt en gång utan ganska många vid det här laget och även om de där blommorna som dyker upp när löken överlevt är fina så stämmer de oftast varken med namnetiketten eller priset på löken.

T.ex. den här som är köpt i Danmark för 5 år sedan som Galanthus 'Rodmarton Capella'. Enligt Rare Plants är den en woronowii men den som växer här är en nivalis.  Söta blommor men ändå, felmärkt.

Det gäller att välja seriösa odlare som inte bara vill tjäna pengar utan som också verkligen vill sprida namnsorterna vidare till oss som har svårt att motstå de där grönvita eller gulvita blommorna som tidigt målar marken i våra trädgårdar.

När man köper snödroppar in the green ser man ofta blomman och kan kontrollera om den stämmer och det är bra men då gäller det också att kontrollera rotsystemet i krukan, något jag under flera år missat att göra för jag har bara fokuserat på blomman. Slarvigt uppgrävda lökar som blivit av med de flesta av sina rötter har svårt att etablera sig i rabatten. Numera, efter många år, tror jag det är anledningen till att så många av de där snödropparna som jag köpt på plantmarknader inte överlevt.
Bästa tiden att plantera om eller sätta nya snödroppslökar upplever jag är i mitten augusti. Då är lökarna i vila och några rötter som kan grävas bort eller skadas finns inte. De börjar här hos oss dyka upp först i mitten av september.
Nog händer det att även höstplanterade lökar bara försvinner, ruttnar eller äts upp av någon larv, men har de inte fått torka ut är det, enligt min erfarenhet, betydligt större chans att lyckas med lökar i vila än med de där som grävts upp i full blom under tidig vår.
Ibland är de där krukplanterade lökarna som säljs in the green höstplanterade och då har de ofta ett välutvecklat rotsystem som har lättare att etablera sig än de där nyss uppgrävda.

Galanthus 'Fenstead End'

Galanthus 'Ding Dong'

Snödroppar har en lång blomningstid. De första sorterna började blomma för minst ett par, tre, veckor sedan och några har ännu knappt tittat upp ur jorden. Men tittat upp ur jorden, trots minusgrader nattetid, har sniglarna gjort, de spanska skogssniglarna, mördarsniglarna. 

Galanthus 'Fieldgate Prelude'

Några av snödroppar är nästan helt uppätna. Inte så konstigt då kanske att jag känner mig smått grinig när jag går den där snödroppsrundan? Men trots allt är det härligt att se marken målas i grönt och vitt, färger som just nu är favoriterna här i trädgården.

Temat i TrädgårdsFägring den här veckan är Trädgårdens färger.

Allt Gott!

En favorit i trädgården

är veckans tema i TrädgårdsFägring men jag som tycker om det mesta när det gäller trädgård kan inte bara välja en enda favorit för det finns många växter som ligger mig närmare hjärtat än alla andra och dit hör i bokstavsordning, 

blåsippor, 

julrosor, 

sockblommor 

och snödroppar så klart.

Förra veckan började årets trädgårderande här hos oss och i går fortsatte det. Himlen var blå och solen lyste ikapp 

med några få vintergäck som orkat titta fram trots det tjocka lövtäcket. 

Har börjat klippa bort fjolårsbladen från julrosorna och ta bort lövmattan som på många ställen ligger som en tjock filt över både snödropparna och vintergäcken. På norrsidan häcken åt söder där blåsipporna växer hjälper koltrastarna mig med att luckra upp bland fjolårslöven. De hackar ut dem på stenplattorna och jag krattar eller sopar in dem under häcken igen. Detta har vi hållit på med sedan början av december så där är inte täcket lika tjockt längre.

Vi har just nu ingen tjäle så samtidigt som jag klipper bort julrosbladen passar jag på att rensa bort förra och förrförra årets frösådder under julrosor jag inte vill ha fler plantor av. Många av de enkelblommande julrosorna frösår sig mer än rikligt och ibland missar jag att klippa bort några av  fröställningarna under försommaren och året därpå har en skog av småplantor dykt upp.

Varken blåsippor, julrosor eller snödroppar är frökonstanta och därför vet man inte vad som dyker upp vid en frösådd men trots det kan jag ibland inte låta bli att testa. För att slippa passa krukor sår jag fröerna, direkt de mognat, under moderplantorna när det gäller blåsippor och julrosor. Snödroppsfröerna från de 'vanlig' dropparna hamnar på gräsmattan på landet och fröerna från de där mer udda sår jag hemma längs planket och den gamla syrenhäcken.

Flyttar oftast isär fröplantorna av både blåsippor och julrosor efter ett år eller två och det brukar ta ytterligare ett par år innan de blommar.

Många blommande spontankorsningar av snödroppar har visat upp sig i gräsmattan på landet men ännu ingen direkt spännande.  Däremot har det dykt upp ett par i trädgården men jag vet inte om det är frösådder eller köpta lökar jag glömt både namnet på och var jag planterat dem.

Har en tidigblommande julros, den blommar redan i oktober, november med vita blommor, som jag vill flytta till en bättre och mer 'synlig' plats. Tänker vänta tills mars, då den tidiga våren är här men frågan är om jag vågar gräva upp den :-)) 

Någonstans har jag läst att man skall se uppåt när man gräver upp en julros. Blir man iakttagen av en örn samtidigt som plantan tas upp ur jorden lär man dö inom ett år och de vill man ju inte, i alla fall inte jag.

Örnar är ju inte särskilt vanliga här och julrosen behöver trots allt en ny och bättre plats men för säkerhet skull skall jag kanske be om grävhjälp?

Allt gott!

En ny trädgårdssäsong ligger framför oss

och idag började den här oss. 

6-7° varmt, nästan vindstilla och stundtals solsken, lockade ut mig i trädgården. 

Skulle egentligen bara titta på snödropparna för att se hur långt de kommit, men både krattor och sekatör kom snart fram.

Höstens alla löv låg sedan november som ett tjockt täcke i rabatterna och när jag idag såg att en del av snödropparna redan påbörjat blomningen infann sig städlusten. Täcket är tjockt på många ställen, så tjockt att lökarna inte orkar tränga igenom utan förblir liggande under, blekt gula men ändå blommande. 

I trädgården försvinner tiden nästan med blixtens hastighet, för alltid finns nya upplevelser, både att göra eller bara se.

De där två timmarna idag avslutades med inkrukning av snödroppar som jag passade på att låna från trädgården nu när tjälen är borta. Snödroppskrukorna hamnade smutsiga och torra på soffan som står ute året runt för i morgon skall vi få regn igen. Hoppas nu de blir både rena och vattnade.

Länkar till TrädgårdsFägring där temat är En ny trädgårdssäsong.

Allt Gott!

Ett boktips till alla er som älskar snödroppar

och gärna vill veta mer om de gamla sorterna.

Köpte den sent i våras när snödropparna i trädgården så gott som blommat över och därför blev den bara liggande kvar i bokhyllan. The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014 av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Citatet i början av boken är helt underbart, inte minst nu när den där vårlängtan precis som de första snödropparna börjar visa sig.

”Snowdrops are another messenger of spring, at first they are light green points peeping from the soil; later they cleave into two fat seed leaves and that´s all. Then they flower... and I tell you that no victorious palm, or tree of knowledge, or laurel of glory, is more beautiful than this white and fragile cup on a pale stem waving in the raw wind.” Ur The Gardener’s Year 1931 av Karel Čapek.

Galanthus 'Midas' hittad 2011 på Avon Bulbs. Kanske en korsning mellan 'Blonde Inge' och 'Thrym'.

Visst är det spännande med alla nya snödroppshybrider som dyker upp på marknaden, den ena mer iögonfallande än den andra men det är också minst lika både roligt och spännande att få reda på mer om de gamla namnsorterna och personerna bakom dem, tycker jag och det får man veta mycket om i den här boken.

Har ännu bara läst en bråkdel men ett av kapitlen handlar om The Great Snowdrop Company och Herbert Ransom. Han föddes 1909, gifte sig 1936 och fick tre barn. Sally Ann var det äldsta. Hon har en snödroppe uppkallad efter sig. Galanthus 'Sally Ann' en snödroppslök jag en gång planterat i trädgården men som visade sig vara något helt annat när den året därpå blommade för första gången.  

När Herbert Ransom återvände hem efter andra världskriget hade hans tidigare arbetsuppgifter förändrats och för att ha något att göra började han hjälpa till i Johnstons's trädgård. 

De erfarenheter och den kunskap som Herbert Ransom under åren samlade på sig om de olika snödropparna var många:

Odlingsbetingelserna skiljer sig mellan de olika sorterna.

Planteringsdjupet varierar. T.ex vill G. elwesii och elwesiihybrider enligt honom ha ett planteringsdjup på ca 7,5 - 10 cm medan G. 'S. Arnott' vill ha ett djup på mellan 15 och 20 cm.

Snödroppslökar vill inte ha gödsel.

Vissa vill ha soligare växtplatser än andra.

Lökarna vill ha sällskap, därför rekommenderade han att plantera en liten och en stor lök tillsammans.

Viktigt att sprida namnsorten till flera platser i trädgården. Drabbades den ena planteringen av någon sjukdom skulle kanske lökarna i den andra överleva.

Han ansåg att botrytis var ett naturens eget sätt att tunna ut bland svaga och täta planteringar.

När han mot slutet av sitt liv såg tillbaka på alla snödroppar han odlat ansåg han att

Galanthus 'Magnet' var vacker, 

Galanthus 'John Gray' helt underbar och Galanthus 'Ketton' någonting mellan nästan lika fin som Galanthus 'S Arnott', ibland finare, men den förökade sig inte lika snabbt. 

Hans favorit bland dem alla var Galanthus 'S Arnott', den bästa och allra vackraste snödroppe som någonsin odlats ansåg han.

Vid en omröstning bland galantofilerna (vilka vet jag inte) om favoriten bland snödroppar 2005 vann Galanthus 'S Arnott'.  

Här är jag också förtjust i Galanthus 'S Arnott'.  

”In fifty years time it will be interesting to see which of the newer snowdrops described in these pages will still be going strong, having established a reputation as a first-class garden plant with an unquestionable constitution, admired by everyone. Such is this classic snowdrop.” ur boken Snowdrops A Monograph of Cultivated Galanthus av Matt Bishop, Aaron Davis och John Grimshaw.

Galanthus 'S Arnott' gjorde sin debut 1951 på en RHS utställning och fick genast utmärkelsen Award of Garden Merit (AGM). Snödroppen lär härstamma från en frösådd som Samuel Arnott gjorde i början av 1900-talet men när han 1924 skrev och berättade om de frösådder han gjort var det ingen han kände sig särskilt stolt över.

”It is a pity that Arnott does not seem to have realised that one of the seedlings he raised is now considered to be amongst the finest of all snowdrops.” ur boken The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014

https://www.rhs.org.uk/garden-inspiration/plants-we-love/10-award-winning-snowdrops

Här har det hittills alltid varit Galanthus 'John Gray' som varit först ut när det gäller blomning. Hur det blir 2023 återstår att se, men 'John Gray' har redan visat sig ovan jord.

Nu när jag väl kommit igång med boken är det riktigt roligt att läsa om personerna bakom snödroppsnamnen. Därför kommer jag helt säkert tillbaka här på bloggen med mer om både boken och de där snödropparna vi har i trädgården.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar god fortsättning på det nya året, Snödroppsåret, Trädgårdsåret. 

Snödroppstankar.

Nu när det fortfarande är sommar både känns och gissningsvis låter det underligt att någon tänker på snödroppar eftersom det dröjer minst fem månader innan de visar sig ovan jord,

men vill du föröka dina snödroppslökar genom delning är det hög tid. När jag själv delade och planterade om idag såg jag att lökarna till några av sorterna redan börjat få små rötter men de flesta lökarna var ännu i vila, i alla fall här på Västkusten, men inte så länge till.

Har tidigare delat snödroppslökar precis när de blommat över men fortfarande haft blasten kvar, in the green, men ofta misslyckats och förlorat alla. Därför delar jag numera helst när lökarna är i vila.

Jag gräver upp dem, luckrar jorden,

gödslar med benmjöl 

och delar de lökar som sitter ihop innan jag planterar tillbaks dem med lite större mellanrum, flyttar ibland en del av dem till annan plats i trädgården eller skickar vidare till andra snödroppsfantaster, galantofiler.

Här har vi en lerblandad jord och därför föredrar jag att plantera snödroppslökarna lite upphöjt så de inte hamnar för blött. Brukar sätta dem ca 6-8 cm djupt.

Ibland händer det att den där åtråvärda löken inte visar sig och när jag gräver efter den dyker en sådan här upp. Helt uppäten inifrån. Gissar att det varit lökflugans larver som haft kalas.

Vi njuter av sommaren. Jag plockar stora luktärtsbuketter och skördar kål av olika slag från grönsakslandet men också rödbetor, sockerärtor, tomater och vaxbönor.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar!

Mars och våren hos mig.

Så fort solen, de dagar den visar sig, värmt bort nattfrosten lockar och pockar trädgården på uppmärksamhet. 

Det där nästan ogräslika kaukasiska fetbladet 

är mer än vackert med sitt röda utspring, julrosor, krokus och snödroppar står i full blom, en och annan blåsippsknopp har börjat visa färg, 

den ungerska har redan utslagna blommor och glädjen och trädgårdslusten infinner sig så fort jag öppnar ytterdörren. 

Då är det så mycket jag vill göra att jag ibland känner mig som en yr, villrådig och smått halt höna som inte riktigt vet i vilket hörn av trädgården jag skall börja.

Vintern tror jag är över för den här gången. Enligt väderprognoserna skall vi nu till helgen ha plusgrader dygnet runt så veckan som snart gått har jag med hjälp av mannen tömt växthuset på prylar och börjat flytta ut växter som vinterförvarats frostfritt i källaren.

Blåregnet är klippt, de nyinköpta snödropparna har fått sin plats i trädgården, 

Galanthus 'Veronica Cross'

auriklerna, de få jag har kvar, har planterats om och hamnat i hyllan

tillsammans med luktvioler. 

Har undvikit att vattna dem med tanke på nattfrosten men snart, snart. Kvar på att göra listan den här veckan står - binda upp klematisen som står vid komposten, men det kan jag ju lika gärna göra i början på nästa.

På grund av barfrosten som under snöfattiga år dykt upp i februari, mars har jag först nu, i förrgår, tagit bort lövtäcket på backtimjan och fjällsippa. 

De senaste åren har jag varit för snabb med det och när väl våren varit här på riktigt har både backtimjanen och fjällsippan varit nästan döda på grund av den där eländiga barfrosten.

I grönsakslandet kommer vitlöken fint, det verkar som om alla klyftorna vi satte sent i höstas grott. I går fördelade jag ut alla höst och vårinsamlade löv som istället för att göra omvägen runt komposten nu hamnade direkt i grönsakslandet.

Oavsett om solen skiner eller inte njuter jag av att bara kunna öppna dörren för att uppleva våren och känner stor tacksamhet över att jag bor i ett land där det inte råder krig.

Länkar till TrädgårdsFägring där temat den här veckan är Våren hos mig.

Trevlig helg!

Drömmar ... trädgårdsdrömmar ...

Hittills har vintern varit både mild och ganska så snöfattig men trots att vi nu befinner oss i årets första vårmånad kan den komma tillbaka med full, i alla fall halvfull, kraft.

"Ja, först som trädgårdsodlare kan man värdesätta sådana slitna talesätt som »skoningslös vinter», »envis nordan», »bitande frost» och andra sådana poetiska okvädningsord;" ur Ett år med min trädgård av Karel Capek

"Trädgårdsdrömmar är vackrast när

gråsparvarna hukar i vintersnön

och längtar efter solrosfrön."

ur Vårkänning av Hannu Sarenström

Här har trädgården precis börjat vakna på riktigt och målat marken i gult och vitt så någon tvekan om att våren är här finns inte. Vi har fortfarande minusgrader de flesta nätter men några enstaka blåsippor och vivor har trotsat kölden och börjat blomma lite försiktigt. Brukar försöka klippa bort blåsippornas gamla fula blad innan knopparna blivit för stora men där är jag ännu inte fast det är hög tid.

De senaste soliga dagarna har jag däremot klippt bort de sista epimediumbladen. Fortfarande friskt gröna nu i början av mars. Blomknopparna ligger i startgroparna och snart hade det varit mer än lätt att knipsa av även dem om jag väntat lite länge med den där klippningen.

Några vårblommor har också planterats. Lite tidigt men det är omöjligt att låta bli och underbart att kunna göra. Inte minst soliga och vindstilla dagar då kalla nätter med minusgrader lätt glömts bort. Tur det finns fiberduk.  

Krokus, pärlhyacinter och tulpaner lever farligt just nu. Det räcker med ett sporadiskt besök av finsmakare för att vårens blomning skall vara ett minne blott. Maken har gått runt och sprejat med Trico Garden för att hålla dessa gourméer borta. Det bästa medlet mot rådjur, tycker vi. En literflaska varar i 3-4 år här hos oss. 

"Obarmhärtigt dundrar våren in i trädgården, den kommer med en häpnadsväckande kraft. Så fort värmen landar vaknar de vinterfrusna, som genast börjar arbeta och snart står trädgården i full blom. Det går fort och man har inte tid för annat än att hänge sig åt hämningslös njutning." ur Vårkänning av Hannu Sarenström.

Trädgårdspyssel i början av mars är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Fortsatt trevlig helg!