Visar inlägg med etikett ogräs. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ogräs. Visa alla inlägg

onsdag 8 maj 2024

En liten gul sol - Taraxacum

Den 18 maj för 70 år sedan skrev Alf Henrikson så här om maskrosen i Dagens Nyheter.


"Som bekant har en hängiven forskning ägt rum under de senaste åren

beträffande släktet Taraxacum som blommar så hiskligt om våren.

Det har därvid påvisats tydligt och klart att Sveriges maskrosflora utgörs ej av en enda odelbar art ty dess variationer är stora.

Men vi som ur våra potatisland de långa rötterna drager betraktar sällan en lejontand i systematikens dager.

Däremot vet och noterar vi att Frankrikes dugliga kockar gör en sallad som kallas för piss-en-lit av maskrosblad som de plockar.

Mjältsjukan hjälper den mjölksaft emot som sipprar ur stänglarna stilla.

Och ett kaffe kan kokas på maskrosens rot vilket smakar förfärligt illa."

 

Är inte särskilt förtjust i gula blommor men nyutslagna maskrosor, gärna i hela fält  

och vildtulpanen Tulipa sylvestris är oemotståndliga på något underligt sätt, i alla fall innan maskrosorna blommat över och sprider alla sin fröer med vinden.

Allt gott!

söndag 12 november 2023

En trädgårdshelg i november.

Äntligen lite uppehåll i regnandet. Många plusgrader men ingen sol. Trots det ett par fina dagar på landet.

Det mesta i grönsaksväg är skördat, bara några purjolökar,

brysselkål, 

grönkål och svartkål står kvar i odlingsburen. 

Brysselkålen, de få plantorna vi haft och fortfarande har kvar, har gett små huvuden men goda var de, ugnsbakade och förhoppningsvis kommer de att vara så även i fortsättning, för det finns många kvar att skörda.

Gödsel och kompost kom på plats i början av veckan och i går hamnade potatislöken och vitlöken i jorden. 

Fick några potatislökar av en trädgårdsvän för ett par år sedan. Förra hösten planerade jag ut alla lökarna från den sommarens odlande och likadant har jag gjort i år. Ännu har jag inte 'haft råd' att smaka på en enda lök men nästa år kanske?

För att underlätta inför våren, för att då kanske få oss många, många lata dagar, passade vi på att klippa bort en del vissna perenner och rensa ogräs, inte minst jordreva i massor.

Trots ogräsrensning en härlig helg!

Fortsatt fin november!


onsdag 19 augusti 2020

Fortfarande luktärtstider

och de blommar så fint bland allt annat i grönsakslandet. 

Tidigare år har jag missat det där med den viktiga återkommande gödslingen men inte i år och det har verkligen gett resultat.

Det har gjort gott med guldvattnet jag bidragit med de senaste veckorna och som vi (mest min man) spätt ut med ca 10 delar vatten innan det vattnats ut. 


Men när guldvatten saknats har vi löst upp hönsgödsel i vatten, spätt ut även det med ca 10 delar vatten och fördelat blandningen framförallt bland luktärtsplantorna precis som jag berättade om i slutet av juli.

Är så glad över att kunna plocka stora buketter även om de bara står i två-tre dagar. 

Underbart är nästan alltid kort, inte minst när det gäller luktärter. Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!


tisdag 14 april 2020

Till glädje.


Trädgården min, fast den är även min mans, är så gott som alltid till stor glädje inte minst nu i dessa virustider. Vi som hör till dem som är i riskzonen när det gäller COVID 19 lyssnar på nyheterna och håller oss mestadels hemma. Att då ha nära till skogen 


och en trädgård att pyssla i är helt underbart.
Har under åren som gått fått många frågor just när det gäller trädgården, som t.ex:
Åå,vilket jobb! Sköter du trädgården helt själv?
Är det inte jobbigt med att rensa bort allt ogräs?
Hur lång tid tar det att klippa buxbomskloten och är det inte väldigt jobbigt?

Nej, det jag gör i trädgården är egentligen aldrig jobbigt, men vissa saker kan jag skjuta upp, liksom förtränga och glömma bort.
Idag har jag delat och planterat om agapantusen, Afrikas blå lilja, inköpt på Madeira 2007, om jag minns rätt. 



Har i flera år dragit mig för att göra det för krukorna är stora, helt fulla med rötter och plantorna så täta. Istället har jag bland rötterna mer eller mindre spettat hål och fyllt dem med hönsgödsel. Kunde säkert spettat hål och hoppat över delningen i år också för det sägs ju att någon omplantering inte behövs förrän krukan spricker och det har den ännu inte gjort. Däremot har blomningen avtagit, nästan helt uteblivit.
Hur som helst, plantorna är delade och istället för två har vi nu fyra. Om de blir till någon blommande glädje i trädgården i sommar återstår att se men omplanteringen är säkert till stor glädje för själva plantorna.
Men min stor glädje i trädgården idag


var alla röda pionskott och nunneörten i alla möjliga färger


den gulgröna dubbla svalörten som breder ut sig lite försiktigt, jag som egentligen inte är så förtjust i just gult


hundtandsliljorna som jag inte vet namnet på


blåsipporna som fortfarande blommar
och julrosorna både de bakom buxbomshäcken
och den under 'Teddy Bear'.


En trädgård är alltid till stor glädje, tycker jag.


Inte ens jobbig när jag rensar bort fröogräs som blåst in under planket, men bara nästan ;-)
Bilderna är inte de bästa, tagna med min lite trasiga mobil.
Ha det gott trots allt som händer!

fredag 14 februari 2020

Sippskål, Dumontinia tuberosa


är den onde i trädgården enligt mig. Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'den onde, den gode och den fule'. 


Jag är väldigt förtjust i sippor av olika slag och har under åren samlat på mig en del vitsippor som jag planterat längs syrenhäcken, 


numera det grönpatinerade planket. Gången mellan planket och rabatten går under namnet vitsippsstigen. Där lade jag för ca 4 år sedan ut täckbark för att slippa ogräs på den nakna jorden där det inte fanns trampstenar men det skulle jag inte gjort. Året efter dök Sippskålen, Dumontinia tuberosa, upp. 


Den svampen parasiterar på vit och gulsippsrötter,'äter' upp så gott som allt där den drar fram och lämnar stora kala fläckar efter sig. Hur jag skall bli av med den vet jag inte. Går under våren när sipporna blommar en inspektionsrunda så gott som varje dag och gräver bort alla svampar jag ser. De bortgrävda hamnar absolut inte i komposten utan direkt i soptunnan.

Den gode får symboliseras av körsbärsträdet vi har på landet.


Det bjuder på vacker blomning i månadsskiftet april-maj, 


skänker skugga och svalka varma sommardagar 


och ger oss goda körsbär i mitten av juli. Men jag smyger också in en bild på svartrötter. 


De klarar vintern fint även om de får stå kvar ute i grönsakslandet och goda att äta är de.

Nu återstår bara den fule. Gången i grönsakslandet var det första jag tänkte på. 


Flisen vi, min man så klart, lade på för några år sedan hade nästa multnat ner helt så i somras var den grön av våtarv, ingen rolig syn. 

I oktober fick den en ny täckning och blev som ny igen.

En växt som dök upp i mina tankar på temat den fule var vaxklocka, Kirengeshoma palmata. 


En gulblommande skönhet jag är mycket förtjust i men får vi en tidig frostknäpp, det behövs knappt att termometern vissar +-0, så svartnar både blad och blommor. Då kan den lätt kallas den fule.

Fler bidrag på temat hittar du här.
Trevlig helg!

fredag 22 november 2019

Tills hösten skiljer oss åt


är första tema i TrädgårdsFägring den här säsongen.
Uppskattar verkligen att ni som administrerar sidan tar er tid och kommer med temaförslag.


Det blev att leta sig tillbaka ett par månader, till tiden när det ännu fanns kvar lite av sommaren både i rabatter och krukor.


Då fortfarande Tagetes 'Strawberry Blonde' och 'Alumia Vanilla Cream' blommade i krukorna på uteplatsen fast det blivit september och blommat hade de gjort sedan början av juni.
Pelargonen, P. australe min favorit bland pelargonerna, som jag hade på norrsidan huset, fick tidigt en liten frostknäpp som målade bladen med rimfrost, 


väldigt vackert en liten stund innan det smälte bort och pelargonen tog inga skador av minusgraderna. 


På södersidan hade jag också en planta, är den favorit kan man inte bara nöja sig med en, och den hade under sensommaren fått för lite vatten trots regnandet så därför hade bladen fått en härlig höstfärg som passade fint till både rostiga och terrakottafärgade krukor.

Nog såg jag ogräset som dök upp lite här och var och visst ryckte jag upp en hel del av dem som jag såg för med åren har jag lärt mig att ogräsrensning på hösten drastiskt minskar vårrensningen men oavsett rensning eller inte är det nästan alltid det jag kallar ogräs som visar sig först när våren är här igen, bortsett från snödropparna ;-)
Sensommar och förhöst  i trädgården är trots ogräs = lugn, kan nästan bara strosa runt och njuta, titta på vackra löv, 



fina frukter, 


gräset som blivit helt rött 


och höstkrokusen om börjat dyka upp mellan sedumen.
Fler bidrag på temat hittar du här.


Trevlig helg!

fredag 8 november 2019

Ett jäkla ogräs....


Irisbladen är bortklippta på de skägglösa irisarna och det bara för att det går så mycket lättare att klippa nu än till våren, 


blåsipporna har fått sitt lövtäcke, löven på gångar och garageuppfart har hamnat i svarta sopsäckar för vidare transport till grönsakslandet och skogsastern har vackra fröställningar


som kanske borde varit borttagna på grund av alla fröer de sprider kring sig. 
Under tiden jag gick där och krattade löv från trädgårdsgångarna såg jag mycket annat som också borde bort. Inte minst ett kortvuxet gräs som fortfarande står grönt och fint i fogarna mellan stenplattorna. 


Ett ogräs som numera nästan dyker upp överallt i trädgården. Ena dagen, ser jag bara ett par tunna gröna strån och dagen efter har de där stråna vuxit till ordentligt och blommar för fullt trots att det snart är vinter.
Detta jäkla gräs, ett verkligt ogräs, vet jag inte hur jag skall bli av med och inte heller vet jag riktigt varifrån det kommer. För 4-5 år sedan dök det bara upp och sedan dess har det envist hållit sig kvar. Inte blev det enbart lövkrattning utan också en hel del ogräsrensning. När jag kröp där och drog upp de små gräsplantorna kom jag att tänka på Miss Willmott. Det sägs att hon hade eryngiumfrön med sig i fickan när hon gjorde trädgårdsbesök och Eurybia divaricata, är numera även känd som "Miss Willmott's Ghost". Kan vi här i Bohuslän ha en egen Miss Willmott som istället för martorn fattat tycke för gräs? 

Möjligtvis kan gräset vara Poa annua, Vitgröe, ett ettårigt gräs som frösår sig rikligt och vars frön övervintrar, alltså ingen Miss Willmott som varit på besök.



Det är inte bara gräset som frösår sig rikligt här i trädgården utan också Staphylea trifoliata, Pimpernöt. Nog är det tur att inte alla 'fröballongerna' blir till nya plantor.

Länkar till TrädgårdsFägring!
Trevlig Helg!

onsdag 1 maj 2019

Fröer, sättlök och potatis är i jorden och luktärtsplantorna är utplanterade.


Tre fina dagar på landet med snöande körsbärsträd och tystnad bortsett från fågelsången.



Även den eftersatta trädgården med jordreva i massor har fått sig en ansiktslyftning. Att det växer jordreva i det där vi kallar gräsmatta bryr jag mig inte om, där får den gärna härja runt 


men under hösten och vintern har den invaderat pionrabatten och där vill jag absolut inte ha den så idag har jag rensat. 


Legat på knä med en stor skruvmejsel som redskap för att få bort revorna som nästlat sig in bland pionrötterna.


Väl hemma igen plockade jag fram Åke Ohlmarks bok Linnés hälsoörter för att få veta mer om den där blåblommande och aromatiskt doftande växten 


och fick då veta att i går på valborgsmässokvällen skulle jag vid midnatt plockat blommorna och bundit en krans. Om jag gjort det och satt den på huvudet skulle jag kunnat se vilka kvinnor som är häxor. Om det enbart gäller valborgsmässonatten eller även senare framgår inte i boken men det kanske ger sig?
Glechoma hederacea heter den på latin och när jag sökte på namnet hamnade jag på Blomsterlandet och där finns den att köpa som en lättodlad ampelväxt med oerhörd växtkraft som doftar gott vid beröring. Att växten både doftar och har växtkraft går inte att förneka men som ogräs i en rabatt är den inte rolig. Kanske upplever man den på ett helt annat sätt om den bara odlas i kruka?
Jordrevan har länge varit känd som läkeört. Har ansetts som verksam mot lungsjukdomar och astmatiska anfall men också som grönsak. Passar enligt boken både i sallader och grönsakssoppa.
Istället för att rensa bort den och slänga plantorna på komposten kanske man skall koka soppa?
Länkar till TrädgårdsFägring och fler bloggar om trädgård.

torsdag 18 oktober 2018

Just nu - Varma och soliga brittsommardagar.



Vi har i år verkligen haft en fantastisk sommar, med lite regn och mycket sol, bad och uteliv. Visst hände det ofta att jag önskade det skulle kommit en skur men trots torkan har jag njutit och inte har det känts för varmt. 


Vi har också haft en helt underbar höst med soliga dagar och varma nätter. Ibland med dagstemperaturer nu i oktober på + 22°, en 'brittsommar', 'Indian Summer' jag inte riktigt kommer ihåg att jag upplevt tidigare. Lite skrämmande är det, inte bara underbart.
Det var ofta kortärmat som gällde under veckan som gått både i skogen på svamprundorna och när vi röjt i förrådet, plockade bort och undan en del av det där gamla pyntet vi, framförallt jag, ledsnat på att både förvara och visa upp i trädgården.
Nu har de där tre stora terrakottakrukorna jag är extra rädd om och de flesta av trädgårdsmöblerna hamnat i det relativt välstädade förrådet tillsammans med zinkspänner, vattenkannor och växtstöd.
För att inte avsluta sommaren alltför snabbt får ett par trädgårdsstolar stå kvar ute under vardagsrumsfönstret. Kanske fortsätter solen titta fram och då kan vi sitta där, ta en fika och läsa dagens post, om det kommer någon.
För mig känns det väldigt vemodigt att det mesta av det roliga trädgårdslivet är över för den här säsongen och att det nu bara står där i krukkön tillsammans med Agapanthus africanus under köksfönstret för att så fort som den riktiga frosten kommer få flytta in i källarens mörker.



Geranium 'Rosanne'

Visserligen är det ännu inte vinter och fortfarande blommar den blå klätterstormhatten, nävan 'Roseanne' 





och grenastern Aster lateriflorus 'Lady in Black'. Den sistnämnda har egentligen bara precis börjat slå ut så för att den riktigt skall komma till sin rätt behöver vi en mild fortsättning av oktober.
Visst vet jag att hösten inte bara är ett avslut utan också en början på nästa odlingssäsong och att det är hög tid att både plantera prydnadslökar och vitlök.
Men var skall vi nu kunna plantera dem? frågade jag mig igår när vi var på landet.


Nästan hela grönsakslandet har invaderats av ett ogräs jag kallar våtarv men min man för vassar. Den har under hösten växt till sig, blivit väldigt frodig och haft, på grund av vår försumlighet, möjlighet att fröså sig rikligt, så nästa vår och sommar är det kanske dags för oss att prova täckodling för att slippa ifrån mycket av rensningen.
Under veckan som gått har vi därför inte bara röjt hemma i förrådet utan också hunnit grovrensa i det där helt igenväxta grönsakslandet och där mellan all hög och välväxt våtarv hittat grönsaker att skörda. Sallad, svartrötter och kålrabbi dök upp allteftersom vi rensade men grönkålen och palmkålen syntes på långt håll. De reste sig högt över den gröna mattan och trots allt detta ogräs



var där vackert med ringblommor, kål 



och sparris i guldfärg.

Just nu, är ju nu, men det är inte alltid jag är där. I tankarna rensar jag ibland fortfarande för det återstår en del innan vi i höst kan plantera den där vitlöken.
Mer om temat 'Just nu' hittar du här på Trädgårdsfägring.
Trevlig helg!