torsdag 19 mars 2020

Nördigt kanske, men väldigt roligt


inte minst i februari, mars när det mesta i trädgården fortfarande sover sin vintersömn. Att då se blommande snödroppar och kunna plocka in små väldoftade buketter blir lätt ett måste om man som jag tycker om allt det där med trädgård.  




Har planterat årets nyinköpta snödroppslökar idag, de jag hade med hem från Storbritannien i februari 


och återigen inventerat snödropparna som redan finns här i trädgården. Hittar tyvärr inte alla lökar jag vill men ändå några fler än för ett par veckor sedan. 2018 missade jag att skriva in både inköp och var i trädgården dessa planterades så nu är varken snödropparna eller etiketterna lätta att finna. Själva snödropparna försvinner in i mängden 'om man inte har rätt glasögon på' och etiketterna, de vita som följer med lökarna, tycker jag är så fula att jag oftast gräver ner dem när jag planterar. Tyvärr har de ändå en tendens till att försvinna så tacka vet jag de stadiga, på ena sidan brunfärgade, etiketterna från TAG. De har i alla fall nästan jordens färg på ena sidan och kan tryckas långt ner i marken.


Idag hittade jag två lökar med ljust gröna blad och en enda blomma som stod lite för sig själva och skiljde sig från mängden. Mer behövs inte innan jag börjar leta i listan bland rödfärgade namn. Rödfärgat = markerat som död. Till höger i vasen står den där blomman som så gott som blommat över. Den med ett nästan helt perfekt hjärtmärke. Nog borde den heta något mer än bara Galanthus elwesii, Galanthus plicatus eller Galanthus woronowii. Att det inte är en plicatus vet jag, det är lätt att se, men, men ...
Jag tycker mycket om snödroppar och får numera kanske kalla mig galantofil, men samlare är jag inte, bara en som älskar snödroppar och mycket annat också.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

1 kommentar:

  1. De där etiketterna... ..ja de är bra! Numera hjälper plåtslageriet mig, en form av bytesmarknad, och de gör till och med hål i etiketter för träd och buskar. Jag bakar och lägger ner själen för jag är djupt tacksam. Och grejen är att de där etiketterna som hänger sprider behagliga ljud à la vindspel.

    Jag har också skaffat fler sorter kalla mig vad man vill. Men det är en härlig tur att gå kommande vårar och böja sig ner för att studera variationen hos något så enkelt vackert när jorden för övrigt är naken. Galantofila på du - det inspirerar :)

    Ha det gott så länge! Carina

    SvaraRadera