Tur att man kan ändra sig.

I lördags på växtmarknaden i Uddevalla träffade vi på ett ungt par som ansåg att tagetes är en tantblomma och det har jag också nästan alltid tyckt, bortsett från kryddtagetes, men numera är jag ju tant så det kanske inte är så konstigt att jag börjat uppskatta denna, bland många trädgårdsentusiaster, ganska så illa sedda växt. Fast enligt Blomsterlandet är den numera en riktig trendblomma.

Det är inte särskilt längesedan som de första tagetesplantorna fick komma in i trädgården 

och då på grund av att färgen på blommorna var så fin tillsammans med den rostiga krukan de planterades i. 

Förra sommaren när vi  gjorde en resa till Skåne träffade vi på spännande tagetes i en ny färg 

hos Annika och helt underbara krukodlade Linnétagetes, Tagetes erecta, en röd tagetes som sägs härstamma från Linnés trädgårdar i Uppsala, 

i Den Engelska trädgården på Österlen.

På trädgårdsmässan, Nordiska Trädgårdar, i Älvsjö träffade jag på ytterligare en tagetes jag bara var tvungen att köpa fröer till. Den heter Tagetes 'Alumia Vanilla Cream'.

Blommorna har hittills vare sig blivit vita eller månskensgula men är fina ändå med sin ganska ljusgula färg.

Här har Linnétagetesen ännu inte börjat blomma, men knoppar finns  och snart slår de ut. Hoppas nu blommorna blir lika fina som de vi såg i trädgården på Österlen förra sommaren.

Fortsatt skön sommar!

En underbar plats mitt i skogen

strax väster om Jönköping. 
Tage Andersens Gunillaberg.

Redan första gången jag var där på besök, för sex år sedan, blev jag betagen, tagen och på något konstigt oförklarligt sätt helt uppfylld av allt vi fick se.

Den gången missade vi liljeblomningen för vi var där i början av juni men i tisdags, då både blommade och doftade liljorna.

Gunillaberg, en älsklig plats där allt från Mäster själv 

till djuren och minsta lilla prydnad eller blomma hör ihop. 

Vattenkaren till djuren, 

pratiafaten vid grusgången, Pratia pedunculata,

ljuskronan i orangeriet, 

fåglarna och keramikpäronen i de döda päronträden

 och himmelstrappan.

Hela Gunillaberg är en konstutställning. En utställning där de små, enkla och naturliga detaljerna lyfts fram genom allt det genomtänkt vackra, levande installationer i form av getter, kor, vietnamesiska buksvin och  

växter, både skulpurala och ibland lågmälda så som resedan i gjutjärnsurnan.

Känner mig minst lika tagen efter tisdagens besök som för sex år sedan. För mig är Gunillaberg en totalupplevelse som talar till alla mina sinnen.

Trevlig helg!

Förra söndagen

kom vi hem efter en tredagars trädgårdstur till Skåne.

Vi, för vi var nio trädgårdsamatörer som reste tillsammans, är så glada över allt fint vi fått se och alla nya bekantskaper vi gjort både bland människor, prylar och växter. 

Inspiration fick vi massor av, 

och alla förälskade vi oss mer eller mindre i hortensior,

Nu vill jag gärna, helst redan i morgon om jag skulle tillfrågas ikväll, göra om en del av trädgården men behöver mer tid för eftertanke och planering innan det eventuellt är dags att sätta spaden i jorden.

Fortsatt skön sommar!

Mina helt personliga intryck från årets trädgårdsmässa, Nordiska Trädgårdar i Älvsjö.

Det var några år sedan vi sist besökte mässan, min man och jag, och därför hade vi planerat in att tillbringa fredagseftermiddagen och hela lördagen där. Nyfikenheten, spänningen och förväntningarna gjorde att jag i förväg liknade mässbesöket med att gå på auktion eller loppis.

Nog fanns där mycket att se, både trädgårdsrelaterat och annat. Jag tycker det är roligt att omge mig med saker både ute och inne men för att undvika att de blir en belastning måste det vara sådant jag verkligen tycker om. 

Med hem följde bara en enda pryl. Föll pladask för maskrosskålen i rostig plåt från http://www.stalhetta.se/

På Instagram hade jag sett bilder från mässan på krukor av Signe men det tog ett tag innan jag förstod att inget fanns till salu utan att hon tilldelats årets Ulla Molin-Stipendium. 

Min lilla hyllning till Signe Persson Melin blir luktviolbuketten i den minsta vasen Boda Blom. SPM är en formgivare vars 'prylar' jag alltid varit förtjust i.

Vi lyssnade på föredrag av Eva Robild och Göran Greider. 

Båda berättade om sina nya böcker. Trädgårdsböcker om känslor och tankar runt det enkla och lilla man alltid omges av både i naturen och i sin egen trädgård, en vardagsverklighet vi ofta missar. Tyvärr kom jag försent till Hannu Sarenströms föredag på grund av de långa köerna på lördagsmorgonen.

Tittade på balkongerna och

Isa trädgård var extra rolig att se

med det var också Farbror Gröns. Visste inte att krukodlade rabarber kunde vara så skulpturala och färgstarka.

Under mässan fick jag odlingsråd när det gäller luktärter av både Gunnel Carlsson och Cecilia Wingård. Råd jag inte tänker följa den här säsongen för mina luktärter hade grott så fint i växthuset när jag kom hem.

Vackraste montern var den av Stig Dahlin & Bo Dahlin. Inte bara på grund av de gulbruna igelkottsvaserna av Gunnar Nylund, men tyvärr har jag dåligt med bilder därifrån.

Köpte mig äntligen ett par trädgårdsbyxor. Ett par riktigt fina med hängslen och knäskydd. Glad över att det finns sådana även till runda tanter.

Trädgårdsmässan kommer jag alltid att förknippa med den hemska händelsen på Drottninggatan. Fyra döda och många skadade. En förfärlig upplevelse för oss alla och särskilt för de anhöriga. Men nog har jag undrat över varför media 'nyheterna' måste skapa en sådan hysteri.

Något nytt?!

Inte är det många nya växter som planterats i trädgården under 2016. Ingen var det första som slog mig men så kom jag ihåg snödroppslökarna, de där små som jag planterade ut i trädgården under mars månad 

och tänker jag efter riktigt noga minns jag att jag även grävt ner en och annan hortensia. För att få plats med dem fick många växter så som hostor och dagliljor flytta från trädgården. Det är inte bara växterna som försvunnit ur minnet utan också var jag lagt min sekatör. Den som jag säkert haft i minst tio år. Trodde ända tills i måndags att den under sensommaren hamnat djupt ner i komposten på landet men då när jag gick trädgårdsrundan fick jag se något rött skymta mellan rododendronbladen. 

Där låg min fina,slitna sekatör. Härligt att den hamnat bland buskarna som jag klippte i september och inte i kompostpåsen. Eftersom jag trodde den var borta för alltid önskade jag mig en ny i födelsedagspresent. 

Fick en riktigt fin som jag ännu inte använt. Troligen kommer jag i fortsättningen att ha två favoriter.

Är väldigt förtjust i terrakottakrukor men tyvärr tycker nästan ingen av dem om att tillbringa vintern ute, så nog är det bra att plastkrukorna, de där fula svarta, finns.

Att som jag då ha förmånen att kunna lämna in önskemål om nya krukor för att trolla bort den svarta plasten, är något jag verkligen uppskattar. Ännu finare kommer de nya krukorna att bli när de rostat.

 

Fler inlägg på temat något nytt, som är denna veckans tema i Blommig Fredag, hittar ni här.

Trevlig helg!

Grågrönt med vacker silverlyster.

Nordens olivträd, i alla fall till och med zon tre, är silverpäronet Pyrus salicifolia 'Pendula'. Vi kom efter ett besök på Österlen och Apotekarns trädgård hem med ett sådant för nästan precis 10 år sedan. 

Redan då var det fullt i trädgården men jag var mer än förälskad i det grågröna bladverket med vacker silverglans så plats måste bara finnas och till slut hittade jag en liten lucka mellan häcken mot gatan och vårt stora äppelträd. 

Vi har under åren som gått stammat upp det ytterligare trots att det är toppympat och försökt att med hjälp av stöd dra stammen så långt från äppelträdet vi bara kan. Där det står är det nästan mer än väldränerat. Riktigt torra perioder ligger perennerna ner längs backen men jag har aldrig sett några gula löv i silverpäronet. Lustigt nog verkar det som om trädet har hamnat på sin rätta plats i den här lilla trädgården och blir det för omfångsrikt kan jag ta fram sekatören.

Det är inte bara jag som uppskattar trädet, Clematis 'I am Lady Q' använder det som klätterstöd och nog är de fina tillsammans.

När jag under veckan som gått letat information om silverpäron visar det sig att trädet trivs i både sol och skugga men blommar mer i soligt läge, att det tål saltstänkta vindar och mycket blåst och blåsa kan det göra här på Västkusten. Det är ett träd som passar på begränsade ytor eftersom det växer långsamt, kan beskäras kraftigt eller formklippas och klarar torka alldeles utmärkt.

Inhägnade silverpäron såg vi i Skåne och Löddeköpinge Plantskola för snart ett par veckor sedan. Den plantskolan besöker jag gärna om jag har vägarna förbi. Denna gången köpte jag med mig ett par krukor med Corokia cotoneaster, sicksackbuske på svenska, att ha i köksfönstret över vintern men oftast blir det att jag bara tittar in för att hämta inspiration, 

njuta av miljön och det stora underbara lugnet som det räcker med att stiga in innanför porten för att uppleva. Sparsmakat, mycket grönt, 

vackra krukor och många fina klätterstöd. I mitt tycke är den tillsammans med Zetas de miljömässigt allra finaste plantskolorna jag besökt trots att växtvalet är begränsat.

Hade jag varit lite yngre och haft en större trädgård hade jag knyckt idén med de 'inburade' och formklippta silverpäronen.

Nog undrar jag över varför barken är så sprucken på en del av stammen på vårt silverpäron. Hör gärna av dig om du vet svaret.

Trevlig helg!