Prydnadsgräs

är veckans tema i TrädgårdsFägring .

Jag tycker väldigt mycket om gräs av olika slag. Gärna massverkan av en och samma sort 

eller gräs som interagerar med perenner 

och andra växter 

och gräs som enbart solitärväxter både i kruka och nergrävda i trädgården. 

Just massverkan är inget vi har plats för i vår lilla trädgård men jag njuter när jag ser den. Det närmaste vi hittills kommit är till 5-6 plantor av Molinia caerulera 'Variegata'. 

Osäker på namnet för det är en 'fådd' växt  som vi kallar för gräset från Lilian och Gösta. Ett vackert gräs är det, sent i starten på våren så det passar bra tillsammans med tidiga lökar så som krokus och snödroppar. Det sprider sig inte med vare sig utlöpare eller fröer men ibland dyker det upp blad mitt i plantan som inte är variegerade utan enbart gröna och de måste man ta bort för att få behålla det variegerade. Vid sådana tillfällen brukar jag passa på att dela för att få fler plantor.

När det gäller solitärgräs har jag blivit mer och mer förtjust i Jungfruhirs, Panicum virgatum. Ett gräs som först visar sig på riktigt i slutet av juli och som är fint hela hösten. 

När vintern kommer lägger det sig men är ändå vackert, inte minst tillsammans med rimfrost.

Med åren har jag mer och mer börjat uppskatta gräs som bara sprider sig lite lagom och vars gamla vissna blad är lätta att ta bort när det är dags att rensa rabatterna på våren och Molinia caerulera 'Variegata' och Panicum virgatum är båda sådana gräs.

Den sena hösten och vinterns vackraste gräs är annars miscanthusgräsen. Men de sprider sig snabbt, har ett kompakt rotsystem som är kämpigt att dela om man vill ta bort delar av plantan och det är anledningen till att jag numera bara har ett enda miscanthusgräs kvar, Miscanthus tinctoria, ett lågvuxet, lite invasivt gräs som därför är planterat i en stor kruka. De andra miscanthusgräsen har fått flytta till landet där det finns plats att breda ut sig på. Numera tar vi till trimmern när det är dags att ta bort vinterståndarna.

Är förtjust i carexgräsen och inte minst Carex comans'Kupferflamme', som jag tror detta gräs heter.

Brukar nästan alltid ha några krukor med gräs i trädgården. Krukor som är lätta att ge ny plats och nya grannar. Detta till vänster heter Carex elata 'Aurea'.

Kopparstarren, Carex buchananii, frösår sig mycket men det gör inget för de där småplantorna samlar jag ihop, krukar in och använder i trädgården året runt.

Det blev många bilder i detta inlägg men vill ändå visa ytterligare ett par. En på ett gräs med vackra vinterståndare, Chasmanthium latifolium 

och ett som passar fint tillsammans med de flesta perenner.

Även här lite osäker på namnet men jag tror det är Calamagrostis x acutiflora 'Overdam'.

Trevlig andra advent!

I början av december.

Igår, en gråmulen helt vanlig decemberdag med mycket blåst, 

fick jag hjälp med att på landet bli av med allt gräs, starkväxande gräs och vildhallon som hela sensommaren och hösten försökt ta sig in bland grönsakerna och det kommer jag länge att njuta av.

Efter en fin skogspromenad idag på förmiddagen 

var jag återigen där ute på landet men då hade vinden mojnat och solen sken från en härligt klarblå vinterhimmel. I våras tog jag bort de sista näten vi under många år haft runt träd med späda, smala stammar för har man bara en enda gång upplevt råbockens hornfejning vet man hur snabbt det kan gå. 

Det räcker med att vända ryggen till och så har stammen inte längre någon bark.

Idag tricoderade jag, sprejade Trico Garden på rosor och småträd utan nät. Kanske behövs det inte just under vintern men jag tog det säkra för det osäkra. 

När den tidiga våren är här igen skall jag göra om behandlingen för när det gäller att hejda rådjurens framfart har jag aldrig tidigare träffat på ett lika verksamt medel.

Natten som gick hade vi flera minusgrader och en kall morgon tillsammans med sol är fullt tillräckligt för att få rimfrosten att glittra och trädgårdslusten att vakna.

Ha det gott!

Adventstider

Tycker om när gammalt och nytt möts. Det kan t.ex vara som nu i adventstider när nya fräscha blomlökar, gärna hyacinter för jag är inte allergisk, hamnar i ålderstigna burkar eller skålar. Extra roligt om det är i något jag ärvt och som får mig att minnas en gammal släkting men det är inget måste. Det går lika bra med fått, köpt eller loppisfyndat. Huvudsaken är att jag njuter av det jag omger mig med. "Man måste ha fina saker omkring sig för att kunna tänka vackra tankar". Ett citat jag för många år sedan fastnade för när jag läste en intervju med en konstnär från trakten.

Nu har de där lökarna jag köpte för en dryg vecka sedan intagit sina platser. 
Några har hamnat i gamla munblåsta glasburkar på köksbordet 

tillsammans med rödmålade träljusstakar från 1900-talets början och andra i skålar av tenn, även de lite till åren komna, på rumsbordet.

Tenn har jag länge tyckt om trots att det mer eller mindre varit helt ute att omge sig med föremål av det materialet om inte sakerna varit från 16-1700-talet eller Firma Svenskt Tenn. 

Länge, länge, har man kunnat hitta fina Art Deco föremål, från 1920-30-talet i form av kandelabrar, skålar eller vaser, för en ringa penning.

Detsamma gäller de två små vitklädda tärnorna från Bohusslöjd, oansenliga men väldigt söta, tycker jag. Numera besöker jag sällan butiker med nya saker men tittar både ofta och gärna in på loppisar. Önskar ibland att jag återigen skulle få möjlighet att besöka den sedan länge nedlagda Bohusslöjd på Avenyn i Göteborg. Visst räckte sällan plånboken till på den tiden butiken fanns och man tittade in där men vilken kvalitet på sortimentet och så mycket fint. Egentligen är ordet fint inte tillräckligt starkt för att beskriva allt det vackra, välgjorda eller den högtidliga känslan som infann sig när man steg in genom dörren.

Just den där känslan har jag under senare år bara upplevt en enda gång i en butik och det var för ett par år sedan när jag tillsammans med goda vänner besökte Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. Vi köpte inget men fikade, tittade och njöt.

Ibland, inte så ofta nu för tiden, händer det att jag hittar, återvinner, återanvänder, ger nytt liv åt saker som lite tar andan ur mig. Saker om sällan finns i vanliga butiker och det är nog därför jag tycker så mycket om både auktioner och loppisar.

Hyacinterna har börjat slå ut så nu är det dags att njuta av både blommor, doft och planteringskärl.

Länkar detta inlägg till TrädgårdsFägring och fler bidrag på temat adventstider hittar du här.

Ha en fin och njutbar 1:a advent!

Det jag tycker mycket om och tycker är väldigt fint.

I tisdags köpte vi, min man och jag, amaryllisar och hyacinter och i onsdags började jag putsa fönster, hänga upp stjärnor och ställa fram adventsljusstakar i fönstren men efter ett telefonsamtal till en gammal bekant kom jag helt av mig när jag insåg att vi blivit dagvilla. Första advent är ju inte nu på söndag utan först om en dryg vecka.

Adventsblommorna kommer att få tillbringa dagarna ute och nätterna innanför dörren i hallen tills i mitten på nästa vecka innan de hamnar där jag tänkt. Även ene, gran och tallris får vila, i alla fall över helgen, innan de blir till kransar, dekorationer eller vinterskydd i de stora utekrukorna.

I går besökte jag Kobergs Julmarknad tillsammans med tre av mina klasskamrater från ettan. Roligt hade vi och många glada skratt blev det. Hade inte tänkt handla något utan bara titta men ibland faller man ändå. Ja, faller och faller, redan på trädgårdsmässan i Älvsjö i våras såg jag dessa metalljushållare med 'allt i ett', för både kronljus, värmeljus och gilléljus. 

Hållare som passar många både burkar och flaskor. Idag har jag på prov fyllt en av burkarna med kottar och ett par riktigt gamla tomtehuvuden men i morgon blir det kanske godis eller enris som hamnar där.

Det som gjorde att jag inte kunde låta bli att köpa ett par av ljushållarna var just flexibiliteten, möjligheterna med att återanvända den där glasburken som det en gång varit inlagda rödbetor i och att bara kunna ändra sig och fylla den med något annat, något årstidsanpassat eller något man bara för tillfället får lust att lägga i.

Detta trots att mina tankar numera mest går i minimerandets tecken både när det gäller trädgården och inomhus men tycker ändå att det fortfarande är roligt att besöka både plantskolor och loppisar för att leta njutbara saker. Just nu när hösten, ja nästan vintern är här, är det inte plantskolor jag besöker utan loppisar även om jag inget vare sig behöver eller skall ha.

Trots det blir glädjen stor när jag hittar några ganska så oansenliga träfigurer, fast det numera är nästan bara de där oansenliga träfigurerna och lite jultextilier jag tittar efter när jag besöker loppisarna så det är kanske inte så konstigt. 

Idag låg tidningen Retro i brevlådan, skulle jag bara välja en enda antiktidning så skulle det bli den och nu hoppas jag den skall forska vidare på det där med träfigurer från hemslöjden. Vem har designat, målat och tillverkat dessa olika handmålade och i mitt tycke helt underbara figurer? Bara glimten i herdens ögon, figuren längst till höger, får mig att undra över vem som ligger bakom måleriet.

Är det vintern som kommit eller
Inspiration för dekoration är båda veckans tema
i TrädgårdsFägring och detta blir mitt bidrag.

Trevlig Helg!

Vad är rikedom?

"Att fylla en bukig kanna med vallmo i lysande rött? Att fylla aktieportföljen med pengarikedom på papper eller plocka nässlor till nässelsoppan i hänryckningens tid?" Ur Frön & Aska ur Livets Trädgård av Birgitta Watz

Det ena behöver väl inte utesluta det andra tycker jag som både gillar nässelsoppa och aktier och alltid, nästan i alla fall, känner mig rik tack vare den lilla trädgården som oavsett årstid är till glädje och har något njutbart att bjuda på.

Det mesta har blommat över även om en och annan växt fått för sig att det är vår och lite försiktigt kommer med nya blommor. 

Nu är det istället fröställningarnas tid. De gråbruna vinterståndarna som blir extra vackra om de får sällskap av frost och snö.

Gillenia trifoliata

Halesia monticola 'Arnold Pink'

Vincetoxicum nigrum, små svarta blommor men med långa fröbaljor.

Clematis fusca

Rodgersia 'Chocolate Wings'

Temat i TrädgårdsFägring den här veckan är fröställningar och detta är mitt bidrag på temat. 

Trevlig helg!

Så blev det av till slut,

en helt vanlig fint gråmulen novemberonsdag.

Kärran var täckt så inte ångade det om lasset men det hade det nog annars gjort för gödseln var riktigt varm 

när jag med händerna, handskbeklädda, jämnade ut högarna maken lagt bland växterna i rabatterna.

Nu hettar kinderna efter en lång utedag men jag känner mig både nöjd och tillfreds. Den efterlängtade jordförbättringen i form av hästgödsel har kommit på plats och på plats har också de flesta av trädgårdens löv gjort. 

Både backtimjanen på muren 

och blåsipporna på norrsidan häcken har fått ett skyddande lövtäcke. Resten av löven har hamnat i en säck och skall få täcka en del av jorden i grönsakslandet.

Vårvintern 2013 tog frosttorkan död på hela timjanmattan och sedan dess täcker jag den under hösten med löv och en och annan gren för att hålla löven på plats och solen borta.

Jag tycker mycket om november, både lugnet och mörkret.
"Naturen blir så stor så här års. Vid och öppen, utan trädkronor. Himlen går ner till marken. Skogens doftande mossa blir tätare." Lena Larsson En Svensk NaturDagbok. 

Länkar detta inlägg till TrädgårdsFägring.

Ha det gott 'trots' novembermörkret!

Gula blommor, i alla fall många gula knoppar, nu i november,

bjuder Hypericum calycinum 'Hidcote' på längs gången till växthuset.

Vi har haft den i trädgården sedan 1987. Under åren om gått har den bytt växtplats ett par gånger men nu står den på södersidan av ligusterhäcken som vi har mot norr och där verkar den trivas trots torka.

Den är ofta vintergrön men känslig för barfrost. Det händer ofta att den fryser tillbaka under vårvintern. Är slarvig med att täcka den men några granrisgrenar som skydd hade den nog uppskattat.

Här i trädgården brukar den blomma under sensommar och tidig höst men i år när allt är lite upp och ner har den fortfarande, nu i november, knoppar på väg att slå ut.

Ha det gott !

November är här.

Hela hösten har vi, läs jag, tänkt lägga på ett par lass hästgödsel i rabatterna. Både för att förbättra lerjorden och ge växterna, särskilt de som växer under träd, extra näring. Dit har 'vi' inte kommit ännu men november månad har nästan bara börjat och milt väder skall vi ha ett bra tag till enligt Yr.

Karel Capek har i sin bok Ett år med min trädgård beskrivit hur han upplever detta med att i november förbättra och gödsla jorden.

"Ett lass gödsel är som skönast, när man kommer körande med det en frostklar dag, då det ångar som ett offerbål. Röken stiger mot himmelen, och Han däruppe, som allt förstår, andas in den och säger; Aah det var en fin gödsel!

- Här vore för övrigt ett gynnsamt tillfälle att tala om livets hemlighetsfulla kretsgång; hästen äter sig mätt på havre och sänder den vidare till nejlikor och rosor, som nästa år prisar sin skapare för den med en doft så ljuvlig, att den inte kan beskrivas. Nå, denna ljuvliga doft når trädgårdsodlaren redan i den ångande, halmbemängda gödselhögen. Han andas in med välbehag och sprider omsorgsfullt gudagåvan över trädgården."

"Varför rynkar ni på näsan, mina vänner? Luktar jag inte gott nog åt er?"

Bilden har hunnit bli fem år och mycket har hänt sedan dess men nästa vecka finns förhoppningsvis möjlighet att ta en ny om lusten till att hämta den där gödseln infinner sig och vem vet, kanske blir det en sådan där frostklar dag.

I onsdags, den 7 november, när jag tog dessa foton, lyckades inte solen bryta igenom dimmolnen men vi hade trots det en fin och varma dag. En dag då jag fick plockat undan nästan allt trädgårdspynt, satt de sista krukorna som behöver vinterförvaring i regnskugga under köksfönstret och genom kameralinsen upplevt att det fortfarande finns riktigt mycket både färg och liv i trädgården.

Här kommer många bilder för det är svårt att välja.

Den läckert nästan vinröda kärleksörten har börjat vissna lite.

Rhododendron 'Teddy Bear' och sockblomman Epimedium x cantabrigiense, en korsning mellan E.alpinum och E.pubigerum som upptäcktes 1950 i Cambridge, England. Har haft den sedan 2005 och på senare år har den börjat ta för sig.

Vaxklockan, Kirengeshoma palmata, är nu helsvart men ändå riktigt fin om man tittar noga.

Grenaster, Symphyotrichum lateriflorum 'Lady in Black' blommar fortfarande.

Salix boydii, med sina nästan guldfärgade blad.

Alltid sist av rosorna med att blomma är 'Schneewittchen' eller 'Iceberg' som den också heter.

Glasbärsbusken, Callicarpa bodinieri var. giraldii ‘Profusion’, har lidit av sommarens torka men lite lila bär finns fortfarande att hitta.

Skimmia x confusa 'Kew Green' tillsammans med gräset från Lilian och Gösta som jag tror heter Molinia caerulea 'Variegata'.

Ekianthus campanulatus som nu äntligen insett att den både kan och vill växa hos oss.

Brunnera 'Sea Heart' som efter ett flertal flyttningar tagit fart med växandet och nu verkar trivas men jag tycker det är svårt att få den att passa in bland övriga växter. Kanske får den uppleva ytterligare en flytt när våren kommer.

Athyrium filix-femina 'Dre's Dagger' är riktigt fin även om den ändrat färg.

Alchemilla mollis, jättedaggkåpa, med årets sista blomstängel. Inget ogräs tycker jag.

Doftolvonet, Viburnum carlesii 'Aurora' har precis, som tidigare milda höstar, börjat blomma.

November, en lugn månad jag tycker om och jag håller med Karel Capek: - Vi växer endast ur en tid och in i nästa och vi måste ha tålamod med livet, ty det är evigt.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Vackert i november' och där  hittar du fler bidrag.

Trevlig helg!