Våren har tagit lite time out..

Njuter nu av de där vårblommorna jag hann krukplantera innan nattkylan kom.

Plockade med mig en ganska så stor bukett med scilla, nunneört, lungört och botaniska tulpaner, även om skaften ibland blev lite korta, när jag i måndags besökte min snart 93-åriga mamma på ett äldreboende i Ale. 

Den buketten gjorde att vi förlorade oss i det där med trädgård och växter. Vi njöt av minnena från både gamla släktingar och vänner till mamma och pappa samtidigt som de där fådda växterna i vår lilla trädgård fick mig att komma ihåg allt roligt vi haft tillsammans, mamma och jag, under åren som gått. Trädgård är verkligen både gemenskap och stor glädje så länge man förmår och kan men ger också roliga minnen att se tillbaka på när inte längre lusten och orken finns, men så är det naturligtvis med alla intressen.

Mamma gjorde klart för mig att när hon förra våren sålde huset, det där huset hon och även mina syskon och jag bott i från 1954, lämnade hon även trädgården och har under året som gått inte direkt saknat den men nog kommer hon ihåg alla de där roliga åren med både grönsaksland och en blommande trädgård.

Jag, kanske borde jag skriva vi, men maken håller mest till i garaget med den gamla SAABen, har en liten villaträdgård med enbart prydnadsväxter och en lite större odlingsplats för grönsaker på landet. Är egentligen ingen storodlare av vare sig grönsaker eller potatis men älskar snödroppar, julrosor, luktärter och att kunna skörda egenodlade grönsaker sommartid. Att ha möjlighet att själv välja ut lunchen eller middagsmaten genom att ta en runda bland grönsakerna är något jag verkligen tycker om och detsamma gäller det där med att plocka buketter. Luktärter kan man ju absolut inte få för många av.

Just nu gror både luktärter, tagetes och olika kålsorter i krukorna innanför vardagsrumsfönstren, tagetes och tomater från Lenas och min trädgårdsresa till England för ett par år sedan, men de små plantorna som dykt upp har blivit både långa och taniga på grund av det dåliga ljuset. Hade trott jag skulle kunnat flytta ut dem till kallväxthuset men har inte vågat pga minusgraderna nattetid. I slutet av veckan som kommer skall det bli varmare och då skall de frösådder som fortfarande lever få flytta ut och jag skall så om en del kålväxter och kanske lite annat också.

Sättpotatisen eller 'läggorna' som en del säger, kom idag, lite sent kanske men vi hittade inga potatis här i närheten som vi ville odla på våra få kvadratmeter. I morgon skall jag jordslå inköpen i krukor och sätta ut dem i växthuset. Nu är det bara 18 dagar kvar innan potatisen skall i jorden så jag hoppas de gror och skjuter skott av bara tusan även om det fortfarande är kallt nattetid.

Kylan har gjort att jag lite glömt bort det där med trädgården och istället fokuserat på mitt andra intresse som är stickning, i alla fall har några av mina vänner fått mig att tro så. I tisdags besökte vi Strömstad och AngoraGarnet och hem kom vi med fina, oemotståndliga stickpaket. Nu är garnen nystade, sticklusten finns där men osäkerheten är ganska stor... klarar jag detta, kan jag sticka så att det blir så där himla fint?

PS! Scilla kan man plocka allt man ser av, detta underbara jäkla ogräs! Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott och trevlig helg!

Smultronställen

finns det massor av i vårt avlånga land. Det räcker med att ta en tur i skogen eller längs strandkanten för oss som bor nära både havet och skogen för att få uppleva det. 

Men mitt verkliga favoritsmultronställe består av ett grönsaksland, 

en avskalad, stenlagd uteplats under ett gammalt körsbärsträd där gullvivor och skogsviol, kanske är det ängsviol, blommar i maj, 

en altan med utsikt över sundet mellan Orust och fastlandet, en plats där Wrams Gunnarstorpsrosen blommar, smultronen revar sig, 

honungsrosen blommar i juni och där en och annan vildvinsranka rymmer från armeringsmattan. Att vara där på plats när körsbärsträdet blommar i början av maj är bara ett måste. 

Mitt smultronställe är en plats med både ogräsrensning och skörd av egna grönsaker, stickning under körsbärsträdet, 

spännande böcker i solstolen, 

bad i viken väldigt varma dagar 

och hela sommaren njutbara stunder under det där gamla trädet som fungerar som parasoll när solen är intensiv och varm.

I mitten av juli, ibland lite senare, när körsbären börjar bli övermogna, gäller det att för någon vecka eller två hitta en annan favoritplats. Då dröser de halvruttna frukterna ner från trädet.

Mitt eget smultronställe är veckans tema i TrädgårdsFägring och fler bidrag hittar du här.

Fortsatt trevlig helg!

I början av december.

Igår, en gråmulen helt vanlig decemberdag med mycket blåst, 

fick jag hjälp med att på landet bli av med allt gräs, starkväxande gräs och vildhallon som hela sensommaren och hösten försökt ta sig in bland grönsakerna och det kommer jag länge att njuta av.

Efter en fin skogspromenad idag på förmiddagen 

var jag återigen där ute på landet men då hade vinden mojnat och solen sken från en härligt klarblå vinterhimmel. I våras tog jag bort de sista näten vi under många år haft runt träd med späda, smala stammar för har man bara en enda gång upplevt råbockens hornfejning vet man hur snabbt det kan gå. 

Det räcker med att vända ryggen till och så har stammen inte längre någon bark.

Idag tricoderade jag, sprejade Trico Garden på rosor och småträd utan nät. Kanske behövs det inte just under vintern men jag tog det säkra för det osäkra. 

När den tidiga våren är här igen skall jag göra om behandlingen för när det gäller att hejda rådjurens framfart har jag aldrig tidigare träffat på ett lika verksamt medel.

Natten som gick hade vi flera minusgrader och en kall morgon tillsammans med sol är fullt tillräckligt för att få rimfrosten att glittra och trädgårdslusten att vakna.

Ha det gott!

Stationshuset i Dalmally

erbjöd både tågtransporter och annat spännande, trädgårdsrelaterat. Inte minst de stora tovade fingerborgsblommorna men också en del okonventionell odling.

Här kommer nu bara lite lustfyllda och roliga bilder om det där med trädgårdsintresse. Man tager vad man haver...

Sist men inte minst...

Tycker väldigt mycket om att fiska makrill. Gillar minen på min man - kanske är just den det allra bästa sommarminnet 2018? ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring och gissningsvis fler sommarminnen.

Trevlig helg!

Ett riktigt gurkår

har det varit och fortfarande är, för plantan kommer med nya små gurkämnen trots att det blivit betydligt kallare. 

Brukar inte odla slanggurka eftersom den kräver värme och helst växthus men i våras på plantmarknaden på Torp utanför Uddevalla föll jag för en liten planta frilandsslanggurka. En trevlig bekantskap som gett riklig utdelning men den varma sommaren och gott om vatten har säkert bidragit till att vi kunnat skörda så många kilo från en enda planta.

Förr fick vi ofta en god inlagd slanggurka av mamma. En gurka med ganska stark smak som passade perfekt till mycket inte minst höstens grytor, både vanlig pyttipanna och grönsakspyttipanna samt viltköttet. Nu är det längesedan hon odlade men i år har jag passat på att lägga in själv för receptet har jag. 

Svårigheten var att hitta dillkronor i mitten av juli och de få jag hade på gång var inte klara.

Blir det gurkodling hos oss någon mer gång skall jag så dill tidigt och låta den gå i blom, ja nästan i alla fall. Här kommer mammas recept.

Grön slanggurka

1 1/2 kg grön slanggurka

15-20 dillkronor

1/2 dl senapsfrö, gärna både gula och bruna

Lag:

1/2 l ättikssprit

1/2 l vatten

6 dl socker

1 1/2 dl salt

Borsta gurkorna rena. Lägg dem i vatten över en natt. Skär gurkorna i ca 2 cm tjocka skivor. Varva ner gurkskivorna med dillkronor och senapsfrön i en kruka ( jag använder glasburk). Koka en lag av ättika, vatten, socker och salt. Slå lagen het över gurkorna. Bind över krukan sedan innehållet svalnat ( jag sätter på locket direkt och vänder burken upp och ner).

Dessa gurkor håller inte lika länge som salt och ättiksgurkor. Förvara gurkorna svalt.

Själv tycker jag gurkorna brukar hålla sig fint från sensommaren och fram till den tidiga våren. Här har vi redan ätit upp en halv burk till veckans vegetariska pyttipanna och gott var det.

Ett annat gurktips fick jag i förra veckan av en skolkamrat, från ettan, som fortfarande jobbar inom restaurangvärlden. Hon gör tzatziki och fryser in. När hon behöver sås och tzatzikin passar till maten tinar hon den långsamt i kylskåpet (om jag nu minns rätt) och när den väl är tinad rör hon ihop den igen och sedan har hon en god sås till både fisk och kött, grillat eller stekt.

Idag har jag gjort tzatziki av den sista gurkskörden och nog skall det bli spännande när jag tinat den första burken. Vill du ha recept är det bara att söka på tzatziki på nätet så får du massor med idéer och tips.

Om du odlar gurkor vad gör du då med alla du inte hinner äta upp?

Många fler och innehållsrika trädgårdsbloggar hittar du på TrädgårdsFägring. 

Ha det gott och trevlig helg!