Det kliar i fingrarna..

Första frökatalogen damp ner i brevlådan veckan före jul och så fort jag öppnade den glömde jag flera av de där löftena jag gav till mig själv i höstas.

Bland annat att jag skall minska på antalet krukor i både trädgården och växthuset för att slippa vara alltför bunden hela sommaren av växter som behöver vatten.

Var ända tills katalogen kom helt införstådd med att chili och goda tomater måste jag inte alls odla själv. Dessutom är jord och gödsel inte gratis och inte fröerna heller. Flera anledningar till varför det går nästan lika bra att köpa 'färdigt'.

Men, men bara nästan. Doften från tomatbladen när man kommer när dem och smaken av en solvarm tomat direkt från plantan går inte att köpa.
Tur att jag ändå har sparat lite tomatfröer. Det finns flera olika sorter på hushållspapper i köksskåpet. Egenodlade och gratis. Förrförra hösten gjorde jag likadant, bet i tomaterna och spottade kärnorna i papper. Av alla fröer jag sådde i våras blev det plantor. Favoriten var en piennolotomat som jag tyvärr missade att ta frön från. 

Chili odlade jag inte förra säsongen men väl spetspaprika. Köpte en förpackning paprika i livsmedelsbutiken och sådde några av fröerna. Alla frukterna på plantorna jag hade hann inte mogna och bli röda men många, många blev det och goda var de även som gröna.

Årets fröbeställningen är gjord och det blev bara plockblommor och grönsaker. Förr, innan trädgården blev full, sådde jag varje vårvinter en massa olika perenner. Julrosfröerna var alltid de första som grodde om de såtts med färska fröer. 

Fortfarande sår jag ibland aklejor. De riktigt fina bland dem har en tendens att försvinna och porslinsanemon, Aneonopsis macrophylla, för den vill jag ha många, många plantor av.

När vi på nyårsnatten pratande om våra drömmar inför 2017 var mina att bada och cykla mycket under sommaren som kommer. 

När man faller för något är det lätt att vara både optimistisk och orealistisk men nog skulle det ge bra motion att var tredje dag hela sommaren cykla mellan hemma och landet för att vattna krukorna. Jag tycker om att cykla och det är bara 2 mil tur och retur och just nu tror jag att solen kommer att skina varje dag och att sommarregnet alltid faller under natten.

Fröer är för mig inte bara växter utan också drömmar och längtan. Blir det i slutändan inte som jag tror har jag ju ändå i fantasin sett det färdiga resultatet framför mig ett antal månader och inte har jag behövt springa runt med var sig kanna eller slang för att passa med vatten.

Glädjen man känner när det spirar i en kruka är svår att förklara - den måste nog upplevas. 

Veckans tema i Blommig Fredag är fröer eller inte och fler bidrag hittar du hos Heléna.

Trevlig helg!

Snart är det 2017

och jag hoppas få vara med och uppleva ännu ett nytt, roligt och spännande trädgårdsår med

snödroppar och julrosor i februari-mars. 

Blåregn i april. Då blir det en resa med Rosebud till Italien och trädgårdsbesök som länge stått högt på min önskelista. Äntligen skall jag få besöka Giardino di Ninfa.

Har lovat mig själv att i maj och juni 2017 ta bättre hand om både grönsakssådder och små grönsaksplantor än vad jag gjorde våren 2016. 

Att tiden då inte riktigt räckte till 

får jag skylla på riksmötet som vi hade i Uddevalla i mitten av juni. 

Nog är det mer än skönt att kunna skylla ifrån sig, eller hur?

Veckans tema i Blommig Fredag är 2017 och detta är mitt bidrag.

Trevlig helg, Gott slut och Gott Nytt År!

God Jul!

är temat i denna fredagens Blommig Fredag och fler bidrag hittar du här.

Vet inte om det beror på erfarenhet, visdom eller ålder, men kan ju alltid hoppas på visdom, att vi lämnat julstressen bakom oss.

Julgranen får växa till sig ett tag till

och julblommorna är i år bara hyacinter, många hyacinter för doftens skull. Resten av det gröna kommer från skogen i form av mossa och ris.

Älskar kottar i alla dess former så det har jag alltid många av och nu till jul extra många men de får väl gå under namnet det bruna för inte är de gröna längre. Har dem i krukor istället för blommor, som täckning av jord istället för mossa och i adventsljusstaken istället för fönsterlav.

Inte riktigt allt det gröna kommer från skogen. Föll för en julros, en Helleborus niger, när vi besökte Tjolöholms julmarknad för några veckor sedan. Den står fortfarande lika fin på bordet utanför köksfönstret och är varje dag till glädje för både oss och småfåglarna.

När jag förra veckan såg temat för denna fredagen kände jag att jag var tvungen att gå in på bloggen för att kontrollera vad jag tidigare skrivit. Jul är ju en tradition och därmed en upprepning och upprepar mig vet jag att jag gör.

Egentligen letade och tittade jag inte bara efter jul utan framförallt ville jag veta vilka julsagor jag under åren lyft fram. Som gammal lärare har man ju sina favoriter och min stora, den där man enligt mig inte kan vara utan, eller inte låta bli att föra vidare till barn eller barnbarn, är Legenden om julrosorna av Selma Lagerlöf. 

Den kom ut i bokform första gången 1908 och känns fortfarande till viss del aktuell. Julens finaste betraktelse, troende eller ej och oavsett om du tycker om skrönor, julrosor eller inte.

http://www.litteraturmagazinet.se/selma-lagerlof/legenden-om-julrosorna

En riktigt God Jul önskar jag er alla!

Nolltolerans - veckans tema i Blommig Fredag.

En gång i tiden tyckte jag att det bara fanns rätt eller fel när det gällde det mesta här i livet men idag har gränserna suddats ut.

Det enda som jag just nu kommer på när det gäller veckans tema nolltolerans är att jag inte har någon som helst förståelse för människor, barn eller vuxna, som mobbar eller försöker sko sig på andras bekostnad.

Det här är ju ett inlägg i Blommig Fredag så nog borde det handla mer om växter och trädgård än om människor men på något konstigt vis beter vi oss på samma sätt. Det finns växter som precis som vi breder ut sig och tar för sig utan att visa hänsyn, de som är mer försiktiga i sin framtoning och de som inte uppskattas på grund av sin färg.

Själv hör jag till dem som under många år, nästa alla, haft nolltolerans i trädgården av allt vad plast heter, petunior och alla växter som haft gula eller orange blommor, så som tagetes och ringblommor. Nu har jag mer eller mindre omprövat allt när det gäller trädgården. Har några färgglada plastkrukor som ibland får komma ut,

älskar ringblommor, 

har kryddtagetes som kantväxt i grönsakslandet

och som marktäckare i stora krukor, men nolltoleransen finns kvar när det gäller mobbning. Växter med alltför stora sådana tendenser går lätt att gräva bort. Tänk om det varit lika enkelt att förändra människor?

Fler inlägg på temat hittar du här.

Om några dagar passerar vi årets mörkaste tid och sedan börjar ljuset komma och dagarna blir under ett halvår bara längre och längre. I början på veckan kom årets första frökatalog i brevlådan och det första jag såg i den var ringblommor i många olika gulorange nyanser.

Trevlig helg och fin sista advent!

En snabbtur till Skåne,

en nöjestipp, helt utan klara mål har vi gjort över helgen.

En resa som till slut ändå kom att mest handla om jul och trädgård.

Nog vet jag vid det här laget att jag är lite snål, mer än småsnål ibland och mest bara handlar på auktioner eller second hand och troligtvis var det därför som jag under resan ville hitta både julpynt och växter så billigt som möjligt. 

Relativt snart insåg jag, vad jag egentligen redan visste, man får vad man betalar för.

Vill man ha något man verkligen tycker om hittas det vare sig på Blomsterlandet, Plantagen eller Hornbach. Tyvärr, för varför måste de sälja sådant, i mitt tycke, rent skräp när det gäller julpynt. 

Gå på loppisar istället! Vet inte om det direkt sparar vår miljö men den kan ju i alla fall inte bli sämre av återvinning och ofta kan man hitta mycket fint på sådana ställen, tycker jag.

Tråkigt pynt visst men riktigt fina julblommmor hade de däremot alla tre.

Något nytt?!

Inte är det många nya växter som planterats i trädgården under 2016. Ingen var det första som slog mig men så kom jag ihåg snödroppslökarna, de där små som jag planterade ut i trädgården under mars månad 

och tänker jag efter riktigt noga minns jag att jag även grävt ner en och annan hortensia. För att få plats med dem fick många växter så som hostor och dagliljor flytta från trädgården. Det är inte bara växterna som försvunnit ur minnet utan också var jag lagt min sekatör. Den som jag säkert haft i minst tio år. Trodde ända tills i måndags att den under sensommaren hamnat djupt ner i komposten på landet men då när jag gick trädgårdsrundan fick jag se något rött skymta mellan rododendronbladen. 

Där låg min fina,slitna sekatör. Härligt att den hamnat bland buskarna som jag klippte i september och inte i kompostpåsen. Eftersom jag trodde den var borta för alltid önskade jag mig en ny i födelsedagspresent. 

Fick en riktigt fin som jag ännu inte använt. Troligen kommer jag i fortsättningen att ha två favoriter.

Är väldigt förtjust i terrakottakrukor men tyvärr tycker nästan ingen av dem om att tillbringa vintern ute, så nog är det bra att plastkrukorna, de där fula svarta, finns.

Att som jag då ha förmånen att kunna lämna in önskemål om nya krukor för att trolla bort den svarta plasten, är något jag verkligen uppskattar. Ännu finare kommer de nya krukorna att bli när de rostat.

 

Fler inlägg på temat något nytt, som är denna veckans tema i Blommig Fredag, hittar ni här.

Trevlig helg!

Tomtar och violer

I mitten av veckan som gått krattade jag bort löven längs muren mot gatan 

och där stod luktviolerna, Viola odorata, och blommade. 

Kunde inte låta bli att plocka en liten bukett som nu står i fönstret tillsammans med tomtarna. 

Det händer ofta att några av violerna kommer med blommor på hösten men så här sent på året har jag aldrig tidigare plockat en bukett, liten visserligen men doftar gör den.

Viola odorata  'Christmas' köpte jag tidigt i våras men den lyckades jag övervattna när den stod i kruka. Nu har den stått planterad i grönsakslandet ett bra tag och när jag tog upp de sista grönsakerna för drygt en vecka sedan såg jag att plantan överlevt och kommit med ett par nya skott. Har jag tur kanske det kan bli ljusblå julvioler nästa år.

Busigt vacker - en riktig charmör.

Snödroppar, julrosor och porslinsanemonen skulle svaret bli om jag fick frågan vilka växter som är mina favoriter bland lökarna och perennerna i trädgården.

Alla tre är svala och stela skönheter som alltid har ordning på både kronblad och foderblad oavsett om det blåser, regnar eller snöar. Just därför tycker jag att ingen av dem passar till veckans tema i Blommig Fredag som är 'en charmör'.

Istället föll mitt val på en blomma som ibland, ja nästan alltid, har rufsiga kronblad och glimten i ögat. En blomma jag absolut inte skulle valt för några år sedan men som jag nu bara blir mer och mer förtjust i. Den har en doft man inte kan ta miste på, självsår sig rikligt, är färgstark och livsbejakande när den står där och lyser ikapp med solen. I slutet av juni kommer de första knopparna på de självsådda plantorna och sedan fortsätter blomningen tills frosten slår till. Blomfärgerna varierar från cremevitt till starkt orange. Själv brukar jag under sommaren plocka bort allt överblommat för att få plantorna att snabbare sätta nya knoppar.

Vid det här laget vet ni att det är ringblomman, Calendula officinals, jag valt. Inte nog med att den är en riktig charmör, den är dessutom anspråkslös, bakteriedödande, ätbar, vacker som snittblomma även om den bara håller sig fin ett par, tre dagar och en lysande prydnad i grönsakslandet.

"Det är väl ej underligt, att denna blomma blifvit en stor favorit. Mot slutet af sommaren uppträder den, gärna i flock, småler och utstrålar den mest ogrumlade lifsglädje från sina runda blommor. Från ljusaste solgult till varmaste orange omfattar den alla färgnyanser och ger stämning och uttryck åt alla skiftningar af strålande godt lynne, som det kan vara möjligt i blomstervärlden att framställa."

Ur Från gamla trädgårdsland av Ida Sager 1910.

Fler tolkningar av veckans tema hittar du här.

Trevlig helg!

Bonnasparris eller fattigmanssparris.

Skalet är svart men köttet vitt på denna rotsak som funnits med bland rotfrukter som odlats här i Sverige sedan första halvan av 1600-talet. 

I början på veckan var vi på landet och grävde upp våra egenodlade svartrötter, Scorzonera hispanica. Av de små gröna rosetterna att döma, de som stod där i grönsakslandet i två ganska korta rader, var det svårt att föreställa sig vad som fanns nere i jorden, i det dolda.

Innan vi sådde i våras djupgrävde maken och i tisdags visade det sig att den grävningen gett resultat för i år blev de flesta svartrötterna långa, riktigt långa. Hård kompakt jord ger korta och greniga rötter.

Hela, oskadade rötter kan lagras länge. Förra säsongen fick de stå kvar i grönsakslandet under hela vintern. Det var först i början av april som vi grävde upp dem. Sedan förvarades de i en plastpåse i kylskåpet under sommaren. I slutet av september hamnade de på menyn. Några skalades, skars i tunna stavar som fick ett snabbt uppkok för att inte svartna innan de stektes i smör tills de var lagom mjuka. Gott till både fisk och kött. 

Undvik att äta rå svartrot. Det lär kunna ge såra magkramper.

Svartrot kan sås så snart tjälen är borta och jorden reder sig. Ju tidigare desto bättre för den behöver lång tid på sig från frö till färdig rot.

Detta är mitt bidrag till Blommig Fredag som den här veckan har temat i det dolda. Fler bidrag hittar du här!

Trevlig helg och Första Advent!

Julmarknadstider...

I mitten på förra veckan besökte vi Tjolöholms julmarknad för första gången och det var riktigt roligt. De senaste åren har det blivit mer och mer tunnsått med just julmarknadsbesök. Det har oftast känts som om vi har sett om inte allt så det mesta.

På väg till Tjolöholm träffade vi på en grönsaksodlare som hade gårdsbutiken öppen. Mariebergs Gårdsbutik och där kunde vi köpa en stor säck med grönkål men också färsk pepparrot, brysselkål, palsternackor och persiljerötter. Av alla de olika rotfrukter vi själva odlat är kålrabbi, persiljerot och rödbetor de vi tycker bäst om men nu är de egenodlade slut. Just persiljerötter har vi aldrig tidigare stött på i en 'vanlig' affär så därför gick det inte att låta bli att handla när tillfälle fanns. Stora och fina var/är de och vi får fundera ut hur vi skall tillaga dem.

I stora hallen på Tjolöholms Slott satt Tomten och han tog emot barnens önskelistor. 

Det var så härligt att som jag få stå där som passiv åskådare och se barnen komma med sina tankar och nedskrivna önskningar. En liten pojke nickade oupphörligen som svar på tomtens frågor om han kunde tänka sig att städa upp i sitt rum om hans mamma bad honom. Nog är det underbart att det ibland inte finns några tveksamheter.