Min vårfavorit och Blommig fredag.

Den förgrodda potatisen, Orla och Gwenne, behöver snart kupas och årets grönsaksfrösådder har börjat gro. Det händer mycket på kort tid när vårvädret visar sig från sin bästa sida.

Egentligen skall detta blogginlägg handla om Blommig Fredag och veckans tema 'Min Vårfavorit' och inte potatis och grönsaker.

Att jag tycker om både snödroppar och julrosor vet ni nog vid det här laget men de båda hör mer hemma bland vårvinterfavoriterna.

I stället får tulpanerna, de där som 'bara' poppar upp i en massa olika färger, symbolisera vårens favoritväxt,  för precis som rådjuren är jag förtjust i tulpaner och särskilt  när de 'bara' dyker upp en här och en där bland perennerna i rabatten.

Trevlig helg!

'Nu på vårsidan

lockas trädgårdsmännen oemotståndligt - som det heter - till sina trädgårdar. Knappt har de lagt ner skeden, förrän de är i sina trädgårdsland och lyfter baken mot himmelens underbara blå.'

Precis så som Karel Capek skriver i boken Ett år med min trädgård har det varit med mig. Jag har gått där med näsan i marken och rumpan i vädret alldeles för länge och inte känt till att det finns så många vackra träd. För att se dem måste man ju, i alla fall ibland, rikta blicken uppåt.

Den där magnolian som fick nytt växtstöd för någon vecka sedan, Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup' slog ut för fullt idag. Av de två knopparna blev det bara en blomma, men det är inte illa det. 

Knoppens färg gav en hint av att blomman skulle bli ganska så mörkt rosa och det blev den. Gillar inte bara den mörkrosa färgen (jag som inte tycker om rosa) utan också formen på blomman, formen kanske mer än färgen. Hoppas jag får vara med och uppleva ett stort träd fullt av blommor.

Boktips för den som vill veta mer om just magnolior:  2004 kom det ut en fin bok av John Lennart Söderberg och Anne-Marie Åsheden som heter Magnolia. Finns den inte att köpa kan den finnas på biblioteket. I den kan du inte bara läsa om odling, plantering och olika sorter utan även om magnoliamänniskor. Människan bakom min mörkrosa magnoliablomma tror jag heter Tommy Ahnby. Han bor tillsammans med sin fru Vivi i gränstrakterna mellan Bohuslän och Dalsland och kan mycket om det mesta men extramycket om magnolior. Genom sin målande beskrivning av magnoliablommorna fick han mig att för några år sedan köpa tre stycken som jag inte visste att jag ville ha. En har dött, en står på landet och en, den som fick ta över Forsythias plats, blommar för fullt just nu.

Forsythian saknar jag bara i februari. Då är det en härlig buske att klippa grenar av och ta in för drivning.

Glöm inte att titta upp och plantera både träd och buskar. Det behöver inte vara magnolior :-)).

Trädgården just nu

är temat i denna veckas Blommig Fredag. Mitt bidrag kommer lite sent, det är ju redan lördag idag..

På bara några dagar är den lilla gräsmatta vi har helt grön. Klippte den för första gången idag.

Krukorna som står ute året runt har fått ny jord och lite gödsel. Några av dem har fått nya växter och några har under första halvan av långhelgen även fått nya hem. Nog känns det betydligt roligare att skänka bort växter till någon nära och kär eller till någon som vill ha dem än att slänga dem på komposten trots att de slokat lite lätt i helgens starka solsken.

Auriklerna blommar så fint där de står i sina små terrakottakrukor, luktviolerna har snart blommat över men de doftlösa fjärilsviolerna är på gång med sina små knoppar.

Det där med doft har med åren nästan blivit den vikigaste faktorn när jag köper nya växer till trädgården. 

En trädgård utan doft är som kärlek utan kyssar och kärlek utan kyssar är väl ingen kärlek, säg? (Gösta Jonsson)

I dag fick de sista pelargonerna flytta ut. Nu står de omplanterade i ny jord och lite större krukor under en fiberduk. Där får de stå ett par dagar för att acklimatisera sig innan de hamnar på borden vid uteplatsen.

När jag i slutet av april tillsammans med goda vänner besökte Göteborgs Botan fick några plantor följa med hem trots att de inte blommade för där i plantbutiken fanns Gyllenlack eller Lackviol som den ibland kallas och hittar man sådana plantor skall man bara köpa dem, det har Annika sagt.

I början av veckan när jag besökte en lokal plantskola köpte jag även med mig ett par plantor i full blom. Nu står de där i krukan vid garaget och varje gång jag går förbi påminns jag av doften... ser du - 'Här står vi!'

Fina är de och doftar gott gör de. Dessutom passar de fint både till den faluröda väggen och till de rostiga prylarna som omger krukan.

När jag idag under eftermiddagen klippte gräsmattan kom ett doftstråk mot mig. Då stannade jag upp och undrade? - Varifrån kommer den här lukten?

Den kom från Skimmian, Skimmia x confusa 'Kew Green', som jag köpte på Trewithen under vår resa till Cornwall 2008. Den har under riktigt stränga vintrar mer eller mindre fryst bort men i vår, efter den milda och lite segdragna vintern har den riktigt många blomklasar. Det är inte bara doften jag tycker mycket om utan även den där nästan limegröna färgen. Den är så fin mot de purpurfärgade julrosorna, den rosablommande tibasten och de lilarosa kungsängsliljorna.

Just nu, är fredagens tema i Blommig Fredag och just nu är väldigt kort, just nu är bara nu....

Tiden går så rasande fort och många av växterna blommar över bara man vänder ryggen till!

'Många anser vitsippan som ett ogräs,

men den är i så fall ett vackert ogräs' skriver Matts Bergmark i boken Vallört och vitlök, Natur och Kultur 1962.

Han berättar också i boken att hela örten är 'skarp' och att den skall nyttjas med varsamhet. De sår som uppstår av vitsippans utvärtes bruk är svåra att läka och därför bör inte växten läggas direkt på huden. Att äta vitsippor på vårarna är en osed och bruket är högst farligt.

Och jag som, vad jag nu minns från barndomen, alltid nöp av den sista vitbleka biten på vitsippsstjälkarna och stoppade i munnen. Det blev ganska många små bitar på en hel bukett men jag kommer inte ihåg att jag någonsin mådde dåligt.

Denna kyliga vår har vitsipporna blommat länge och mest har jag njutit av dem i naturen. De i trädgården har jag bara snabbt sprungit förbi ända tills idag då jag fick se den här blomman, Anemone nemorosa 'Majbrud'.

Då fick jag helt plötsligt även upp ögonen för alla de andra längs stigen vid planket, den tidigare vitsippsstigen längs syrenhäcken. 

Planket har sedan stormen i januari 2015

fått stöttning för då höll det på att blåsa ner. 

Trodde att sippan, varianten av 'Majbrud' som jag fann idag, var en riktig raritet men när jag sökte på nätet förstod jag att så inte är fallet. Raritet eller inte - rolig är den att titta på.

'Till vitsippans gagn och förtjänster räknar

äldre botanisk litteratur

att den borttager solbränna såväl som fräknar

om man baddar sig medelst ett avkok därur.

Det påpekas dock såsom mycket viktigt

för solbrända flickor och fräkniga män

att sådan baddning bör ske försiktigt

ty vitsippans skärpa är farlig den.

Från och med nu skall dess blomningstid råda

tills svalan kommer om fjorton dar.

För övrigt är vitsippan vacker att skåda

även för den som har fräknarna kvar.'

av Alf Henrikson

När jag tittar bakåt i bloggen hittar jag flera inlägg om just vitsippor och detta blir ju då bara ett av dem.

http://gladjekallan.blogspot.se/2007/12/blommar-vid-tjllossningen-tjlblomster.htmlhttp://gladjekallan.blogspot.se/2007/12/blommar-vid-tjllossningen-tjlblomster.html

Värmen är på väg... glad och varm vår!

Ett nytt stöd,

fick magnolian igår. Det där numera väldigt smala trädet som inte klarar att stå upprätt utan stöd vann jag 2009 då Bohuslän-Dalslandskretsen firade sitt 40-års jubileum. 

Magnolian heter 'Rose Marie' x 'Goldcup' och har aldrig blommat. När jag vann den var den nästan bara en rak pinne på 90 cm. Nu är det ett åtskilliga meter högt träd och de senaste åren har jag stammat upp det för att få höjd på kronan och för att kunna gå rak under nedersta grenvarvet, har man en liten trädgård så har man.

I vår kommer magnolian med två knoppar, knoppar som blivit brunfärgade av frosten vi hade för en dryg vecka sedan men som ändå kommer att visa vilken färg det är på blommorna.

Sju år är lång tid att vänta om man har åren framför sig men så här i efterhand har tiden gått väldigt fort.