Augusti är snart slut - månadens bild.

Kvällarna har blivit kyligare och mörkare, 

trädgården har fått en annan doft, en blandning av jord och floxen som fortfarande blommar. 

Höstcyklamen och tidlösor börjar titta fram men ändå känns det som om vi fortfarande har sommar.

Vitlöken har torkat och fått flytta in, tomaterna mognar och de två slanggurksplantorna producerar mängder med gurka, nästan för många tycker jag ibland. 

I stället för potatis, den fick flytta till moraset, har jag odlat plockblommor i grönsakslandet och blivit nästa bortskämd av att hela sommaren kunnat omge mig med många och stora blombuketter.

Månadens bild  30/8.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin sommar!

Svavelpion och träljusstakar.

Precis nu när de första knopparna börjat slå ut är svavelpionen som allra vackrast tycker jag, men det vet ni ju sedan tidigare inlägg 

och i år bjuder den på många blommor, har räknat till 25 knoppar.

 

Lite gödselvatten några gånger varje år under de senaste somrarna har verkligen gjort underverk.

Andra halvan av maj och första delen av juni är det som blommigast här i trädgården och dofterna från blåregn, 

fembladsakebia, guldazalea och tidigblommande pioner får mig nästan att se fram mot de sena kvällarnas snigelrundor för det är då efter kvällningen som det doftar mest.

Trots de spanska skogssniglarna, klipper huvudet av mer än 100 under en kvällsrunda, är det njutbara dagar både när det gäller 'prylar' och trädgård. 

Ljusstakarna med teakmanschetter av Hans Agne Jakobsson som jag sprang på under en loppisrunda för några år sedan har efter att stått i skåpet sedan dess äntligen hittat sin plats 

och både aklejor och allium har börjat blomma.

Månadens bild maj

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Hoppas nu vi alla får en riktigt fin sommar !

Inte ofta, men ibland händer det

att allt stämmer, blir som jag drömt och någon enstaka gång, när växterna bestämt, nästan ännu bättre. 

Själv upplever jag att lyckade växtkombinationer är kortlivade. 

Snart tar någon av växterna över och de andra minskar i storlek för att så småningom försvinna helt, i alla fall om man som jag, alltid planterar dem tätt tillsammans.

Någon enstaka gång behövs nästan inga kombinationer alls.

Men nog är det vackert som på Great Dixter med det tätplanterade och har man egna trädgårdsmästare är kombinationerna säkert riktigt långlivade.

Upptäckte hur många växter som gett upp och försvunnit från trädgården när jag under veckan letade foton till temat Lyckade kombinationer i TrädgårdsFägring.

Visst, planterar man tätt behöver perennerna delas ofta men det gäller också att inte glömma bort att gödsla, särskilt de där växterna som är lite mer försiktiga i sin framfart. Här brukar jag komma ihåg att ge näring åt lökväxter och rosor men fram mot midsommar glömmer jag lätt bort hur viktig den där näringen, i lagoma doser, är för det mesta i trädgården.

Har skaffat mig en guldvattenkanna, för att när jag är hemma, på ett enkelt sätt, ta vara på näringen jag skapar själv. Väl utspädd 1/10 skall jag från tidig vår och till augusti vattna ut den i trädgården. Har redan börjat med att vattna på snödroppslökarna och snart är det dags att ge ny kraft och livsglädje åt en del av de där 'försiktiga' växterna som börjar tyna bort.

Talgoxen sjunger och snödropparna blommar, nog är våren snart här. Allt gott!

Några bilder från året som gått.

Att se tillbaka och ta vara på erfarenheter man under året gjort är så klart bra på alla tänkbara sätt men jag lutar mer åt samma håll som Laila Wikström, konstnären från Södra Sunderbyn, som sedan förra året tyvärr inte längre finns med bland oss. Hon gav både genom bilder och ord uttryck för mycket av det som jag och säkert många med mig tycker är viktigt här i livet.

Har sedan länge dessa två små kort på kylskåpet, ord med tro på framtiden. Nog är det bättre att göra något även om det inte alltid blir som man tänkt och visst skall vi hela tiden ha fickorna fulla med goda frön att strö omkring oss.

Idag fick jag de sista fröerna, de jag beställt från Odla nu och Runåbergs. Nu är det bara att avvakta, njuta av vintern, den vi får, och ta vara på dagarna innan det återigen är dags att fylla såkrukorna med jord.

När jag satt och letade bilder till veckans tema i TrädgårdsFägring dök den här barnramsan upp. Vem som skrivit den vet jag inte.

Januari börjar året

Tulpantider

och vildpelargonerna i sovrumsfönstret började grönska.

februari kommer näst

De första snödropparna dyker upp.

mars, april har knopp i håret

Galanthus 'John Gray' är en av de första snödropparna till att blomma.

maj och juni blommar mest.

Viola odorata, luktviolerna blommar och

tomatplantorna trivs och växer bra i grönsakslandet.

Aklejorna, kompletteringsväxter enligt Georg i Piteå, men inte enligt mig, blommar nu och

luktärterna är på väg upp med många nyskott

och pionerna bjuder nästan in till dans.

Juli, augusti och september härlig sommar är det då,

Kärleksört och en näva.

Blodgräs, lysande rött.

Agapanthus och Linnétagetes.

Blåblommande luktärter med mycket doft. Sådana skall jag, hoppas jag nu, ha många, många, av till sommaren.

En bild från ett av trädgårdsbesöken under vår Gotlandsresa i september. Det med den vackraste grinden jag någonsin sett.

men oktober och november och december är så grå.

Höstkrokus under kopparlönnen.

Den portugisiska kålen, kinkig och svårodlad, men väldigt vacker.

Ginko biloba i höstfärg

och vår julgran 

en av de finaste vi haft och fortfarande har.

Till sist ett härligt citat från Laila Wikström:

"Det inte är någon idé att fjädra upp sig, för man kan ändå inte flyga"

Fortsatt fin vinter!

Kanske har vi redan haft vår vinter?

Här på Västkusten har vi oftast en grön vinter, i alla fall numera nästan fram till andra halvan av januari, men nog har det hänt att snön dykt upp tidigare så som i år och förvandlar både omgivningen utanför tomtgränsen, skogen runt omkring och vår lilla trädgård till något nästan magiskt. 

Här älskar jag den gröna vintern men när snön väl lagt sig är jag förtjust i den också. I november-december har vi i år för ovanlighetens skull haft snö riktigt länge, kanske mer än ett par veckor, men nu är den på väg bort.

Temperaturen ligger runt nollan så julrosor och rosmarin har fått flytta ut från källaren och snön har på grund av värmen börjar falla från både bruna vinterståndare, allt rostigt pynt och det där gröna vi, min man och jag, numera har i trädgården.

Vet att jag tidigare berättat om hur jag i slutet av 1970-talet och långt in på 1990-talet avskydde barrväxter, rododendron, ja allt som kunde kallas vintergrönt. Inget sådant, bortsett från ett par rododendronplantor som vi fick av mina svärföräldrar i slutet av 70-talet, hamnade då i trädgården. Vem är modig nog att säga nej till presenter från sina svärföräldrar?

Åren har gått och med dem har jag så klart fått en erfarenhet jag inte tidigare hade. Vad är en trädgård utan ett 'liv' på vintern? Numera är jag väldigt glad i vinterståndarna som jag slutat klippa bort under hösten. De enda jag tar bort är funkiabladen som när de vissnat lägger sig som en tjock filt över krokus och snödroppslökar och så klipper jag bort blad från irisar av sibiricatypen. De är lätta att klippa bort när de fortfarande är gröna men attans så sega när våren väl är här igen. Ett tips jag för länge sedan fick från irislotta och det praktiserar jag numera varje höst.

 

Det där vi nu har av vintergrönt i trädgården i form av buxbom, idegran och lite annat är jag mer än glad i och jag önskar jag kunde vidarebefordra den känslan till andra som precis som jag känt eller känner tveksamhet inför barrväxter och annat som är grönt året om. Har numera även lärt mig att en del av det där barriga som breder ut sig för mycket kan hållas kort och bli till fint julpynt både i trädgården och inomhus. 

Den här vintern har vi bestämt oss för att låta trädgårdssoffan för första gången stå kvar ute utan skydd av presenning och det bara för att den då är vackrare att se på, inte minst om det ligger snö på den. Kanske håller den ändå vår tid ut?

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Vinterträdgården.

Allt gott!