I mina drömmars trädgård

finns numera mycket som ger form och struktur, sådant jag en gång när jag blev trädgårdsintresserad inte ens visste fanns. 

En drömmarnas trädgård skall man kunna 'stiga in i' och då är ju häckar av olika slag ett måste. Höga, gärna vintergröna häckar som ger bakgrund, ramar in och stänger ute grannskapet. Inte handlar det om att eliminera eventuell nyfikenhet utan enbart om att själv få en möjlighet att stiga in i den där drömda trädgården.

I mina drömmarnas trädgård har inga rosor 

vare sig svartfläcksjuka eller rosrost och 

inga klematisbladsteklar, liljebaggar eller mördarsniglar finns heller. 

Redan under februari i år hade sniglarna ätit upp många av snödropparnas kalkblad, blåsippornas kronblad och knoppar här i verklighetens trädgården.   

Inte heller finns där i drömmarnas trädgård någon eller något som gör stora hål i t.ex hostabladen 

och i den trädgårdens stenfogar växer naturligtvis bara vackra önskvärda fröplantor. Sådana som lyckats välja ut sin alldeles egna, helt perfekta plats att växa på och absolut inte en massa småplantor från fröställningar som jag av någon konstig anledning missat att klippa bort. 

Drömträdgården skiftar i utseende och innehåll beroende på vilka trädgårdar jag besökt och

den inspiration jag då fått. 

Väl hemma igen vill jag förändra, gärna minimera och ibland skapa nytt, men orken tryter ofta numera.

När, tänker jag ibland, skall jag sluta drömma och börja vara nöjd med det jag har omkring mig?  Måste det till något nytt för att den där härligt euforiska trädgårdskänslan skall infinna sig? Nej inte, det räcker just nu egentligen bara med att ta en titt på alla underbara blåsippor under häcken mot söder 

eller julrosorna som blommar för fullt, men var går den där gränsen, den mellan trädgårdsdröm och verklighet? Får man någonsin stiga in i alla sina drömmars trädgård? Nej, i alla fall inte jag, men jag njuter ändå när jag som i dag kan vara ute och trädgårdera i den trädgård jag har trots alla de där drömmarna som ändå finns och säkert alltid kommer att finnas så länge jag kan kalla trädgården vi har för min. 
För 40 år sedan, när vi byggde vårt hus, fanns inga pengar till att köpa hjälp med planering av den här platta åkermarkstomten vi har. Med den erfarenhet jag har idag skulle jag frågat banken om att få låna lite till för att kunna köpa den där hjälpen och framför allt kunskapen om hur man planerar sin trädgård. Vad som var och fortfarande är det viktigaste att tänka på när det gäller trädgårdsplanering hade vi då ingen aning om och den kunskapen då hade jag idag haft stor glädje av. Men så är det ju med all kunskap, den är alltid till glädje när man väl har den.

Mellan dröm och verklighet är veckans temat i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag på temat.

Trevlig helg och ha det så gott det bara går!

Nördigt kanske, men väldigt roligt

inte minst i februari, mars när det mesta i trädgården fortfarande sover sin vintersömn. Att då se blommande snödroppar och kunna plocka in små väldoftade buketter blir lätt ett måste om man som jag tycker om allt det där med trädgård.  

Har planterat årets nyinköpta snödroppslökar idag, de jag hade med hem från Storbritannien i februari 

och återigen inventerat snödropparna som redan finns här i trädgården. Hittar tyvärr inte alla lökar jag vill men ändå några fler än för ett par veckor sedan. 2018 missade jag att skriva in både inköp och var i trädgården dessa planterades så nu är varken snödropparna eller etiketterna lätta att finna. Själva snödropparna försvinner in i mängden 'om man inte har rätt glasögon på' och etiketterna, de vita som följer med lökarna, tycker jag är så fula att jag oftast gräver ner dem när jag planterar. Tyvärr har de ändå en tendens till att försvinna så tacka vet jag de stadiga, på ena sidan brunfärgade, etiketterna från TAG. De har i alla fall nästan jordens färg på ena sidan och kan tryckas långt ner i marken.

Idag hittade jag två lökar med ljust gröna blad och en enda blomma som stod lite för sig själva och skiljde sig från mängden. Mer behövs inte innan jag börjar leta i listan bland rödfärgade namn. Rödfärgat = markerat som död. Till höger i vasen står den där blomman som så gott som blommat över. Den med ett nästan helt perfekt hjärtmärke. Nog borde den heta något mer än bara Galanthus elwesii, Galanthus plicatus eller Galanthus woronowii. Att det inte är en plicatus vet jag, det är lätt att se, men, men ...

Jag tycker mycket om snödroppar och får numera kanske kalla mig galantofil, men samlare är jag inte, bara en som älskar snödroppar och mycket annat också.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Blåsippstider

Har ni sett att vinden är blå?
Det är blåsippeblåst över slänten
skrev Moa Martinson i torpet i Sörmland.

Från Tomas Tranströmer kom som ett "svar":
Det brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen.
Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting.

Ur Blommorna är jordens ögon av Stefan Casta

Men inte är vinden bara blå, 

den skimrar nu också i vitt 

och olika nyanser av rosa. 

Vilken underbar tid vi ändå har framför oss, i alla fall när det gäller naturen och jag är så glad över att ha nära till skogen och en trädgård att tillbringa dagarna i.

Länkar till TrädgårdsFägring.

När ord är överflödiga

är temat i TrädgårdsFägring den här veckan.

Förra fredagen fick de vinterbleka, nästan vita, växterna flytta från källaren och till växthuset. Säkert en månad tidigare än förra våren. Pelargoner och lite annat fick en omplantering innan de hamnade i glashuset under fiberduk och med värme nattetid, men de stora, stora krukorna med agapanthus och den rosablommande Fuchsia magellanica försökte jag bara vattna upp innan de fick flytta in men jorden i krukorna var så kruttorr att det mesta av vattnet snabbt rann bort. Blir det bara lite varmare och uppehåll så det är skönt att vara ute skall jag sätta de fortfarande torra krukorna i stora kärl, vattna och låta växterna suga upp vattnet de så väl behöver just nu efter den väldigt torra förvaringen på golvet i matkällaren.

Det var min make som i fredags bar ut alla krukorna och när han frågade var jag skulle ha växten med de små bleka prästkrageliknande blommorna någonstans blev jag lite undrande. 

Vad kunde det vara som lyckats blomma i källarens mörker? Det var murbinkan, Erigeron karvinskianus, som stod där i den torra krukan och blommade för fullt och blommorna var precis lika vitbleka som bladverket. 

Så är såg den ut idag. Efter en vecka under fiberduken har den börjat få lite grönare blad och blommorna en gul mittknapp.

Murbinkan är min verkliga favorit när det gäller växter att ha i krukor. Den bara blommar och blommar hela sommaren och inte behöver jag plocka bort något överblommat men att den skulle  blomma i en kall, mörk och torr vinterförvaring var en överraskning, en glad sådan.

När jag i slutet av förra veckan städade lite i trädgården såg jag fröplantor av den som klarat vintern ute och som stod gröna och fina i stenplattornas fogar. Får vi ingen sträng frost under resten av mars kommer vi nog att ha murbinka lite varstans här i trädgården. Till stor glädje för mig som försökt plantera in den i både trappor och mellan stenplattorna i gångarna, men hittills misslyckats. Men den här glädjen är ju dubbelbottnad för varför lyckas plantorna överleva nu när de aldrig gjort det tidigare?

Även agapanthusens blad har blivit grönare, i alla fall lite, och jag kommer fortsätta täcka dem med fiberduk så att solen inte kan bränna dem, för någon gång skall den väl åter visa sig. 

Trevlig helg!

Hanham Court Gardens

var den andra och sista trädgården vi besökte den första dagen på vår snödroppsresa till UK i februari. En trädgård som kommer att leva kvar länge i mitt minne. 

Frun i huset, Julia Boissevain, mötte oss vid bussen och guidade oss runt. 

Himlen var tidvis väldigt mörk, regnet hängde i luften, men trots det bröt solen igenom och vi fick en fin stund i den enastående vackra trädgården.

Själv föll jag för allt trots att jag inte såg några spännande snödroppar. 

Men snödroppar fanns ändå många av som tillsammans med narcisser och julrosor riktigt skrek ut att nu är våren här.

När det gäller det där med trädgård har vi ju alla en egen uppfattning om vad som är vackert och bilderna jag visar är på sådant som jag själv fastnade för och tyckte mycket om.

Huset, om det nu kan kallas hus med mina mått mätt, har en vidunderlig utsikt över dalgången 

och här vid stenbordet hade jag gärna slagit mig ner med en kopp kaffe eller ett glas vin. Författaren C.S Lewis och hans böcker om landet Narnia dök direkt upp i mina tankar när jag såg det.

De stora terrakottakrukorna 

och den vackra träsoffan under pelargången, vem hade inte velat vila middag på den efter en förmiddag i trädgården, var säkert valda med både kärlek och omsorg

och det var nog också klätterstöden, de mossbelupna rabarberblekningskrukorna, det låga staketet som ramade in hela köksträdgården

och odlingsklockorna av glas.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Vilken rysare' och detta blir mitt bidrag.

Trevlig helg!

Rodmarton Manor

Det var en gång i slutet av 1800-talet som Arts and Crafts-rörelsen uppstod i Storbritannien som motpol till industrialismen och allt skräp som då tillverkades. Kanske är det återigen dags med en liknande rörelse för nog importerar vi mycket som verkligen kan kallas 'skräp'?

   

Varit, som ni redan vet om ni läst förra inlägget, på resande fot i några dagar och återigen fått se och uppleva Arts and Craftsträdgården och det vackra huset på Rodmarton Manor. Ett hus som byggdes under 1900-talets första decennier. Har visserligen bara besökt den här trädgården under tidig vår men den är ändå min stora favorit av alla de trädgårdar jag sett både i Storbritannien och på andra ställen. 

Kan inte riktigt förklara varför men det räcker med att få se de mossbelupna 'svamparna' vid infarten för att hjärtat skall börja klappa lite extra.

Denna gången såg vi också många, många, spännande snödroppar och några fanns till salu i terummet. Riktigt roligt att där fanns hybrider att köpa från just Rodmarton Manor. De får bli till reseminnen som förhoppningsvis varje vår kommer att dyka upp och påminna mig om den vackra trädgården.

Vad det är som fascinerar mig så mycket i den här trädgården vet jag egentligen inte, men allt in i minsta detalj är så genomtänkt och genuint vackert. 

Trädgårdens alla muromgärdade rum, 

björkarna med vita stammar och de andra träden har snödroppar runt fötterna, 

köksträdgårdens gamla mossiga spaljefruktträd, riktiga skulpturer,

siktdjupen, stenläggningen på gångar och i trappor,  

de klippta häckarna och topiarierna,

urnorna på sina piedestaler 

och inte minst de vackra torra och vissna hortensiorna som stöttats mot husets stenvägg. Färgmässigt en perfekt val, eller hur?

En trädgård att besöka och njuta av om du har möjlighet, tycker jag.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Det var en gång' och detta blir mitt bidrag. 

Trevlig helg!