September, den sista av jas-månaderna.

En riktigt härlig trädgårdsmånad då en del av sommarvärmen är kvar och det fortfarande finns mycket, både gammalt och nytt, i trädgården att glädja sig åt. 

Tidlösorna har börjat dyka upp, slingerstormhattarna blommar,

 Aconitum alboviolaceum 

och Aconitum volubile är så fina just nu, 

en och annan ros remonterar, denna är en Austinros som heter 'Summer Song', 

höstanemonerna är så fina tillsammans med 'Elins' höstfärgade blad

och de italienska klematisen hänger som skira draperier från trädens grenar.

Juli, augusti och september = jas månaderna, tre bra månader för beskäring av de flesta buskar och träd som vi har i våra trädgårdar.

Har tidigare i sommar klippt sådan jag lätt kommit åt men idag kom inte bara sekatörerna fram utan också grensågen.

Det sägs att träd och buskar brukar ha ett lika stort rotsystem under mark som grenverket är stort och att om man klipper bort mycket det som finns ovan jord, kommer växten att skjuta många nya skott för att ta igen förlusten. Det lär inte dröja länge förrän den är lika stor som före beskärningen. Men om man beskär under jas-perioden klipps den kraft och näring som finns i bladverket bort. Den som annars skulle ha transporterats ner i rotsystemet inför vintern och nästa års tillväxt skall bli mindre.

Så upplever inte vi det. Vårt gamla astrakanträd klipps under sensommaren, ganska hårt visserligen, eftersom det mest fungerat som parasoll, ger oss skugga soliga och varma dagar och dessutom inte får bli för stort för vår lilla trädgård, men trots det har grenarna och vattenskotten varje år en tillväxt på mellan 50 och 80 cm. Kanske är det så att vi klipper alldeles för hårt?

I dag har vi också klippt kopparlönnen mer än vi någonsin gjort tidigare. Tagit bort döda små grenar och glesat ut kronan för att lägga fokus på den vackra stammen. Hoppas verkligen att vi inte tagit  bort så mycket att trädet dör. Lönnar hör till de träd som blöder om de beskärs under vårvintern så nu är rätt tid att klippa och forskning  har visat att bl.a  just lönnar mår bra av att beskäras under juli, augusti, september. Då växter de fortfarande och såren efter beskärningen läcker ihop snabbare.

I fredags hämtades liljelökarna från Bulbs.se  och i lördags planterades de.

Blandade upp vår bitvis kompakta lerjord med barkmull och benmjöl innan lökarna planterades. Rabatterna är upphöjda så några problem med stående väta är det nog inte. Nu gäller det  att hålla tummarna så att lökarna trivs för nästa sommar vill jag gärna se både Lilium regale 'Album', Lilium 'Casa Blanca' och Lilium 'Navona', här i trädgården. Alla med vita blommor som doftar.

Till sist en bild på min trädgårdsfavorit just nu. Diphylleia sinensis. Länkar till TrädgårdsFägring.

Härlig höst till er alla!

Fortfarande sommar

i alla fall ytterligare några dagar även om regnet just nu öser ner

och mormors gamla stekgryta från Norrahammars Bruk är så full av vatten att det rinner över.

Floxen jag tänkt gräva bort, 

skogsastern 

och den härligt blå stormhatten blommar så fint. 

Några av rosorna är helt oemotståndliga och liljelökarna jag beställt från Bulbs.se ligger och väntar på att hämtas. 

Larverna i Salix boydii ser mer än spännande ut och nog är det som alltid underbart med trädgård inte minst om man tar en tur till grönsakslandet 

och det behöver inte handla om mer än persilja, den  fina som blommar..
Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september!

En ganska gammal skånsk allmogeträdgård.

När vi under sista tredjedelen av juli besökte Skåne, Brösarp och Degeberga marknad hann vi också med ett trädgårdsbesök utanför Simrishamn. En gammal skånsk allmogeträdgård från början av 1900-talet med totalt ca 230 m långa buxbomshäckar, 

begonior, 

Herrestadsbegonior med anor från början av 1960-talet och en hänförande utsikt över Östersjön.

En trädgård med många gamla ärvda växter som vårdats under lång tid. Jag  fascinerades av åldern men också av förvaltandet. Många av oss, inte minst jag, har hela tiden velat ha nya och i mitt tycke mer spännande växter och lätt glömt bort förankringen. Men nog låter det härligt med mammas begonior och farmors mors buxbom. Många av våra fådda växter bjuder på minnen vi inte vill vara utan, även om vi inte alltid är så himla intresserade av själva växten. Praktlysing, Lysimachia punctata, har jag aldrig riktigt tyckt om och de som fanns på landet när vi tog över har jag utrotat

men så vacker den ändå är när den som här växer tillsammans med veronikan, kanske Veronica spicata.

Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin sensommar och trevlig helg!

Klippa buxbom.

Mulet, regn och betydligt svalare i luften, ett riktigt trädgårdsfixarväder, har det varit ett tag och nu har ligusterhäcken fått sin rätta höjd, rosorna är ansade och buxbomen klippt, i alla fall de flesta av kloten och alla häckarna. 

Nog låter det lite pretentiöst för särskilt många häckar har vi inte och de som finns är ganska små. 
Kloten har under årens lopp vuxit till sig 

och några har blivit riktigt stora.

Vi har flera olika sorters buxbom här i trädgården och en av sorterna kommer från sticklingar Ann och jag fick ta när vi besökte Trädgårdsföreningen i Göteborg för många, många år sedan samtidigt som buxbomshäckarna som finns där klipptes. Enligt 'klipparen' skulle de härstamma från Vrams Gunnarstorp. Det är dessa som nu blivit till två små häckar.

Under åren som gått har jag köpt en del plantor märkta Buxus sempervirens 'Faulkner'. Flera av dem har också klippts till klot och sticklinsplantor har det blivit. Plantor med en tillväxt av matt grågröna lite spetsiga blad, precis som de från Trädgårdsföreningen, har klarat sig bra och haft en fin tillväxt medan de med en tillväxt av blankt gröna lite rundade blad, Buxus sempervirens 'Faulkner', heter de också enligt etiketterna och som trots alla löften om härdighet ser bedövliga ut just nu. 

I år har jag nästan inte klippt dem alls, bara kortat in långa nyskott.

För mig är det där med olika sorters buxbom ett enda stort frågetecken men Buxus microphylla från Lindhult är alltid väldigt fin och det är Buxus rotundifolia 'Aureovariegata' också.
Länkar som jag brukar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Hur man skall åldras med sin trädgård,

får vi sällan några tips om i vare sig böcker eller trädgårdstidningar men nog borde det snart vara dags för det nu när pensionärerna bara blir fler och fler, har kvar sina intressen och lever längre. Tips och idéer jag gärna skulle läsa om.

Varning för långt inlägg!

Här försöker jag minimera genom att gräva bort växter men skulle vilja ändra så mycket mer men jag vet inte vare sig hur jag skall göra, var jag skall börja eller om jag egentligen riktigt vill. Trots att jag valt att ha färre växter och större partier av en och samma är det svårt att välja bort någon jag är förtjust i, många har ju blommor som är mer än fina. Det behövs bara lite kvällssol 

som lyser upp floxen 

eller de vita storklockorna för att beslutet om bortgrävning skall glömmas bort.

I sommar har rosorna varit, och fortfarande är fast de är nerklippta och ansade, fulla med rosrost och svartfläcksjuka. Det verkar även som om vi fått barkfläcksjuka på några av dem. Austinrosen, 'The Alexandra Rose', hade inte ett enda blad kvar på grenarna utan bara några knoppar i topparna 

och klätterrosen 'New Dawn' har blad som är nästan helt gulprickiga av rosrost så nu är det allt lätt att ställa sig frågorna: - Vill jag ha rosor? Orkar jag med rosor och all deras ohyra?

Buketterna jag kan plocka i juni och början på juli, är kanske svar nog, dessutom kom jag ju hem med ytterligare en i söndags efter växtmarknaden i Lilla Edet. En som jag ännu inte hittat någon plats för, men fin är den och minimera kan jag göra senare i höst eller till våren -;)

På landet har vi varit lite mer förståndiga och försökt tänka på att minska arbetsinsatsen.

Vi har tagit bort mycket gräs, 

grusat,stenlagt,tagit fram berget,

låtit vilda växter ta plats och de få perenner vi har växa ihop för att hindra fröogräset att gro.

Vissa växter tar för sig på andras bekostnad men det har vi låtit dem göra. Värstingen är den kaukasiska förgätmigejen, Brunnera av olika slag, vars blad är stora och har en tendens att lägga sig över både små buskar, julrosor och aklejor. Ibland när lusten och orken finns där drar jag bort massor för att ge ljus åt andra, samtidigt som det är härligt med de blå förgätmigejliknande blommorna i april-maj och slippa det där ogräset senare på säsongen. Flera av dem har också väldigt vackra blad.

Alla dessa funkior i olika storlekar och med vackra blad som vi har i trädgården älskas ibland nästan mer av sniglarna än av mig och bladen ser ut som såll, vill jag ha det så? Nej inte! Är riktigt trött på att jaga sniglar och snäckor så under början av augusti har jag grävt upp några av snigelmagneterna, krukat in dem och istället delat och planterat fler av de funkior som sniglarna inte är lika förtjusta i. 

En sådan är Hosta 'Lakeside Lollipop'. Den har rundade mörkt skogsgröna blad och vita blommor. De inkrukade funkiorna får stå i kallbänken över vintern så vilket öde de får gå tillmötes har jag ännu inte bestämt.

Än så länge kan jag göra det som är roligt och det som behövs när det gäller allt det där med trädgården men dagen jag inte längre orkar och kan närmar sig och vad gör jag då? Tar hjälp till häck och trädklippning så klart men det är allt det där 'finliret' jag gör nästan varje dag som måste minimeras. Kanske ger det sig självt när den dagen kommer, jag tar bort alla krukor, låter trädgården växa igen och tittar bara på sådant som är vackert eller så planerar jag redan nu för det som troligtvis komma skall, men hur skall jag gå tillväga?

När jag för några veckor sedan besökte min 93-åriga mamma på äldreboendet förlorade vi oss i det där med trädgård och växter genom boken Min Trädgård av Gunnar Almquist från 1958, som jag hade med mig. 

En bok hon och pappa planerade trädgården efter när de flyttat in i sitt nybyggda hus. I den fick jag förklaringen till varför pappa tyckte om ölandstok, doftschersmin och äppelträdet Filippa och varför mamma precis som jag alltid varit förtjust i aklejor. 

Mamma, hon gjorde då klart för mig att när hon sålde huset för lite mer än två år sedan lämnade hon även trädgården och saknar den direkt inte men nog hade hon både fått och haft många roliga år med grönsaksland och trädgårdsväxter.

Kanske är det så vi måste lära oss att se det där med odling och trädgård, men visst hade det underlättat med lite fixa lätt tips på vägen, tycker jag, och gärna många riktigt handfasta idéer.

Länkar till TrädgårdsFägring och till Anjas Hill för det var hon som fick in mig på dessa tankar.

Fortsatt fin sommar!

Årets enda växtmarknad

för vår del har vi varit på i Lilla Edet idag. Vädret var perfekt, många trädgårdsvänner har vi träffat och det är alltid lika roligt. När det gäller trädgården går mina funderingar och tankar åt att minimera, inte köpa en endaste ny växt men trots det kom jag hem med en ros, en ros som dessutom är en klätterros och det såg jag först när vi var hemma. Den heter Rose 'Plaisanterie' och är en korsning mellan Rosa 'Trier' och Rosa chinensis 'Mutabilis'. 

Den sistnämnda är en stor favorit som jag har försökt få att övervintra i en kruka som fått flytta in innanför källardörren när det under vintern blivit för kallt ute. Två vintrar har jag som längst lyckats klar en planta. Den korsning jag köpte idag påminner mycket om R. chinensis 'Mutabilis' men är  mycket härdigare och skall klara sig bra året runt ute här i zon 1-2. Nu återstår det bara att hitta en bra plats i trädgården att plantera den på och bestämma sig för vad som måste bort för att ge den där platsen.

Dagens höjdpunkt var fikat och trädgårdsvandringen hemma hos Birgitta, Sven-Olof och Björn i deras fantastiskt fina trädgård och att Birgitta kom ihåg att jag tycker om textilier. 

Med hem hade jag detta fina tyg av Maud Fredin Fredholm för Ferdinand Lundqvist i Göteborg, ett tyg som verkligen passar en sådan trädgårdstoka som jag. Nu hänger det nytvättat och fladdrar lite lätt i den svaga vinden. 

Så småningom blir det till en gardinlängd vid vårt smala fönster i hallen. Visst är det fint och tack Birgitta!

Har sökt på nätet men inte hitta någon information när det gäller tyget men det hade varit extra roligt att få veta hur gammalt det är. Hör gärna av dig om du vet mer om tyget.

Länkar som tidigare till TrädgårdsFägring.

Istället för fortsatt skön sommar skriver jag

Njut av regnet som komma skall!

Augusti - redan sensommar

För någon vecka sedan träffade jag en man på motorcykel när jag stod och väntade på färjan och vi började prata om tid. Att tiden går gör inget, tyckte han. Vi får ju hela tiden ny.

Det doftar kryddigt och moget när kvällen kommer 

och havet är varmt och inbjudande trots att solen gått ner.

Nästa vecka skall regnet som trädgården törstar efter komma enligt väderprognoser och kanske slipper jag vattna lika ofta men vart tar då sommaren vägen, undrar jag?  Men då kommer ju en ny och förhoppningsvis spännande tid enligt mannen på motorcykeln och så är det säkert.

Länkar till TrädgårdsFägring och där hittar du fler trädgårdsbloggar.

Fortsatt skön sommar, trots allt!

Gálium odorátum

eller Myskmadra som den heter på svenska är en gammal läkeväxt som om den trivs snabbt tar över rabatter och lätt förvildar sig.

En skir växt med vita blommor som jag är väldigt förtjust i men odlar den på en ganska så avgränsad yta.

När den blommat över gör jag små buketter som jag använder på landet i både lådor, rum och skåp. Som färsk doftar den inte direkt men när växten torkar framträder doften som påminner lite om nyslaget hö och det beror på kumarinet. 

Hela långa hösten och vintern sprider de där små torkade buketterna sin doft. En växt som passar lika bra i linneskåpet som lavendel.

I boken Nyttans Växter av Kerstin Ljungqvist kan man läsa att Linné redan 1755 skriver om buketter som hängdes över sängen för att ge god sömn.

Har flera buketter hängande på loftet på landet, kanske är det därför

jag sover så gott när jag är där ;-)?

Fortsatt fin sommar och den skall i alla fall vara i ytterligare 42 dagar om jag räknat rätt.

Geranium dalmaticum 'Album'

i alla fall köpte jag den under det namnet för 13 år sedan från Blomstergården i Uddevalla. 

Ibland har jag trott att den dött ut men konstigt nog har den dykt upp igen när våren tagit riktig fart.

Nävor med aromatiska blad, krypande växtsätt och som gärna har ljusrosa eller vita blommor har jag blivit mer och mer förtjust i. Extra plus om växten orkar ta plats, bre ut sig och bladen får vacker höstfärg.

Namnet näva är besläktat med näbb.  Geraniumarternas fågelnäbbslika frukter. T.ex skatnäbb, trannäbb eller storknäbb och nog är det lätt att förstå om man tittar närmare på fröställningarna.

Marktäckande favoriter här hos mig är Geranium x cantabrigiense 'Biokovo', Geranium x cantabrigiense 'St Ola' och Geranium dalmaticum 'Album'.

Nävan är  ’En torpblomma som när den flyttar in i slottsträdgården även visar sig vara en prinsessa.’(Margery Fish, tror jag)

Ha det gott!